Alla inlägg under oktober 2016

Av Sirpa - 23 oktober 2016 07:49

Den vecka som gått har jag jobbat med att börja 17.30 på eftermiddagen, med att köra en vända, tur och retur Arlanda.

Inte många kunder dit men desto mera hemåt igen.
Gillar när många åker :)
Så skall det vara.
Trevliga, ofta väldigt trötta kunder, på väg hem efter långa flygresor.

Många kortförsäljningar och nu sedan vi fick ett annat betalsystem på bussen så går det snabbt och smidigt.
Jättebra!

Sedan har jag kört min buss till depån, tömt toaletten först av allt de dagar de skall tömmas.

Kört in bussen i hallen, ställt den på rast och gått på rast själv, bytt om till städkläder och intagit kaffe och nåt att äta.
Har inte fått några jobbarbyxor eller jobbarskor utan har mina träningsbrallor som är jättetunna och jag fryser i.
Mina träningsskor är hala i sulan och det gör inget lättare då jag hela tiden spänner mig när jag går i den hala tvätthallen.
Dålig kombo, frusen och spänd.

Kör igång sedan och städar bussen.
Plockar ur sopor, dammsuger, våttorkar vid behov.
Fäller upp stolsryggar, rätar till gardiner och säkerhetsbälten.

Städar toaletten och fyller på papper, tvål och sådant.Våttorkar golvet därinne då det ofta är nedkissat.
Toastolen ofta "räcerbajs" i efter resemagar som rasat ihop.
Sprutlackerat runt om..
Inte fräscht!
Vem vet vad denna mage haft för bakterier i sig...som jag då måste sanera efter.

Torkar vid förarplatsen och även vindrutan invändigt med jämna mellanrum.Ipaden putsas noga.
Urtorkning av bussens kylskåp.
Blött och kladdigt därinne.

Dammsugningen är ett helt företag i sig.
Dammsugarslangen är en enda, otymplig, trasslig och lång orm som jag får dra och slita i hela tiden.
Den fastnar överallt i bussen.Den lägger sig i veck som stoppar suget.
Munstycket för stort och klumpigt för ändamålet.
Använder bara ett rör då två bli för långt och klumpigt.
Så jag kröker rygg precis hela tiden.
50-55 fotstöd måste fällas upp i varje buss innan dammsugning och våttorkning går att komma åt.
Ännu mera ryggkrökning och böjningar.

Säten måste dammsugas efter folks mat och snacks som kladdats med överallt.
Tuggummin måste frysas loss från sitsar, nästan varje dag.
Eller från golvmattan.
Soppåsar hänger överallt men de användas inte för skräpet....släpps bara på golvet.
Kaffe och dricka utspillt som runnit öcer golvet, kladdigt så skräp fastnat i det.

Ibland är bussen en rullande soptunna då vi inte hinner plocka undan på Arlanda eller Västerås, då körtiderna inte ger oss den möjligheten.
Släppa av kunderna, in med nya och åka direkt.

Detta tar då vi i tvätthallen hand om på kvällen och natten.

Sedan följer då utvändig tvätt.
Tvättmedel sprutas på och det får verka medans jag med långborste, borstar av fronten, vindrutan, speglarna.
Sedan bakpartiet på bussen som oftast är svart av ingrott smuts som samlats under alla timmar bussen varit ute.

Ibland måste även luckorna borttvättas då inte svarta fingeravtryck går bort med vanlig tvätt.
När detta är gjort kommer så turen till högtryckstvätten.
Ett tungt verktyg som hänger i en stel slang som löper uppe taket, i en ränna som är så osmord att allt bara fastnar, hela tiden.
Jag drar och sliter i denna medans jag med så högt tryck, sprutar av hela bussen, att jag inte orkar hålla emot hela tiden.
Försöker hålla emot med min kropp och tappar taget ibland och gör mig illa på handtaget.
Har blåmärken överallt på mina lår och magen, högerarmen och bröstkorgen.

Vid det laget är jag igenomsvettig, kladdig och våt av tvättmedel och vatten som yr i luften vid tvätten.
Det ligger som en våt hinna på hela mig.
Är vi sedan tre bussar inne samtidigt på tvätt så är jag genomvåt av dimman inne i hallen.

Ofta måste jag bara stanna upp och pusta ut vid det laget, helt färdig i armar och händer.

Efter detta är det då dags med påfyllning spolarvätska, koll av olja i motor och kylvätska.

Påfyllning av vatten/sanermedel, urspolning av toatank gjordes redan utanför vid toatömningen.

På med tröja och jacka, upp med portarna, backa ut.
Stänga portarna för att hålla värmen kvar inne i hallen.
Jobbar ju därinne i bara T shirt.

Tankning av bussen följer och Adblue ett par gånger i veckan.Noggrant uppskrivet, varje deciliter för koll av våran förbrukning på bussarna.

Nästa dags utkörningslista avcheckad innan för att se vilken buss som ska ut på gatan.
Som ska ut först.
Vi har inte plats på gården med alla bussar.

Den listan får jag ofta ringa efter då den inte finns klar.
Alltid samma svar från Trafikledning...den har vi skickat!
Alltså har jag gjort något fel i min ände som inte fått den...
Suck! Gillar inte att behöva ständigt argumentera om saker.

Allt tar tid och det är det sista vi har i tvätthallen.Stressen hänger hela tiden över oss för att hinna allt på utsatt tid.

Två kvällar i veckan tömmer vi färdskrivarna på bussarna, vilket tar med hela hanteringen ca 5 min per buss.

Depåbilen tankar vi 2-3 gånger i veckan.Beroende på hur mycket den rullat.Tvättar om tid finns.
Invändning städning gör vi inte.
Den tiden finns inte
Har den gjort Uppsalaturer så blir det oftare som tankning sker.

Bussarna jag har är tre stycken.
Ibland 4 om reservbussen måste användas.

Golvet i hallen spolar vi av med högtrycken för att minska halkrisken.
Vi bär ut sopor till containern.
Hänger in nycklarna noggrant så de är på sin plats till morgonen.

När nattens sena timme är slagen, allt rent och klart, släckt och tankpappret ivägskickat till ansvarig på Swebus, så är jag helt slut i kroppen.

Mitt eget färdskrivarkort tömmer jag inne i vårt uppehållsrum.
Hänger upp listan för nästa dag.
Skriver info till förarna på whiteboarden om det behövs.

Färdskrivarkortet är det noga med hanteringen.
Ingen buss får köras en meter ens utan kortet i och färdskrivaren satt i OUT läge.
Byter vi över kortet till nästa buss eller om vi behöver flytta en buss som står i vägen, så måste data knappas in exakt rätt för varje minut, annars får vi överträdelserapport från företaget med skyldighet att förklara vad vi gjort fel och varför....
Bara detta ett tidsödande stessmoment, ständigt hängande över oss.

Det är inte Swebus som bestämt detta utan de är tvingade att följa regler som kommit från högre instans.
Annars väntar vite och annat otrevligt.

Tänk om denna myndighet visste hur mycket extraarbete och stress denna hantering ger som påföljd....

Förra kontrollen hade jag missat knappa in Annat arbete för 2 minuter på mitt kort, då jag skiftade den mellan två bussar.
Genast måste jag ha en giltig förklaring, annars får arbetsgivaren stå till svars.

Jag åker hem helt slut, uppgiven och ledsen över att jag inte hunnit på utsatt tid.
Det har oftast tagit allt från 40 minuter till 1 1/2 timme extra per natt för mig.

Så i Fredags när jag kommit hem på natten, tog jag beslutet.
Jag hoppar av detta jobb!
Är reserv på det och gjort det nu några veckor.

Jag orkar helt enkelt inte!
Inte med den knappa tid som är tilldelat för jobbet, så är det inget jag klarar.
Min kropp pajar ihop av det tunga, ohälsosamma och opraktiska som måste igenomföras.

Mejlade till min chef att jag fått nog.
Hälsan är viktigare än att genomföra detta.

Kör på November ut och kanske något enstaka pass i December.
Sedan aldrig mera.

Min kropp håller inte




Jag beundrar mina goa kollegor som pallar trycket.

Jag gör det inte!

Av Sirpa - 22 oktober 2016 09:28

Det gör mig så lycklig!

Varje dag, ett steg i taget, närmare min älskades famn.

Vårt gemensamma liv väntar.

Ett liv som vi själva bär ansvaret för, hur vi skapar vårt liv och vår framtid.

Ett steg i taget...varsamt framåt.

Min älskade!
Du är helt underbar.
Min kärlek och bästa vän.

Av Sirpa - 19 oktober 2016 15:19

Jag håller på och sakta men säkert att ändra lägenheten till att kunna bebos av två personer.

Hämtade ett skåp igår från min dotter som köptes in i släkten för säkert 16-17 år sedan.
Nu hamnade den hemma hos mig :)

In i sovrummet med den.
Lakan, påslakan, örngott och dukar fick sin plats i den.
Nu finns ett stort skåp tomt i hallen, väntande på min älskling.
Forsätter röja och ändra...

Jag gillar den här lägenheten mer och mer.
Tog loss hyllor i badrummet och satte dem på en annan vägg istället.
Kommer att skaffa ett riktigt badrumskåp med speglar.
Letar på Blocket nu och Ikea kommer få ett besök framöver.

Av Sirpa - 19 oktober 2016 02:29

Måndagen avslutades med att jag körde en tur till och från Arlanda och sedan var det dags för tvätt, städ, tankning, toatömning osv.... av våra tre Arlandabussar.

Pjuh!
Det är ett styrkepass som heter duga kan jag lova.

Saknade min älskling hela kvällen.

Kom hem vid 1.30 tiden på natten och somnade efter 2 nångång.

Vaknade så redan vid 7 tiden på Tisdagsmorgonen.
Gick inte att somna om.
Min älskling skrev straxt till mig och det gjorde mig så glad.
Han mådde något bättre.

När han mår dåligt så vill ju jag ta hand om honom.
Se till att han har det bra och får det han behöver.

En stund senare hör min bästis av sig och frågar om jag är frukosthungrig.
Självklart var jag det så hon kom över en halvtimme senare med färskt bröd som hon inhandlat.
Jag hade dukat och fixat, kokat ägg och tänt mysljus åt oss :)

Som vanligt hade hon och jag massor och prata om.
Supergott ostbröd!
Vi satt i säkert ett par timmar och pratade innan det var dags för mig att åka till dottern.
V for tillbaks till jobbet igen, hennes långrast var snart över.

Kul att sitta och prata på detta viset som hon och jag brukar göra.
Det är mycket vi hinner avhandla :)
Eller hur V ?

Ringde min dotter och checkade av om jag skulle hämta lillan på förskolan.
Det skulle funka perfekt tidsmässigt.
Så blev det :)
Mormor hämtade en jätteglad och överraskad tjej på Nytorpskolan.

Hon sprang rakt in i min öppna famn i stor glädje över att jag hämtade henne.
Lilla gumman :)
Mormors lilla älskling.

Vi åkte till Netto och handlade.
Vi fyndade där.
Lillan fick en jättemjuk mysfilt och hennes mamma en likadan, fast annan färg.
Skönt att kura ihop sig i nu under hösten, på soffan.

Köpte med lite mat som jag gjorde iordning hos dottern.
Vi åt och mådde gott i det lilla köket.
Katter och hundar som sällskap.

Sedan bar vi ner ett skåp som jag fick.Jag har behovet av förvaring och dottern ett överskott av möbler.
Ett par klädskåp behöver loss hos mig tills min älskling flyttar in.
Jag vill att han skall känna sig välkommen den dagen det är dags.
Att han har någonstans att ha sina saker och kläder.

Längtar så efter att få bli sambo med honom :)
Denna härliga man som gör mig så lycklig på alla sätt och vis.

Kom hem med skåpet.
Bar upp några delar, tar resten imorgon.
Duschade, pratade med älsklingen på messenger och trivdes.
Låg på soffan och vilade tills det var dags att åka till jobbet.


Bilden på skåpet är taget då det fortfarande stod i lillungens rum :) fylld med leksaker.
Jag tar en bild sedan när jag installerat den hos mig.

Åkte till jobbet.
Körde en tur till och från Arlanda.
Ganska mycket kunder :) Roligt!

Sedan var det dags för garagetjänsten igen.
Tvätt, städ, tank.... osv av tre bussar.
Nu var de jättesmutsiga både inne och utvändigt.
Höstlöv på golven, utspillt kaffe...

Jobbade och slet.
Läste av färdskrivarna och kämpade på.
Var jättetrött när jag kom hem innan 2.
Fylld dag med sysslor.

Saknar min älskling!
Jättemycket

Av Sirpa - 18 oktober 2016 15:53

Mitt liv :)

Såsom jag väljer att skapa det.

Jag väljer att leva såsom jag mår bäst.

Med de passioner jag har och ett hjärta fyllt av kärlek.

Mannen jag väljer, lever med mig i detta tänk.

Lev, njut, utforska!
Var nyfiken på vad som väntar bakom nästa hörn.

Ditt liv blir som du gör det till.

Njut, må gott!

Av Sirpa - 18 oktober 2016 02:06

Vaknade imorse av huvudvärk.
Det var lite mycket huvudbry igår Söndag och dessutom jobbade jag extra enda till sena kvällen.
Allt fick en vettig förklaring och det känns bra.

Fick bukt med huvudvärken och efter en kopp gott kaffe och lite knäckemacka satte jag igång och bakade mera kakor till barnbarnets kalas på Lördag.

Ringde först till min läkare och bokade tid för vidare undersökning av min hosta.
Den ger sig inte utan jag tycker att den bara blir värre.
Är sönderhostad i halsen ständigt och stundtals hostar jag blod.

Har nu hostat i snart 10 månader och det måste till en ordentlig utredning vad sjutton detta är.
Känner så ofta att det är så trångt i halsen att jag knappt kan svälja.
Ingen har ju tittat ner i min hals eller svalget.
Det har röntgats lungor och tagits en massa prover men ingen har kollat i halsen.

Har läkartid på Tisdag nästa vecka.

Ringde min dotter och kollade läget.Hon är ännu dunderförkyld.
Jättevissen!

Bakade sedan kakor.
Först Kanelkakor som blev jättegoda och sedan Syltsnittar.

Medans de svalnade så tvättade jag fönstren i vardagsrummet.
De blev så blanka och fina.
Skönt få det gjort, har tänkt göra länge.

Mera blev gjort denna dag men jag orkar inte skriva mera just nu.
Saknar min älskling som ännu inte tillfrisknat.

Skriver mera imorgon :)
Nattis

Av Sirpa - 16 oktober 2016 03:43

Vaknade Lördag morgon med en lyckokänsla bubblande inom mig.
Tänkte på min älskade först av allt.

Just nu är han hemma hos sig och sjuk men på bättringsvägen.
Saknar honom jättemycket!

Snart kommer vår tid och det ser jag så fram emot :)
Just den känslan vaknade jag med i mitt hjärta :) av vår framtid.

En helt ledig dag låg också framför mig, som jag styrde helt över själv.
En dag utan måsten, annat än att bara finnas till.

Gick igenom i mitt huvud över de sysslor jag kände för att ha på min agenda för denna enda lediga dag denna vecka.

Tog mig en kopp kaffe under tiden jag planerade.

Ville baka kakor till barnbarnets kalas som är om en vecka.
Saknade vissa ingredienser så det krävdes att jag tog mig till affären för att införskaffa dessa.

Ville inte åka bil utan det fick bli till fots för att få röra på mig ute i den friska, kyliga höstluften.

Sedan ville jag träffa min syster en stund för att höra hur gårdagen gått.
De hade opererat in en infart för att lättare ge cellgifter senare när behandlingen skulle igång.

Så det blev en kombination av allt.

Tog på mig sköna träningskläder.
Gick ut i den gråa höstmorgonen.
Traskade raskt de drygt 1.5 km till hennes bostad.
Tog trapporna upp 6 våningar för att ge benen en duvning.

Syrran satt i sin fåtölj och pratade med vår mamma i telefon.
Kramade om henne försiktigt och vi satt sedan och pratade om allt möjligt.
Hon hade ont där ingreppet gjorts, straxt nedanför halsen på höger sida.

Hade fått smärtlindring så det var lite bättre just för stunden.

Stannade hos henne ett par timmar innan det var dags för mig att gå hemåt igen för att fullfölja det jag tänkt använda dagen till.
Bakning av kalaskakor.

Syrran var dessutom trött och behövde ta sig sin tupplur i fåtöljen.
Kramade hejdå, gick ner för trapporna igen och ut i friska luften.
Handlade på Ica Skiljebo.
Gick hemåt med två kassar varor.

Klockan var då efter lunch och jag var hungrig.Värmde på god Gulaschsoppa som jag åt med ostknäckemacka.
Jättegott då jag kände mig lite frusen.

Softade på soffan framför tv:n
Glatt skrivande med min älskling på messenger.
Han mådde bättre efter att ha fått vila och återhämta sig.Sova ordentligt och inte behövt fara omkring och passa upp på allt och alla.

Min älskling...jag skulle bara vilja skydda honom från allt som tär på hans energier ständigt.
Han tas så förgiven av närstående som bara kräver att han ständigt finns för dem.
Ett hjärta av guld har han min kära.
Det kostar på så oerhört av hans ork också i jobbet.
Med stressen och kylan.

Mycket som måste hinnas på så kort tid som möjligt för att inte kosta företaget pengar.
På bekostnad av hälsa och ork.
Helt galet fel system!
Jag kände ju själv på igår att uträtta det han gör 5 dagar i veckan.
Ryggknäckande som bara den.

Jag var själv helt slut efter passet.
Då gjorde jag endast det som måste göras varje dag.
På detta tillkommer så mycket mera under veckan.
Resultatet blir ohälsa och påtvingad vila när kroppen säger ifrån.

Efter min korta vila på soffan var det då dags att sätta en mördeg, som fick vila i kylen en stund.
Sedan började utbaket.
Ett riktigt pysseljobb...
Resultatet blev jättefint :)
Se bara själv

Har gjort dessa kakor ett par gånger tidigare och det har varit till ett av mina barns dop och en födelsedag senare.

Jobbade vidare med en sort till som var enklare att knåpa ihop.

Pratade på messenger med min kära hela tiden om allt möjligt som ingår i våra planer för framtiden.
Härlig kombo med kakbak och honom som sällskap i text och tanke.

Längtar så grymt mycket efter honom.
Har ju inte setts sen i onsdags.

Efter kakbaket fick det bli en salamipizza i ugnen.Köpte ett pizzakit när jag handlade och stor packe med salami som reades ut med kort datum.

Gott blev det och jag försåg mig med ett par rejäla bitar då klockan började närma sig kväller.
Kakbaket hade tagit sin modiga tid och timmarna rann iväg.

Diskade upp och tog mig en god kopp kaffe.
Bakning för mig är som terapi.Står med händerna i degenoch jobba på medans tankarna far sina egna vägar.

Mår så gott i mitt eget hem nu.
Vetskapen att jag hyr den vidare och att min älskade kommer att flytta in om några månader, gör mig så lycklig, trygg och harmonisk.
Framtiden ser ljus ut för oss.

Mycket jobb har jag kvar med bostaden och det tar jag vartefter.
Vill måla om lite, skaffa nytt i möbelväg och göra boendet trivsamt och praktiskt.
Gillar ju sådant så för mig är det en njutning att få fixa och planera.

Jag skall se till att vi har ett trivsamt boende som vi kan landa i med vårt gemesamma liv.
Härifrån sedan i lugn och ro, införskaffa ett större boende så småningom.

Efter disk och undanplock av kakor, pizzabitar och allt så tog jag det bara lugnt i soffan.
Frossade i gott kaffe och choklad.
Helt utan dåligt samvete för att jag gottade mig.
Tyckte jag var värd det :)

Många meddelanden blev det med min yngsta dotter också som kämpar med sin förkylning och orkeslöshet.

Hela dagen hemma hade jag levande ljus tända.
Det hör mitt hemmaliv till.
Skapar en fridfull plats att vara på.

Tankarna var många denna lediga Lördag.Om framtiden.
Om den brokiga väg fram till idag.Kampen om kärleken som jag bara vägrat ge upp, trots alla motgångar det senaste året.

Att leva i tron på att någonting är rätt och riktigt, ger en kämparglöd som är oerhört stark.
Jag har fallit, gråtit i förtvivlan och rest mig upp igen, kämpat vidare med ännu större glöd.
Resultatet har börjat visa sig och det jag tror på blir verklighet snart.
Bara veckor kvar nu :)

Min lediga dag gav mig jättemycket.
Kreativ återhämtning och timmar av goda samtal med min älskade.

Söndagen kommer att gå i arbetets tecken igen.
Kommer att jobba eftermiddag/kväll.
Får se vad jag gör utav förmiddagen.
Fritt till att hitta på det jag själv vill.

Just nu är det natt.
Jag vaknade av oväsen ute.Säkert krogfolk på väg som stojade och lät.
Har tagit mig en kopp nattkaffe :)
Ett ljus står tänt och det är fridfullt tyst.
Min älskling sover sin välbehövliga sömn i sitt boende några mil bort,

Saknar honom hos mig....det är här han hör hemma.
Hos mig i vårat gemensamma liv.
Räknar dagar.....

Av Sirpa - 15 oktober 2016 07:59

Fick brev från Strömsholms Djursjukhus i början på veckan, att Lovans urna nu fanns att hämta ut.
Kändes bra.

Bestämde mig för att hämta henne då jag hade gott om tid och inte behövde stressa.
Det tillfället kom igår Fredag, då jag skulle börja jobba senare mot eftermiddagen.

Gick upp i lugn och ro på morgonen.
Grejade hemma innan jag så åkte iväg.
Tankade bilen.Köpte mig en kaffe och bulle för att på det sättet i bilen, börja fira hennes hemkomst.

Åkte mindre vägar mot Strömsholm i lugn och ro.Tänkte på den korta tid vi fick tillsammans Lovan och jag.
Hon var inte menad att stanna på jorden som den lilla vackra varelse hon var.
Säkert har hon det så mycket bättre där hon nu är.
Saknar henne varje dag hemma i lägenheten.
Vanorna jag tagit för hennes skull i bostaden har jag svårt att bryta.Låter dessa leva vidare sålänge.

Nätet på bakongen får sitta kvar sålänge.Finns ingen anledning att ta bort det.
Hennes pall är kvar...sönderkload :)
Den fick många omgångar den pallen när hon gick loss på den med klorna.En rottingpall.
Den får vara kvar som minne av henne.

Doften i lägenheten har förändrats helt.Det luktar inte längre kiss som tidigare, då hon gjorde sina pölar lite varstans.
Golven är fria från sand och det tycker jag är skönt.
Men hellre sand än tomt efter katt.

Tycker mig höra henne ibland när hon gick över parketten i rummet...
Det är så tomt....

Kom så fram till Strömsholm.Gick in direkt och tog en nummerlapp.
Tjejen i kassan tog emot mig med vänlighet och värme.

Fick så Lovans urna till mig i en liten kasse med handtag, inne i butiken så inte de som väntade med sina egna djur inte behövde se mig bli tårögd och berörd av påsens innehåll.

Jag fick också frågan om jag ville ta emot urnan på ett rum men det ville jag inte.Så snabbt som möjligt ville jag ha henne till mig.
Tackade hjärtligt och gick ut.

Väl ute slöt jag kassen intill mitt bröst och viskade tyst....Nu ska du få komma hem igen lilla älskling.
Det gjorde så ont i mitt hjärta av saknaden efter henne och samtidigt en befriande lättnad att ta henne till mig igen.
Nu skulle inget få skrämma henne mera, aldrig någontin mera!

Satt i bilen och grät högt och lät smärtan sköjas ut med tårarna som rann.
Förbannade de människor som låtit detta lilla liv fara så illa redan som liten att hon fick sådana bestånde men av det, att hennes liv måste avslutas.
Samtidigt kände jag en tacksamhet över den tid vi fick Lovan och jag.
Att jag hade möjligheten att lära känna henne lite, det hon klarade släppa in mig i sin sargade själ.

Samt att jag hade den ekonomiska möjligheten och framförallt inre styrkan och kärleken till henne och livet, att avsluta hennes lidande på ett värdigt sätt.



Åkte så mot Surahammar.
Handlade på affärn där och for vidare till min dotter och barnbarn i Ramnäs.
Möttes av Ville katt där :)
Han tröstade sin mormor och mitt barnbarn förslog att Ville kan komma och bo hos mig så jag inte behöver sakna Lovan så.
Så himla gulligt av henne :)

Jag gör det säkert senare...behöver sörja Lovan en stund först.
Det är för snart inpå.

Kom senare på dagen hem med Lovan och ställde hennes lilla urna bredvid Tittis.
Tände det ljus som står vid urnorna och kände hur lugnet föll på plats i mig.
Båda tjejerna hemma igen.

Tände gravljus på en kulturgrav vid platsen där lilla kyrkan i Surahammar stått innan den brändes ner av en sjuk människa.
Två ljus står där nu och brinner i några dygn.
Till minne av alla som lämnat jordelivet och lämnat oss kvar med saknaden.
Både människor och djur

Behövde den stunden i ensamhet med tankarna då jag stod där och såg ut över sjön.

Nu har mina tjejer landat hos mig igen och vi bär våra minnen tillsammans.
15 år fick jag med Titti.
Endast 7 månader med Lovan.

Ni finns båda i mitt hjärta för alltid

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards