Alla inlägg under april 2016

Av Sirpa Niva - 19 april 2016 21:03

Ända sedan i Fredags har jag bott hos min älskade dotter och lilla barnbarnet.
Sedan de återigen utsattes för våldshandlingar, av den person som stod dem närmast i livet.

All tillit och trygghet i dennes närhet är fullständigt bortblåst, sönderslaget och förintat.
Ingen av oss vågar lita på denna människas ord mera.

Jag hämtade hit min katt igår, ifrån min husvagn, där vi hade boat in oss.
Hon skulle inte behöva vara ensam där, då jag stannar i huset sålänge min dotter och barnbarn behöver beskydd.
På Lördag kör vi deras flytt till egen lägenhet och då kan jag släppa efter något på bevakningen.

Jag har nu varit ledig i två dagar från jobbet och den tiden har vi ägnat åt husvisning, städning, packning och en massa sysslor som är nödvändiga inför flytten härifrån.

Den tid som jag inte är i huset har vi hjälp av ett nätverk av vänner som finns bara några meter bort om det skulle behövas hjälp av något slag.
Känns tryggt då jag ändå har ett arbete att sköta och ett liv i övrigt också.

Igår var jag på egna underbara äventyr med älskad vän.
Då fanns grannarna som jour ifall något otryggt skedde.
Jag hade en fantastisk kväll/natt och kom hem till huset sent, somnade trygg och lycklig med mina tjejer i samma rum.

Det märks i stunder som denna, vilka som är riktiga vänner.
De sluter upp och finns till, beskyddar och vårdar.
Stödjer och hjälper i allt som behövs.

Imorgon får min dotter nycklarna till sin lägenhet och vi kan lite smått köra över saker dit.
En dörr att låsa om sig....härligt!

Det är fruktansvärt att behöva känna sådan otrygghet.
Jag vet själv hur det är...
Jag blev misshandlad då mitt första barn var bara 6 veckor gammal.
Jag levde i stor rädsla och otrygghet i närmare 2 år innan jag kunde landa i trygghet hos min X make.

Såren och ärren efter en sådan händelse tar åratal att läka.
Rädslan över att bli slagen hänger kvar länge, länge....
Jag kan tänka mig in i hur min dotter känner sig just nu.
Därför lämnar jag inte henne oskyddad.
Det finns alltid någon fysisk person till hands...dygnet runt.



Som förälder och mormor så är det en känsla av beskyddande tigerhona som kommer över mig.

Det tar kraft att vara närvarande ständigt och att känna sådan ilska inför våldet som nästlat sig in i vårt liv.
Blir en i vår familj slagen så drabbas vi alla, då vi håller ihop och skyddar, finns för varandra.

Vi engagerar oss!

När det sedan handlar om en person som varit en medlem i vår släkt, så känns det ännu värre.
Jag själv känner mig lurad....

Att någon som jag trott älskar mitt barn, har upprepade gånger, igenom åren slagit, kränkt och förbedrat henne.

Denne är en manipulerande obehaglig individ som jag hoppas slippa träffa någonsin mera!!!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 19 april 2016 19:09

Imorse efter att jag kört mitt lilla barnbarn till dagis åkte Ludde och jag ner till kanalen för en promenad i vårsolen.
Tog lite bilder på busjycken :)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 18 april 2016 08:03

Söndagen kom med ösregn...som senare lättade upp.

Vi gick upp tidigt och fortsatte göra klart allt.

Vid 12 tiden packades hund och katter in i sina burar en stund, under tiden visningen pågick.
En timmes tid ungefär.

Huset var så fint...

Kändes otryggt att lämna mina tjejer resten av Söndagen för att åka och jobba.
Behövde också vara med min lilla katt.

Dottern mådde fruktansvärt dåligt då människan som vill henne ont, ringt och tjafsat om saker som var helt utanför det som pågick denna dag.
Visningen av huset tog all hennes kraft...
Hennes drömhus skulle bort...det var fruktansvärt för henne.

Som tur fanns grannen som stöd...där fann hon trygghet medans individen som plågar henne, var och hämtade något som var jätteviktigt för honom just denna dag.

Med all respekt, gör det du ska och låt mina tjejer vara ifred.
Du har förverkat all rätt till umgänge med dem!!

Jag försöker inte ens förstå hur denne person tänker och agerar...i min värld är han utraderad som någon jag ägnar hjärnverksamhet på.

En Nobody helt enkelt!!

Det som är viktigt för mig är mina tjejer.
Dem finns jag för.
Dem skulle jag kunna dö för att skydda från ont.Bara jag vet att det hjälper för att de skall kunna leva i fred, utan våld.

Visningen gick bra och jag återvände till mina tjejer efter jobbet.
Kändes tryggt och vi somnade sent, tillsammans i samma rum.



Av Sirpa Niva - 18 april 2016 07:44

Sitter i soffan i min dotters vackra hus i Surahammar.
Ser mig omkring i det välstädade, fina och stilrena.

Vi gick upp tidigt i Lördags för att hinna med all städning och fixning inför husets visning på Söndagen.

Jag tvättade alla fönster, åkte sedan och handlade det vi behövde för frukost och övriga måltider för dagen.
Dottern städade i garage och förråd.

Efter god frukost och samtal om gårdagens jobbiga timmar så fortsatte vi jobba på.
Överallt skulle det vara tipp topp rent och fint.Både inne och ute.

Rum för rum betade vi av.
Pausade för fika och kramar, vidare samtal och svar på goda vänners frågor om vad som återigen hade hänt.
Vänner sluter upp i stunder som denna.

Grannen körde bort återvinning åt oss så vi kunde jobba vidare med städningen.Bästa grannar och vänner!

Mot eftermiddagen åkte jag till husvagnen och tog hand om Lovan, tog med krukor och annat att ha vid huset som dekoration.

Mycket har ju min dotter redan packat ner inför sin egen flytt nästa helg.
Köpte blommor på Maxi och Blomstergården.
Vissa av dem behåller jag själv på min balkong, likaså dotterns balkong dit hon flyttar.
Så allt kommer till nytta.

Vi städade vidare och slet.
Dekorerade och stylade.

Fick åka till stan en extra gång då jag glömde stänga till bagageluckan till husvagnen.
Nåja:) alla kan missa nåt i stunder då det är mycket ikring.

Mot kvällen var vi helt slut och stupade isäng.
Lillan var jätteduktig och fanns med i dagens jobb med sin mor och mig:)
En klok liten tjej...

När vi satt i soffan och pratade hon och jag så sade hon...
Nonno (det är jag det, mormor)
Vet du...sen när mamma och jag flyttat så kan vi låsa våran dörr så inte pappa kan komma in och vara dum och slå mamma.

Jag fick kämpa för att inte gråta...
Kramade om den lilla tösabiten och instämde i det hon sagt.
Att det blir jättebra när hon och mamma fick vara ifred, utan bråk och skrik.

Vi satt länge och bara kramades min lilla tjej och jag...i våra egna tankar.

Jag får aldrig in i mitt huvud hur någon kan vilja denna lilla varelse något ont!!
Hur kan man skada sitt eget barn??
Det är för mig obegripligt.

Nu har det skett två gånger på kort tid då hon fått utstå stunder av skräck, då hennes pappa slår hennes mamma...
Ett barn ska inte behöva uppleva sådant.

Den otrygga tillvaro hon nu lever i är inte ok...inte en sekund!!

Men denna individ som utsätter mina tjejer för detta kommer inte i närheten av dem, sålänge jag finns och beskyddar dem.

Huset ska säljas, skilsmässan ett faktum och en framtid med förutsättningar som ger trygghet och hopp om en lugnare tillvaro.
Utan våld, bråk och skrik.

Av Sirpa Niva - 17 april 2016 08:43

Denna helg blev inte som den var tänkt från början.

Fredagen sov jag alldeles för lite efter att ha jobbat natt och kommit hem vid 7 tiden.

Mot kvällningen ringer min yngsta dotter och gråter..
....Mamma kom hit!
Han har varit här och knuffat, slagit mig och spottat mig i ansiktet.
Sparkat hunden över revbenen så denne skrikit i smärta.

Allt återigen mitt framför ögonen på mitt 5 åriga barnbarn.
Som gråtande skrikit och försökt få sin pappa att sluta slå mamma....
Då han vrålat Håll käften åt sin egen lilla, livrädda dotter...

Herregud!

Det som inte fick hända, hade hänt igen.Misshandel av mitt barn!!
Återigen!!

Jag slänger på mig kläder, kastar mig i bilen och åker mot Surahammar.
Ser hur en polisbil svänger ner från E18 och med blåljus åker mot samma destination.

Jag känner att det är bilen som är på väg till min dotter, för att undsätta henne.
Ringer vår vän H som oroligt finns med från Skåne.
Jag berättar att jag är på väg och även min dotters pappa och hans hustru.
Familjen sluter upp igen, som hjälp och beskydd.

På plats finns polis och en underbar granne som kommit in för att beskydda min dotter om han kommer tillbaka.

Till saken hör att denna gång hade min dotters x man, med sig sina två söner som är 8 och 12 år gamla.
De beskådade även de misshandeln...fullständigt passiva!
De var ju vana då detta hänt flera gånger tidigare, igenom åren.

Fullständigt vidrigt och respektöst beteende.Blanda in barnen i sitt eget dåliga mående och låta dem leva i skräck!!!

Han har bedyrat sin kärlek till min dotter, bett henne förlåta, ta honom tillbaka och lova bot och bättring.
Hon har lyssnat på honom.
Vi i släkten har litat på att han inte skulle skada henne igen.

Han har visat en sida av sig själv som verkat trovärdig och återigen var allt bara teater.
Han manipulerade oss alla för att sedan låta sin vrede och frustration gå ut över min dotter och barnbarn igen.

Jag satt med den lilla späda kroppen i min famn och lät henne bara känna att mormor var där hos henne.
Nära, länge...vi småpratade medans polisförhör pågick av min dotter på övervåningen av huset.

Det var svårt att ta in allt igen...att detta hänt.
Våld, slag, sparkar, spott, gap och skrik...inför denna lilla späda varelse som inte bett om att få leva i detta.

Kände en skuld över att jag inte beskyddat mina tjejer, att jag trott på lögner igen och låtit detta ske.
Samtidigt som hjärnan svarade med att det inte gick att tänka så.
Alla hade vi blivit manipulerade av denna människa.
Säkert rättsväsendet också.

Hans ångerfylldhet och välvilja till att ställa allt tillrätta.

Min dotter var/är ju helt kraschad av utmattning och fullständig kraftlöshet, efter senaste tidens händelser.
Hon orkade inte mera...hennes kropp hade gett upp.

Ändå har hon kämpat på.Packat i huset, ordnat med ny lägenhet, fixat försäljning av huset och allt som måste göras.
Tagit hand om sin dotter och djuren.

Efter förra misshandeln fanns jag med henne i en veckas tid och släppte sedan greppet så familjen fick agera tillsammans.
Då den goda viljan visade sig från hans sida.

Ångrar detta nu!!
Skulle ha fortsatt finnas nära och sett till att han inte kunde nästla sig in igen.
Nu har detta hänt och det är försent att ändra några förfarandesätt.

Nu var det bara att agera utifrån dagsläget.

Grannen gick hem till sitt.
En rar, härlig stor nallebjörn med hjärta av guld.
Hans hustru på samma vis.
Tackade honom och han gick med orden...Vi finns, kom ihåg det!
Bara att ringa eller komma över.

Min dotters pappa och hans hustru kom.

Vi bestämde att jag skulle bli kvar i huset hos tjejerna.
Hon ville inte lämna sitt hem.
Förhöret fortsatte och jag tog med lillan i bilen, vi åkte till min husvagn.
Tog hand om Lovan, min katt.
Packade det som behövdes för övernattning.
Kom så åter till huset.

Klockan var sent vid det laget.
Polisen hade åkt och vi satt och pratade.
Efter ett tag var det jag, min dotter och lillan kvar bara.

Socialjouren kom vid 21.30 tiden.
Jag läste Bamse för lillan och hon somnade.
Var i kontakt med H i skåne.
Lugnade honom att vi har koll på läget i stunden.

Själv var jag totalt utmattad efter allt som hänt.
Bäddade i soffan och somnade när dottern kom upp, efter vi pratat en stund.
Hon var helt slut mitt barn!!

Varför måste hon genomgå detta?

Bli slagen och förnedrad, kränkt och trampad på, för att en människa som hon älskat och har barn ihop med, mår dåligt i sig och låter sin ilska och frustration gå ut över fru och barn.

Mitt yngsta barn!!

Återigen skräms jag av känslan av hat inom mig....att känna hat för en människa är så främmande för mig.
Den känslan förstärktes efter denna händelse, ännu mera.

Ingen skadar mina nära utan att få mig som ett skyddsmonster emot sig...




Av Sirpa Niva - 16 april 2016 21:18

Återigen har våldet kommit in i vårt liv...så tärande.
Skriver en sammanfattning senare...orkar inte just nu

Av Sirpa Niva - 15 april 2016 17:50

Har jobbat natten och det gick jättebra.
Många trevliga kunder.
Fick beröm för min körning :)
Kändes toppen.

Slutade så vid halv 6 tiden och for hemåt, till husvagnen.
Kaffe och macka innan jag lade mig att sova vid 7.30 tiden.

Vaknade 10.30 av ett himla oväsen av maskiner och traktorer på campingen.
Vidare sömn var inte att tänka på.
Hostade och mådde skurk...

Jättetrött och grinig..

Gick upp och klädde mig.
Kaffe i magen...fick mig att må illa bara.
Städade vagnen, stuvade undan grejer som ska till Öland.
Ner under bädden.
Skrymmande men ingen vikt på det som hamnar där.
Är noga med jämnvikten i vagnen.

Dotter och jag tog beslutet igår att vi åker neråt Öland redan 27/4.
Skönt med en extra dag ledigt.

Lade mig efter lunch vid tv:n som jag tagit fram och kopplat in.
Sov ett par timmar och vaknade ännu sämre.Mådde illa, kände mig svullen och äcklig i kroppen.
Total obalans i allt.

Tog mig till duschen i servicehuset.
Kändes bättre.
Sedan gällde bara softa med Lovan resten av eftermiddagen och kvällen.

Av Sirpa Niva - 14 april 2016 18:54

När jag jobbar nätterna så blir det sådan focus på sömnen.

Fick knappt 4 timmar av den varan under morgonen, efter jag lagt mig vid 7 tiden.
Drog ner alla mörkläggningsgardiner i vagnen och slocknade direkt.

Efter jag vaknat vid halv 11 så var det ingen ide att försöka somna om.
Kände mig svullen i kroppen och konstig, helt i obalans.
Hostade redan på morgonen då jag åkte hem från Uppsala och fortsatte med det när jag vaknade.

Vet inte om det är nån allergi jag känner av eller om jag burit på nåt i kroppen utan att ha känt det.
Lite rasslig i halsen har jag varit...men inget mer än så.

Träningen fick vara idag.
Hostade upp nåt gojs ur luftvägarna innan det gav sig.
Blev hes..

For till lägenheten, lämnade av grejer från vagnen i källaren som inte behövs.Lasta in annat som ska med till Öland.
Hem och vattna blommorna, såg till spindelgumman.
Packa med kläder och lite annat nödvändigt.

Många vändor till bilen i trapporna.
Hostade av det också.

Åter husvagnen.Åt en sen frukost och pratade i telefon med min bästis V.
Kände att jag måste sova mera...mådde inte bra.

Lade mig vid 2 tiden i bädden.
Slocknade snart och sov som en stock i tre timmar...
Vaknade helt groggy och visste knappt vart jag var.
Tog en stund innan hjärnan klarnade.

På med kaffe, dusch i servicehuset.
Telefonen krånglade.
Jättedålig uppkoppling här på campingen stundtals.
Tog ett bra tag innan jag fick nån kontakt.

Snart är det dags att ge mig av mot Uppsala igen och min andra natt.
Är sedan ledig två dagar.

Tog fram min lilla stenkanin som minne av den lilla hare jag släckte livet på inatt med bussen.
Känns så orättvist att det skulle behöva hända.
Hoppas den inte hade bebisar nånstans...

Allt liv har så stort värde i min värld.

Lovan fick en riktig genomgång av pälsen med kardan.
Hon har så gnistrande blank och fin svart päls min lilla tjej, sambo.
Hon verkar trivas i husvagnen.
Lugn och harmonisk.
Kan ju vara jag som påverkar:)
Jag äskar ju husvagnslivet och mår gott.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19
20
21 22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se