Somnade sent inatt igen så jag vaknade inte förrän straxt innan 8.
Hade bestämt mig för ett powerwalkpass efter en kopp kaffe, så det blev det.

Ville få ihop milen idag också då kroppen svarar väldigt bra.
Kände mig lätt i stegen så det var bara att knalla på :)

Gick ner mot Ö Mälarstrand.
Joggade lite då och då.
Gick ut på bryggorna.
Det är behagligt att gå på trä.

Vidare mot Lillåudden och hemåt via centrum, Björnövägen och upp Viksäng och hem.
Träffade på gamla kollegor från VL tiden, kul att prata lite.

Var riktigt trött i höfterna när jag vek upp på hemmagatan och det blev drygt 11 km med hela svängen idag.

Fick vackra bilder återigen.

Underbart väder.
Alldeles lagom varmt.

Väl hemma fick det bli stretch och dusch.
Lovan krävde uppmärksamhet och det fick hon.
Åt en välbehövlig, sen frukost.
Turkisk yoghurt, blåbär och musli.
En kopp kaffe på det.

Vilade en kort stund innan det var dags att packa ner ingredienser för bakning av äppelkaka samt fix av två stora smörgåstårtor.

Lastade bilen och åkte till Eskilstuna och min äldsta dotters familj.
Vi bakade och grejade i timmar.
Till lillkillens 3 årskalas som är om en vecka.
Jag gjorde iordning ett jättelass med fyllning till smörgåstårtor.
Ska bjuda på jobbet imorgon.

Många ägg och burkar tonfisk gick åt och purjolök, majonäs och kryddor.
Polarkaka som bröd i.

En långpanna äppelkaka till.

Jag kände mig inte nå vidare pigg idag.Höfterna värkte...har nog tränat lite för hårt.
2.1 mil på två dagar.

Åkte hemåt vid 18 tiden.
Jättetrött!
Valde att åka lilla vägen över Rytterne för att slippa stresstrafiken på E18.

Kom hem och bar upp allt.
Bytte om till morgonrock och intog soffläge.
Många timmar i köket blev det hos dottern och mycket blev gjort.

Imorgon skall jag garnera smörgåstårtorna innan jag tag dem till jobbet.
Nu står de inpackade i kylen och gosar till sig

Nu är min semester slut och imorgon börjar jobbet igen.
Ska bli roligt då jag gillar mitt jobb och har saknat kollegorna

Att få tag i bostad att hyra är inte det lättaste idag.
Det finns nästan ingenting att hyra och det som råkar bli ledigt är det kö till som sträcker sig åratal framåt.

Jag har ägnat mycket tid till att leta bland annonser, hyresvärdar och sänt intresseanmälningar i flertal.

De flesta besvärar sig inte ens med att svara för troligen är objektet redan borta och de har fått såna mängder av intresserade, att svara inte längre är tänkbart.
Jag vet inte....

Jobbigt som sökande att vänta på svar och inget händer.

Nu har jag lagt ut en egen annons att jag söker boende.
Får se om det dyker in något där.

Väldigt tidskrävande att vara på allerten och hugga så fort ett objekt dyker upp.

Har ju den tiden nu när jag varit ledig.
På Måndag börjar jobbet och då begränsas tiden.

Det är tur att jag har min husvagn att flytta in i om det blir krisläge.
Sedan är det bara att hoppas på att vintern inte blir alltför kall.

Min älskade kattfröken Lovan har hittat en harmoni i livet.

Innan jag åkte till Öland och min husvagn, lade jag ut ett anrop om ett nytt hem åt henne.
Vi hade det inte bra...
Lovan kissade i min säng, på mattor och ett par gånger i soffan.

Hon var stressad och skrikig.
For omkring härhemma och fick ingen ro någonstans.
Så fort jag reste mig upp och gick härhemma så började hon skrika åt mig, sno runt mina ben och stressat fara omkring.

När hon sov så gick hon undan och gömde sig någonstans och sov.
Som att hon var rädd för att slappna av på öppna ytor.

Kissandet var jättejobbigt.
Sovrumsdörren ständigt stängd...även nattetid då hon kom upp och kissade medans jag låg i sängen.
Hörde henne gråta utaför dörren och krafsa på dörren.

Vad det gjorde ont i mitt hjärta att inte kunna ha henne intill mig sovande i sängen.
Jag klarade inte att vakna i kisspölar i sängen.

Mattor tvättade jag flera i veckan.
Till sist tog jag bort alla.
Tre stora ryamattor förstördes helt och dem fick jag kasta.

Jag lade ut ett anrop om nytt hem åt Lovan.Veterinär pratade om beteendestörning och Huskatten ville inte ha henne tillbaka för att försöka placera om henne.
Jag blev rekommenderad att låta henne somna in....

Så fruktansvärt!
En tvåårig flicka, så vacker och frisk i övrigt.

Jag bara vägrade ge upp!

Bestämde att ta med henne till Öland och husvagnen.
Vi skulle göra ett sista försök att få ordning på allt.
Hon reste i min stora hundtransportbur som var trafiksäker.
Med toa och mat/vatten och mysbädd i.
Klagan var stor de första 3 timmarna innam Lovan slappnade av.

I husvagnen satte jag en toalåda inne och en i förtältet.
Tog bort lockande mattor och lade ett duschdraperi över sängen.

Jättegod mat skämdes hon bort med.
Redan första natten fick hon vara hos mig i sängen.
Vi pratade, myste och hon ville ligga under mitt täcke och spinna.

Hörde henne rumstera om på natten i husvagnen.Hon åt och drack och gick på lådan.Tittade ut igenom fönstren och klev omkring på mig när jag sov.
Lät henne greja ifred.

Sedan körde vi igång rutiner.
Hejade på henne så fort jag såg henne, klappade och kelade.Pratade och gosade, kramade och kliade bakom öronen och halsen som hon gillar.
Hon fick ständig uppmärksamhet av mig.
Hon pratade massor.

Dagarna gick och vi blev mer och mer nära Lovan och jag.
Hade henne i famnen så fort hon tillät det.Pussade på huvudet och kramade.
Hon spann så det dånade :)

Snart låg hon på förtältsgolvet, överlycklig och avslappnad.
Rullade runt och kråmade sig, pratade och spann.

Lovan blev mer och mer nära mig när det bara var hon och jag själva.
Jag var inte borta från henne långa stunder, utan vi var nästan all tid tillsammans.
Dygnet runt.

Inget kissande annat än på lådorna.

Hon var lugn och lekfull.
Sov helt öppet, utsträckt i sängen eller ihoprullad tätt intill mig.

Dagen för hemfärd närmade sig.
Jag rev tältet och Lovan fick vara ute.
Hon gick inte långt och kom hem för att berätta vad hon sett :)

Lät henne hållas.
En ren chansning men jag kände att hon inte var sugen på att lämna tryggheten vid mig och vagnen.

Vi kom sedan hem.
Duschdraperiet i sängen och två lådor...en i badrummet och den andra på balkongen.

Nu har vi varit hemma i 4 dygn och Lovan är go, harmonisk och kissar i lådorna.
Sover i soffan när det är dag och med mig i sängen på natten.

Hon stressar upp sig en stund på morgonen när jag går upp men då tar jag upp henne och pratar lugnt, smeker hennes svarta, blanka päls och hon lugnar ner sig.

Vi leker och busar.
Köpte på Öland leksaker åt henne.Bollar och möss av textil och rep.
Hon har förändrats så totalt min lilla tjej.
Hon möter husse vid dörren och hälsar på honom.
Vill bli klappad och gosad med.
Tom husse säger att det är en helt annan katt nu...

Jag lever på hoppet och ber om att hon får ha denna sinnesfrid.
Så vi får leva med varandra.
Vi ska åldras ihop Lovan och jag.

Älskade katt!!
Jag vill ditt bästa och det är en dröm att allt lyckats så bra, såhär långt.

Min lilla Lovan :)

Kände denna Lördagsmorgon att jag ville ut och röra på mig.
Bestämde att ta ett stavgångspass på Björnön på 7 km.

Det blev inte så...
På Björnön pågick en tävling så det var inte lämpligt att ge sig ut i spåret då.
Vände hemåt och ställde bilen på parkeringen.
Valde att ge mig ut på en powerwalk istället.

Bar iväg förbi sjukhuset och till Bjurhovda.Pratade där med en kvinna som rastade sin hund om området.
Berättade att jag funderade på att ev köpa lägenhet där.
Hon gav goda råd och förslag på föreningar som var bra och där det var lugnt.

Hon hade bott där länge så det var rätt dam jag började prata med :)
Hon såg bara glad ut när jag ursäktade mig och framförde mina frågor.
Damen trivdes bra där och nu har jag kött på benen om området.

Traskade vidare mot Hälla, via Brandthovda och runt området.
Vidare över E18 mot Talltorp.
Fick vackra bilder på buskar och träd längs vägen.

Kom så hem igen efter 2 timmar och 10 km i benen.
Kändes jättebra!

Stretchade, duschade och åt frukost.

Under tiden jag var ute på min pw ringde Trafikledningen 3 gånger om jobb på Måndag.
Jag hade bara en 4 timmars eftermiddagsbit.
Fick bytt till en natt som slutar 23.17

Helst ville de att jag skulle kört min em i Västerås och sedan tagit med bussen och kört Örebronatten i Uppsala.
Det ville jag inte!
Inte mera natt för mig...
Sluta 23 eller 24 gör inget men jag vill inte jobba ända till morgonen.

Lösningen blev bra.

Åt en jättesen frukost och softade på soffan en stund.
Känns skönt i kroppen med powerwalken.

10 km var alldeles lagom idag.

De dagar jag nu varit lediga har varit väldigt givande för mig.

Vilan jag behövde har jag fått och det känns i hela min kropp och framförallt i själen.
Jag har haft mycket tid att tänka.
På min framtid, vad jag känner och vill göra med den.
Målet ligger framför mig och jag styr med bestämda och energifyllda steg mot det :)
Känns toppen!

Vägen är fylld av uppgifter att lösa innan jag/vi når vårt mål.
Ja just det :)
Det har blivit så att vi är två i livsvandringen.Inget officiellt ännu men det ligger inte långt borta nu.

Mer än så skriver jag inte nu för att inte störa den process som pågår.

På måndag börjar jag arbeta igen och det ser jag fram emot med glädje och tillförsikt.
Under September har jag ännu min antällningsform där jag kan bollas runt med.
Från 1/10 blir jag så på en fast tjänstelista och vet exakt hur jag arbetar från dag till dag.
Jag kan planera min tid på ett helt annat sätt och slipper dessa långa resor till Uppsala som sög musten ur min kraft och ekonomi.

På Måndag kommer jag att bjuda på egenhändigt tillverkad smörgåstårta och hembakt kaffebröd på jobbet, till mina härliga kollegor.
Vi är ett underbart gäng nu som hjälps åt med allt.

Min husvagn är åter hemma och den skall jag bo i lite till innan den städas, tvättas och ställs undan inför vintern.

Samtidigt vet jag inte om jag kanske blir att bo i den ett tag då jag står bostadslös 31/1 nästa år om vi inte hittar något gemensamt att flytta till, jag och min kärlek.

Skönt att ha allt hemma från Öland.
Platsen går nu till min yngsta dotter och hennes nya husvagn nästa säsong.
Jag är klar med Öland.
Nya mål och äventyr väntar :)

Dessa lediga dagar som jag haft har varit givande.
Det är mycket jag hunnit fixa till som låg och tryckte mitt samvete.
Allt är tillrättalagt och sinnesfriden är på plats igen.

Idag tog jag med banankartonger från min dotters förråd.
Hon har mängder med sådant sen hennes flytt och allt kommer jag att behöva snart.

Tänkte att jag börjar redan nu att lite i taget packa ner sådant som jag vet med mig att jag inte kommer att använda mera i denna bostad.

Framförhållning är bra :) då slipper man stressa sedan och det blir en bra ordning.

Ledigheten har varit bra för min hälsa.
Jag har ju hunnit röra på mig en hel del och det känns bra i kroppen.
Huvudvärken jag bar i veckor är borta.

Känner att jag har förnyad energi och den har ju synts en del.
Som Onsdagen, då jag bakade nästan hela dagen.

Hade ont i ryggen sedan då bänkhöjden är så låg i denna gamla lägenhet.
Det gick över under nattens vila.

Är nu ännu ledig helgen och tänkte använda tiden till att besöka min sjuka lillasyster på hennes boende.

Besöka min husvagn och försöka härbergera mina utemöbler någonstans över vintern.
Vill ha dem på ett rent ställe då de är så fina och jag är rädd om dem.

På söndag blir det fix av smörgåstårtorna och garnering av dem måndag morgon.
Ska även baka mera äppelkaka då jag har äpplen från Prästgården.

Hoppades på att kunna ta en mc tur med min vän Hasse Skans men jag fick inte tag i honom idag.
Gör nytt försök imorgon.

Vädret är ju fint så det vore skoj att rulla några timmar.

Nu ska jag sova...
Den här natten blev lite sönderhackad med sömnen.
Blev så upprörd över en människas sätt att hantera sin situation att jag var tvungen att blogga ur mig tankarna.

Gillar inte när människor agerar elakt och egoistiskt med sina nära!
Det gör ont i mig.Riktigt ont!
Framförallt om det drabbar någon jag älskar högt och värdesätter som människa.
Han skall behandlas med respekt, det är han värd!

Godnatt :)

Något som jag förundras över med somliga människor, är hur himla svårt de verkar ha med att se andra lyckliga.
När den egna lyckan grusas så måste individen krossa all annan lycka och glädje i fallet.

Framförallt om det gäller en människa som stått dem själva nära i livet och denne vill komma vidare i sitt liv, på annat håll och kanske tom i en annan relation.

Hur kan man en tro i sin vildaste fantasi att man ska kunna hålla fast en person vid sig, med trångsynthet, egoism och härskarteknik.

Att leva i tron att det skall leda till någonting gott i framtiden.
Leva i ett kortsiktigt och hämdlystet tänk.
Gnälla och bråka över förlorade år och bortkastat liv....
Hur tänker man då?
Hur kan man tycka att ett långt äktenskap med barn och allt är bortkastat??
Jag förstår inte tänket....

Någonstans igenom dessa år måste ju ändå relationen varit bra, eller?
Annars borde det ju ha avslutats för länge sedan.
Hur känns det för barnen att höra hur tiden de växt upp skulle vara bortkastad...

Hur kan man begära att det skall på något vis "kompenseras"
De år som man säger sig ha "offrat av sitt liv" på den andre.
Båda har ju levt i det och valt det dessutom...

I min värld känns sådant resonemang på gränsen till sjukt.
Var sak har ju sin tid.
Under ett liv genomgår vi flera processer och förhoppningsvis så utvecklas vi under dessa.

Det kommer in nya värderingar i ens sätt att tänka, man hittar nya vägar och intressen längs färd.
Kanske har man levt många år med känslor och tankar som inte fått utlopp hos parnern, man har hållits tillbaka av den man levt med under alla år.

En dag kommer verkligheten ikapp.
Oftast när barnen blir stora och man upptäcker sin egentid som värdefull.
Kanske vill man förverkliga drömmar och fantasier som hängt med under åren.
Att i detta hållas tillbaka och förminskas av sin partner fungerar sällan bra.
Det leder till frustration och oro.

En utvecklingsfas kvävs av den andre partern.
Grälen är igång och existens av välmående och gemensam glädje finns inte längre.
Man drar åt olika håll.
Fullt normalt i livet tycker jag iallafall.
Alla människor utvecklas under färd...ingen står stilla.

Varför skulle man tillåtas att kvävas av sin närmaste?
Det går inte att styra en annan människa hur länge och hur långt som helst.
Någonstans tar det stopp.

Det är där det gäller också för den som försökt med manipulationer och härskarteknik att börja inse, att den metoden fungerar inte.
Att då gå in inom sig själv och rannsaka fakta....
Inte bara lägga skulden på den andre och sedan köra sitt eget rejs, som man tycker har fungerat tidigare.

Utvecklingen åt olika håll är ett faktum.
Ett slut är nått och uppbrottet oundvikligt.

Släpp då taget för sjutton!
Tillåt den människa du en gång älskat att få vara lycklig!!
Du tjänar ingenting på att förhala och hämnas, bråka och ställa till med scener som liknar nåt från billiga såpor på tv.
Väx upp och öppna ögonen!

Se om ditt eget liv och lägg focus på din egen framtid istället.
Din kärlek är död när du vill din partner så mycket ont...när du ömsom är hämdlysten och hotfull för att i nästa stund böna och be, bedyra kärlek och spela upp en teaterföreställning som ingen annan än du själv tror på

Den kärleken har du själv dödat och kvävt genom att vägra inse att en utveckling åt olika håll hos er två pågått ett bra tag.

Det ni en gång hade går inte att få tillbaka.Det går inte att gräva upp sådant som redan passerat och tro att det bara är att damma av och leva vidare i.
Det förgågna är historia, bandet går inte att backa utan det gäller att se framåt.
Var och ens liv är för värdefullt för att det skall slösas bort på en massa bråk, gräl, hårda ord och anklagelser.

Lägg energin på att komma vidare.

Tillåt den andre att få vara glad och lycklig i sitt nya liv.
Släpp taget!!
Detta ger ingenting för någon av er och omgivningen ser detta också.
Klart att det märks när en strid pågår...det drabbar många i ens liv och närhet.

Eventuella barn far illa, gamla föräldrar, syskon och kollegor.
Alla lever i känslan av striden som pågår.Det syns så tydligt!
För ingen av er mår bra.
Till vilken nytta då??
Vem vinner någonting på detta.

Släpp taget, gå vidare, känn efter hur livet kan vara...välj nya vägar och kom ut ur bubblan du sitter fast i.

Tillåt lycka och glädje få plats igen...
På varsitt håll..

Var så pass mycket människa att du ger alla en ny chans att lyckas i livet, där denne själv väljer att befinna sig.

Släpp taget!
Finn din egen lycka...din väg och din utveckling.

Vaknade lite senare imorse då jag var vaken så sent igår.

Kaffe i sängen, vana troget och sedan fortsatte jag med bostadssökningen efter en dusch.

Då det inte ledde någon vart då det var Fredag och ingen tydligen var intresserad av visning av lägenheter förrän nästa vecka, så avslutade jag den sysslan för denna vecka.

Min yngsta dotter och jag hade pratat om att åka ut i skogen under min ledighet och plocka bär och svamp.
Så det gjorde vi.

Jag plockade med kaffethermos och nybakat.
Det var varmt och skönt ute så träningsbrallor och linne räckte gott.

Åkte till Ramnäs för att vi sedan tog hennes bil ut i skogen mellan Ramnäs och Surahammar

Det var bara att plocka på av både Blåbär och Lingon.
Hittade även lite Trattkantareller.

Satt sedan på en bergsknalle och fikade tillsammans med lilla barnbarnet och bassethundarna.
Alla gillade mormors nybakade billar och kakor :)

Fortsatte plocka mera och gick en hel del just för att hitta mera svamp.
Var ute totalt 4 timmar och det kändes i benen med vandringen i terräng.

Underbart soligt och vackert.

Åkte sedan hemåt.
Hade banankartonger i bilen för att börja packa ner grejer från balkongen som ändå inte ska användas mera i detta boende.

Ringde min bästis och pratade en stund.
Sedan min älsklng som jag senare på kvällen försåg med svampomelett på hans rast.

Hade en slapparkväll framför tv:n.
Avslutade dagen med ett nattsamtal med mitt hjärta innan det var dags att sova.
Älskar att höra hans röst i telefonen.

Redan när jag vaknade på Torsdagsmorgonen kände jag mig fylld av energi och framåttänk.

Första handlingen blev att jag ansökte om ett lånelöfte på en lägenhet som jag blivit erbjuden att få en visning på.

Min bank var inte ett dugg intresserad av att låna så mycket pengar till mig så den planen försvann på en gång.

Laddade då hem Blocketappen och satte igång med att gå igenom uthyresannonserna.

Fastnade för några av dem och skickade intresseanmälan.
Ringde även till en av mina tidigare hyresvärdar och checkade läget.
Lång kö hos dem, men jag lade in en intresseanmälan.

Ringde på en lägenhet i en villa och den hade gått direkt när annonsen kommit ut.

Satte igång och bakade samtidigt som jag letade vidare efter boende.
Bakade äppelkaka.
Åkte till Maxi och handlade grejer till mera bakning.

Satte en bulldeg på jäsning.
Bar grejer från bilen till källaren.Från husvagnsboendet.

Bakade ut 75 bullar.
Min älskling kom över på en kopp kaffe och nybakt bulle innan han for till sitt jobb.
Jag bakade vidare.
Chokladrutor och småkakor utan vanlig margarin.
Blev mjölkfria så mitt lilla barnbarn J kan äta dem.

Lite senare kom min bästis över på en pratstund och fika.
Fixa lite macka åt henne som jobbat en lång, lång dag.
Hon mår inte bra nu...jobbet tär väldigt på henne och något knas i kroppen ligger och mal.
Känner sig febrig och konstig.

Hoppas och ber att hon kunde få det lugnare.Även privatlivet som är tufft och oroligt.Människor som beter sig så illa mot henne att även jag blir ledsen över att se henne fara illa.
Vill hennes bästa!
Min älskade vän.

Fick presenter av henne.
God delikatesschoklad och sedan skickade hennes mor med en jätteläcker gren.

Den ska jag dekorera med i min blivande sambos och min lägenhet sedan.

När hon åkt hem så bakade jag klart vaniljkakorna.
Frös in bullarna och äppelkakan.
Fullt i frysen.

Diskade en massa hela dagen som blev av bakningen.

Ringde på en lägenhet till som jag ska återkomma om imorgon.

Nu sova...
Härligt kreativ dag fick jag till