Dagen har gått med diverse sysslor.

Tog mig en uppfräschande dusch vid 8 tiden.Åt frukost och såg till att få håret torrt innan utgång.
- 16 grader när jag körde bort bilen till verkstaden.
Handlade på Willys och gick hem sakta, med två kassar i händerna.

Jobbigt att andas i kylan.
Hostade lite i den torra luften.
Fick lov att sitta och vila efter hemkomst, som en orkeslös gamling.
Riktigt jobbigt!

Tinade upp med en kopp kaffe innan jag gick ut i teädgården och kastade pinnar åt Ludde Basset så han fick motion.
Han tyckte det var jättekul i snön.
Hoppade och pulsade fram.

Gick in och hängde tvätt och laddde nytt.
Lade mig och vila kort.
Min rygg har tagit stryk av all vilan.
Den blir jättetrött nu när jag kör buss länge eller går upprätt långt.

Hela jag måste tränas in på nytt igen när det är dags för tillfrisknande helt.

Vattnade blommorna i huset.
Plockade torr tvätt.
Tog reda på blommor som inte mår så bra av årstiden och avsaknaden av ljus.

Min dotter fick för en stund sen veta att hon har influensan.
Provet som togs på Akuten i förra veckan visade det.

Inte konstigt att vi är så sjuka....

Så underbart skönt att få vakna av mig själv och inte slitas ur drömmarnas värld av en hostattack som får mig att kämpa efter luft.

Drömde att jag fått ärva en gammal gård, med flera små byggnader, fyllda av gamla saker som jag botaniserade bland:)
Sirligt vackert porslin och gamla vackra möbler som jag kom att älska från första stund.

Vet inte vem jag fått gården av men det var en härlig dröm:)
Den låg så vackert i en mjuk slänt, ovanför en liten sjö.
Solen sken när jag gick där och bara kände in tidens gång....

Undrar vad den drömmen betyder...?

Nu när jag varit sjuk så har drömmarna avlöst varandra.
Mestadels har de varit tunga och jobbiga.
Innehållande människor som bråkat och skällt på mig, att jag inte räckt till för någon.

Säkert kommer detta av att jag känt mig så oduglig när jag inte orkat prestera och leverera på en månad snart.

Hann ju precis komma igång med det nya jobbet.Börjat bearbeta och lägga det gamla bakom.
Fått igång träningen så fint.
Fått till en struktur så jag kommit igång med bostadssökning på allvar, nu i hyres då förutsättningarna förändrats.
Så sparkades fötterna bort under mig igen!!
Jag sänktes i hälsan fullständigt.

Så tacksamheten och glädjen är stor nu när jag vaknade ur denna sköna dröm.

Har bara hostat upp lite skrafs medans Ville katt fick sin frukost och jag bryggde på mitt morgonkaffe.

Dagen har börjat fint!

Har ledigt idag.
Kommer sedan att jobba resten av veckan.
Kör Volvon till verkstaden vid 10 tiden.Han hade inte tid att ta den förrän idag och för min del känns det bara bra, då jag är ledig.

Ska hjälpa min dotter med sysslor idag då hon är så sjuk som jag varit, likaså mitt lilla barnbarn.

Det gäller för mig nu att jag inte sätter igång med en massa bara för att jag känner mig bättre.

Lyssna på kroppen så den inte slår tillbaka.

Njuter så av att kunna andas fritt :)

Tisdagen blev en dag som gav både stor glädje, många hesa skratt och på det stelfrusna fötter och hostan riktigt jobbig ....

Jösses....
Börjar känna mig som att jag har lust att sätta mig mitt på golvet någonstans, sluta ögonen och bara låtsas att allt som jag kämpar med just nu bara kunde försvinna.

Att jag sedan kunde öppna ögonen, andas fritt utan att hosta eller med pip i luftrören.
Att vara pigg igen och kunna njuta av mitt härliga arbete och den kommande flytten.

Mina härliga kollegor och jag satt och skrattade så vi kiknade på rasten.
Vi är lika tossigt knäppa hela gänget och jag bara älskar det.

Skrattet gjorde att jag började hosta igen så jag nästan kräktes och då skrattade vi ännu mera:)

Jag låter som en sprucken pinkpotta när jag pratar.

Hade fel på värmen i första bussen jag tog ut imorse så den blev inte varm förrän på Arlanda för kunderna och framme vid mig var det kallt.

Via trafikledningen fick jag så köra den till verkstaden och tog ut en Ax buss istället och lånade.
Den var så härligt varm och go.
Tycker jättemycket om Axelssons bussar.De är så välskötta och snygga

Kunderna lika förtjusta de också över den lilla skönheten.

Slutade vid 15.30
Åkte och köpte syrsor åt min spindelgumma.
10 stycken fick hon till middag.

Kom hem jättetrött!

På med kaffe...rostbröd.
Packade vidare på mitt rum.

Var i kontakt med lägenhetsinnehavaren som nyss kommit hem från sin resa.
Får se om jag kan börja flytta i helgen...

Vore toppen!

Detta segdragna elände har ingen ände.

Hör nu hur vänner kroknar med influensasymptom och min egen familj går på penicillin för öroninflammation.

Samma sak överallt.
Huvudvärk, ledvärk och kraftig nästäppa och tjocka luftrör.
Hosta och halsont.

Mitt eget kvarstår med kraftlöshet och halsont.
Hosta som sliter i luftrören så tårarna rinner.

Var så trött efter en riktigt tuff och rörig arbetsdag igår att jag bara satt i min svinkalla bil på vägen hem och lät tårarna rinna.
Jag var helt slut!!

Var in och handlade sådant som mina sjuka töser hemma behövde.
De är så mycket värre därann och helt utan hjälp.
Lillungen är bara en svag skugga av sig själv så jag hoppas att penicillinet gör verkan snart.
Hon är så liten och späd sen innan redan.
Hennes mamma kämpar på trots att hon är lika sjuk själv.

Nu är det dags för en ny arbetsdag och jag ber om styrkan att orka.
Min bil skall in på verkstad efter jobbet och äntligen få bakbromsarna fixade.

Hur jag sedan fixar det ekonomiskt, visar sig.
Känner sådan oro över den biten.

Nåja...det löser sig på nåt vis.

Nu är det färdigslappat hemma i varma sängen.

Hostade mig igenom halva natten innan jag kunde somna ordentligt.
Känner mig darrig och matt i knäna nu denna tidiga morgontimma.

Har gett Ville katt mat.Bryggt mig en thermos kaffe och brett mackor med till jobbet.
Tar med yoghurt och musli också, ifall aptiten återkommer.

Dricker nu morgonkoppen i sängen.
Känner mig så besviken över de senaste dagarnas utveckling, där jag behövde hamna i skottlinjen för andras bråk.
Så onödigt!
I min värld har detta förstört så himla mycket.

Börjar bli så trött på detta med att komma ikläm i andra människors problem.
Jag är alldeles för snäll och tror människor om gott.

Gång på gång får jag däng och jag börjar få nog!

Självklart skulle inget hända om jag bara mesade runt och som i detta fall när både försvarslösa djur och människor jag älskar far illa, då säger jag ifrån.

Det är bara att klippa band, igen.
Jag kommer att fortsätta klippa ända tills det känns bra för mig.

Ingen står och skriker i ansiktet på mig och anklagar mig för saker som inte ens har med mig att göra!

Hädanefter skall jag klara mig själv och inte låtsas om ifall en utsträckt hand väntar.
Den går jag förbi!

Nu skall jag straxt hoppa i uniformen och se till att komma iväg.
Bilen skall skrapas och det är som tur inte så hemskt kallt idag.
Bara -8

Jag skall köra Högskolebussen mellan Västerås och Eskilstuna idag så jag behöver inte ut i kylan och öppna luckor och lasta bagage.
Passar bra såhär första dagen efter en lång period av ohälsa.

Idag har jag kämpat med att få mina krafter tillbaka.
Sov natten.Låg kvar länge i sängen.
Har ätit någonting varje måltid.

Packat på mitt rum inför flytten.
Tvättat kläder och hängt upp.
Vilat i sängen kort.
Duschat.
Hjälpt dotter och barnbarn som båda varit i soffläge hela dagen.
Lillungen i hög feber.

Dammsög och våttorkade nedervåningen i huset så det blir fräschare luft att andas för sjuklingarna.
Vilade själv emellan allt.

Hängde tvätt i rummet så luften inte var så torr.
Det är värst vid hosta.

Själv har jag svettats av minsta ansträngning och andningen varit tung och jobbig.
Var ut och starta bilen och skrapade ren den för att vara säker på att den funkar imorgon.Täckte vindrutan för att slippa packis på den i den hårda kylan.

Känner en rädsla över hur jag skall orka en hel arbetsdag imorgon med de begränsade krafter jag har.

Har nu packat det mesta av mina saker så det är bara att flytta så fort jag fått nyckeln.
Kan inte förbereda mer än så.

Har ont i höfterna och ryggen bara för att jag tvingas vila så mycket.
Men jag har inget val!

Orkar inte mera än jag gör.

När det nu gått snart en månad och jag inte kunnat leva på det vis, som är fullt naturligt för mig, så hamnar jag i en större förståelse för de som ständigt bär på värk och dålig hälsa.

Självklart har förståelsen alltid funnits där men just när det blir de enklaste sysslor som blir lidande, just för ohälsans skull så ökar empatin inom en.

Att kunna vakna på morgonen och känna glädje och förväntan, inför den kommande dagen.
Bara den biten känns så stor.

Mitt eget liv hade precis vänt till det bättre när denna virusinfektion slog till i luftvägarna.
Dagarna innan jul började svintotussen i halsen att växa och hostan var ett faktum.

Genast ställde jag in alla former av träning.
Sedan gick det undan och allt bara escalerade.Värk i kroppen.
Sprängande huvudvärk.
Feber på nätterna.

Trodde ännu i det stadiet att detta skulle vara snabbt överstökat.
Med min goda fysik.

Hade ju haft problem med andningen när jag tränade men det trodde jag, bara var ovanan av lite hårdare träning.
Säkert var detta på gång redan då.

Nu har det gått en månad snart och jag har kämpat på med livet, jobbet och vardagen.

Bästa vännen, som gjorde mig sjuk på många andra sätt, med jobbiga biverkningar, har varit Cocillanan.
Utan den hade jag inte fått sova alls.
Hostan har varit herre och härskare under hela månaden.

Att jag pallat jobba, begriper jag inte ens själv.
Var hemma 4 ångestfyllda arbetsdagar då jag inte hade något val.
Att måst bli hemma som ny på en arbetsplats kändes fruktansvärt jobbigt.
Även fast jag vet att ingen skulle fördöma mig, men ändå.
Kollegorna vet att jag inte viker mig i första taget.

Varje arbetsdag var en kamp.
Allt gjorde ont och mina kunder försökte hjälpa mig då de såg och hörde hur jag mådde.
Med raspig röst i microfonen fick jag övertyga om att det kommer ordna sig.
Jag fick halstabletter när hostan bröt ner mig i tårar vid ratten.

Många kunder lät likadana själva, så det var kanske inte så konstigt att jag drabbats.
Smittan spreds överallt.
Många kom från värme och sol, hostiga och febriga.

Hade knappt orken att ta mig hem vissa dagar.
Stupade isäng när uniformen åkt av...låg bara och flämtade efter luft.
Genomtjock i luftvägarna.

Mat var fullständigt ointressant.
Kaffethermosen bästisen på rasterna.

Höll modet uppe så gott jag bara orkade.Åt Alvedon och Ipren för att orka.Dövade smärtan för stunden.
Fick ju vila hemma sen.

Sedan kom kylan rejält och allt blev ännu värre.Luften torr och andningen slog tvärstopp.
Hostade så det kom blod.
Det pep i luftrören då det var så trångt.

Efter tredje veckan kom misströstan.
Att inte få vakna pigg en enda morgon.Bara än mera slut och medtagen.
Badade i svett om nätterna.Kunde byta nattlinne två gånger på en natt.

Känslan av hur det känns att vara frisk började falla i glömska.

Hur hade jag tills för några veckor sedan, varit ute och joggat en mil??...
Fattade inte!

Nu är det Söndag morgon.
Vaknade ett par gånger inatt och hostade upp, långt ner ifrån djupet av lungorna, mängder med gojs som rev och slet längs vägen upp.

Nu tror jag faktiskt att det börjar vända åt rätt håll men jag vågar inte hoppas än.
Har blivit besviken gång på gång redan, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Tog inga värktabletter på hela dagen igår och bara ett par dagen innan.
Nässprayen två gånger igår.
Vill få bort allt sånt så kroppen löser resten själv.

Känner mig totalt förgiftad efter allt som kroppen måst ta emot.

Högsta önskan just nu är att jag och min dotter får bli friska och kan börja leva igen.
Allt står ju stilla!!

Imorgon har jag arbetsdag igen och den vill jag orka.
Tisdag likaså och min bil skall till verkstad för att få nya bromsar bak.

Livet ligger bara och väntar.

Jag har flytten framför mig och jag måste bli frisk till dess.
Tredje våningen kräver god hälsa och rena luftrör för att orka

Efter sjukdom värdesätter man de små tingen.

Min beundran för Bissen bara ökar.
Vad har inte han och hans familj fått utstå...och de har glöden vid liv och orkar dela med sig av den till alla runtikring.

Om en influensa sänker en människa så fullkomligt.....

Vad är det då för krafter som bär en person som Mathias??
Som fått/får utstå sådana smärtor om och om igen.
Helt ofattbart!!

Man blir ödmjuk till livet....värdesätter vardagen

Denna dag har verkligen gått i vilans tecken.
Vaknade tidigt imorse.Somnade straxt om igen.
Vakna vid 7 tiden.
Fixa kaffe.Gav katterna mat och lade mig för att blogga och vila.
Ville katt gick ut i kylan.

Laddade tvättmaskinen.
Somnade om.Mådde illa....

Vakna lite senare.Hängde tvätt och ladda nytt.
Packa upp övernattningsväskan och duschade.
Hostar en hel del men har framförallt ont i vänster sida av halsen.Som en smärtande knöl mot örat.
Vet inte om det håller på att bildas en varböld.

Somnade igen med blött hår och vaknade kall och frusen.
Usch!!
Ute är det -18 just nu vid 17 tiden.
Känns härinne också.Luften blir torr så jag har hängt tvätt i mitt rum för att få lite bättre luft att andas.

Ladda ny tvätt och värmde på lite pasta så jag fick nåt i mig.
Mår illa hela tiden, lite lätt.
Ingen risk för övervikt denna gång...
Känner hur muskler faller ur och kilon lämnar kroppen.

Öm i revben och mage av den ständiga hostan.

Herregud....hur länge till orkar jag detta??

Största drömmen nu är att vakna på morgonen, piggare och på väg att bli frisk.
Att slippa smärtan i hela kroppen!!
Varenda led smärtar...