Efter gårdagens långa arbetsdag var det skönt att få sova ut.

Jag hade den jobbigaste dagtjänsten på Uppsaladepån.
Cityterminalen via Karolinska och sedan vidare Norrköping via Nyköping.
Nu var tjänsten bra då trafiken är lugn under semestern.
Annars bär det av på samma vis åter till Uppsala.
Båda hållen i rusningstrafik.

Började 5.49 och slutade 17.40
Tog fantastiska bilder i Kaktusparken i Norrköping på min rast.

Kom hem vid 19 tiden.Jättetrött och hungrig.
Pratade med min älskade i timmar och det kändes så skönt.
Saknar honom så!

Imorse vaknade jag tidigt.
Bloggade och fixade med mitt hem innan dusch.
Fick sedan härligt besök.
Som alltid härliga skratt och goda samtal.
Mådde som en prinsessa när han var med mig.
En människa som ger mig sådan energi och glädje :)

Sedan hade jag tvättstugan.
6 maskiner blev det till att springa ner och hämta och hänga i lägenheten.
Nu doftar det gott här.
Skönt få allting rent.

Fixade lunch och åt medans jag skrev med min käresta.
Mådde gott!

Har nattkörning så jag försöker att sova nån timme innan det bär iväg till depå Uppsala.
Har Örebrokörningen.
Börjar 21.30 och slutar 5.40 imorgon bitti.

Väldigt lugnt härhemma i lägenheten då Lovan är kvar med sina kompisar i Ramnäs.
Hämtar hem alla tre hit imorgon.
Min tur att ha hela gänget.

Hittade en helt underbar bikini i Italien.
Den är riktigt snygg på nu när jag är så brun efter den soliga veckan, timmarna på stranden.

Muffinsmagen tronar där ännu :)
Den ska minskas ner med träning, när jag känner för det

Jag är stolt över min kropp och kan därför visa upp den såhär i bloggen.
Säkert retar sig någon på det....men jag bryr mig inte :)

En vacker bikini som jag kommer att trivas i...

Min upplevelse med Italienresan blev verkligen en intressant blandning.

Helt fantastisk och samtidigt chockartad och fruktansvärt energisugande.
De bitarna av resan som jag funderat över och känt en viss spänning för, flöt på galant och helt smärtfritt.

Det var bla ombordkörning på TT Linebåtarna.
Körde av först i Travemunde och det var hur kul som helst.
Lugnt och fint. Inte en tillstymmelse till stess, som jag blivit varnad för.
Lite trångt men vad gjorde det.

Likaså körde jag på i Travemunde och av i Trelleborg.Denny ville att jag gör det för att lära mig och det ville jag själv också.
Inga problem där heller.
Dubbeldäckare med släp. Funkade hur bra som helst.

Sedan det andra som jag blivit så varnad för....körningen på Autobahn!
Jag såg inga problem i nånting där.
Mycket trafik och ett rejält tempo och hastigheter på personbilar som hette duga.
Men mig bekom det inte.
Det var bara att vara allert och planera långt i förväg, noga, alla omkörningar av långtradarna som krävdes hela tiden.
Inget problem för mig.
Jag rattade fram oss med lugna förflyttningar och inte någonstans behövde jag bromsa eller göra undanmanövreringar.

Planering och blicken långt fram och med hela tiden.
Inbromsningar blev det många men jag var ständigt med och fick till allt mjukt och fint.

Jag älskade körningen hela vägen.
Jag trivs ju med att ligga och bränna mil.
Lika mycket som jag tycker om utmaningar i körningar.
Trångt, knöligt och bökigt...det gillar jag.

Det som förstörde i Lido var detta hektiska, aggressiva och vårdslösa körsättet som bilister hade.
De skulle fram till varje pris.
Tutade, gestikulerade, skällde...
Kastade fram sin bil överallt.
Parkerade precis vart som helst..

En enda röra!

För att undvika kollision med bil fick jag då skador på bussen.Det blev ett träd och en liten stolpe som skrapade lacken på bussen och krossade lyktglas.

Det märktes hur nära jag var tvungen att köra allt för att komma fram och sånt är inget problem heller.
Det gillar jag, det behärskar jag.
Men i dessa lägen kom yttre omständigheter och tog bort mina marginaler då jag måst göra rörelser för att undvika skador på bilar.

Att jobba ifred de sekunder som behövdes, för att lösa min färdväg och framkomlighet med mitt jättefordon på dessa gator och i korsningar...de sekunderna fick jag inte, utan lösningarna skulle finnas direkt.

En stor sorg för mig att behöva skada min fina, stora buss som jag älskade att ratta fram.

Jag trivdes oerhört bra med att jobba på det vis vi gjorde.

Tufft som sjutton med att få körtiderna att funka med alla dessa 200 mil enkel väg som vi brände fram.
Stor planering krävdes.
Synka körningarna med båtresan över som bara gav oss förkortad dygnsvila.

Vi körde ju med dubbla kort hela resan ner och hem.Så båda jobbade ju mest hela tiden.
Det var bara korta stunder som vi kunde slappna av och blunda.
Det var ständigt något som måste göras.

Med så mycket människor i bussen under så lång tid, krävde en hel del.
Diciplin vid matstoppen.
Vi fick lov att jaga på eftersläntrarna som inte riktigt förstod hur viktig all tid var för vår körning.

Våra kör och vilotidsregler är ju stenhårda.Inte en minut i överträdelse får ske.Ingen av oss ville ha böter från polisen som är väldigt på hela tiden.

Det fick vi erfara i Italien när vi tankat.
Bara den tankningsproceduren tog av vår tid.
Det var inte bara att rulla fram till pump och tanka heller.
Nej, jag måste in och lämna registrerinsnummer och betalkortet innan.
Fick gå in tre gånger för att få dem starta pumpen med ordväxling som till sist krävde att jag med bestämd röst sa att vi måste ha bränsle till vår buss, att vi var på väg hem till Sverige.
Jag frågade om de behöver mitt pass eller om jag kunde lämna min mobil i pant för att de skulle låta oss tanka.

Då förns åkte pumpen på och alla var hur trevliga som helst.
Tankningen tog oss 25 minuter.
När vi skulle åka iväg med full tank, så stannade en polisbil framför oss.
Ut klev två herrar.
En kom in i bussen och den andre gick runt vårt ekipage.

Vi såg tiden rinna iväg medans de kollade körremsan, bussens och släpets handlingar.
Ställde frågor om ekipaget.
Vart vi kom ifrån, vad vi gjort och vart vi skulle.

Vi fick böter för sprucken vindruta och att släpet inte hade originalhandlingar...kopior satt inne i släpet på väggen.
Snyggt och prydligt, tillgängliga.
Men det räckte inte...fick inte vara kopior.

Det var bara att hålla god min och betala.
Jag hade redan fått erfara hur Italienska polisen var inne i Lido.
Vår buss blev bortkörd från många ställen.
Då jag en natt lastade av vid hotellet kom polisen och pekade med hela armen och krävde att kag flyttade på bussen.
Jag stod inte i vägen för någon och det var mitt i natten.
Jag var jättetrött den natten efter en lång dag med körning och riktigt grymt varma timmar i underbara Venedig, samt båtresa.
Hade varit uppe och igång i 30 graders värme i 15 timmar så jag var helt slut....

Ropade åt poliserna och satte upp ett finger...one minute please!
Och blev jättehäpen då jag fick svar tillbaka...Ok, one minute, no more!

Sedan åkte de och kom tillbaka efter nån minut då jag redan var på rull till våran hyrda uppställningsplats, 2 km bort.
De såg barska och bestämda ut och jag vinkade och tackade.

Så den kollen där på hemresan och tankningen tog oss över en timme.
Tur att vi hade avsatt gott om tid för resan på 140 mil till båten.

Det som mera krävde energi från mig var strulet med rummet jag fick först.
Jag blev tilldelad en skrubb på ett närliggande hotell.
Vi var tre från gänget som inte fick plats på samma hotell som var bokst för oss.

Det gjorde mig inget förrän jag kom in i skrubben.Jättetrött och varm efter 26 timmars vakentid och jobb.

Där inne kände jag mig så instängd att jag bad om ett annat rum.
Förklarade att jag inte kunde sova där, att jag inte klarade av så liten yta.
Det fanns inget annat.

Så den kvällen var jag uppe länge för att slippa rummet.Tog en dusch där, packade inte upp utan lämnade rummet.
Tog bussnycklarna för det var alternativet för sömn om "rummet" inte funkade.
Bussen stod 2 km bort.
Sov 2 timmar den natten.
Var helt slut på morgonen...ingen aptit, åt inte frukost.

Hade redan dan innan berättat hur jag bodde för dem som arrangerat resan och blev så glad när jag gick till de andra.
Jag skulle få byta till ett riktigt rum på samma hotell.
Jag var gråtfärdig av lättnad och trötthet.

Packade ihop, lämnade igen nyckel och annat.Fick en utskällning av damen i receptionen.
Fick veta att mitt byte blev stora förluster för dem och någon aldrig hade klagat på deras rum.
Suck!
Jag beklagade och gick uppgiven därifrån.
Vilken början på vistelsen i Italien.

Blev sedan jublande glad över rummet jag fick.
Stora glasskjutdörrar med fransk balkong.
Ljust och fint!
Jag kunde andas fritt :)
Litet badrum med duschen över toastolen, men vad gjorde väl det.
Jag fick luft och ljus!
Såg ut över en bakgård...inte bara hustak från ett litet fönster.

Vad jag njöt!

Gick ner till receptionen och tackade dem väldigt för att det gått att ordna.
Packade sedan upp min väska noga och pysslade.
Duschade och gick ut för att få lite frukost i magen.
Shoppade skor och shorts då jag insåg att jag inte hade nog med kläder med mig.

Det var ju så varmt och klibbigt.
+28 första dagen och varmare blev det för var dag.
Risk för åska hela tiden så det var tryckande varmt.

Söndag kväll hade vi första körningen där i Lido.
Denny tog både Söndag och Måndag så jag fick veckovilan.
Körningarna bestod i att köra instrument och utrustning till nån piazza i Lido.
Ibland köra ungdomarna ifall de skulle marchera längre bort ifrån.
Sedan lasta allt i bussen igen och köra den åter uppställning på natten.
Oftast var vi igång i 5-6 timmar med allt.Väntan inbakad i det.

Det finns mycket mera att skriva om så jag tar det i omgångar.
Resan var fantastisk på många sätt och vis och det kommer att ta ett tag för mig att idissla alla händelser och intryck.
Så det får bli flera blogginlägg vartefter min hjärna sorterar och lägger allt till historien.

En resa att minnas :)