Alla inlägg under mars 2016

Av Sirpa Niva - 11 mars 2016 05:31

Igår Torsdag, då jag körde högskolebussen så ringde min chef och kollade om jag ville ha en Uppsaladepå körning på Söndag.

OM jag ville:)
Blev jätteglad!
Det är ju sån variation jag vill ja för att få stimulans i jobbet.

Det räddade min dag!

Senare ringde en kollega och var orolig över mitt mående av att måst köra nåt jag inte trivs med.
Enformigheten tär på mig nästan lika illa som stress och kaos jag inte har koll över, som pågår länge.
Typ som mitt förra jobb...där det var kaos varje dag.

Han kollade hur läget var och ville inte att jag lämnar Västeråsdepån pga att jag har tråkigt.
Han ville ha mig kvar..
Det värmde att höra.

Idag är det mdh bussen igen.
Såg också på resten av månaden att planeraren lagt in ett gäng dagar till med samma sak.
Samma tjänst, flera dagar i rad.
Detta kommer jag att ta upp och byta bort nån av dessa dagar.

Så onödigt när det finns andra som vill ha de körningarna.

Har sovit bra inatt.
På min långrast är det träningsdags igen.Har hoppat över ett pass denna vecka.Inte orkat eller varit motiverad.

Rör ju på mig mycket iallafall då jag går till jobbet varje dag.

Blev bjuden på lunch igår av min vän och kollega som sedan tvättade bilen åt mig, då den såg hemsk ut där den stod på sin plats.
Goaste vännen som hjälper mig.
Hade med den till jobbet just för den skull.Känner mig bortskämd.
Den skall snart besiktigas.

Idag skall jag gå igen.
Såg att det är kallt ute nu på morron.Friskt och skönt så jag vaknar.
Gårdagens vattenläcka vid tunneln som jag skrev om, gjorde att depån var utan vatten i flera timmar.

Går en annan väg för de jobbar säkert där ännu med det.

Blev glad i början på veckan då jag fick svar på cellprov som togs tidigare.
Allt helt normalt.
Toppen!
Hade ju förändringar för några år sedan och det togs bort lite för nogrannare tester.
Visade sig vara godartat då.
Nu ingenting:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 10 mars 2016 21:36

På Söndag har jag första körningen, på egen hand från Uppsala till Norrköping.
Via Cityterminalen Stockholm.

Åter Uppsala, via Nyköping, Södertälje syd, Cityterminalen och Arlanda.

Kvällskörning.

Sedan på Onsdag igen fast då som förmiddagstjänst.

Spännande!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 10 mars 2016 09:05

Döm om min förvåning imorse när jag gick till jobbet, i den kyliga friska luften.
Tunneln som går under vägen, bara ett par minuter från depån, var fylld av vatten som luktade pyton.

Försökte ta en genväg men det bar sig inte bättre än att jag och en kvinna till, som jobbar alldeles bredvid längs gatan, fick traska runt hela kvarteret.

Vi fick ett bra samtal medans vi raskt gick vägen fram.
Båda fick bråttom då det inte var med i tidsplanen.

Kul med en ny bekantskap:)

Hann bra iallafall till uppstart av min buss.

Av Sirpa Niva - 10 mars 2016 05:39

Onsdagen hade jag sådan tur med att jag fick köra två turer till och från Arlanda:)

Vilken energiboost!

Första turen var det underbart solsken som tinade upp själen på mig.Ville inte dra ner gardinen, utan lät den ge mig energi rakt in i ögonen.

En kollega som mötte mig berättade på rasten att jag sken som en sol själv:) Log med hela ansiktet när vi möttes vid vackra Varpsund.
Älskar den krokiga härliga vägen.

Mår så gott av Arlandakörningarna.

Träffar så härliga människor och får sådant utbyte av mötet med dem:)
Goda samtal, massor med beröm över min körning, tydliga information och vänliga/hjälpsamma bemötandet.

Jag trivs ju så med hela den biten.
Att få leverera det jag är bra på.

Efter jobbet gick jag till Netto och handlade det jag behövde hem.
Stegräknaren landade på över 9000 steg denna dag.
Härligt!

Kvällen bestod av samtal med min bästis och min dotter.
Lider så med min dotter i hennes kamp som jag inget kan göra i, annat än stötta och ge de råd jag har.

Saknar min älskade så grymt...
Tiden går och livet ramlar vidare.

Min balans i kropp och själ är i något bättre skick men så skör så skör.
Behöver boosta mig i mängd för att orka bära mitt barn som har det svårt.

Får stödjande meddelanden från vänner och det är jag så glad över.
Saknar inte fb ett dugg.

Somnade alldeles för sent med kropp och själ fylld av oro.
Hjärnan går på högvarv i viljan att hjälpa mitt barn.
Likaså i saknad efter min älskade.
Behöver honom nu...mer än nånsin.

Straxt är det dags att ge mig ut och köra högskolebussen....suck!
I tre dagar har jag den nu.
Sedan hoppas jag efter måndag att jag får ha mitt Arlanda ett tag.
Måste få må bra i jobbet iallafall när livet suger i övrigt.

Ber om kraft och energi!

Av Sirpa Niva - 9 mars 2016 07:17

Det är otroligt vad människor dras till en när man är glad och energisk.
De flesta på ett bra sätt som också tillför energi.
Men sedan finns det de som bara vill ta del av energin och försörja sin egen tillvaro.

Som hamnar i nån sorts eufori där de tror, att bara de får vara nära mig och min glädje, så bär jag dem i deras problem och kamp med livet.

Fick in ett par stycken sådana individer, via vänners vänner på facebook.
De var in på min sida och föll för min livsglädje, mina leende foton och allt jag står för.
Ohh...jag var ju snygg och sexig, glad och sprallig...

Kontakt togs via messenger och jag drog öronen åt mig ganska snart.
Förstod vad det var för "vänskap" de sökte och jag gjorde klart för dem att jag hade mitt liv och var inte intresserad av att dela med mig av det.

De gav sig inte!
Lyssnade inte på vad jag hade att säga utan min energi skulle de ha.
En var helt salig över att jag älskar mitt arbete.
Denne ville också köra som jag, må bra och trivas.
Kunde jag inte ordna jobb åt honom också på samma ställe.
Han ville ha det jag har...
Jättebra att ha den inställningen!
Skapa då detta själv...
Jag bär inte ansvar för andra människors välgång i livet.

En man ringde jag upp till sist när han tyckte att vi absolut måste träffas.
Lessnade på textandet och dravlet som levererades i ord..

Ställde raka frågor om vad han tänkte sig.Vilken bild han såg framför sig i en tillvaro med mig.

Skulle han ut och springa med mig?
Hur ställde han sig till min nykterhet?
Att jag är kyrklig?
Att jag gillar ordning och reda...
Att jag älskar mitt arbete, skiftgången, umgänget med kollegorna...och inte har för avsikt att sitta i soffan och hålla handen, dricka vin och mysa.

Jag var rak och ärlig.

Jodå...allt skulle ordna sig bara vi träffades.
Ehhh....NEJ det skulle det inte!

Han äääälskade husvagnsliv!
Ja..att grilla och festa, supa till vid vagnen, rapa och sova länge om mornarna.
Hmmm....mitt husvagnsliv ser helt annorlunda ut.

Tränade gjorde han ju inte och var definitivt inte intresserad av att sköta sin kropp.
Men min vältränade kropp var toppen att beskåda!!
Ehh....

Vilka stjärnor de finns!

Självklart förstår jag att intresse kan vakna för en människa som tilltalar...men sen då?

Lyssna och ta in vad personen har att säga.Respektera

En man började genast argumentera om hur jag skall vara för att leva med en man.
Att jag Måste ändra på mig.
Men att jag var toppen som jag var...Ehh??

Vad är det som säger att jag måste leva med någon?
Jag trivs bra som jag har det.

Den man jag kan tänka mig ha i mitt liv nära, är inte tillgånglig, ännu.
I mitt liv krävs stor kärlek för att skapa ett liv ihop med någon.

Jag lever precis som jag vill annars och jag suger inte energin från någon annans välmående.
Jag ser till att göra sådant som ger mig kraft och glädje.
Skapar det själv...
Självklart med andra människor inblandade, men jag avkräver inte dem att ordna mitt liv.

Som nu när jag är nere på sparlåga så visar sig mina sanna vänner.De stöttar och hjälper, var och en på sitt sätt.
Genom att tala om att de finns.
Ringer, sms:ar och låter mig vara ifred om jag vill det.
Ingen pressar eller vill gotta sig i att jag är sänkt för stunden.
Att jag dragit mig innanför mitt skal.

De klappar skalet försiktigt och låter mig sedan vara...hör av sig försiktigt.

Accepterar mig trots att jag inte sprakar och gnistrar av liv.

Energitjuvarna drar sig undan med svansen mellan benen och tycker synd om sig själva.
Garanterat besvikna för att jag inte levererat dem det som de ville få ut av mig och mitt liv

Jag har mig själv att skylla i detta.
Först att jag så gärna förmedlar min glädje, både på fb och här i bloggen.
Och att jag tror människor om gott ständigt.

Jag vill inte leva på min vakt hela tiden och tro det värsta om alla som kommer i min väg

Kanske borde jag tänka om där nu...efter att en människa som jag under många års tid, trodde att denne tyckte om mig och min familj.
Som varit vänlig och älskvärd...som
visade sig vara en manipulativ, mytoman.
Det svider som helvete i min själ...

Mer än så skriver jag inte om denne människa...måste först ner själv på jorden och bearbeta mitt eget hat över vad denne ställt till med för skada.
Det är inte lite kan jag lova...

Energitjuvar....de finns överallt och kommer alltid göra det.
Jag måste lära mig att bli mera bitsk och misstänksam...för att själv få må bra

Eller måste jag det?

Av Sirpa Niva - 9 mars 2016 06:04

Min lilla sambo:) Lovan
Fröken med de gula ögonen och blanksvarta pälsen.

Hon sätter mig på prov just nu.

Har aldrig varit med om en pratigare katt än hon.
Nästan all sin vakna tid pratar hon om någonting.
Framförallt när vi går upp på morgon men också när jag kommer hem.

Med svansen i vädret och full fart i lägenheten, styr hon mig till klöspelaren i vardagsrummet.
Där skall det sedan serveras godis och klappas.

Hon jamar och tjattrar, piper och gnäller.Enorm mängd med olika läten.

Det slutar med att jag får lov att hyscha åt henne för att inte störa grannarna, tidiga mornar:)
Min lilla levnadsglada älskling!
Hon är underbar.

Denna morgon är hon extrem.
Jag sitter i sängen och dricker mitt kaffe, medans hon piper och gnäller i vardagsrummet.
Vår procedur är avklarad och jag vet inte riktigt vad tjattret handlar om nu.
Leker gör vi lite senare då hon stormar igenom rummen när hon och jag busar med leksaker.
Hon kastar dem högt i luften och rusar omkring,så det dunkar i väggarna.

Buskatten:)

Häromkvällen fick jag göra rent sängen igen.
Hon hade kissat i den efter att jag bytt till dundubbeltäcket.
Var väl någon doft som triggade revirmärkning.

Nu har hon inget gjort då jag har de vanliga sängkläderna.

Eller så var det en protest över den ofrivilliga ensamma helg hon fick då jag var hos min dotter.
Jag var bara hem kort stund hos henne, varje dag.

Hade inget annat val då min dotter behövde beskydd och sällskap, efter hennes hemska upplevelse.

Kan inte ta med Lovan dit då hon inte klarar andra katter.
Kommer vänja henne med tiden.

Nu har hon lagt sig och vilar.
Tyst och stilla:)
Min lilla sambo.

Är så glad att våra vägar korsades.

Av Sirpa Niva - 8 mars 2016 20:18

Bara av att logga ut från fb har gjort att jag känner mig lugnare.

Två individer har förstått vinken och drar sig tillbaks.
Jag orkar inte vara arbetsförmedlare och tänkbar "vän" för människor som jag inte har något gemensamt med.

Några av mina härliga vänner har hört av sig i text.
Tack för ni finns för mig, det värmer!
Jag tar samtalet med er senare om vad som gjort att jag valt att ta avstånd från allt ett tag.

Inget som ni har gjort iallafall, det är säkert! Ni finns för mig ständigt.

Ibland orkar man bara inte förklara på en gång vad som hänt.Det kommer med tiden.

Dagen har jag betat av timme för timme.Fått energi från min härliga chef i ett gott samtal.
Min bästis V har jag inte haft tid att prata med, annat än kort, så intensivt med körningarna.Kort rast.

Har fått sms från min vän som finns för mig.Han gav mig energi med att bara dyka upp och le emot mig.
Han frågade hur jag mådde och sade åt mig att bara ta det lugnt...

En kollega som gör mig glad ringde upp när vi möttes, bara för att säga att han hoppats på att vi skulle setts vid Centralen:)
En kul grej som vi har.
Tack S, det värmde:)

Några samtal med älskade dottern blev det idag.Ville försäkra mig om att hon var ok.

Fick sedan skjuts hem av min vän som är rädd om min hälsa.Han ville se att jag kom hem i god ordning.
Känner mig omhändetagen av honom.Tack J. Du finns i mitt hjärta.

Kom hem till en sprudlande Lovan som krävde godis och lek bums:)
Det fick hon.
Fixade mig en stor kopp the.
Kvällsro...

Av Sirpa Niva - 8 mars 2016 08:51

I ett våldsamt tempo med musik i öronen gick jag de 6 km som jag hann med på en timme.
Broddar på då det var jättehalt.

Har inte mera tid än så just nu, innan jobbet.Får se om jag orkar med en vända till ikväll efter jobbet.Ska ju gå till och från jobbet så det ger ju lite till på rörapåmigkontot.

Känns något bättre inombords.
Jag behöver ju min träning..det har min kropp och själ alltid gjort.

Lekte en stund med min älskade katt Lovan, efter duschen.
Frukost vid tända ljus och den vackra bukett med röda tulpaner jag fick häromdagen, av min äldsta dotter när vi var i Surahammar....

Tar in precis allt som nu kan tillföra mig energi.
Stänger ute allt som tär och tar av mig, så länge det bara går.

Skall straxt klä mig för jobbet.
Har sån där hjärndödande körning som jag måste bara tänka bort för att mäkta med.
Det krävs ingenting av mig i det jobbet och det gör mig nedstämd.
Jag behöver utmaningar och känslan att jag uträttar någonting.

För mig är inte bussföraryrket ett jobb bara.
Det är en livsstil.

Imorgon får jag så äntligen köra Arlanda.Det ser jag fram emot och kommer ta in det som en energiboost.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29 30 31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se