Ligger vaken i natten och låter hjärnan bara gå igenom de senaste dygnens händelser.

Känner hur min kropp gör ont.
Jag har inte varit snäll mot den, utan låtit den slita alldeles för hårt.

Var ju med min älskade vän och kollega i Tisdags kväll/natt och lärde mig rutinerna i tvätthallen på depån.
Tvätt, städ, tank och toatömning av våra bussar.

Blev uppringd av min fd chef med frågan, om jag kunde ta hand om tre bussar på Onsdag kväll/natt, själv.
Sjukskrivning hos ordinare personal gav den följden att uppgiften stod tom.
Så jag tog den, självklart!
Hjälper ju alltid till om jag bara kan.

Jag var då ute och gick några kilometer när det samtalet kom.
Gick hem och tog min sena frukost.
Vilade kort och vid 15 tiden körde jag så min tur till och från Arlanda.

Kom till depån, bytte om och satte igång att tvätta den dubbeldäckare som stod inne.
Blåste först av depåbilen som såg hemsk ut...genomsmutsig.

Backade sedan in dubbeldäckaren i tvätthallen, för att sedan få den åt rätt håll vid dieselpumpen, när den skulle tankas.

Hann tvätta den utvändigt och dammsuga invändigt innan min kollega och vän kom från sin körning.

Vi tog en rast tillsammans och gick igenom kvällens sysslor.
Vi skulle hjälpas åt med alla 5 bussar för att jag skulle lära mig det som behövdes för de bussar jag ännu inte tömt toa och fyllt på vätskor.

Sedan satte vi igång.
Herregud vad vi jobbade och slet under kvällens timmar.
Tvättade, skrubbade front och rumpa med långborste, blåste av med högryckstvätt.
Dammsög och det var mycket, då det inte gjorts ordentligt på några dagar.
Rengjorde toaletter och fyllde på papper och toakem.

Tömde toaletter och fyllde på vätskor.
Tankade diesel och adblue.
Körde på bara utan rast eller paus...det fanns inte på kartan att hinna med något sådant.

På natten när sista bussen kom in så var jag redan helt slut.
Krafterna i mina armar var borta och jag var spyfärdig av trötthet.

Jag är så glad att jag hade K som hjälpte mig att ta så många bussar utvändigt för jag rådde inte på att hålla i högtrycken längre.

Uppåt med armarna hela tiden och hålla emot det enorma tryck som det är i högtryckstvätten.
Tryckte den mot min kropp till slut för att rå på den.

Backa till tömningsbrunnen ute på gården i mörkret, med bussar i vägen.Pricka rätt så tanken tömdes ner i brunnen, inte på sidan.
Tungan rätt i munnen.
Varje färdskrivare i läge för servicekörning...jätteviktigt!
Inte bara att hoppa in och köra inte.

En efter en fick vi bussarna klara och kollegan vägrade lämna mig i sticket då han skulle slutat egentligen.
Vi slet tillsammans.

När det var en bra bit över midnatt satte vi oss med en kaffekopp och bara pustade ut.
K hade ju fått extra jobb pga att min krafter inte räckte.
Jag var så tacksam!

Hade jag fått lov att göra allt ensam så hade jag fått lov att pausa stundtals för att hämta krafter och då säkert fått jobba till morgontimmarna.

Vi skildes åt, han gick i duschen innan hemfärd och jag for till mitt.
Var yr av trötthet.
Tog mig knappt uppför trapporna hemma och för att sedan kunna sova så blev det värktabletter.
Kroppen gjorde så ont!
Två kvällar i rad med det jobbet var alldeles för mycket, med det tempot som krävdes.

Nu har jag provat det jobbet och min kropp klarar inte av det fysiskt tunga.

Jag kan ta det då och då när det krisar men inte mera än så...
Jobbet är kul i sig men den stress som blir för att hinna klart med alla bussar fixar jag inte.

Drog över tiden med 1 1/2 timme denna kväll.
Vi skulle behövt tvätta fönster invändigt men hann inte.

Jobbade en stund med ett säte som någon kletat fast ett tuggummi på.
Sånt tar tid.