Jättetrött vaknade jag imorse tidigt för att en timme senare somna om.
Väcktes av att Camilla, yngsta dottern ringde att hon var på väg med Josefina, mitt barnbarn.

Upp och tvättade, borsta tänder och klädde mig snabbt.
Vi hann ta en kopp kaffe innan det var dags för Camillas besök på sjukhuset.
Ultraljud av hennes hjärta.

Josefina och jag åkte till Maxi.Handlade inför vår Ölandsresa imorgon.Ludde satt kvar i hundburen i bilen.Ställde i skuggan med rutor lite öppna.Det var kyligt ute.

Camilla var klar när vi kom ut och allt hade sett normalt ut med hennes hjärta.Skönt det:)
Återigen bevis för att stressen, pressen och livet under slag och hot knäckte henne.

Vi åkte hem till mig och åt en god frukost.
Tjejerna for hem till Ramnäs, jag lade mig för att vila kort.
Kontaktade J min vän om mitt förtält och möblerna.Straxt satt jag i bilen på väg för att hämta allt.
Vi hann prata en stund också.
Kramade hejdå och tack för hans hjälp.
Älskade vän!

Kom hem, bar upp en möbel till balkongen.
Kommer bli så fint där sedan när jag inreder med blommor och möbler.

Var jättehungrig.
Camilla ringde tidigare och hörde om jag kunde passa Josefina medans hon skulle på själasamtal.
Självklart!

Hann äta och vila kort när de kom.
Gick ner och mötte upp i trappen.
Lillan hade somnat i bilen så vi intog soffläge under mysfiltar och somnade båda två.

Vaknade alldeles degig, ont i magen.

Kvicknade till.Skruvade ihop ett bord som jag vill ha i rummet.
Dammsög.
Förberedde för Lovan inför att hon ska ha kattvakter hos sig.
La fram mat, kattsand och allt som behövs.
Vattnade alla blommor.

Fixade mat lagom till Camilla kom åter.Tjejerna åt, jag avstod då magen bråkade ännu.

Då de åkt hem så dammsög jag klart.
Dammtorkade.
Vill ha fint till jag kommer hem igen.

Ligger nu och bara degar på soffan.
Har ringt campingen upprepade gånger idag för att kolla om de kan hjälpa mig loss imorgon.
Inget svar på hela dagen.

Får se hur jag läser det imorgon...
Är jättetrött nu.
Mycket att göra imorgon.

Kom ju hem vid midnatt från jobbet och hade svårt att koppla ner mig.
Drack kaffe, tog macka till.
Såg på tv och pratade på messenger med min käresta.

Kom så småningom till ro, kunde somna.Sov djupt och tryggt.
Jätteskönt med ordentlig vila efter ansträngningen av kroppen i Lördags.
Återhämtningen behövdes.
Likaså skönt med en lång arbetskväll då kroppen fick vila i körningen, till och från Arlanda.

Nu tänkte jag köra på med träningen igen, då benen är igång:) så får jag se om det ändå funkar med start i Göteborgsvarvet i slutet av Maj.
Har inte gett upp ännu...

Måndag morgon fick bli sovmorgon...hmm...egentligen inte då jag lade mig så sent.
Vaknade straxt efter 7, kände mig ordentligt utvilad.
Kaffe i sängen, efter godmorgonpussar och gottis åt Lovan.

Hade tvättstuga bokad 13.00 och resten av tiden fram till 17.00 då jag skulle jobba var fri.
Bestämde mig för att hjälpa min dotter.

Hopp i träningskläder, iväg till Surahammar.
Lastade Volvon full med kartonger som min dotter ställt på sitt jobb.
Med husgeråd och annat.
In på Willys, köpte frukostbröd och for så vidare hem till dotterns nya bostad i Ramnäs.

Ringde att kag kommer på frukost till dem:) så flyttlasset var en överraskning.
Dessa kartonger orkade vi bara inte släpa med i Lördags då vi tre som bar och bubbade var helt slut, när kvällen kom.
Vi hade då varit igång i massor med timmar.

Nu bar jag upp dessa:)
Till dotterns stora glädje.
Var igenomsvettig, nöjd och frukosthungrig.
Vi åt tillsammans i deras kök, mitt bland alla kartonger och stök.

Satte sedan igång och plockade in i köksskåpen, låda efter låda tömdes.
Bar ner tomma banankartonger ner i källaren.
Dottern jätteglad över hjälpen.
Själv hade hon hunnit med en hel del med tanke på hur utmattad och trött hon är.
Helst av allt skulle hon bara vila och låta sin själ läka efter allt som hänt.

Hon har lång väg att vandra, tillbaka till sitt glada, energi och sprudlande jag.
Mitt älskade barn!
Som mor känns det fruktansvärt att se sittbarn må så dåligt efter att ha hanterats så illa av sin egen man.

Nu har han längre ingen makt över henne och det känns toppen.
Han gör tappra försök med att skicka henne meddelanden med uppmaningar och frågor.
Försöker med sin härskarteknik....

Nu har tjejerna sin egen dörr att låsa och kan själva välja vilka de släpper in och umgås med.
Ett enda försök ifrån denna människa, att störa tjejerna i sitt eget trygga hem, leder till en polisanmälan från mig..omedelbart!!

Det skall bli så skönt att komma iväg ett tag från allting, när vi åker till Öland med min husvagn.
Dottern kan koppla ner allt och bara vara.

Vid 12.30 rullade jag hem till min bokade tvättid.
Körde tre maskiner, duschade, lagade mat.
Låg i soffan en timmes tid, vilade och tom snarkade till en stund:)
Kändes bra att få den stunden innan jobbet.

Bytte så om vid 16.20 tiden, for iväg till depån, tog ut en buss, körde min Arlandatur.
Lite lagom med resenärer och en mycket trivsam resa hem till Västerås, med en ung glad man som trivdes med att prata och skoja med mig hela vägen.

Härligt med positiva människor som tillför glädje och energi.

Åkte så hem till mitt i glatt samspråk med nin käresta i telefon.
Våra samtal är fyllda av skratt och tok ständigt.
Längtar väldigt efter honom...

Den som väntar på något gott.... ;)

Hungrig bredde jag mig en kvällsmacka fast jag borde låtit bli.
Min "muffinsmage" måste bort innan Göteborgsvarvet.

Så fort jag lägger på mig det minsta så är det just på magen det lägger sig...bläh!!
Obekvämt med uniformsbyxorna.
Gillar inte när de sitter åt det minsta.

Råkade under kvällen få in Lovan i sovrummet och givetvis så lämnade hon en pinkpöl i min säng...Suck!!
Förstår inte hur jag ska få bukt med detta ofog hon har för sig.

Bäddade rent och hade sådan tur att det stannat på täcket bara denna gång.Hon var väl inte nog kissnödig.
Madrass och underlakan klarade sig och det är jag så tacksam över.
Slippa jobbet med sanering av madrassen.

Har ju sovrumsdörren stängd jämnt men på nåt vis hade sm slinkit in dit när jag bytte om vid hemkomst.
Hade mig själv att skylla.

Somnade sent även Måndag kväll.
Mycket i tankarna...
En hel del att göra innan avfärd till Öland.

Lovan kommer att få hit två av mina bästa vänner som kommer till henne och är med henne så hon får sällskap.
Kan inte ha med henne i husvagnen denna gång då Ludde Basset ska med och vi måste bygga upp förtält och hela boendet inför sommaren.

Lovan behöver lugn och ro för att må bra och det blir det inte med allt stök vi har framför oss.

Idag har jag framför mig att ta hand om mitt barnbarn, följa med dottern på sjukhuset och sedan vid lunchtid, hämta förtält och utemöbler från förvaringen de finns på nu.

Ut till vagnen och göra klart allt det bara går inför avfärden på Onsdag.
Kommer behöva hjälp för att komma loss från den leriga, sumpiga campingen.
Det kommer ju ner så mycket regn och slask så det får inte chansen att torka upp.

De har en traktor som kan hjälpa mig loss.Ska göra ett försök själv på Onsdag morgon så får vi se hur det går.

Hemma i lägenheten gäller städning och disk.Packning av lite kläder till Öland.
Handla mat inför densamma.
Se till att Lovans kattvakter får nyckel.

Ligger nu i sängen och lyssnar på hur grannar vaknar till och stan startar igång Tisdagen...

Ölandsvecka ligger framför oss och det känns jättebra.
Fira Valborg på Kyrketorps Camping och förhoppningsvis har vi byggt upp vårt boende då.
Förtältsgolvet ligger och väntar på plats.

Vaknade tidigt Söndag av kattgnäll och smärta i kroppen.

Bar upp det jag hade i bilen från flytten.Fina krukor som jag tänkte odla tomater i under sommaren.
Långa balkonglådor som jag själv köpt en gång i tiden.
Har lite Tagetesfröer som jag kan så.
Jag ska ju jobba hela sommaren så balkongen får bli min oas.

Funderar på att näta in den så Lovan kan vistas där utan uppsikt.
Bor ju ändå på tredje våningen.

Åkte sedan ut till husvagnen med grejer som ska med till Öland.
Städade i vagnen och plockade iordning.
Det är ju på Onsdag vi ska börja rulla neråt landet, jag, Camilla, Josefina och Ludde:)

Kom hem och stökade hemma.
Packade upp och packade ner inför Öland.
Diskade och vilade inför kvällens jobb.

Åkte till jobbet till 13.20 och jobbade sedan till 23.30
Två vändor till och från Arlanda.
Lagom med resenärer.
Åkte in i ett riktigt busväder med stormvindar, snö, hagel och regn som lade sig på vägbanan i en dm tjock sörja.

Givetvis med ett gäng olyckor som följd.
E18 var avstängd i en riktning under några timmar pga bärgning.

Kom hem jättetrött på natten.

Vaknade väldigt tidigt denna Söndagsmorgon.Kroppen smärtade...

Dotterns flytt kördes igår och det känns jätteskönt att ha mina tjejer bakom dörr och lås, som Ingen annan har nyckel till.

Ingen som slår eller hotar dem!!

Flytten blev riktigt tuff, då det var sådana mängder med grejer och vi var alldeles för få som bar och slet.

Från hus till en trårummare, tre våningar upp i sugande trappor.

Hade på mig mobilen nästan hela tiden, med en app som mätte av steg, längd och våningar.

Bilden talar en hel del för sig....
Där var jag inte ens klar för dagen.

Började morgonen redan 6.30 med uppstigning och kaffe.

Natten sov vi, båda mina döttrar och bägge små barnbarnen i samma rum, i trygghet.
Säng och soffor var våra sovplatser.

Äldsta dottern kom kvällen innan och hjälpte till med packning av det sista och bar ner mängder från övervåningen och ner i hallen.
Guld värt!
De hade maten klar när jag kom från jobbet, jättetrött efter en arbetsdag på massor med timmar, vid 20.30 tiden.
Var hem till Lovan först självklart.

Tog hem henne från huset samma morgon som jag även åkte och låste upp i lägenheten som dotterns flytt gick till, så städfirman kom in.
Hem med mitt till Västerås och då även Lovan.

Igår efter kaffet bar det iväg till Västerås.Hämta släpkärra från Statoill Hammarbyrampen.
Handlade frukostvaror på Maxi.
Tjejer och barnbarn, hund och katter igång i huset.
Klockan var då straxt efter 8 på morron.
Vi åt en gemensam frukost.

Sedan igång och bar.
Äldsta dottern och jag bar ner madrasser och soffdelar och andra, mindre möbler ut i kärran, från övervåningen.
Soffan för tung!

Packade vidare det sista.
Tömde övervåningen ner i hallen.

Jag tog upp blommor, sorterade sånt som jag skulle ha.
Blommorna var ju bara till låns inför visningen, från mig och andra i familjen.

Vid 11 kom barnbarnens morfar och var barnvakt så vi andra kunde bära och köra iväg.
Han är jätterisig i feber och nåt knas i kroppen...ställde upp ändå!

Min nu enda svärson kom och en god vän till min dotter.

Vi bar och bubbade, körde bort och bar i trappor.
Slet som bävrar alla fyra.
Yngsta dottern packade, pekade och bar undan i lägenheten.

Pizza till lunch vid 14 tiden.
Vi var då redan jättetrötta i ben och muskler.
Yngsta dottern knäckt av sin utmattning och ångest inför att behöva lämna sitt drömhem.
Hon slet på med sitt ändå.
Hennes krafter klarade inte att bära.

Jobbade vidare.
Svettades och flåsade, bar och slet.
Körde totalt 4 fullastade släp och två fulla bilar varje vända.
Som tur bara 1 mils färdväg, enkel väg.
Benen skrek om nåd när kvällen närmade sig.
Kort kaffepaus och mycket vatten under timmarna.
Herregud vad vi jobbade på.
Mot eftermiddan var vi bara tre som bar.

Sist av allt fyllde jag Volvon med mitt.
Ett köksbord och mängder av stora ytterkrukor.
Grejer till Öland och en del annat.

Körde en gungställning till äldsta dottern, som bor i Eskilstuna, sist av allt.
Under hela vårt flyttpass var det omväxlande regn, hagel och snö.
Hela tiden kom det ner något från himlen så vi var svettiga, genomvåta, varma och iskalla, växelvis...vilka förutsättningar!!
Gahh....

Vräkte ner snöglopp när jag åkte med släpet från E-tuna till Västerås.
Lämnade åter kärran 21.30
Jag tog kostnaden för släpets hyra och bensinen.

Kom hem helt förbi av trötthet, benen sög och kroppen skrek av smärta.
Bar upp tre vändor från bilen och lämnade resten till dan därpå...orkade bara inte!
Krafterna helt slut.

Då 21 km och 140 våningar...över 30.000 steg!!!

Ett halvmarathon varav 2/3 delar i trappor och hela tiden med något att bära på!!
Det kallar jag ett rejält dagsverke:)

Vilket träningspass!

Så skönt att det är klart.

Ett par till kommer och tittar på huset under Söndagen.
Intesset är stort och budet ligger på 1.7 miljoner nu.
Hoppas det blir lite till.
Huset är värt mer än så

Dottern har nu ett gedigert jobb att inreda sitt nya boende.
Lite i taget efter sin egen förmåga.
Jag kan inte hjälpa mera just nu.
Är helt färdig, ont överallt och ska jobba em/kväll idag.

Måste även ut till min husvagn som jag övergav i all hast när dottern for illa.
Boendet i vagnen blev inget av och mitt liv fick full focus på dotter, barnbarn, jobb och flyttpackning.
Tiden har inte räckt till annat...inte heller orken.
Mitt barn och barnbarn har varit viktigast för mig!!

Ligger nu i sängen...har druckit kaffe.
Tagit fler värktabletter.Alvedon
Har så ont i mina höfter och vader efter alla trappor.

Måste försöka sova lite till för det blev bara 4 timmar inatt.
Smärtan väckte, samt Lovans gnällande.
Ska ju vara igång till efter midnatt idag, så mer sömn är nödvändigt.

Vilket styrkepass...både fysiskt och mentalt!

Som det ser ut nu med en månad kvar till Göteborgsvarvet, så ligger det illa till.
Jag varken hinner eller orkar träna med allt som hänt ikring vår familj.

Vet knappt vart jag bor ens...
Ena stunden lägenheten, sedan husvagnen som kändes toppen.Jag kunde sova och vila ordentligt.
Träna lite smått och mådde bra.

Sedan tycker en viss individ att dennes liv skall krossa andras liv, välmående och framtidstro.

Självklart att jag som mamma ger allt för att stötta mitt älskade barn i allt som hänt henne och hennes lilla dotter.
Mormors älskling!

Så i en vecka har jag bott hemma hos dem och funnits tillgänglig, behjälplig och stöttande.Allt vad jag bara mäktat med.
Har inte vågat ha tjejerna själva...
Ingen vet ju när individen får för sig att komma och ge sig på henne igen.

I vårt land är det tydligen helt ok att klå upp sin fru och sedan bara fritt leva vidare, samt upprepa övergreppet och friheten finns till 100% ändå.
Här skyddas förövaren!!
Inte offret.
Den slagne och sargade får vi nära och kära ta hand om och skydda.
Är detta verkligen rätt?!!

Har ju ett heltidsarbete också att sköta.
Dygnets timmar har inte räckt till för allt som jag viljat göra.

Maten har vi greppat det vi haft tillgång till.Lillungen har självklart fått riktigt att äta men både jag och dottern har slarvat.
För min del resulterar det i magvärk och svullen, muffinsmage.
Icke skönt i uniformsbyxorna vill jag lova.

Gårdagen ägnade vi åt att packa och sortera ur dotterns saker i förråd och garage.
Tvättade en stor matta ute.

Min bil är fullastad med grejer sen i Onsdags då vi trodde att det bara var att flytta in.
Men icke....lägenheten ostädad och läskig.

Var dit imorse och låste upp åt städfirman, innan jag och Lovan åkte till våran lägenhet i Västerås.
Hon får nu vara kvar här så vi kan köra flytten imorgon utan fara att hon rymmer.

Har nu en jättelång arbetsdag framför mig på högskolebussen...inte min favvis direkt!!

Fick från planeringen veta att efter min ledighet på Öland så blir det jobb en vecka i Uppsala.
Med tre nätter som början.
Jobbar kväll även på min egen födelsedag 13/5.

Jag hoppas att allt kan komma till en lösning för de inblandade då flytten är klar och huset säljs.
Att slag och hot försvinner ur mina tjejers liv och att vi runt ikring kan få tillbaks vårt liv igen.
Att lugnet lägger sig.

Trasiga små människor blir kvar som behöver vård och stöd.
Så allt är inte över förrän långt, långt fram i tiden.

Igår var måttet rågat för min del då det gäller min dotters kamp mot våld och hot.

Jag har försökt att inte agera som något annat än beskyddare fram tills nu, men när jag ser hur illa behandlad mitt barn blir, så får det räcka nu.

Jag hör och ser vad som sägs och vad som avhandlas, på ett så destruktivt sätt att ingen kommer någon vart.
Det bara spys galla ständigt och trampas i samma forspår som tidigare.
Härskarteknik råder från det ena hållet ständigt.
När inte det fungerar så kommer det känslodtavel som inte är äkta för fem öre och detta gör mig vansinnig.

Sluta spela teater!!
Detta är ingen fars eller en dokusåpa...detta är verkliga livet, med barn inblandade.

Agera vuxet för sjutton!!

Varför ska det vara så svårt att agera som en vuxen människa och ta sitt ansvar i det som råder.

Inget som helst stöd i det praktiska utan bara det egna egot som gäller.

Att hjälpas åt och lösa allt verkar inte finnas på världskartan utan det skall hotas, anklagas och sedan i detta inte ens stå för det som inträffat.


Ingen människa har rätten att slå någon!!
Är detta kärlek???
Jag förstår inte och lägger heller ingen kraft på att göra det...
Man slår inte om man älskar en människa om man själv är sund i huvudet!!!

Det gör man inte!!!

Kärlek är inte slag och hot!!!

Mitt barn och barnbarn måste bort ur detta drama som pågår...med en människa som i sig mår dåligt och inser inte det själv.

Att själv må pyton ger en inte rätten att slå, hota och kränka någon annan!!!

Så är det bara...

Det finns en människa i mitt liv som jag älskar så högt...har gjort det under säkert ett par års tid nu:)

Förstod inte det själv ens första tiden.

Nu vet jag och jag vet också att känslan är ömsesidig.

Framtiden är oerhört spännande och jag lever i stor glädje inombords, trots att mycket ikring mig, just nu är kaos.
Pga våld och hot i familjen...

Min dotters liv är kraschat och jag gör allt jag förmår i min värld för att hjälpa henne och mitt lilla barnbarn.

I allt detta finns min kärlek som bär mig:) Så underbart!!

Tack för att du finns för mig min älskade, min framtid i ljuset och glädjen.