Fick mig ett riktigt syrligt meddelande personligen till min blogg.

En person som tydligen retar sig på mitt sätt att leva.

Jag har bara en sak att säga!!

Ingen tvingar dig att läsa min blogg!!

Har du inget bättre för dig än att skriva till mig på ett sätt som får dig att framstå som en dömande individ....

Leta reda på en blogg som tillför dig något gott istället...det är mycket bättre för oss båda.

Använd inte min blogg som ett vapen emot mig....

Det gör ingen nytta i ditt syfte...vilket det nu är.

Det biter inte på mig förstår du...det triggar mig till att leva än mera.

PÅ MITT SÄTT !!
Och det fortsätter jag med :)

Kolla in benen:)

Visst är det hemsk med såna bilder?

Det är hemskt med bilder på mig:)

En till!!

Oj....jätteotäck bild!!

Hehe!!!

Lördagen fick gå i vilans tecken, helt och hållet.

Efter J:s fikabesök och goda samtal, samt helande kram som jag var i stort behov av, så fick dagen bara tuffa på.

Kände en enorm saknad efter min älskade!Våra härliga samtal med mycket skratt och glädje...saknar dem så!
Hoppas och ber att han har orken att bära allt som ligger på hans axlar.
Nu finns ju inte jag där och tynger med mina tankar om framtiden.Det är ju en börda mindre.

Han får agera ifred i den takt han mäktar med.Utan min inblandning.
Vi fick ju inte umgås mera....bestämdes av person som har makten och tydligen "äganderätten"
Livet är en gåta ibland....

Nåja...gilla läget är vad som gäller och hoppas på att allt löser sig någon gång.
Att människor kommer till insikt att kärlek och samvaro inte handlar om att styra och ställa över en annan människa...

Utan om glädjen att få ha varandra i en ömsesidig respekt.
Våga leva och må bra!
Tillåta sig vara lycklig för man är värd det!!
Våga älska på ett sätt som ger energi...inte förgör och förstör.

Våga släppa taget och gå in i något nytt, givande och behagligt.
Våga känna glädje...tillåta sig lycka.
Se det som finns framför och väntar..

Min dag tuffade på med mycket tankar.
Förstod att denna vila behövdes efter de dygn som gått, fyllda av nya intryck och hjärnan i skarp koncentration i minst 14 timmar i sträck.Dåligt med sömn pga tidsbrist.

Då behövs en "tuffa på tomgång dag" för min skalle:)

En härdsmälta knackade på dörren helt klart...jag mådde riktigt dåligt stundtals.

Lovan mådde gott av att ha morsan hemma hos sig hela dagen.
Hon spann och pratade, lekte och busade.

Mina tankar for omkring och letade plats att landa i, något konstruktivt.
Tillvaron kändes en stund lite vilsen...
Som att jag ville lite för mycket igen och hölls tillbaka.
I både kärleken och arbetet.

I kärleken ligger destruktiva personer, rädslor och krav, som hinder och i arbetet min egen ork, samt hjärnans oförmåga att klara för stor belastning, för mycket information.

Det kändes en stund som övermäktigt för mig.Jag var trött och ledsen men kunde inte koppla ner tankarna.

Ville bara trycka på en OFF knapp och låta tystnaden råda.
Därav den självvalda ensamheten hemma.
Hade lätt kunnat ringa god vän att komma över.Eller ventilerat i telefon...men det behovet fanns inte.

Jo...nu ljuger jag för mig själv!
Ville ha min älskade hos mig...bara han, i de givande samtal som bara han och jag har.

Men det var ju inte genomförbart!

Träningen fick vara denna dag också då kroppen inte riktigt ville lyda.
Var yr i timmar av huvudvärken som hade övertaget, ända till sena eftermiddagen.
Tog mig ett varmbad, lade en uppfräschande ansiktsmask.

Åt flera gånger...unnade mig gottis.

Bara var hela dagen, tillät mig vara trött, ledsen och nere.
Det var ok!

Sådana dagar behövs!

Söndagen blir en fullmatad arbetsdag igen.Ännu mera skall läras in, med den skillnaden att det sker på rätt sida av dygnet för mig, som är morgonmänniska.

De två dagar som gått i lärande har ju tiden varit eftermiddag, kväll och en bit in på natten.
Inte bästa tiden för mig direkt.
Säkert en stor orsak till min hjärnkaos.

Söndag går jag upp 3.30 och börjar 5.50 i Uppsala.Jobbar till 16.30
Mina tider helt klart:)

Ligger nu vaken och sorterar in det sista i skallen, har sovit i 5 timmar, orolig drömfylld sömn.
Vaknade av Lovans spinnande intill mig.
Om två timmar ska jag upp och iväg...