När jag vaknade imorse var hjärtat tungt av sorg och saknad efter min lilla pantertjej.

Det var bara att ta itu med dagen som jag inte hade en aning om vad den hade i beredskap.
Kaffe i sängen i vanlig ordning och där hörde jag hur grannen skrek som vanligt med hög röst.
Jag tror inte människan kan prata med vanlig röst med sin familj.

Fan flög i mig och jag bestämde mig för att det nu fick vara nog med detta störningsmoment.

Hur många gånger har jag inte vaknat på natten av det högljudda gapandet och just nu skar det i huvudet på mig då jag kände att det enda jag behövde, var lugn och ro.

Tog på mig bekväma kläder som tålde lite hårda tag och satte igång.
Plockade isär bordet som står inne i matrummet.
Bar ut stolarna och flyttade undan allt därinnifrån, utom köpmandisken.

Sedan tog jag isär alla madrasser och bar in sängen in i matrummet.
Nu skulle det inte vara någonting som störde då det var min egen lägehet som gränsade till matrummet.

Det får bli mitt lilla tysta och lugna sovrum den tid jag bor kvar här.
Nu är det ju bara några månader tills jag måste vara ute.

Tog sedan och arrangerade i sovrummet så det fick bli lager för allt som jag packar vartefter.
Har ju redan börjat med några kartonger.

Fortsatte sedan möblera om i vardagsrummet.
Flyttade på soffan så jag fick matgruppen vid fönstret istället.
Blev ett helt annat stuk på rummet.

Städade överallt.
Plockade bort alla kattgrejer som fanns överallt.
Tvättade rent lådorna.

En snabb frukost innan jag bar ner sopor till miljörummet.
Tittade efter tvättid men hade ingen tur med det.
Får tvätta i veckan.

Klippte ner den sista tomatplantan i kompostpåse.
Rullade ihop alla tre svarta mattorna, de ska kastas.
Gillar inte svart...så dystert.

Det enda vackra svarta var Lovan och hon finns inte mera hos mig.
Sorgen och saknaden gjorde sig påmind gång på gång och jag var så ledsen stundtals att jag satt och grät tills tårarna var slut.

Hemmet kändes fullständigt livlöst nu när inte hon är med mig längre.
Därav möbleringen också för att inte påminnas om henne överallt.

Jag packade kartonger med sådant som går att avvara redan.
Glas och porslin som inte används.

Tvättade ur stora krukor från balkongen.Tvättade en matta i badkaret.

Fixade mig lunch och unnade mig en stunds vila innan jag fortsatte packa och fixa.Diskade rent glas som jag sedan vill packa upp rena och blanka i nya hemmet.
Fick inte ro att vara stilla...

Lådhögen i sovrummet växte vartefter.
Märkte upp kartongerna noga vart det skulle och innehåll.
Det skall vara lätt den dagen det är dags.

Låter nätet på balkongen vara kvar ifall Ville och Pompis kommer till mormor nånting.
Kanske kan jag ha någon av dem hos mig då och då...

Som belöning på allt jobb jag uträttade denna dag så blev det ett skumbad.
Sitter nu i soffan med smörgås och kaffe.

En jobbig tom känsla inombords...
En saknad som gör så ont...efter min lilla skrikiga svarta lilla älskling.

Hoppas hon har det bra nu....
Det var hon värd!
Att få må bra, min lilla olyckliga pälstoffla.

Jag själv mår inte bra!!
Inte alls bra....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...