Direktlänk till inlägg 6 oktober 2016
Jag har levt med katt/katter i så många år att det känns fruktansvärt jobbigt nu när Lovan är borta.
Det är fullständigt dött och tyst härhemma.
Ingen som möter mig då jag kommer hem.
Eller tassar omkring mig, pratande och tjattrande då jag tar av mig uniformen, efter jobbet.
I soffan där sitter jag ensam, utan en varm och mjuk pälsboll intill mig, spinnande och kärleksfull.
Ingen ligger utsträckt på min mage då jag slötittar på tv.
Det är så tyst....
Det så många moment härhemma, som jag ännu gör omedvetet.
Som att hon ännu finns här.
Toalettdörren är aldrig stängd, för hennes toa var ju också därinne.
Hennes klopall i hallen, känns det jättefel att lägga saker eller kläder på.
Den ska ju vara tom!
Hon kloade ju på den så många gånger varje dag.
Om jag någon gång glömde bort mig så klagade hon högljutt och såg förnärmat på mig, då hon inte kom åt pallen om jag lagt nåt på den.
Ingen kommer inrusande från balkongen, när grannen startar sin illalåtande bil i garaget.
Den gillade hon inte, min lilla Lovan.
Klopelaren är utlånad till katterna hos min dotter.
Det står inga matskålar i köket...ingen mat i skafferiet eller någon blötmat i kylen.
Till och med golven känns tomma utan kattsanden som brukade ligga överallt.
Vad jag saknar henne!!
Det gör så ont stundtals i mig...
Ändå vet jag att beslutet var rätt då hon inte mådde bra i själen.
Sängen kan jag ha bäddad nu på vanligt vis...inte övertäckt för att skydda från hennes kissande.
Ibland sveper tanken vid att jag kanske borde försökt ett tag till...att hon skulle blivit frisk i själen.
Men jag förstår ju själv att det bara hade förlängt vår bådas plåga.
Nu har hon fått frid min lilla älskling..
Hon behöver inte skrika i förtvivlan eller springa runt som jagad av nån ond ande, gömma sig..
Jag bär smärtan och saknaden inom mig.Försöker glömma...men det går inte.
Så fort jag kommer hem så återvänder saknaden.
Det är en dubbel saknad, då jag ännu inte ens sörjt klart Titti, min livskamrat sedan 15 år tillbaks.
Den 13:e December blir det 1 år sedan hon lämnade mig i förtvivlad sorg.
Hittade häromdagen några av hennes insulinsprutor i en låda och det var jättejobbigt.
Sorgen och saknaden låg som ett tungt, vått täcke över mig den dagen.
Titti fick ändå ett långt liv.
Vi hann uppleva mycket hon och jag.
Många Ölandsresor och löpartävlingar med husvagnen.
Fina minnen ligger kvar, inbäddade i mitt hjärta.
Mina fina tjejer...
Vad jag saknar er båda!!
Så fruktansvärt mycket!
Väntar nu på att få hem Lovan i en urna.Tar lång tid verkar det som.
Fakturan är betald på allt så det borde hända något snart.
Jag behöver få hem henne...
Så jag kan sörja henne här.
Titti väntar på henne i sin urna.
Vill ha mina tjejer hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|