Det är otroligt vad människor dras till en när man är glad och energisk.
De flesta på ett bra sätt som också tillför energi.
Men sedan finns det de som bara vill ta del av energin och försörja sin egen tillvaro.

Som hamnar i nån sorts eufori där de tror, att bara de får vara nära mig och min glädje, så bär jag dem i deras problem och kamp med livet.

Fick in ett par stycken sådana individer, via vänners vänner på facebook.
De var in på min sida och föll för min livsglädje, mina leende foton och allt jag står för.
Ohh...jag var ju snygg och sexig, glad och sprallig...

Kontakt togs via messenger och jag drog öronen åt mig ganska snart.
Förstod vad det var för "vänskap" de sökte och jag gjorde klart för dem att jag hade mitt liv och var inte intresserad av att dela med mig av det.

De gav sig inte!
Lyssnade inte på vad jag hade att säga utan min energi skulle de ha.
En var helt salig över att jag älskar mitt arbete.
Denne ville också köra som jag, må bra och trivas.
Kunde jag inte ordna jobb åt honom också på samma ställe.
Han ville ha det jag har...
Jättebra att ha den inställningen!
Skapa då detta själv...
Jag bär inte ansvar för andra människors välgång i livet.

En man ringde jag upp till sist när han tyckte att vi absolut måste träffas.
Lessnade på textandet och dravlet som levererades i ord..

Ställde raka frågor om vad han tänkte sig.Vilken bild han såg framför sig i en tillvaro med mig.

Skulle han ut och springa med mig?
Hur ställde han sig till min nykterhet?
Att jag är kyrklig?
Att jag gillar ordning och reda...
Att jag älskar mitt arbete, skiftgången, umgänget med kollegorna...och inte har för avsikt att sitta i soffan och hålla handen, dricka vin och mysa.

Jag var rak och ärlig.

Jodå...allt skulle ordna sig bara vi träffades.
Ehhh....NEJ det skulle det inte!

Han äääälskade husvagnsliv!
Ja..att grilla och festa, supa till vid vagnen, rapa och sova länge om mornarna.
Hmmm....mitt husvagnsliv ser helt annorlunda ut.

Tränade gjorde han ju inte och var definitivt inte intresserad av att sköta sin kropp.
Men min vältränade kropp var toppen att beskåda!!
Ehh....

Vilka stjärnor de finns!

Självklart förstår jag att intresse kan vakna för en människa som tilltalar...men sen då?

Lyssna och ta in vad personen har att säga.Respektera

En man började genast argumentera om hur jag skall vara för att leva med en man.
Att jag Måste ändra på mig.
Men att jag var toppen som jag var...Ehh??

Vad är det som säger att jag måste leva med någon?
Jag trivs bra som jag har det.

Den man jag kan tänka mig ha i mitt liv nära, är inte tillgånglig, ännu.
I mitt liv krävs stor kärlek för att skapa ett liv ihop med någon.

Jag lever precis som jag vill annars och jag suger inte energin från någon annans välmående.
Jag ser till att göra sådant som ger mig kraft och glädje.
Skapar det själv...
Självklart med andra människor inblandade, men jag avkräver inte dem att ordna mitt liv.

Som nu när jag är nere på sparlåga så visar sig mina sanna vänner.De stöttar och hjälper, var och en på sitt sätt.
Genom att tala om att de finns.
Ringer, sms:ar och låter mig vara ifred om jag vill det.
Ingen pressar eller vill gotta sig i att jag är sänkt för stunden.
Att jag dragit mig innanför mitt skal.

De klappar skalet försiktigt och låter mig sedan vara...hör av sig försiktigt.

Accepterar mig trots att jag inte sprakar och gnistrar av liv.

Energitjuvarna drar sig undan med svansen mellan benen och tycker synd om sig själva.
Garanterat besvikna för att jag inte levererat dem det som de ville få ut av mig och mitt liv

Jag har mig själv att skylla i detta.
Först att jag så gärna förmedlar min glädje, både på fb och här i bloggen.
Och att jag tror människor om gott ständigt.

Jag vill inte leva på min vakt hela tiden och tro det värsta om alla som kommer i min väg

Kanske borde jag tänka om där nu...efter att en människa som jag under många års tid, trodde att denne tyckte om mig och min familj.
Som varit vänlig och älskvärd...som
visade sig vara en manipulativ, mytoman.
Det svider som helvete i min själ...

Mer än så skriver jag inte om denne människa...måste först ner själv på jorden och bearbeta mitt eget hat över vad denne ställt till med för skada.
Det är inte lite kan jag lova...

Energitjuvar....de finns överallt och kommer alltid göra det.
Jag måste lära mig att bli mera bitsk och misstänksam...för att själv få må bra

Eller måste jag det?

Min lilla sambo:) Lovan
Fröken med de gula ögonen och blanksvarta pälsen.

Hon sätter mig på prov just nu.

Har aldrig varit med om en pratigare katt än hon.
Nästan all sin vakna tid pratar hon om någonting.
Framförallt när vi går upp på morgon men också när jag kommer hem.

Med svansen i vädret och full fart i lägenheten, styr hon mig till klöspelaren i vardagsrummet.
Där skall det sedan serveras godis och klappas.

Hon jamar och tjattrar, piper och gnäller.Enorm mängd med olika läten.

Det slutar med att jag får lov att hyscha åt henne för att inte störa grannarna, tidiga mornar:)
Min lilla levnadsglada älskling!
Hon är underbar.

Denna morgon är hon extrem.
Jag sitter i sängen och dricker mitt kaffe, medans hon piper och gnäller i vardagsrummet.
Vår procedur är avklarad och jag vet inte riktigt vad tjattret handlar om nu.
Leker gör vi lite senare då hon stormar igenom rummen när hon och jag busar med leksaker.
Hon kastar dem högt i luften och rusar omkring,så det dunkar i väggarna.

Buskatten:)

Häromkvällen fick jag göra rent sängen igen.
Hon hade kissat i den efter att jag bytt till dundubbeltäcket.
Var väl någon doft som triggade revirmärkning.

Nu har hon inget gjort då jag har de vanliga sängkläderna.

Eller så var det en protest över den ofrivilliga ensamma helg hon fick då jag var hos min dotter.
Jag var bara hem kort stund hos henne, varje dag.

Hade inget annat val då min dotter behövde beskydd och sällskap, efter hennes hemska upplevelse.

Kan inte ta med Lovan dit då hon inte klarar andra katter.
Kommer vänja henne med tiden.

Nu har hon lagt sig och vilar.
Tyst och stilla:)
Min lilla sambo.

Är så glad att våra vägar korsades.