Det sägs att Kärlek gör ont...
Det stämmer inte!

Att inte få ha kärleken hos sig...det gör ont!
Att inte tillåtas älska fullt ut fysiskt...inte få visa känslorna, ropa ut i rymden, hur mycket man älskar.
Det gör ont!
Att hindras från att träffa den man älskar, inte få ha kontakt...gör så ont!

Mitt hjärta är hos mannen som jag älskat snart i ett års tid.
En kärlek som ständigt bara växer.

Det skrämde mig tidigare...att känna så starkt för någon.
Nu lever jag i den känslan.
Låter kärleken ha sin gång.

I en relation så komplicerad att den till sist blev tvungen att ..läggas i vila...

Beslut och steg måste tas innan sanningen får sin rätt i tillvaron.

Kärlek är inte enkelt...

Men jag vet att den segrar!

Ser att det är soligt och fint ute, men jag har ingen lust att gå ut idag.

Vill vara hemma och bara vara...ensam i lugn och ro.

Hade ett kort fikabesök av en god vän på förmiddagen.Han hade en stund över innan jobbet kallade.
Han hade med munkringar:)
Jättegott!!

Fick ventilera ur mig de två dagarna som gått nu med inträning av nya linjerna.Han vet om min lilla hjärnskada och vet hur jobbigt jag få om det blir för mycket.

Skönt att ha honom hos mig en stund:)

Lovan och jag tog hand om varandra.
Betalade månadens fakturor.
Bäddade rent, fixade mat och ligger nu bara och slöar i soffan under en filt.
Pratar med kompisar på Messenger...

Bara är...

Fredagen blev en dag då min hjärna till sist bestämde att det räcker nu...

Jag pressar den lite för hårt just nu och det känns idag, när morgonen började med kraftig huvudvärk.

Åkte efter frukost till Uppsaladepån igen och möttes upp av en kollega, för träning av nästa destination.

Vi tog ut en Volvobuss, åkte till Stationsgatan för att ta med kunder.

Dagens mål för oss var Linköping.

For så vidare till Arlanda.
Mycket krångel med kunder som missat tidigare avgångar och ville åka med oss till Linköping bla...
Vi kunde hjälpa dem med att komma till Stockholm och därifrån vidare.
Vår tur var fullbokad.
Ingen talade svenska och knappt ens engelska.

Cityterminalen därefter.

Där vore Terminalvärdar toppen att ha för folk är jätteförvirrade.
De ska på så fort de ser en Swebus och tittar inte vart den ska.
De har svårt att ta in informationen och släpper inte taget förrän de har full check på hur de skall åka.

Frågorna haglar över oss och det på alla möjliga språk.

Vi lastade full buss och mot Nyköping och vidare Kalmar hade extrabuss.

Vår Volvo roade sig med att stänga ner strömmen, nivån blev för låg och inget funkade.
Kollegan ringde efter hjälp medans jag informerade kunderna och gjorde tappra försök att starta...
Jag lyckades få fatt i en resetknapp i bussen och fick så igång den, till allas förtjusning.
Applåder:)
Kul

Kunder fick lov att lämnas till kommande turer då vi fått fullt och deras biljetter hade gått ut.

Kom så iväg, genomsvettiga och stressade, 10 minuter sena.
Plocka på fler vid Södertälje Syd.
Likaså många av och på i Norrköping.

Hann köra ikapp lite innan vi anlände till Linköping.
Då var klockan 17 och vi hade varit i full fart sedan 12.
Trötta och hungriga, lämnade vi bussen till en kollega som körde vidare mot Jönköping och Göteborg.

Jag satt och noterade färdväg hela tiden och checkade av det jag skrivit igår.
Mina anteckningar skall sedan leda mig rätt när jag kör ensam.
Jobbade som en extra hand med allting hela vägen.
Mycket är det kan jag lova!!
Inget av ställena är jag ju bekant med utan allt är nytt.

Fick en liten depåbil i våra händer i Linköping och kollegan köpte sig mat.
Jag hade med kaffe, macka med falukorv och stekt ägg.

Träffade flera kollegor från andra bolag i rastlokalen.
Det var jätteskoj:)

Kort rast, knappt en timme och bussen vi sedan tog över, som kom från Göteborg var 15 minuter sen.
Den kom ju med kunder i och vi tog på fler.
Jag tog där över ratten och styrde ut oss från Linköping, vidare mot Norrköping, Nyköping och Stockholm Cityterminal.

Hade svårt att hitta i Linköping då det var mitt första besök där.
Lite stressade över förseningen.
Likaså blev jag förvirrad i Norrköping över färdvägen.
Kollegan visade på alternativa färdvägar och berättade om tidigare händelser, istället för att ge mig infon som var nödvändig...pjuh!

Mycket trafik då det var Fredag.

Jag jobbade på hårt med att få min kollega att bara ge mig den information jag måste ha, för att lära mig färdvägen men han envisades med att i stort sett, hela tiden ger mera info än vad som var väsentligt för mig i stunden.

Detta resulterade i att min hjärna till sist var så övermätt av allt att den började koppla ifrån.

Jag hade jättesvårt att hitta även där jag hade åkt en gång tidigare och jag blev stressad och varm.

Var helt slut när jag rullade ut ur Stockholm.
Sådant jag tidigare kände att jag hade koll över, var som bortblåst då jag fick ny och annorlunda information till mig.

Pjuh!!

Jag försökte få honom att förstå hur min hjärna funkar.
Saklig information och inte utsvävningar i det oändliga...det klarar inte mitt huvud.

Körde så vidare till Arlanda och därifrån åter Uppsala.

Hittade inte ens hem till depån från Stationsgatan.

Jag var gråtfärdig när vi kom till depån.
Kände mig som en fullkomlig idiot som inte klarat av allt.

Olika, alternativa färdvägar i alla dessa städer vi angjort detta arbetspass, surrade i mitt huvud och allt var ett kaos i min hjärna!!!

Min vilja att lära mig en standardväg existerade inte.

Jag visste inte längre om jag skulle komma att klara detta.
Biljett och kortvisering som lät så komplicerat, som jag själv tidigare lärt mig att hantera på mitt sätt....var i min hjärna nu ett frågetecken.

Vi ställde bussen.
Tog en kaffe tillsammans och pratade om dagen.
Han tyckte att vi haft en extremt kämpig dag med mycket kunder, krångel, bussproblem, försening och diverse annat som vi rott iland bra.

För mig var dagen ett enda virrvarr av information och intryck....

Åkte så hem vid 23.30 tiden.
Efter att ha jobbat i nästan 12 timmar....

Kände mig misslyckad!

Den väcktes ordentligt idag då jag såg denna goding i Linköping.