Nu har jag varit sjukskriven tre arbetsdagar för att få bukt med min sömn.
Tog nyss en insomningstablett för att vara säker på att få de timmar jag behöver innan det är dags att gå upp 4.30 imorgon bitti.

Ser fram emot att jobba igen och det på tider som stämmer med min egen dygnsrytm.

Har arbetshelg framför mig och det känns också bra.
Känner att jag behöver komma hemifrån och få något annat att tänka på än sömntider.

Hoppas på att straxt kunna lägga bort tabletterna.
Jag är inte alls van vid sådan medicin.

Har försökt nu att hålla igång med någonting dagtid för att vara trött till kvällen igen.
Inte tvärtom som innan...då jag måste sova innan det är dags för nattjobb.

Så fort sömnen är i balans så kommer jag att köra igång min 5 dagars fasta.
Rensa kroppen från skräp och sedan in i riktigt sunda matvanor.
Nu slarvar jag jättemycket.

Ska bli skönt att köra mina goa kunder till och från Arlanda imorgon.

Det jag längtar mest efter är riktig ro i själen så jag får sova och att min älskade mår bra.

Redan förra veckan bestämde jag och min äldsta dotter att vi skulle tillsammans med mitt lilla snart 3 åriga barnbarn, att besöka Kärrgruvan.

Ta det som en dagsutflykt med mat någonstans och fika med oss.

Vaknade vid 7 tiden.
Tog mig en kaffe och en välbehövlig dusch.
Var svettig efter en natt som var fylld av drömmar.
Saknar min älskade så grymt!
Men jag låter honom verka i sitt eget nu för att han ska få komma till ro med livet någon gång.
Förstår att pressen är hård på honom från flera håll.
Göra det han behöver för att må bra.

Tog min morgonkopp kaffe och lite knäckebröd, innan det var dags att gå ner för att bli hämtad av dotter och barnbarn.

Åkte först av allt till Lindesberg för att besöka min pappas grav.
En sorg för mina barn som aldrig fick chansen att träffa sin morfar.

Vi besökte Plantmarknaden först för att hitta något fint på graven.
Lilla barnbarnet ville också lägga lite blommor så det fick han.

Vi åkte så vidare mot Kopparberg.
Lite besvikna över att det hela tiden regnade fast alla väderappar visat på uppehåll.
Det regnade rejält.

Vi sökte oss till ett matställe som verkade bra och det stämde fint:)
Välbesökt med mycket god mat, straxt utanför Kopparberg.

Vi åt en god buffe och lillkillen åt med god aptit också.

Körde så vidare till vårt mål..
Kärrgruvan

Äntligen blev det uppehåll så vi kunde ströva fritt och se oss omkring, på Gruvmuseet och de vattenfyllda gruvhålen.
Allt inhängnat förstås.
Väldigt intressant och det var så vi kunde känna in atmosfären från den tiden.

Därifrån for vi så vidare mot Ängelsberg och en kaffepaus med utsikt över sjön.

Många mils åktur blev det med några stopp.
Jag körde från Ängelsberg och hem.
Var trött när jag blev avsläppt utanför huset.

En härlig dag med min älsklingar.
Vi hann prata en hel del, umgås och må gott i varandras sällskap.
Ännu en dag jag behövde då min självkänsla behöver boostas på.

Kravlade igång dagen efter mina 13 timmars sömn.
Alldeles konstig i hjärnan men hyfsat pigg i övrigt.

Plockade med diverse sysslor hemma.Fick tag i tvättid.
Körde tre maskiner.

Hälsade på en stund på jobbet och skakade hand med våran nya Trafikchef.Hon verkar toppen :)
Ser fram emot att jobba med henne.

Kastade lite på återbruket.Sånt som fått ligga då jag inte hunnit/orkat.

Meddelade min vän tidigare att jag kan prova motorcykeln kort idag.
Huvudet börjar bli klarare

Åkte bort till vännen efter jag ätit och vilat en stund.

Det blev ingen liten provtur :)

På darriga ben for vi iväg.
Tankade och sedan vidare mot Skultuna, Sätrabrunn, Västerfärnebo för att till sist landa i Norberg på ett kafe.

Vi hade då haft två korta stopp innan så jag fick pusta ut och H kollade hur jag klarade mig.

Körde den vackra röda Yamahan 1300 kubikaren :)
Så skön!!!

Fick även testa Intrudern på 1800 kubik.
För stor maskin för mig och inte lika kul att köra tyckte jag.
Höll mig till Yamahan :)

H hade en ny hjälm åt mig som passade jättebra.
Lånade även handska och hans första ställ som han är för smal för nu.
Min muffinsmage tar plats :)

Vi åkte åter hemåt över brandområdet vid Ängelsberg.
Det var otäckt att se.
Jag har ju inte besökt stället.
Har inte haft viljan.

Spöklikt öde hela trakten.

Vi pratade om de företag som skodde sig på branden.Som påstod sig vilja hjälpa och sedan skickade skyhöga fakturor i efterhand.
Så människan är!!
Till och med i sånt krisläge ska det tjänas pengar.
Så ruttet!!!

Körde så hemåt via Ramnäs, Hallstahammar på vägar som var lite mindre.
Jag var då jättetrött och missade växlar och så.
Gick bra och köra men orken fanns inte.
Tur att hojen är så stabil.

Parkerade, pratade en stund och bestämde oss för en tur snart igen.
Fika i Nora blir målet då.

Tack H för härliga timmar.
Detta behövde jag i mitt tillstånd av misslyckande.
Har fått självkänslan åter :)

Samt en nygammal passion

Motorcykel :)

Igår efter mitt läkarbesök i Surahammar så tog jag beslutet att nu måste det till en rejäl förändring i mitt liv.

Energiutflödet måste stoppas!!

Omedelbart!

Kom hem till lägenheten och pratade med katterna.De tyckte att jag skulle ge all min energi till att tillgodose deras behov förstås :)

Hade jag väntat mig något annat!

Jag lägger enorm kraft på mitt arbete där jag trivs oerhört bra.
Swebus känns som mitt andra hem.

Men jag kör över mig själv, min själ och min kropp som ett ångvält!!!
Det är inte bra.
Trillar tillbaka i spår jag var i tidigare i livet.
Lägger energin på sånt som inget ger tillbaka.

Känns lite som jag bara trampar vatten.Inrättar saker och lägger kraft på sånt jag inte själv sedan kan ta del av.
Tar ständigt hänsyn till andras välmåenden.
Glömmer bort mig själv i det hela.

Nu var jag på väg att skicka ner mig själv i en avgrund....av trötthet och frustration över att inte lyckas med det jag företagit mig.
Började bränna hjärnceller helt i onödan på något som jag inte klarar.

Jag är morgonmänniska.
Det är bara att acceptera det och agera därefter.
Finns det inte jobb för mig på Swebus på mornarna så får jag väl söka mig vidare.

Funderar faktiskt på att söka mig bort härifrån trakten helt och hållet.
Börja på en ny kula nån helt annanstans.

Jag vet inte hur jag vill.

Antingen landa och få ett fast heltidsjobb eller vara timanställd och hoppa mellan flera företag.

Tiden får visa vad som händer.

På måndag börjar en älskad vän hos oss på Swebus och helst av allt vill jag gärna jobba nära honom för denna människa ger mig glädje och energi.

Om några timmar ska jag iväg och provköra en ursnygg motorcykel.
Kanske är det min nya hobby...
Vem vet..

Natten som varit gick i sovandets tecken.
Tog en Imovane vid 18 tiden och kröp ner.Var ju så grymt trött och yr sedan innan.
Sov till 22.30
Gick upp och åt smörgås och somnade straxt om igen och vaknade 8 imorse.

Vimmalkantig svarade jag på alla meddelanden som kommit in.

Kaffe och matning av katter.
Sedan har dagen rullat på

Vaknade imorse av mobilens väckning.Hade sovit några oroliga timmar och det resulterade i huvudvärk och yrsel.

Vinglade upp och gav katterna deras frukost, på med kaffe.
Kom igång bättre efter en stund till i bädden och kaffet i magen.

Bytte om och såg till att komma iväg till läkaren.
Hade ett telefonsamtal med min chef först, som ville byta min fridag nästa vecka.
Helt ok för mig.

Åkte så till Ängsgårdens Vårdcentral i Surahammar där jag låtit mig vara kvar efter flytt.
Tycker om vården där.Bra personal.

Kom ganska snart in till en toppenbra läkare som lyssnade på mig och ställde frågor.
Han blev snabbt på det klara med att jag behövde hjälp, inte sjukskrivning.
Jag berättade att jag och min arbetsplats har en bra relation och att lösning på mitt sömnproblem bottnade i nattjobb.
Att vi nu vidtagit åtgärder då jag älskar mitt jobb på Swebus.

Imovane skrevs ut för att sova och sedan tog han itu med hostan.

Tester gjordes på lungkapacitet.
Lyssnade på lungor och hjärta.
Snabbsänka, Ekg samt Sköldkörtelfunktion togs.
Allt såg bra ut.

Samtalade vidare och sedan skickade han remiss till lungröntgen och ultraljud av hjärtat.

8 månader av hosta tyckte han verkligen inte om.

Han hörde dessutom mig hosta då jag fick en attack i väntrummet.

En kompis till mig från stalltiden jobbar som sköterska och är helt fantastiskt.
Öppen och skojfrisk.

Tackade både henne och läkaren för bra bemötande och härlig attityd.
Kände mig omhändetagen verkligen.

Åkte efter besöket till min yngsta dotter med grejer.

Sedan hem till stan igen.
Handlade på Maxi Hälla och hämtade ut medicinerna.
Fick Mollipect för hostan.

Igår...där jag satt i soffan och kände hur tungt allt var just då, när tröttheten hängde som en våt filt över mina axlar.
Så plötsligt bara hände det...

En älskad god vän tog kontakt med mig och erbjöd mig en åktur tillsammans med honom på motorcykel.
Inte på bönpallen på den han kör utan på en egen hoj, som han också äger.

Denna vän är mannen som jag gjorde det fantastiska cykeläventyret med för 6-7 somrar sedan.
Där vi cyklade från Kiruna till Västerås på 14 dagar.

Finns ännu att läsa om i den blogg vi skrev längs färd.

Busscyklister heter bloggen

Jag nappade direkt på erbjudandet och ska ta en provtur så fort min sömn är iordning och jag orkar leva fullt ut igen.

Vi pratade vidare och kom fram till att det vore toppenskoj att uppleva våran färdväg från då, fast på motorcykel.
Stanna på alla de vackra platser vi upplevde men var tvungna att trampa vidare ifrån för att hinna hem i tid till Västerås.

Den resan kommer vi göra nästa sommar :)
Helt klart!

Jag blev så glad över hans erbjudande!
Jätteskoj!

Jag älskar ju motorcyklar men har valt bort det pga att jag inte har ekonomisk möjlighet att ha någon egen.
Har ju ägt egen och kört i många år då jag var gift.

Idag läkarbesök och ordning på sömnen.
Sedan ut på första provturen på denna härliga maskin.

Yamaha 1300

Dag ett som sjukskriven pga förgörande trötthet, sömnlöshet och kroppen i total olag.

Sov 4 timmar denna natt i omgångar.
Vaknade med hjärtklappning och andnöd flera gånger.
Kommer inte till ro hur jag än försöker.

Gick upp vid 7 tiden.
Matt och håglös...
Krafterna bara rinner ur mig när jag inte får sova.

Ringde jobbet och sedan Vårdcentralen.
Pratade med våran Personalplanerare som svarade bara att jag måste ringa vidare sjukskrivning via Trafikledningen.

Gjorde så och fick ett gott samtal med en av våra Trafikledare.
Full förståelse för mitt problem och hade haft liknande händelse själv från tidigare år.
Likaså Distriktssköterskan förstod direkt vad jag talade om.
Tog sig tid att lyssna och visade verkligen empati inför min förtvivlan att inte få sömn och återhämtning.

Fick läkartid Tisdag 10.15
Får troligtvis något som får mig till ro och sova på.

Nu är mitt sömnkonto på sånt minus att jag är alldeles knäpp i huvudet.

Åkte sedan och pratade med min chef som tycker att detta inte är ok...samt att jag jobbat väldigt mycket timmar denna sommar.
För lite vila över lag.

Är nu sjukskriven till Onsdag iallafall.
Så jag hinner sova ikapp.
Tordagen ledig.

Handlade innan hemfärd och sedan dess har jag bara degat på soffan.
Somnade till kort och vaknade med pulsen i hundra igen...

Äter, vilar, pratar med min älskling på messenger.
Ser på tv, vattnar blommor och bara skräpar runt.
Orkar inget mera.

Längtar så efter att få sova riktigt lugnt, tungt och länge.
Hitta min egen balans och sömnrytm igen.

Aldrig att jag utsätter mig för nåt sånt här igen...Aldrig!!

Ska ju inte jobba mig sjuk...det är ju inte meningen med livet.

Jag har den förmågan att när jag ger mig in i någonting, som jag tror på och brinner för, så ger jag mitt allt.

Ett mönster som upprepar sig...som min dotter sa häromdagen då jag pratade med henne, uppgiven och genomtrött.

Nu har det skett igen.
Jag har gett mitt allt för att försöka få min egen hjärna och kropp att arbeta och sova tider på dygnet som inte fungerar alls för min rytm i livet.

Jag har inte sovit en endaste dag ordentligt på över 14 dagar nu och effekten är förrödande.

Jag har alltid varit morgonmänniska och älskar att gå upp tidigt.
Komma igång med dagen, helst innan alla andra :)
Det trivs jag med.
Uppe före tuppen så att säga.

Se solen gå upp, allt runtikring komma igång och när dagen rullat på att sedan få komma hem, varva ner och få göra kväller hyfsat tidigt.
Oftast är jag isäng redan vid 22 tiden och sover för fullt.

Sedan upp kanske 4 eller ännu tidigare.Det är en rytm som passar mig toppenbra.
I detta lägger jag också in träning och sunt leverne.
Jag varken röker eller dricker alkohol så den biten har jag inget att förändra.

Behöver heller inte kanske mera än 5-6 timmars sömn med den rytmen.
Jag är pigg och glad, energisk och effektiv.
Hjärnan som mest kreativ under den första halvan av dagen.

Där är jag i ett nötskal.
Mirgonpigg och lycklig som en glad gris.

Nu har allt ställts på sin spets...

Plötsligt ska min hjärna och kropp ställa om sig till att sova på förmiddagen, vara fullt aktiv eftermiddagen.
Åka till jobbet 20.15 på kvällen för att sedan vara aktiv och allert i jobbet hela natten.
Från 21.30 till 5.40 på morgonen.

Sedan bilen hem för att landa hemma innan 7 på morgonen och lägga mig och sova..

Dag efter dag...natt efter natt

Faktiskt att jag trodde själv att jag skulle klara det, bara kroppen vande sig.
Att hjärnan ställde om sig till att sova, precis tvärt emot vad jag var van vid och trivdes med.

Men se det var vansinne!!

Redan första dagen fick jag problem.
Hade sovit natten innan riktigt gott.
Gick upp 6.30 på morgonen och skule jobba 21.30 på kvällen.
Kunde inte sova alls på eftermiddagen.
Alltså vaken i 23 timmar det första arbetsdygnet.

Sov 4 timmar knappt.
Upp dödstrött men kunde inte sova.
Igång med livet hela dagen, sol, värme, träning...allt vad livet innehåller för mig pågick hela dagen.

Försökte sova igen eftermiddag/kvällning.
Fick kanske till en tupplur...max 20-30 minuter på soffan.

Iväg igen och körde igen...

Detta har nu pågått i 10 dagar.
8 arbetsdagar och en fridag mitt i som jag inte visste hur jag skulle använda den då jag var helt fel i dygnsrytmen i förhållande till mitt liv.

Sov natten då från 2 till 9 på morgonen.
Hann få lite vila där och hjärnan tänkte lite klarare.
Sedan var det dags igen.
4 dygn till och sömn bara 3-4 timmar dygnet.

Min hjärna visste varken ut eller in till sist.Träning var inte tal om.
Jag släpade mig omkring till det som måste göras.
Försökte sova kort i bussen på natten i Örebro på min rast....det gick inte.
För mycket oro kring bussen på natten och helg dessutom.

Som ett brev på posten kom oro, ångest, vanföreställningar, mindrevärdeskänslor, aptiten obefintlig.
Stoppade i mig vad som helst för att få energi.
Kroppen svullen och lederna värkte.
Ständig huvudvärk och till sist alla konstiga symptom som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Vad fan höll jag på med egentligen?

Tvinga min kropp till något som var helt galet fel!!

Kanske går detta om jag vore 25 år...
Nu är jag faktiskt 57 och sakta men säkert bryter jag ner min hjärna och kropp med att utsätta den för psykisk våld helt enkelt.

Sedan tror jag själv att jag ska fungera normalt i detta...
Jo tjena!
Snacka om höga tankar om min egen förmåga.

Det räcker inte att viljan finns
Naturlagarna sätter man sig inte emot.

Jag kapitulerar!
Ger mig helt...
Klarar inte av att leverera på detta vis.
Jag tar livet av mig sakta men säkert om detta får fortsätta.

Nattjobb är kört!!
Jag är morgonmänniska..

Stelt leende och ögonen som svarta hål.
Inte jag!!!

Godmorgon säger denna chaffis!
På morgonen.

Inte..,sov gott i bussen på natten!