Direktlänk till inlägg 21 april 2016
Igår var måttet rågat för min del då det gäller min dotters kamp mot våld och hot.
Jag har försökt att inte agera som något annat än beskyddare fram tills nu, men när jag ser hur illa behandlad mitt barn blir, så får det räcka nu.
Jag hör och ser vad som sägs och vad som avhandlas, på ett så destruktivt sätt att ingen kommer någon vart.
Det bara spys galla ständigt och trampas i samma forspår som tidigare.
Härskarteknik råder från det ena hållet ständigt.
När inte det fungerar så kommer det känslodtavel som inte är äkta för fem öre och detta gör mig vansinnig.
Sluta spela teater!!
Detta är ingen fars eller en dokusåpa...detta är verkliga livet, med barn inblandade.
Agera vuxet för sjutton!!
Varför ska det vara så svårt att agera som en vuxen människa och ta sitt ansvar i det som råder.
Inget som helst stöd i det praktiska utan bara det egna egot som gäller.
Att hjälpas åt och lösa allt verkar inte finnas på världskartan utan det skall hotas, anklagas och sedan i detta inte ens stå för det som inträffat.
Ingen människa har rätten att slå någon!!
Är detta kärlek???
Jag förstår inte och lägger heller ingen kraft på att göra det...
Man slår inte om man älskar en människa om man själv är sund i huvudet!!!
Det gör man inte!!!
Kärlek är inte slag och hot!!!
Mitt barn och barnbarn måste bort ur detta drama som pågår...med en människa som i sig mår dåligt och inser inte det själv.
Att själv må pyton ger en inte rätten att slå, hota och kränka någon annan!!!
Så är det bara...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|