Direktlänk till inlägg 31 oktober 2016

En tuff vecka över

Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 03:34

Den vecka som gått har bjudit på väldigt mycket olika intryck och upplevelser.
Berg och dalbana i känslor och tankar.

En enda ledig dag ifrån jobbet och det känns i orken.
Varje dag har haft någonting med sig som hållit mig sysselsatt och det är bra.
Besök hos läkare, provtagning dagen efter.
Besiktning av dotterns bil, skötsel av bästisens katter och en hel del annat "faraomkringochfixa" ärenden.

Utskälld av min egen mor för att jag inte klarar av att vara den dotter hon kräver att jag skall vara.

Den delen har jag valt att ta beslutet återigen, att ta ett avstånd.
Hålla mitt för mig själv och välja bort att jag inte duger.
Det är inte första gången i mitt liv.
Jag har Aldrig varit tillräcklig för min mor, hur jag än lever och verkar så är det inte gott nog åt henne.

Har jobbat långa och intensiva dagar på detta.
Med stora variationer i tiderna.
Allt från 3.57 på morron till att börja 12.53 och sluta sent....sedan tidigt igen nästa dag med förkortad dygnsvila.
Delade pass med långa raster.

Så jag har varit sysselsatt.
Mitt i detta min ständiga hosta!
Vad jag än har gjort så har hostan dominerat.

Detta har tärt på mina krafter, lite i taget.
Hals och luftvägar är kraftigt ansatta, ömma och stundtals trånga.
Andfådd i trapporna, stickningar i bröstkorgen som fått mig att kippa efter andan.

Stämbanden sönderhostade när dagen lidit mot sitt slut.
När jag stängt min dörr på kvällen har tårar av utmattning kommit och jag har stått i hallen en stund och bara andats innan uniformen åkt av.

Känslan av att inte vara tillräcklig, hur jag än kämpar, kommer bara närmare och närmare.
Jag börjar tappa sugen helt....

Varför kämpar jag ständigt....
Till vilken nytta?
Tappar sugen mer och mer till att försöka få en tillvaro som bär mig.

Hela tillvaron är ju bara en kamp i hosta, trötthet och uppgivenhet.

Känner också att jag inte har någon att prata med då det tycks som att allas tillvaro är en kamp just nu.

Syrran ligger på sjukhus igen då hon ramlat och slagit sig illa.
Troligtvis ramlat ur sängen på sitt boende.
Hennes rygg gör så ont att hon inte kan stå på sina ben alls.
Precis nu när de skall börja ge henne cellgifter mot cancern i levern och tjocktarmen.
Hon är så utsatt hela tiden för något elände.

Min dotter har lyckats få tag i en bra advokat som kan driva hennes talan i framtiden.
Hennes liv är en kamp om överlevnad dag för dag.
Att orka och stå emot de krafter som tär på hennes och dotterns trygghet.

Det finns ständigt ett hot från människor som vill dem ont.
Som vill ta ifrån dem, deras trygghet pga att de själva inte mår bra med sina liv.
Det destruktiva och manipulativa jagar dem ständigt i hasorna.

Till vilken nytta kan jag känna.
Individen som utsätter dem för detta har ändå inget att tillföra eller själv få utbyte utav i ett umgänge med mitt lilla barnbarn.
Hon vill inte leva i rädsla och oro!
Hon behöver lugn omkring sig...inte vuxna som bråkar.

Hoppas nu på att advokaten kan fånga upp detta så mina tjejer kan få lugn och ro någon gång.
De behöver inga destruktiva människor i sitt liv.
De skall inte behöva leva i en rädsla.
Den lilla ska inte uppleva mera våld mot sig och sin egen mor.

Livet är så orättvist ibland!

Min älskade kämpar på med sin hälsa som sviktar och med annat i sitt liv.
Jag hålls utanför och lika bra är det då jag inget kan göra.
Annat än se på och vänta.

Min arbetshelg har varit jättebra och givande.Mycket kunder, vackert väder.
Mängder med beröm och goda ord om utförandet av mitt arbete.
Dessa ord och leenden har burit mig i helgen.

Började igår att upprepade gånger nysa och hostan förvärrades.
Så efter skötsel av bästisens katter för jag hem och stängde av yttervärlden.
Tände levande ljus överallt hemma.
Fixade god mat, kaffe och gottigt till.
Tog mig febernedsättande och kröp ihop under filten i soffan.

Bara lät känslorna flöda...

Tycker inte längre om att komma hem till en tom lägenhet...jag vill mötas av en människas värme och kärlek.
Den saknaden har växt med tiden och är riktigt påtaglig nu.
Jag som varit en ensamvarg, som trivts med det, känner att den tiden är dags att lägga bakom.
Jag vill ha min älskades famn att komma hem till.

Den gågna veckan har varit tuff.
Har ätit oerhört på mina krafter.
Krafter som sinar ständigt pga hostan som sliter i mig dagligen.

Livet går liksom på sparlåga med orken och jag gillar inte det.
Jag är van att ha full fart omkring mig.
Glädje och skratt, bus och upptåg.
Nya ideer som jag vill prova.
Träning och kropp som mår gott.

Nu orkar jag det jag måste och inget mera....
Försöker jag anstränga mig något kommer hostattackerna
Skrattar jag och är glad så kommer hostan och slår sönder det.

Jag vet att så många människor har det så himla mycket värre och jag borde inte gnälla och klaga.
Men jag gör det ändå....
För detta är inte såhär jag gillar mitt liv.Det här är inte jag...ett hostande köttstycke i en sorgsen själ.

Snälla läkaren....nåt är fel på mig!

Jag känner att efter min mors utskällning så försvann mycket av min kämparglöd.
Jag duger inget till....som jag fått höra så många gånger förut från henne...
Allt jag gör är fel och allt jag säger är fel....
Som vanligt när jag inte orkar bära alla andra som har problem

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 25 feb 06:36


Det blev sista natten nu i lägenheten i Västerås. Idag fyttar Nova och jag till Eskilstuna. ...

Av Sirpa Niva - Måndag 24 feb 10:58

Idag måndag kör jag tidig Eckerö Köping Gick upp 3.45 och har nu kört hit 38 gäster från flera orter. Ätit lax och grönsaker. Ligger nedbäddad i hytten medana Ms Eckerö gungar fram på vågorna. Sövande och behagligt ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 18:28


Stolt visar nallen upp den fina skylt som mitt barnbarn gjorde till Vsk förra säsongen. Den är med varje match som jag kör bussen :) Nallen är så mallug över skylten ...

Av Sirpa Niva - Söndag 23 feb 07:16

Lördag morgon 9.00 rullade Vsk bussen med mig vid ratten, ner mot Göteborg som slutdestination. Bredvid mig satt kollegan P som andreförare då en sådan resa är alldeles för lång för en ensam förare Ramtiden räcker inte. Hade då tagit ombord "mi...

Av Sirpa Niva - Fredag 21 feb 05:10


Eller hur det nu va :) Hur som helst ingen busskörning iallafall. Vaknade tidigt givetvis. Första koppen kaffe i magen. Straxt duschen och sedan ihopsamling av allt som ska tvättas. Flyttvätt helt enkelt. Kommer tvätta upp filtar, plädar, mind...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se