Alla inlägg under januari 2016

Av Sirpa Niva - 22 januari 2016 11:00

En god vän till mig ordnade så jag får min flytt körd på Måndag.
Det får kosta det som behövs, har inte nåt annat val då jag själv inte orkar bära och slita just nu.

Två starka karlar med lastbil kommer Måndag morgon och sedan är det bara att visa på vad som skall lastas.

Sedan full karriär till Västerås och lasta ur.Jag får agera mottagare i lägenheten och visa vart allt ska.
Skönt att ha det planerat så långt.

Tack min vän R för din hjälp!
Du känner ju mig och vet att jag inte har nåt emot att slita ont men att nu är kroppen i minusläge.
Bara att lösa problemen vartefter ändå.

Sedan blev jag glad när jag kollade mitt konto.Har fått åter ca 45% av det som Tittis resa över regnbågsbron kostade.
Det gjorde mig oerhört tacksam.
Agria Försäkring är bra och jag har alltid haft stor nytta av dem.

Pengarna kom i bra tid nu när jag har sådan ebb i kassan för tillfället.

Steg för steg ordnar sig saker och ting och nu hoppas jag bara på att min ork behagar öka något ....
Ska jobba hela helgen och förbereda flytten på Måndag.

Just nu är jag jättetäppt i övre luftvägarna igen och inatt vaknade jag av att höger öra och öga värkte och sved.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 22 januari 2016 07:14

Människan är ju till naturen väldigt bekväm och lat av sig.
Allra mest kan jag känna att det märks i relationer där parterna växt ifrån varandra och det egentligen är dags att bryta upp och vandra varsina vägar.

Självklart tycker jag inte att man ger upp så fort det börjar knaka...men när tillvaron blir till en trist slentrian och ingen av parterna tillför varandra någonting längre.

Man lever sida vid sida i sina egna roller och håller på sina egna principer.
Ändå vägrar man släppa taget om det invanda mönstret.

År ut och år in...

Tänket går i stil med...jag vet vad jag har men har ingen aning om vad jag får.
Skitfegt tycker jag!!
Riktigt slött, slappt och likgiltigt!

Varför kasta bort massor med värdefulla, kvarvarande år som man kan leva lycklig?
Skapa sin egen tillvaro och hitta en grund som bär, för egen del.

Livet med den som man en gång hade stor lycka tillsammans med, existerar inte längre!!
Det är dags att inse detta faktum och våga kliva ur det invanda mönstret och skapa någonting givande.

Båda drar fördel av detta.
Slitningarna upphör och bitterhet, besvikelse och anklagelser blåser bort.
Släpp taget och våga!!

Bakom hörnet väntar någonting så mycket bättre.
Allt har ju en mening.

Det som har varit kan man låta ligga i minnesbanken och ta fram det fina, som inte längre går att återskapa i den vardag ni lever i idag.

Varför gå och bara nöta??

Javisst är människan ett vanedjur.
Men bryter du en vana så öppnas nya dörrar och möjligheter till självutvecklig.

Alla bär vi på drömmar som vi ett sådant läge, har möjligheten att plocka fram.
De egna drömmarna som bara ligger där och väntar.

Låt inte bekvämligheten och lättjan vara det som styr livet.
För att våga vinna måste man också våga satsa.

Ge dig ut på osäker mark ett tag.
Vad är det värsta som kan hända?
Fundera på det....
Om det inte är så mycket du förlorar så varför tveka.

Bygg på dig själv som människa ett tag och se hur lätt det är att välja olika vägar i livet.
Allt är inte en paradgata rakt fram men jag lovar att den enda som styr dessa val av vägar, är Endast Du själv!!

Våga vinn!!

Du har inget att förlora.

Minnena lever kvar och framtiden är din.Som Du själv styr.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 22 januari 2016 06:06

Igår kväll efter jobbet var jag så fruktansvärt trött att jag satt i bilen på vägen hem, pratade högt för mig själv och grät av förtvivlan.

Jag bad till högre makter om ork och kraft...var så trött att hela jag darrade.

Det var en kraftansträngning att bara ta mig hem efter mitt korta, men väldigt intensiva arbetspass.

Märktes att folk är trötta på kylan och det påverkar deras humör.
Stressade, stingsliga och snabba på att fälla elaka kommentarer om saker och ting inte går deras väg, exakt på sekunden.

I vanliga fall, när jag är mig själv och pigg så brukar jag på ett fint sätt, få sådana personer att tagga ner snabbt.
Men nu orkar jag bara inte!
Låter dem hållas och låtsas som ingenting.

Det är ju inte mitt fel att det är kallt...jag fryser också!
Heller inte mitt fel att det är halt och det händer olyckor som hindrar trafiken....jag kör bra!
Allra minst är det mitt fel att de rest i 10 timmar och kommer hem till Sverige i sommarkläder och väntar på bussen och fryser...

Suck!

En man var så stessad igår att han satt och småhoppade längst fram, suckade och stönade.Muttrade för sig själv och ringde ilskna samtal där bussen var bara skit, för han fått vänta i 10 minuter på Arlanda.
Ehh....Ja...bussen har sin avgångstid!
Det är ju ingen taxi!

Han hade minsann tvingats ta bussen och det var ett helvete och tog sån tid.
Satt och knappade på sin dator, så det smalloch for med kroppen fram och åter över platsen han satt på.
Tittade surt på mig då och då....

Ojoj!
Jag var inte mycket värd då i hans stessade tillvaro och ändå gjorde jag inget annat än skötte mitt arbete.På ett exemplariskt sätt.
Jösses!!
Väl i Västerås så försvann han som en avlöning efter att ha kastat sig ut ur bussen så han nästan stod på öronen.
Hans taxibil stod i vägen för mig på min hållplats då jag anlände.Fick lov att vänta på att få min plats.
Varför han blockerade så vet jag inte...

Andra kunder tittade beklagande på mig.De hade också sett hur mannen uppfört sig.

Fick beröm för min fina, smidiga körning och mitt bemötande med tydlig information.

Tog med mig de trevliga orden då jag rullade mot garaget.
Lämnade bussen utanför tvätten och satte mig i min iskalla bil.
Frös så jag hackade tänder, första minuterna innan Emil Volvo blev varm.

Tog mig en mugg kaffe ur thermosen och värmde mig.Hann inte ta nåt på Arlanda då det var en spetsvändning.
Tid att bara städa ur hos kunderna och iväg igen direkt.

Så koppen i bilen smakade gott.
Satt och kämpade sedan med orken.
Kände hur krafterna tröt snabbt och jag hade inga reserver.

Väl hemma klev jag ur uniformen och bara satt en stund...vilade i stillhet.
Fick åter lite ork för att gå upp till mina tjejer i sovrummet och se hur de mådde.
Lillungen har nu fått ögoninflammation i båda ögonen.Vi hjälptes åt att skölja ögonen med ett medel jag köpte i våras på Öland.
Det lindrade klådan och svedan för lillan.

Herregud vad hon är sjuk den lilla!
Hostar, både öron och ögoninflammation.Kräks och feberhet, trots full dos Alvedon.
Hennes mamma fajtas med influensan och kraftlöshet hon också.

Tur att jag är hemma idag till eftermiddagen så jag kan hjälpa dem båda.
Sedan i eftermiddag kommer ett sjukt barn till, lillans halvbröder varav den minsta har nån barnsjukdom med hög feber.
Mera att göra för min sjuka dotter bara.Passa på flera sjuklingar.
Var ska hon få de krafterna ifrån...

Jösses!
Ibland är människors principer så underliga så hälften vore nog.
Det som kommer hända är att lillan kommer få den sjukdomen också att bära i sin lilla späda, försvarslösa kropp.

Herregud!
Och jag vågar inget säga för då får jag ta skit så det smäller.
Det räckte med det som hände när vi kom hem från Ullared.
Jag tar inte mera utan förflyttar min lekamen dit jag avser straxt.

Men jag ifrågasätter, i min värld, underliga principer som drabbar alla negativt.
Detta jag nu skriver är helt min egen åsikt.Den delas säkert inte av alla men jag tycker på detta viset i nuläget som råder.

Jag ska se till att få mitt boende snarast så jag kan ta över mina tjejer dit och bli bortskämda med god mat, skumbad och vila.

Det ska jag se till att fixa.
Få iordning allt så det går att börja leva där.

Idag kommer jag att lasta in en hel del i Volvon för att lämna i lägenheten.
Vi skriver kontraktet idag.

Jag vet inte ännu hur jag skall lägga upp min dag för att återigen ransonera krafterna.
Mycket behöver göras och orken är nästan obefintlig.

Dessutom är det just nu -19 grader ute och det begränsar också allt.
Bilen måste lastas i sista stund, helst uppvärmd så inte det jag ska ha med förfryser.
Hoppas kylan ger med sig vartefter dagen går.
Efter att ha skrivit på kontraktet och lämnat av det jag har med mig till lägenheten, denna första gång, så har jag ett intensivt arbetspass framför mig igen.

slutar efter 21 ikväll och börjar sedan tidigt Lördag morgon för att köra en jättelång dag.

Av Sirpa Niva - 21 januari 2016 12:28

Har idag en kort tjänst på eftermiddagen så hela förmiddagen och fram till 14 snåret har varit till fritt förfogande.

Kör tvätt för fullt då det blir en del extra när lillungen hostar så hon kräks.Sängkläder och pyjamas får lov att bytas ofta.
Grejade frukost åt oss som klarade äta.

Håller också på och packar för fullt.
Blir tokig när krafterna är så begränsade!
Måste stoppa och bara vila.

Rummet ser ut som en lagerlokal nu med kartonger och kassar.

Hoppas på att snart få nyckeln så jag kan åka över med ett lass grejer.
Känns knas att bara gå och vänta nu.

Har pratat med en fd kollega om flyttfirma och när det skulle vara aktuellt.
Jag jobbar ju jättemycket framöver så tiden är så begränsad.

Vilar just nu för att sedan åka till apoteket åt min dotter för att hämta ut mediciner åt lillungen.
Sedan är det dags för jobbet.

Försöker att ransonera krafterna så de skall räcka hela dagen.

Av Sirpa Niva - 21 januari 2016 08:34

I mitt förra inlägg som handlade om Ville katt, skrev jag en lång sekvens om min saknad och sorg efter Titti.

Det bara försvann från inlägget såg jag sedan när jag lagt ut det.
Undrar vart sådana saker tar vägen?
Jag gjorde precis som alltid när jag skriver och lägger ut.

Jag skrev om hur min sorg efter Titti kom av sig i samband av att jag insjuknade i Influensan.
Hur jag saknat hennes under sjuktiden då hon alltid brukade ta hand om mig.
Hon låg tätt intill och värmde och tittade på mig med sina stora, fina ögon.

I nya lägenheten kommer jag att inrätta en plats för hennes urna och foton.
Känner att jag vill ha tiden och sörja klart henne.
I lugn och ro.

Av Sirpa Niva - 21 januari 2016 07:44

Varje morgon när jag vaknar och går ut i köket så har jag Ville katt med som trogen följeslagare.
Han springer runt mina ben och bedyrar att han håller på att svälta ihjäl, om jag inte omedelbart ger honom frukost.

Vi brukar prata och kela en stund innan matservering.
Det har varit lite hursomhelst med den biten när jag varit sjuk.
Självklart har maten serverats men inget mer än så.
En saknad för oss båda skulle jag tro.
Djur tycker om vanor och rutiner.

Denna morgon gick jag så upp och hann ta på kaffe och servera maten innan lilla herrn kom kurrande ut i köket och sträckte på sig.

Jag trodde nästan att han var ute då ingen Ville for omkring i mina fötter.
Han hade tagit sig en sovmorgon svarade han.
Gäspade stort och tittade lojt på mig, sådär som bara han kan:)

Värdige Ville som jag gärna kallar honom för.

Pratade med mig en stund och jag fick lov att visa hur skålen med frukost stod och väntade på honom.
Vet inte om han berättade om nattens drömmar eller om han helt enkelt börjar lägga om sina morgonrutiner, då jag snart kommer flytta ifrån honom.

Kommer kännas jättetomt att vara helt utan katt.
Förmodligen fixar jag det inte utan kommer att ta in en ny individ till mitt hjärta, när allt lagts tillrätta i nya boendet.

Det blir nog en från något katthem, som behöver få sig en ny matte att värna om.
En ny individ som blir min trogne livskamrat i många år.


Av Sirpa Niva - 21 januari 2016 03:24

Ligger mitt i natten och hostar upp en massa ur luftrören.
Känner att det är urrensning på gång nu och det kommer upp en massa skrafs, som behöver loss innan den totala läkningen.

Så skönt att inte ha ont någonstans direkt.Mest bara "träningsvärk" av att ha varit igång lite mera än jag varit på länge, under gårdagen.

Riktigt skönt med promenaden bort för att hämta bilen.
Tar det så lugnt när jag går och andningen fungerade fint då det inte var mer än -10 ute då.

Hoppas den här kylan snart ger med sig lite.Den tär på en.

Tog en liten extra sväng med bilen när den var fräsch i bromsarna igen.
Hade lärt mig köra så jag bromsade minimalt annars.
Mycket motorbromsa istället.

Nu kunde jag trycka normalt på bromsen och det var tyst och fint.Tidigare skrapade det så det skar i märg och ben på mig.
Det blev extra väntan på att få dem fixade då han som skulle gjort det, inte hade tid först, trots löfte om att lösa mitt problem.
Sedan klarade denne inte av att fixa dem ändå.Sånt händer, bara att lösa problemet.

I Mars är det dags för frambromsarna innan besiktning så Lasse får ta dem då.Smidigt och bra!
Kommer anlita honom fast jag flyttar till stan.
Jag byter inte bort en verkstad som fungerar bra.

Igår fixade min hyresvärd med att flytta över elen på mig i lägenheten, från 1/2.
Nu går jag och väntar på besked om jag snart kan börja flytta.

Jag ser mig om efter flyttfirma då ohälsa råder hos många nu.
Fick tips och råd via facebook från vänner och det kommer nog bli ett företag från Köping som jag tar på jobbet.
Min kollega och vän i Köping känner dem och rekommenderade dennes tjänster.
Låter smidigt och bra samt till en rimlig kostnad.
Vi skall höras av så fort jag fått besked om när jag får nycklarna.

Skriver på kontraktet först givetvis så vi är överens om allt.
Det är ju ändå en andrahands lägenhet.
Skall genast ställa mig i kö för den.
Står redan i en kö hos en annan fstighetsägare på samma område.

Allt jag har står i stort sett färdigpackat
Det blir enkelt för flyttfirman att lasta bilen från förrådet och sedan kommer jag vilja ha upp allt jag har till lägenheten.

Sorterar upp allt där och fördelar mellan källarförråd och den förvaring som finns i lägenheten.
Det är smidigaste lösningen för att få till en snabb flytt.

Sedan kan jag i lugn och ro plocka med mitt och stuva in där det hör hemma, när jag väl är på plats.
Längtar så!
Få stänga min egen dörr.

Jag älskar ju att inreda och lägenheten har en planlösning som jag tycker mycket om.
Ska bli spännande också med allt som jag får av förra hyresgästen.

Det märks att jag börjar friskna till då hjärnan spinner på det nya, som komma skall.

Det har varit mysigt att bo så nära mitt barnbarn och dotter.Kommer att sakna dem väldigt.
Men redan i höstas kände jag hur skönt det skulle vara med helt eget.
Det har inte gått någon nöd på mig här men nu känner jag verkligen hur jag är i vägen.
Allra helst efter sammandrabbningen härom dagen då jag blev orättvist anklagad för saker som inte hade med mig att göra ens.

Ingen kommer hädanefter att få komma med erbjudanden och löften till mig som jag inte kommer att trippelkolla om det verkligen stämmer i verkligheten.
Jag bär inte skott för någons dåliga mående.
Mitt människovärde får inte tryckas ner i någon annans mentala ohälsa.

Mina egna avkommor värmar jag om med kärlek och omsorg men resten vänder jag ryggen och lägger bakom mig.De finns inte längre i min värld.
Mig behandlar man inte hursomhelst och det ett flertal gånger.

Schas! Bort!!

Hädanefter lägger jag min energi endast på sanna människor i min omgivning.Kommer inte att vara så naiv längre.
Man mognar av sina egna misstag.

Hade igår kväll ett längre samtal med en älskad vän som finns för mig, men som har ett liv som suger enorm kraft ständigt.
Jag har saknat denne och är jätteglad att vi äntligen hade ett längre, givande samtal.
Denne betyder oerhört mycket för mig och jag somnade med ett varmt hjärta efter våra timmar av glada, allvarliga och utvärderande samtal.

Denne gläds mycket över mitt nya boende och över att jag mår så bra på min nya arbetsplats.

Även min trogne vän och följeslagare, som följer mig ständigt här på bloggen och min livsvandring, hörde kort av sig och hejade på över mina framgångar.
Att hälsan återvänder och att bilen min är fixad.
En sak i taget, som han säger.
2016 är vårt år, har vi sagt ett tag.
Med nya möjligheter och val framför oss.

Tack L för att du finns för mig ständigt!
Du är den vännen som aldrig kommer att lämna mig, utanför dina vingars beskydd.

Jag hoppas ditt år följer av att du kan finna din glädje och harmoni.
Att allt ordnar sig för dina nära och landar i trygghet och att sorgen lägger sig tillrätta med tiden.
Du är en kämpe du med och jag är stolt över att få vara din vän.

Det blir kaffe sedan när jag hyfsat kommit iordning.
Jag vill ju så gärna visa dig vad jag åstadkommit live också.Inte bara via blogginlägg.
Det är ju inte långt från Ludvika till Västerås:)

Nu har hostan lagt sig tillrätta.
Jag hör hur mitt lilla barnbarn hostar uppe i sovrummet.
Hon är väldigt sjuk den lilla.
Feber och hosta.
Kräks av allt hostande och det går knappt att få i henne annat än vätska.
Känner så väl igen detta från hennes mor var liten.

Säkert har hon också fått influensan.
Så sorgligt och se henne må så dåligt och inte kunna hjälpa.
Hoppas penicillinet ger effekt snart.
Båda har ju öroninflammation.

Får se hur hon tar det att mormor flyttar bort från henne.
Det får bli övernattningar hos mig i stan sedan.

Av Sirpa Niva - 20 januari 2016 20:47

Nu är min älskade bil Emil V70 fixad i bakbromsarna.

Det fixade Lasse på Lack o Mek i Surahammar.

Han gör bra jobb och är jättefin att ha och göra med som människa.
Nu vågar jag bromsa igen utan att det skrapar och låter otäckt.

Tack Lasse!!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se