Veckan har ramlat på i ett rasande tempo och just nu känner jag mig rejält trött.

Har nog sovit lite för få timmar inatt, men jag känner att all min lediga tid behövs just nu,när jag vill få iordning härhemma så lilla Lovan känner sig trygg i sitt nya hem.

Lägenheten är delvis ännu jättesmutsig och det vill jag succesivt få gjort då jag vantrivs när det är skitigt.

Badrummet behöver skuras ur helt.

Likaså ugnen och kastrullskåpet ser helt vidriga ut med matrester som bränt fast och plåtar som troligtvis inte rengjorts detta årtionde.

Tänkte göra pizza idag när min dotter och barnbarn kommer och då ska det vara rent.

Om nån timme åker jag till Surahammar och lämnar av alla tomkartonger som jag lånat.

Hämtar hem spindelgumman och bringar lite ordning bland de grejer jag har kvar i förrådet.
Husvagnsprylarna.

Tur jag inte behövde ta hit dem för det hade inte funnits plats nånstans.
Källarförrådet har jag straxt fyllt med kartonger, fyllda med mitt liv.
Ska rensa ur senare och kasta en del.
Har redan sållat bort en hel del och slängt.

Hemmet börjar ha en struktur.
Det tar ju ett tag att packa upp allt och hitta platser.

Ville få uppackat allt innan den sista finischen sätts på allt.
Att jag sedan hindrats av min dåliga ork efter influensan har ju inte gjort saken lättare.

Jobbat varje dag sedan flytten i Måndags har ju tagit sin tid och kraft.
I Torsdags dessutom en hemsk kväll från Arlanda då Sj ställt tågen och folk kom ut till Arlanda för att åka med oss.
Vi hade ju ingen möjlighet att få med alla och det blev en stämning vid min buss som krävde väktarhjälp.
Folk var som vidriga hyenor när de var strandsatta och jag var närmast att skälla på.

Var helt slut när jag kom hem över en halvtimme försenad och dessutom blixthalka på det.

Jag var så illa däran av allt skäll och hot jag utsattes för att jag mådde riktigt dåligt.
Hade som tur min älskade vän K som ströttade mig under flera telefonsamtal, den kvällen och vidare under gårdagen.
Han känner mig och vet vilka ord som går in i mig vid kriser.
Vad jag tar till mig och vad som lugnar.

Nu är allt bearbetat och lagt bakom.
Jag gjorde mitt bästa och bar inte allas problem men var den som fick ta smällen och det med råge.

När människors reptilhjärnor tar över så finns inga ord som biter...endast handling.
Jag klarade det bra!
Stolt över mig själv och fick beröm för min körning och hanteringen av kaoset, av kunder i både Enköping och i Västerås.
Redan då kändes allt lättare.

I mitt yrke får man ta sådana smällar och nu vet jag till nästa gång att inte låta folk styra situationen.
Inte försöka vara alla behjälplig.
Bara göra det jag måste och sedan stänga av inombords.
Inte lätt när jag är en hjälpare men det måste till.

Pratade med min chef igår också och han tyckte att jag skötte allt bra.
Berömde vår Trafikledning som fanns för mig i telefon och släppte inte kontakten med mig förrän jag fått väktarhjälp och kom iväg.

Ska inte behöva hända sådant men människan lever i sådan tidspress idag att deras liv rasar om allt inte flyter på.

Sj:s problem blev ringar på vattnet som vi alla runtikring fick skit för.
Så är det bara