Ligger härhemma i sängen.
Det är tidig morgon och kaffet doftar ljuvligt där i koppen bredvid mig på nattduksbordet.

Katterna har fått sin frukost, friden råder.
Läser om händelser i världen och känner en stor oro inför vår framtid.
Har precis skrivit ett inlägg på fb om min egen tanke i, hur vår värld börjar se ut.

Vägrar låta mig skrämmas av terrorn utan vandrar vidare i mina tankar.
Hamnar då i Venedig...

Denna annorlunda stad som jag fick möjligheten att njuta utav i några timmar.
Alldeles för korta timmar.

Jag har alltid haft drömmen om att se denna stad med alla sina 100 öar och mängder med broar.

Den största drömmen har varit att få åka gondol och det fick jag göra :)
Tyvärr inte med min älskade bredvid mig.
Gondoljärens skickliga framförande av detta speciella fordon, där i de trånga kanalerna, imponerade stort på mig.

Jag hade blivit varnad för att det skulle lukta illa överallt.
Det upplevde jag inte någonstans där vi var iallafall.

Väldigt varm dag och då borde det ju ha luktat någonstans.
Jag vet ju inte vad som påverkar.
Kanske vindar och vattenstånd.

Mycket människor i rörelse överallt och på Marcusplatsen rådde stor kommers med alla dessa duvor som samlades för att bli matade av människor.

Jag tycker om fåglar men gillar inte att de sätter sig på mig som dessa gjorde om mat placerades i händerna.
Kom på rätt snart också att allt gick ut på att tjäna pengar.
Fick du några smulor stoppade i din hand så skulle personen också ha betalt.

Många människor hamnade i stress i situationen och gav pengar givetvis.

Själv gick jag bara och öppnade inte händerna för detta.
Rosor stacks i händerna på oss tjejer och sedan avkrävdes pengar från våra manliga följeslagare.
Vi lämnade rosorna åter :)
Inte behöver en bussförarkollega betala mina blommor.

Jag fotograferade dessa storslagna byggnader.
Helt underbara!

På många ställen syntes det hur naturens krafter vittrar sönder byggnaderna.
Sorgligt att se...

Kostnaderna för att rädda Venedig är stora.

Jag hörde förut talas om att motorbåtstrafik var förbjuden i staden, men det for omkring motorbåtar överallt.
Kanske att de har reducerat hastigheten.
Svallvågorna är en stor bov till förfallet av byggnaderna, har jag förstått.

Det hade varit så mycket mera att se men vi hann inte.
Vet heller inte om jag orkat i den enorma värme som rådde.
Det tog på krafterna.

Jag vill så gärna besöka den fantastiska kyrkan som är så omtalad.
Nu var jag klädd i shorts och hade inte kommit in där.

Lite shopping av de berömda maskerna och mat var på agendan.
Middag hörde till programmet.

Början av båtresan åter var magisk med den underbara solnedgången bakom oss.

Venedig vill jag till igen och då vill jag bo i staden för att få tid att utforska överallt.