Som det ser ut nu med en månad kvar till Göteborgsvarvet, så ligger det illa till.
Jag varken hinner eller orkar träna med allt som hänt ikring vår familj.

Vet knappt vart jag bor ens...
Ena stunden lägenheten, sedan husvagnen som kändes toppen.Jag kunde sova och vila ordentligt.
Träna lite smått och mådde bra.

Sedan tycker en viss individ att dennes liv skall krossa andras liv, välmående och framtidstro.

Självklart att jag som mamma ger allt för att stötta mitt älskade barn i allt som hänt henne och hennes lilla dotter.
Mormors älskling!

Så i en vecka har jag bott hemma hos dem och funnits tillgänglig, behjälplig och stöttande.Allt vad jag bara mäktat med.
Har inte vågat ha tjejerna själva...
Ingen vet ju när individen får för sig att komma och ge sig på henne igen.

I vårt land är det tydligen helt ok att klå upp sin fru och sedan bara fritt leva vidare, samt upprepa övergreppet och friheten finns till 100% ändå.
Här skyddas förövaren!!
Inte offret.
Den slagne och sargade får vi nära och kära ta hand om och skydda.
Är detta verkligen rätt?!!

Har ju ett heltidsarbete också att sköta.
Dygnets timmar har inte räckt till för allt som jag viljat göra.

Maten har vi greppat det vi haft tillgång till.Lillungen har självklart fått riktigt att äta men både jag och dottern har slarvat.
För min del resulterar det i magvärk och svullen, muffinsmage.
Icke skönt i uniformsbyxorna vill jag lova.

Gårdagen ägnade vi åt att packa och sortera ur dotterns saker i förråd och garage.
Tvättade en stor matta ute.

Min bil är fullastad med grejer sen i Onsdags då vi trodde att det bara var att flytta in.
Men icke....lägenheten ostädad och läskig.

Var dit imorse och låste upp åt städfirman, innan jag och Lovan åkte till våran lägenhet i Västerås.
Hon får nu vara kvar här så vi kan köra flytten imorgon utan fara att hon rymmer.

Har nu en jättelång arbetsdag framför mig på högskolebussen...inte min favvis direkt!!

Fick från planeringen veta att efter min ledighet på Öland så blir det jobb en vecka i Uppsala.
Med tre nätter som början.
Jobbar kväll även på min egen födelsedag 13/5.

Jag hoppas att allt kan komma till en lösning för de inblandade då flytten är klar och huset säljs.
Att slag och hot försvinner ur mina tjejers liv och att vi runt ikring kan få tillbaks vårt liv igen.
Att lugnet lägger sig.

Trasiga små människor blir kvar som behöver vård och stöd.
Så allt är inte över förrän långt, långt fram i tiden.