Har återigen tvättat upp 4 maskiner med nedpinkade sänglinne, filtar, kudde och överkast.

Gjorde ett försök med att ha sovrummet öppet för alla tre katterna och då var givetvis Lovan där och körde sitt pinkeri i min säng ....
Så trist!

Hade som tur var bäddat med lager på lager så det inte gick ner till madrassen.
Hon är så snabb att det räcker med att jag går på toa och lämnar sovrumsdörren öppen den stunden, så har hon varit där och lämnat en pöl.

Lovan bäddar för att lämna vårt gemensamma hem med sitt beteende.
Jag kan inget göra för att få henne sluta med detta.

När Camilla kommer hem så skiftar vi honkatter.Lovan får bo med Ville i Ramnäs och Pompis kommer bo hos mig.
Pompis behöver lugn och ro.

Funkar inte detta så får Lovan gå tillbaks till Huskatten.
Då är inte våra hem lämpliga för henne.
Hon gör detta när hon är själv här och likaså när hennes kompisar är här.
Jag vet inte råd längre...

Tråkigt men verklighet.
Jag vill inte ha mitt sovrum stängt ständigt eller sängen förstörd av kattpink.

Återigen har jag problem med för lite sömn när jag jobbar natt.
Det blir alldeles för få timmar jag sover.Ändå fixar jag detta på något sätt.
Kanske räcker det med de korta stunder jag lyckas slumra på soffan innan jag åker iväg till Uppsala på kvällen.

Fredagens nattkörning var jättekul då jag hade mycket resenärer, både till Västerås och Örebro.
Mycket skoj och skämt med resenärerna.


Hjälpte två tjejer som blivit felaktigt/obefintligt informerade om konkurrenternas hållplatsläge...så de var strandsatta.
Jättetrötta och förtvivlade efter en lång och jobbig resa var de två stackars jäntorna.
Stora ryggsäckar som packning så jag skulle tro att de varit på luffning ett tag.

Självklart hjälpte jag dem.
Inte lämnar jag någon i sticket.
Detta uppskattades väldigt även av medresenärena och väl framme i Örebro blev jag tilldelad varma, tacksamma och glädjefyllda kramar.
En av tjejerna hade tårar i ögonvrån av trötthet och tacksamhet.
De hade dessutom kunnat sova och vila under färden.
De visste inte till sig av tacksamhet.
Jag hade räddat deras resa.

Kändes bra att kunna hjälpa och dessutom bra för oss på Swebus.
Vi hjälper ju våra kunder och det är en självklarhet.

Lyckades inte somna någonting i bussen på min rast i Örebro.
Det var för mycket folk i rörelse runt bussen där jag stod, undankörd på en sidogata där det brukar vara lugnt.
Nu var det ju Fredag natt, fylla o fest i stan.

Något mindre med kunder på återvägen.Lite trumpna och trötta.
Förstår det....bussen avgick ju 2.15 så deras sömn var obefintlig.
Släckte ner efter min information och alla somnade bums.
Fantastisk soluppgång åkte jag emot hela vägen.

I Västerås blev det kramkalas med goa kollegor från VL.
Det gav mig extra energi så jag orkade resten av arbetspasset.

Tog under kvällen innan jag avgick från Arlanda, fina bilder på min buss i solnedgång.

Hade också ett gott samtal med en kvinna som jobbar på Arlanda som lokalvårdare.
Hon åker från Enköping och är alltid så himla glad och go.
Vi pratade om allt möjligt på vägen till Arlanda denna morgon.

Fick några halstabletter av henne för att få energi i mig.
Hon är så omtänksam som alla thailändskor brukar vara.
Goa människan!
Hon kommer åka med mig nästa arbetspass också och det ser jag fram emot.