Det har varit så lite folk här på campingen sen jag kom hit i Tisdags natt, att jag idag tog mig friheten att sola utan överdel, vid min husvagn.

Ställde för, lite stolar så det inte var direkt insyn och bilen står som en mur i vägen också.

Funkade bra ett par timmar tills grannarna bredvid kom till sin vagn.

Älskar att sola och bada naken och jag brukar vara på nudistbadet Lyckesand, bortanför Böda S.
Det är en stor sten ute i vattnet som är gränsen.
Efter den kan man klä av sig och bara njuta av sol och hav mot huden.

Vill inte ge mig iväg dit nu när det inte är så varmt ännu och jag vågar heller inte utsätta mig för att vara där ensam.
Det blir bara när det är de trogna äldre soldyrkande paren är där.
Finner en trygghet att sola i deras beskyddande närhet.
Härliga pensionärer som återkommer varje år och är knallbruna redan efter några dagar på stranden.

Det hittar man på Kaffestugan i Kyrketorp.
Dit styr jag stegen efter mina träningspass.

Kommer alltid ut med mycket mera i påsen, än vad jag tänkt från början.
Går bara inte att låta bli :)

Köper mina favoriter Scones med tranbär och citron.
Jag har skrivit om dem tidigare men det tål att upprepas.

Se bara de underbara hyllorna och diskarna som dignar av diverse gottigheter...

Eget kafferosteri och en härlig veranda för mysiga fikastunder under hela säsongen.

Jättetrevliga tjejer som jobbar där och jag lovar att de har fullt upp under högsäsong.
Då är kön lång...många vill ha sin del av det goda som bakas där.

Detta är en del av mitt Öland som jag längtar till.
Träningen blir ju verkligen nödvändig då jag så gärna handlar något gott, mest varje dag :)

Övervåningen är fylld av vackra ting, design och skönhet.
Där hittar du garanterat presenter till födelsedagar och små mysiga minnen att ha hemma under vinterhalvåret.

Värt ett besök!
Du kommer garanterat tillbaka.

Sov några timmar till efter min vakna stund på natten.

Klockan varvefter 8 då jag gav mig iväg på en lite tuffare vända än igår.
Powerwalk istället för att bara promenad.
Lite inslag av jogg.
Vacker, solig lite småblåsig morgon.

Kroppen var stel och motsträvig första kvarten men sedan kom den loss.

Gick Böda S och tillbaka och sedan vidare till Bageriet för att inhandla gott bröd till idag.
Svenska flaggan vajade så vackert mot den blå himlen och syrenerna doftade.
7 km blev det denna morgon.

Ligger i bädden i min husvagn, det är ännu inte ljust ute.
Vaknade med en oro inom mig som inte ville släppa taget...
Hjärnan spann igång med händelser som varit jobbiga att hantera...
Min dotters dåliga mående ligger i förgrunden för mycket tankeverksamhet just nu och har gjort det ett tag.

Försöker hjälpa och stötta henne så mycket jag bara mäktar med.
Bara att finnas och lyssna är nog så viktigt.
Mycket mer än så kan jag ju inte göra härifrån Öland.

Det blir många samtal per dag...både glada och ledsna, förtvivlade och hjälpsökande.
Ångesten sliter i mitt barn...hela hennes liv så sönderslaget och sargat.
Mitt i allt bråk från den förstörande sidan av x släkten.
Härskarteknik används och hot hänger i luften ständigt.
Jag lär min dotter att bara säga NEJ med stora bokstäver.
Ingen i den släkten har något att säga till om, bestämma över min dotters liv.
De kan ta hand om delen som hör till dem...Den person som slagit min dotter, upprepade gånger.
Mitt framför ögonen på mitt lilla barnbarn.
Där kan de ta sitt ansvar och låta min dotter vara ifred!!


Ligger också och tänker på min älskade som ständigt kämpar med sitt.
Att den bördan aldrig verkar lätta upp, utan det skapas mera omkring honom ständigt.
Inget verkar flyta på, utan allt är en ständig hinderlöpning som kostar hans energi till fullo.
Sedan att jag inte kan hjälpa med någonting under rådande omständigheter gör ju inte något bättre.
Han kämpar ensam! Fast det finns människor ikring honom som borde hjälpa och bära så kämpar han ensam.
Han har även vissa av dem emot sig i kampen...så underlig livsstil!

Mitt eget landar mer och mer.
Så skönt att komma ikapp i hjärnan, hitta balansen jag saknat och som är nog så viktig för mig.

Jobbet flyter på, om än lite väl energisugande emellanåt med de långa resorna, kostnaderna i dessa mil.

Tänker på den spännande resa jag har framför mig till Italien i sommar.
10 dagar med resan ner till Lido.
Lång väg att köra med dubbeldäckarbuss och släp.
Båt över för att sedan susa igenom Tyskland och Österrike.
Vi blir ju två förare som delar på körningen.

Snart dags att börja studera färdvägen så kollegan/vännen har möjligheten att sova under min körning.
På båten har vi hytter så vi får vila inför nattens körning.

Planerar redan vad jag skall ha med mig för kläder.
Handlar lite nytt.
Beställer från Bonprix som jag köpt från tidigare.
Gjorde en beställning inatt på lite klänningar och nån tröja.
Sommarplagg.
Passar på då de har rabatter just nu på över 20%

Ska inhandla skor också.
Planering är början på en resa i min värld...redan där börjar njutningen :)

Var nyss upp en sväng.
Tittade ut i den stilla, tidiga morgonen.Avser inte att gå upp ännu utan det blir en kopp kaffe med knäckemacka.
Vet att jag snart kommer att somna om för några timmars sömn till.
Så skönt :)
Inga måsten nånstans, utan jag bestämmer mitt dygn helt själv.
Gör vad jag vill och sover så mycket jag bara känner att det behövs, för den återhämtning jag är här för.

Kropp och själ i ordentlig vila och rekreation med motion, frisk luft, miljöombyte och sol samt god mat.
Perfekt laddning inför sommarens arbete.

Stoppar nog i mig lite för mycket gottis i form av fikabröd och choklad, men låter det vara så nu.
Kroppen mår gott och det är viktigast.

Skulle jag nu givit mig in på att genomföra Göteborgsvarvet som är imorgon Lördag, så har jag knäckt kroppen helt.
Mentalt hade jag säkert mått bra av denna festdag som Varvet är.
Men fysiskt skulle jag kört slut på mig.

Räcker gott med de mil jag nu avverkar längs stranden här.

Känner i vrister och vader, av de kilometer jag gick barfota igår förmiddag :)
Träningsvärk..rätt skön känsla.

Får se vad jag ger mig ut på idag.
Någon form blir det.
Har stavar med i bilen så vem vet...kanske blir det stavgång om jag känner för det :) eller inte..
Tar det som det kommer.
Formen, känslan och suget får bestämma allt dessa dagar.

Om det blir soligt kommer bikinin vara på hela dagen och solstolen bästa vännen.
Då det är fredag kommer säkert de flesta grannar hit så det kommer inte bli lika lugnt som jag haft hittills.

Det blir det lite smått hysteriska ölandet, vinpimplandet och grillandet som hör så många till på campingar.
Det är deras val :)
Sålänge jag får vara ifred med min livvstil med träning och tidiga kvällar så får var och en leva på sitt vis.
Alla har vi olika sätt att koppla av på.

Nu känner jag sömntåget komma tuffande i fjärran.
Ska hoppa på den en stund och krama kudden...drömma om min älskade som får mitt hjärta att flamma av längtan till honom.

Mina självvalda ensamma dagar vid min älskade husvagn börjar ge resultat inombords.

Har känt ett tag att jag rusat långt före min själ i livet...den hängde långt efter.
Nu börjar själen hinna ifatt och lugnet lägger sig inom mig.

Idag efter min vandring längs havet i tre timmar, så bjöd jag mig själv på en välbehövlig, sen frukost.
Satt ute i förtältet, såg ut över himmel och hav.

Bytte så om till bikini, tog fram solstolen och satte mig för att må gott i solen.

Blåste kyligt.
Flyttade bilen så den skärmade av blåsten :)
Blev riktigt skönt.

Senare efter en sen lunch unnade jag mig en tupplur i husvagnen.

Har flera gånger denna dag, då jag varit ute och gjort något,har jag haft nära besök av en stor humla.
När jag solade satte den sig alldeles vid mitt huvud.
Vid två tillfällen...den flög iväg och återkom, satte sig ner igen, alldeles intill mitt huvud och bara satt där.
Som om den ville något..

Under grannens tältgolv bor en liten kaninunge :)
En kvick liten sötnos med korta öron och en vit svanstuss.
Försöker få bilder på den men det är svårt.
Närmar jag mig så skuttar den snabbt in under golvet.

Härligt med dessa djur och insekter som rör sig i min närhet.
Igår såg jag en vacker kopparorm bakom husvagnen...så blank och elegant.
Jag älskar ormar!

Känner hur jag landar mer och mer i mig själv denna resa.
Verkligen välbehövligt.
Tempot har varit grymt ett tag...

Diskade och tömde toan i servicehuset.
Gick över och pratade med min vän Micke en stund.
Han njuter också av naturen och havet, samt fågelskådning.
Han trivs med sin ensamhet han med.

Just nu ligger jag i min bädd.
Tänker på min älskade och längtar efter honom.
Känner ett lugn med vårt efter ord han levererade mig igår, som gav mig trygghet som jag behöver.
Jag vilar i det och mår bra.

Tänker på min dotter som kämpar med sitt...hon är stark!

Straxt släcker jag lampan och låter sömntåget ta med mig...

På Lördag är det dags för Göteborgsvarvet och jag kommer inte att stå på startlinjen.
Måste ställa in pga alldeles för lite träning.

Influensan som jag fick i December knäckte mig fullständigt och min träning var noll i 7 veckor.

Har än idag...i Maj månad, sviter i halsen efter att jag hostade i 6 veckor.Får rejäla, otäcka, kvävande hostattacker och det kommer upp något ur luftvägarna.

Sedan har jag försökt komma igång.
Funkar några dagar och sedan har långa arbetsdagar och annat i livet kommit ivägen.

Har också haft stora problem hela vintern/våren med höger lårmuskel som krampat och bråkat.
Stundtals så ont att jag fått lov att äta värkmedicin och avstå helt från ansträngning av låret.

Så resultat har blivit att min träning gått helt åt skogen.

Nya tag nästa säsong...

Något är knas i min kropp också då jag har så ont i lederna stundtals...
Ska köpa magnesium.
Kan vara brist på det.

Ett bra sätt för mig att rensa och sortera tankar, är att ge mig ut och gå.
Bara gå, kilometer efter kilometer.

Detta tillämpade jag denna Torsdagsmorgon här på Öland, i Bödabukten.
Vattenflaska med och sedan var det bara att traska på.

Huvudet var fullt av tankar, känslor som behövde sorteras upp och komma iordning inom mig.
Havet låg så vackert med en molnig himmel ovanför den första timmen.

Sedan skingrades molnen och det blev vackert solsken.
Stranden är på sina stället väldigt ansatt av havets vågor.
Urgrävt längs sträckor på några hundra meter.

Såg spår efter små kaninungar :) så små och gulliga.
Lade ut korken från min vattenflaska för att visa hur små spåren var...

Plockade några stenar som fick bli symboler för min meditativa vandring.

Det lustiga var att när jag började tänka på vissa ord ...som tex Tro
så gick tankarna genast över på att tro på allt som sker.
Min Gudstro, tron på mina medmänniskor som fått sig en knäck nyligen.

Sedan ordet Hopp...
Jag lever ständigt i hoppet om att allt kommer lösa sig i slutänden.
Även då det ser dystert ut och allt hopar sig runt ikring, så finns alltid hoppet kvar.
Att allt kommer falla på sina platser, till det bästa.

Sedan det största ordet ...Kärlek
När jag gick där och funderade över kärlekens vägar, hur det bara kommer in en människa in i ens liv, som var tänkt att stanna ett tag för kul skull i stort sett.
Ömsesidig njutning i livet ...
Detta utvecklades ganska snart till stark kärlek, som bara djupnar vartefter tiden går.

När jag tänkte på dessa tre ord Tro Hopp Kärlek ...samtidigt som jag hittade vackra stenar, så låg där i sanden en ihoptryckt tuschpenna.

Jag såg bilden klar direkt.

Som ett minne från denna själavandring som pågick i tre timmar.
13 km blev sträckan jag gick i rent meditativt syfte, så föddes tre stenar med orden, skrivna med pennan jag hittat.

Kärleksstenen ser verkligen annorlunda ut :)
Med en avsats...
Ett trappsteg upp längs den vandring jag befinner mig i längs kärlekens stig.
Inget är enkelt och varför skulle det vara det...

Många tankar klarnade under min vandring...det känns bra!
Ett lugn har lagt sig inom mig.

Med orden Tro Hopp och Kärlek med mig i bakfickan, har min kärlek till livet, till min älskade och den väg vi vandrar...stärkts oerhört.

Havet har en fantastisk inverkan på mig.Bruset från vågorna, glittret i vattnet, den vackra himlen, vita sanden under mina bara fötter.

Vaknade denna Torsdagsmorgon med en känsla av frid inom mig.
Gårkvällens sorg och gråt, i saknad efter min katt Titti, gjorde att någonting inom mig lossnade.

En knut av sorg som löstes upp.
Behövde gråta, vara riktigt ledsen och bara släppa ut allt tryck som låg inombords.

Min älskade fick också känna av min sista del av frustrationen, sorgen och förtvivlan jag burit på ett bra tag.
Han är ingen daltare utan skrev ord till mig som fick mig att tänka till.
Att jag måste ha tillit till allt som sker....det kommer ordna sig.

Det fick mig att se saker på ett annorlunda sätt.Att lägga bort tankar som försöker göra illa mig och sarga själen.
Det finns människor som gärna har hand om den biten :) att komma åt min glädje, livsvilja och självförtroende.
Så jag behöver inte göra det på mig själv.

Jag är bra som jag är :)
Duger som den jag är!

Där står jag nu.
Bearbetningen av mig själv har börjat och det med ett rejält kliv på en gång.
Bra det...vill inte älta tankar utan låta den komma och gå, utan att stanna om jag själv inte vill utveckla dem till något i min egen tillvaro.

Gråten efter Titti var garanterat även gråt över allt som hänt mitt barn och barnbarn.
Skönt att släppa ut det!

Vet att jag på Söndag kommer att åka hem som en mycket starkare person härifrån Öland.
Bygger på mig själv hela tiden.

Om en stund, när kaffet är urdrucket, ska jag ge mig ut på en vandring längs havet.
Inte tänkt som något träningspass utan helt enkelt ett möte mellan havet och min egen själ.
Kommer släppa allt fritt och bara känna in hur jag vill ha mitt liv, min framtid.

Ställa frågor till mig själv...vad är det jag vill?
Vad får mig att må bra?
Vilka människor behöver jag i mitt liv för att fortsätta min vandring framåt, i utvecklingen av mig själv.

Jag vägrar stå stilla i tillvaron.
Livet är alldeles för kort för att jag skall hålla mig stilla, allt för långa stunder.
Jag vill uppleva saker, jag vill älska och njuta, må bra och trivas i det jag håller på med.

De människor som då finns ikring mig, behöver på något sätt vara delaktiga och förstående i mina val.

Jag är en udda figur :)
Gillar inte ramar och normer om de inte passar mig.
Tycker om ordning och struktur, i ett kaos om så är.
Blir livet för rörigt så mår jag inte bra.

Jag tycker inte om bråk och intriger, vrede som tar kraft och förstör.

Jag vill leva i glädje och galen humor :) Tillit till min älskade, utforskande och testande på olika områden, tillsammans.
Mitt eget liv vill jag ha fyllt av känslan att jag har ett värde i det jag företar mig.
Mina barn och barnbarn är de som rent naturligt finns närmast mitt hjärta, i ett eget rum där inget tar sig igen.

Det rummet har jag precis tömt av på tre personer.
I det rummet finns också fem personer som är lite av skuggfigurer i min tillvaro.
De finns när det passar dem och det lever jag i.
Jag kan inte påverka allt och jag har heller inte orken att kämpa med något jag inte rår över längre, har inte gjort på många år.
Saknaden finns ständigt men den gör inte längre ont som den gjorde under många år.
Jag har lärt mig leva i det.
Allt har en mening och därefter lever jag.

Lägger min energi där den får ett värde, både för dem och mig själv.

Nu väntar min vandring....