Alla inlägg under maj 2016

Av Sirpa - 2 maj 2016 19:51

Kan faktiskt åka buss till min husvagn i sommar om jag vill.

Swebus...min egen arbetsplats stannar ute påvägen vid campingen:)

Av Sirpa - 2 maj 2016 11:59

Vid 7 tiden var det bedårande solsken utanför husvagnen då jag fick upp.
Isande kall vind ven in från det vackra havet.
Min kropp slog bakut direkt mot kylan och det blev beslutet till att stå över träningen idag.

Bryggde på kaffe ute i förtältet, klädde mig och tog med mig kaffekoppen till stranden.

Morgonen var så kristallklart vacker.

Hörde ljud bortåt stranden...
Såg en man stå med armarna utsträckta och sjunga rakt ut över havet, för full hals:)
Helt underbart!!

Jag fylldes av en sådan glädje över att se en människa som bara släpper ut sin känsla, rakt ut.
Ger sig hän och bara öser på som han själv vill i stunden.

Älskar sådan spontan hängivelse:)

Gick efter det bort till Servicehuset.
Tittade på det som gjorts på campingen sen förra säsongen.
Blommor planterade.

Bänkar och spisar, microugnar fixade.
Jättefint!
Enhetliga kranar på toaletterna.
Känns jättebra att saker hålls efter och fixas vartefter.

Tog senare ut Ludde på en promenad innan jag fixade en rejäl frukost.

Av Sirpa - 1 maj 2016 20:46

Lite bilder från mitt Kyrketorp

Av Sirpa - 1 maj 2016 18:13

Morgonen var en bit på väg redan när jag gav mig ut.

Det blev ett tufft pass efter mötet med kvinnan i mitt föregående blogginlägg.
Gick i sanden bortåt Lyckesand och en bit till.
Hittade fina stenar varav nån var hjärtformad.

Rensade min hjärna ifrån tankar och lät benen bära mig i den, på sina ställen väldigt tunga sanden.
Skorna sjönk ner rejält i det mjuka...kändes i benmusklerna som kändes stummare efter 6 km då jag vände och gick tillbaka en bit.

Valde att vika in i skogen.
Där var marken fast, mjuk och behaglig.
Täcke av barr överallt.
Vägen igenom skogen kändes lång och riktigt sugande.
Kilometrarna byggde på och stannade vid 13 km vid min husvagn.

Jösses vad trött jag var i benen:)
Sanden hade krävt sitt.

Tog bilder på brasan som fortfarande rykte och glödde.

Efter en lång, varm härlig dusch var det så dags för en sen frukost.
Gänget i vagnen hade precis börjat röra på sig för dagen.
Mitt pass tog 2 1/2 timme idag.

Av Sirpa - 1 maj 2016 17:34

Imorse då jag givit mig ut på träningsrundan längs Bödabuktens sandstrand i solskenet, såg jag en kvinna gå och plocka snäckor en bit bort.
Hon hade en cykel med sig där i sanden, som hon ställt åt sidan.

Då hon var fullt upptagen med sitt plockande, trodde jag att hon inte såg mig komma gående...
Men när jag är kanske 10 meter ifrån henne så tittar hon upp med ett stort leende i ansiktet.
Säger sedan glatt till mig...
Hej:) här går jag omkring halvvaken och plockar...det är en sån fantastisk morgon.
Jag går fram till henne och vi pratar så en stund om allt möjligt.

Hon berättar att hon går ut varje morgon på en tur längs stranden, fast längre bort.
Hon bor i en stuga bortåt.

Vi skildes åt och jag gick upp till platsen där brasan var tänd igår kväll.
Den glödde och rykte fortfarande.
Tog lite bilder och gick sedan ner på stranden igen.
Kom ikapp kvinnan som gick med sin cykel.

Återigen började vi prata:)
Det blev ett givande samtal om bla flyktingar, godhet, vänlighet och bestämdhet som krävs av oss kvinnor i Sverige idag.
Vi var båda starka personligheter, kom vi fram till.
Levde själva och trivdes i det.Bar vår styrka och trygghet inombords.

Samtalet vi hade gav mig sådan energi och bekräftade min åsikt om att livet som ensamstående kvinna kräver en styrka som är stor.
Ingen av oss tillåter att någon försöker bestämma eller sätta oss på plats.

Hon berättade att hon bar på stor smärta i sin kropp efter en teafikolycka många år tillbaks och det gjorde henne stark, tacksam och öppenhjärtlig.
Hon var kristen precis som jag.

Vi presenterade oss och hoppades på att ses igen där på stranden i framtiden.
Två starka kvinnor i ett möte på Bödastranden, som båda behövde det mötet för att bygga på den egna styrkan och energin att orka sträva framåt i tillvaron.

Ett möte som av ödet var menat:)

Jag kände mig så mycket lättare i själen och kom på mig med att le mot havet när jag gick vidare.

Energier hade återvänt inom mig och jag såg på saker och ting på ett helt annorlunda sätt än tidigare.
Min egen identitet hade blivit bekräftad och uppskattad.

Min ängel på stranden...Du gav mig styrka att sträva vidare i allt som ligger framför mig

Av Sirpa - 1 maj 2016 03:16

Vaknade mitt i natten här i husvagnen på Öland.
Det kändes kyligt i vagnen så jag började mickla med värmen för att höja temperaturen något.
Kör på extra med gasolvärmen ett tag får vi se...
Verkar som det är termostaten som fått nåt spel.

Visst är det kyligt ute men det ska ju inte sänka tempen alltför lågt ändå.

Tankarna spinner igång i nattens tystnad.
Känner att jag börjar bli ganska sliten då det varit en hel del tråkigheter på sistone, som sliter på mig.
Saker sker som jag inte kan påverka och det sliter på mig både psykiskt och fysiskt.

Att se mitt eget barn fara illa och dessutom veta att hon gjort det under flera års tid, mitt framför ögonen på mig, utan att jag förstått det, gör mig så fruktansvärt ont.

Visst har ju hon som vuxen ansvar för sitt eget liv och sitt välmående...men jag vet ju själv hur lätt det är att hamna under en människas utövande av härskarteknik.
Att bli styrd av någon annan.

Sedan att det varit våld och hot med i spelet i åratal...det gör mig så arg och ledsen att jag själv känner mig som jag skulle kunna fajtas bara för att få fason på en sådan person som utövat detta på mitt barn...

Jag vet ju att det inte hjälper eller förändrar människan, om jag skulle klappa till denne... men känslan finns där likförbannat!!
Jag skulle bara sjunka ner till dennes låga nivå.

Ingen vill ju uppleva att ens barn blir utsatt för våld och hot!!
Då går iallafall jag upp i försvar.

Där är min energi nu i livet, hos min dotter och lilla barnbarnet.
Göra vad jag mäktar med för att de skall ha det bra.
Min dotter är helt körd i botten, kraschad i själen och orken.
Helt enkelt utbränd både i kropp och själ.

Hennes drömhus är sålt, hon mår fruktansvärt dåligt efter misshandeln hon utsattes för av sin dotters pappa, mitt framför den lilles ögon.

Bostadsbristen gör att hon fått lov att köpa en gammal, utnött tvårummare en mil ifrån det samhälle hon har sitt arbete och barnomsorgen.

Hon är långtidssjukskriven och i stort behov av ekonomiskt stöd från Försäkringskassan och sociala nätet.
Inget fungerar ännu tillfredställande.
Inte ett öre någonstans ifrån, inte heller mer vård än antidepressiv medicin från sjukvården.

Hon skulle behöva få en trygghet i livet och förnärvarande finns den inte.

Skönt att hon kommit ur klorna på mannen som ville henne ont bara...att hon har en egen dörr att låsa.
Skydda sig och sitt barn.

Ja...
Tiden får gå så ser vi vad som händer.

Hon kämpar på mitt barn.
Hon slet nästan livet ur sig själv inför husförsäljningen och flytten.
Packat allt som skulle med.Fixade och stylade huset inför visning och fotografering.
Ett hus på nästan 150 kvadrat med biytor och tomt...det är mycket jobb.

Jag har hjälpt till så gott jag hunnit och orkat, utöver mina egna långa arbetsdagar och resor.
Min ekonomiska hjälp har varit begränsad då jag inte ens klarat mig själv i det, efter husvagnsrepatationer, bilresor i arbetet, arbetsplatsbyten och anskaffande av bostad som kostar mer än jag tänkt.

Kostnaderna blev större än jag klarade för stunden.
Nu börjar den biten ordna upp sig tack vare att jag jobbat mängder med timmar.
Under februari månad bla blev det 210 timmar.

Oron vid timanställning att jag inte skulle få tillräckligt med timmar...den har tagit kraft från mig.
Jag vill ha full koll på sådant.

Ligger just nu i en varm bädd i husvagnen, med mitt lilla barnbarn tätt intill mig.
Hon har ena benet och armen på mig och sover tryggt, min lilla tjej.
Värmen i vagnen har kommit igång efter min handpåläggning.

Har varken råd eller ork med en massa krångel nu...vi är här på Öland för att få några dagars andrum från verkligheten och då känner jag att krånglande ägodelar är inte lämpliga.
Vi behöver vila, sinnesro och batteriladdning just nu...inget annat!!

Kände mig hungrig då jag grejade med värmepannan...åt en blåbärskvarg.Gott och fräscht.

Har pratat en hel del med min älskade som har det riktigt tungt i sin del av livet.
Tar inte till mig hans problem och bär dem, då jag inte kan påverka något.
Inte annat än att bara finnas som stöd och glädjeämne.
Vi kan ha det så kul i vår kommunikation han och jag:)

Vad jag älskar denna människa!
Framtiden får visa vart vi hamnar han och jag:) Jag vet bara med säkerhet och känner att jag älskar honom djupt och innerligt...

Han är en person som inte lämnar någonting åt slumpen...utan vill ha kollen på vad som sker i livet.
Det gillar jag:)
Saknar honom ständigt...
Men som jag tidigare nämnt...den som väntar på nåt gott :)




Livet kommer att ordna sig, det vet jag.Vi kämpar tillsammans vi tjejer...

Hoppas på att värmen i våren skall infinna sig.
Min kropp far illa av kylan i luften.
Lederna värker och när kvällen kommer är jag riktigt medtagen.
Smorde in mig med liniment igår kväll när jag lagt mig...det lindrar, värmer.

Fingerlederna ömmar och mina höfter skriker efter träning.
Känner att jag behöver röra på mig för att hålla igång lederna.
Så imorgon bitti ger jag mig ut igen på en pw/joggrunda på Bödastranden.

Nu fungerar värmen i vagnen:) det knäpper i elementen och gasolvrännaren går igång som stöd då och då.
Nu säger jag natti natti....

Släpper alla tankar och vilar i drömmarnas värld...

Av Sirpa - 1 maj 2016 02:18

Idag Söndag 1/5 ska jag fira lite extra då jag från idag är fast anställd på Swebus.
På 85% än sålänge.
Det känns tryggt och bra :)

Min anställning har hittills känts toppenbra.Även fast det kan vara lite drygt att pendla mellan Västerås och Uppsala.
Det tar ändå minst två timmar och äter en hel del i bilkostnad.
Resorna är ju inget jag får tillbaks heller, skatten äter upp det.
De första 10 tusen får man ju inte ens dra av för.

Sånt blir tufft för många idag som tvingas pendla då jobb på orten inte finns och det är hopplöst att få tag i boende.

Vi får se hur mycket pendling det blir för mig framöver.

Trivs så oerhört bra med jobbet, bussarna, tiderna, kollegorna och allt :) Ändå tjänar jag mindre än på förra stället.
För mig är trivselfaktorn oerhört viktig.
Vill inte harva på ett ställe som ger mig en klump i magen för varje gång jag ska till jobbet.

Där vill jag vara med ett leende på läpparna och det är jag på Swebus.
Mår bra av variationen mellan depåerna.

Min chef är toppen och personalplaneringen fungerar bra.
Kommunikation är oerhört viktig.
Att känna att jag har ett värde likaså, inte bara någon man kastar med hursomhelst.

Som sagt :) En dag att fira extra!

Fastanställd på Swebus från 1/5

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Maj 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards