Förra våren var jag så glad och lycklig över att ha börjat på ett spännande jobb.

Köra sträckor som jag aldrig gjort och trivas med de fantastiska människor jag mötte dagligen.

Drömmen sprack ganska snart och byttes till något helt annat.

Mitt blogginlägg handlar om drömmar som förverkligas men visar sig vara något helt annat.

Människor bär alltid drömmar om någonting i livet.
Det kan handla om vad som helst.
Att vinna pengar, göra en fantastisk resa.
Köpa sig huset som funnits i drömmen och tanken länge.

Eller bli frisk ifrån en sjukdom som tagit hela ens liv i besittning.

Själv har jag drömmen om att få ett liv med den man jag älskar....

Hur man sedan går tillväga för att förverkliga sina drömmar, kan vara olika svårt.
Den egna goda viljan kommer man enormt långt med.Att verkligen satsa på det man tror på.
Ge det tid och kraft, tro och hopp.

Jag bär hela den kalla årstiden, drömmen om en husvagnssäsong på Öland.
Den drömmen har jag redan förberett, så långt det går.
Platsen är betald och klar.
Husvagnen i tipptopp skick, efter att den blivit påkörd, olyckligtvis.
Vilket ledde till att en fuktskada uppdagades.
Vilket var jättebra:)

Först en chock då jag inte hade pengarna och sedan en glädje när jag lyckades lösa det.
Allt kostar ju!
Även drömmar.

Så en sommarsäsong på Öland blir förverkligat.
Även fast jag måste jobba hela sommaren för att få möjligheten att genomföra detta.

Maj och september får det bli nån ledig vecka.

Drömmar....
Min dotters drömmar har slagits i bitar, brutalt och skoningslöst.

Nya drömmar skapas i hennes innersta, medans själen läker.
Drömmar om en trygg framtid....

Man lär sig längs hela sin livsfärd, vad som är värt att satsa på.

Vad som ger energi och mänskligt värde.
Alla människor man möter är inte menade att stanna.
Nya tillkommer och gamla går vidare.

Drömmar förnyas och förverkligas.

Det som är vktigt är att aldrig sluta drömma.Allt går inte att förverkliga, men man kan göra sitt bästa för att förverkliga dessa

Ligger nerbäddad i soffan hos min dotter och lilla barnbarnet.

Känslan av overklighet ligger inom mig som en tung matta.
Ett familjeliv har gått i kras, genom våldshandling och kaos.
Ord har inte sagts på de ställen där det skulle behövts, utan ersatts med knytnävar och slag.
Smärtan i själ och hjärta har tagit över hela tillvaron.

En brytpunkt har nåtts.
En familj har splittras och allt som en gång var ett gemensamt liv, är nu separata åsikter och stridigheter.

Steg för steg går livet framåt.

När sådant händer är det så många instanser inblandade.
Anhöriga, myndigheter, vänner....alla får ta del av det som hänt.
Alla får på sitt sätt vara delaktig i att på något vis få pusselbitar att läggas tillrätta, för att få till ett fortsatt liv för alla parter.

För min egen del så har tigerhonan inom mig tagit över.
Jag har gått in med full kraft för att skydda mitt barn och barnbarn.
Det övriga får inte plats...
Livet har liksom stannat upp.
Kraft och focus lägger jag på beskydd.
Att finnas tillgänglig för mina egna, helst dygnets alla timmar.

Jag vill med egna ögon se att de två mår bra.Finnas till hands.
I samtal, praktiska handlingar för att få deras liv att fungera, mitt i kaoset, förvirringen och det kränkande som hänt.
Själavården är det viktigaste.....

Mitt barn skall kunna känna en trygghet med min närvaro.
Ingen!! Absolut ingen får skada mina tjejer igen.
Jag står som en skyddsmur emellan, så länge jag bara mäktar med och behövs.

Mormors tjej skall veta att hon är trygg i sitt eget hem.
Slagen är utdelade och tydligen inte den första och enda gången.
Detta har skett tidigare...utan att någon fått vetskap om det.

Men nu är det nog!!

Jag kommer personligen Aldrig att förlåta!! Aldrig!!
Ingen slår mitt barn framför ögonen på mitt barnbarn utan att ta sitt straff.

Dennes närvaro är bortraderad ur mitt liv, för alltid!

Det värsta som kan hända en förälder är att ens barn far illa.

Det har nu hänt...mitt barn har fått stryk för att hon är den person hon är.
Med stort tålamod har hon vandrat livets stig fram med en människa som tydligen är så liten och svag, att han slår sin egen hustru.

Jag säger bara en sak!!

Nu jävlar räcker det!!

Vi i familjen sluter upp ikring min dotter och framtiden kommer att se annorlunda ut för henne.
Likaså mitt barnbarn som såg hela händelsen.

Hur vidrigt får en människa bete sig?!!!

Dagens träning blev riktigt tung.
Det har snöat under natten.
Ligger som ett vått, slabbigt täcke på ca 3 cm överallt.

Tog på mig broddarna på skorna, då jag vet att under snön gömmer sig ställen med blankis och det fick inte stoppa mig.
Ville inte bli skadad.

Stack ut med målet...10 km.
Det var tungt och jobbigt så det fick bli powerwalk med inslag av jogg/löpning.
Stack iväg över Viksäng till Björnöbron och vidare förbi Hässlö, via Hälla och sedan hem.

Vändan landade på 12 km och det var precis vad jag kraftmässigt klarade av idag.

Var riktigt medtagen då jag kom hem.Så svårjobbat underlag.

Rått och kallt i luften.
+ 1 grad när jag stack ut.

Kom hem frusen och väldigt trött.
Stretch, varmbad och kaffe.
Gjorde gott:)

Känns jättebra att komma ut dagar som känns motiga med vädret och underlaget.
Just de passen stärker oerhört.
Kroppen får slita ont och viljestyrkan sätts på rejäla prov.

Känns alltid härligt att ha klarat av detta.Vila och återhämtning krävs.
Likaså bra mat som ger musklerna det som behövs.

Känns toppen:)

Efter Tisdagens ledighet och även Måndagens sköna avslut så kände jag mig pigg, glad och livet bubblade i ådrorna.
Så skönt med givande samtal, umgänge med värme och kärlek.
Nattlig, återbyggande vila och på det vetskapen om en fylld arbetsvecka.

Toppen för mig:)

Onsdagen började tidigt.
Vaknade vid 3.30 av mobilens väckning.Sov ännu tungt och kände mig lite yrvaken en stund.
Det så Lovan till att jag snabbt kom ur...Morsaaan...Gomooorroon hojtade hon i glädjeyra.
Sprang omkring med svansen i vädret.Upp på klättertornet där jag serverade henne gottis.
Hon har sina favoritbitar som hör till hennes liv.
Några stycken, det räcker...sedan pussar och klappar.
Men bara så länge hon vill.

Sedan kaffe i sängen, blogg och en stund i ro med levande ljus.
Bra start på dagen.

Plockade ihop torr tvätt som doftade så gott:)
Härlig luft hemma efter att jag låtit all tvätt torka inne i lägenheten.
Vintertid behövs den fukten då och då.Luften är så torr av elementens värme.

Sedan en rask promenad till jobbet.
Tog ut en dubbeldäckare för körning av högskolefolk mellan Västerås och Eskilstuna.

Bilden är från förra veckan.
Onsdagen bjöd inte på så mycket sol.

Mådde gott de två första vändorna.Kunde njuta av körningen.
Många av kunderna börjar känna igen mig och hälsar glatt...vilket jag gör med alla.
Ler och säger hej:)
Det hör till min natur att göra så.

Kort rast på depån och sedan bilen ner till avlösning av go kollega.
Sedan följde två vändor som sög ur mig glädjen över körningen.
Så grymt tråkig väg att köra så många gånger på samma dag.

Jag beundrar mina kära kollegor som kör detta varje dag.
Jag behöver så mycket mera.
Utmaningar, folk som behöver mig i frågor, som jag kan hjälpa.
Körningar som sträcker sig åt olika håll och kanter.

Arlandakörningarna gillar jag då det ständigt är en ström av nya människor, från alla håll av världen.

Längtar väldigt efter att få köra från Uppsaladepån.
Lära in de körningarna så de sitter i mitt huvud.
Sedan bara kunna hoppa in när det behövs.
Så skulle jag trivas som bäst:)

Efter jobbet kom det sms från V, min bästis.
Hon hämtade mig och vi åkte till Maxi.Handlade det jag behöver i matväg.
Har ju inte många kronor att leva av denna månad så det blev bara det jag absolut måste ha.

Hem och på med kaffe.Starkt och gott.Dukade fram smörgås åt oss, tände ljus och kommande timmarna hade vi mycket att prata om.

Vi behöver varandra i de samtal vi har.Kommer till insikter i livet och ger varann inputs.
Som en bästa vän är till för:)
Mycket prat om kärleken.
Även om jobb...hon har ideer min käre vän som även jag triggas av.

Får se vad framtiden visar.

Kanske sticker jag och jobbar utomlands ett tag:) vem vet.

En sak är iallafall säker.
Om inte de förhoppningar jag har på vissa områden i mitt liv inte blir som jag tänkt, så kommer inte jag att hänga läpp, utan lyfta huvudet stolt och ge mig på nya äventyr.
Jag lever här och nu!
Sorger och bekymmer kan någon annan bära.
Jag kommer bearbeta allt snabbt och hänga av mig känslorna så snabbt som möjligt och vandra vidare på livets stig:)
Då är det inte menat, utan något annat väntar.

Men än sålänge kämpar jag och avser göra det ett bra tag till:)
Jag har kraften att göra det jag tror på!!

När V åkt hem så gjorde jag kväller ganska snart.
50 minuters givande, peppande telefonsamtal med älskad vän.
Som behöver lite puttar framåt för att tro på sin egen förmåga.

Bäddade i sängen med duntäcket, som är ett härligt dubbeltäcke.
Kröp ner i detta som blev likt en omfamning.
Härligt!!

Somnade glad, trött och jättenöjd med dagens händelser.
Många kramar, goda vänner och tankar om framtiden.

V och jag ska ta en kryssning och boosta oss med.
Vi kommer ha jättekul:)

Inte jag iallafall:)

Min hjärna har varit i en sådan press de senaste veckorna att jag till sist fick svårt att sova.

Tiden räckte heller inte till åt att hinna in i riktigt djupsömn.
3 timmar per natt kan funka en gång, men inte flera.

Gårdagens ledighet, nedvarvning gjorde gott.
Samt att jag åt ordentligt.
Tillförde energi på flera sätt med andra ord.

Lovan ger mig oerhört mycket också.
Bara av att hon finns med mig härhemma.

"Syrran" som hör av sig dagligen och checkar av hur jag mår.
Igår kunde jag äntligen ge henne glada besked om det mesta i livet och det kändes skönt.
Båda skulle vi upp i ottan idag så sömnen lockade.

Jag har sovit jättebra inatt.
Drömlöst och djupt.
När mobilen ringde för väckning 3.30 sov jag ännu tungt.

Nu är knoppen i toppskick.
Utvilad.Kroppen känns härlig efter att jag låtit den både vila och träna lätt igår.Mat och dryck har gjort sitt.
Återhämtningen fullbordad:)

Idag kör jag Mdh bussen och har bestämt mig för att ha kul på den.
Har den så mycket framöver att jag måste mentalt göra det kul, på mitt sätt, fast jag tycker att den är så himla tråkig att köra.

Det är ju inte för evigt.

Hoppas Cilla petar in lite Uppsaladepå åt mig snart.Så jag får uppdatera allt jag lärt mig snart.
Vill känna att jag är varm i kläderna med dessa långkörningarvoch mängden av kunder.

Pratade även med Axelssons igår om att använda mig vid behov.
Kolla in om jag är tillgänglig.
Nu ger ju Swebus mig full tid men säkert finns någon dag över.

Njuter så av att få en ordning i arbetslivet.En variation är på gång, tack vare mig egen goda vilja.
Jag låter inte avstånd sätta hinder i vägen.
Är heller inte rädd för att lägga på extra tid för att förflytta mig, det har jag gjort förr också.

Livet är inte bekvämt i alla lägen och det gör inget.
För mig gör det den effekten, att det som behöver göras blir en utmaning.
Samt en härlig seger för varje pusselbit som faller på plats.

Jag vill nog inte ha det för bekvämt för då får jag tråkigt:)
Behöver det där lilla extra för att prestera så jag själv blir belåten, för stunden.

Nu är det dags för sängbäddning och hopp i uniformen.
Lite smink på och en rask, uppfriskande promenad till jobbet.

Gillar läget:) Skarpt!!

Styrkan växer för varje motgång!