Alla inlägg under oktober 2016

Av Sirpa - 14 oktober 2016 08:07

Hade en kreativ dag igår som plockade ner mina krafter fullständigt mot kvällen.

Kom isäng väldigt sent natten innan då jag hade mycket i huvudet som malde runt och störde min nattro.
Både goda och jobbiga tankar tog sin plats.

Torsdagsmorgonen ägnade jag åt att, precis som dagen innan, bära ner kartonger ner i källaren.
Denna gång tomma banankartonger som jag nu inte behöver, då jag får bo kvar.
Den känslan är toppen :)

Mitt källarförråd är knökafullt nu.
Alla husvagnsgrejer tar stor plats, bara de.
Har pratat med Avorum om att få hyra ett förråd till, då min älskling också har en massa grejer som behöver förvaras.

Det blev nån vända till soprummet också.
Tog en dusch efter detta.
Lagade till en god pytt med vändstekt ägg.
Gjorde iordning matlåda till min kärlek att äta på jobbet.
Det övriga blev mat som jag tog med hem till min syster.

Hopp i uniformen och iväg till henne.

Kom dit vid 11 tiden.
Syrran satt och sov i sin fåtölj.
Hon var jättetrött efter att ha varit på flera undersökningar denna vecka.
Den senaste hade krävt fasta och det var tufft för henne som har diabetes.

Vi satt och pratade om hennes tankar om cancern hon bär i sin kropp.
Hon är orolig syrran....rejält orolig!
Uppfattar det som att hon får väldigt dålig information om vad som hända skall.
Det är dåligt tycker jag.
Berätta vad som planeras så hon inte behöver leva i ovisshet.

Idag fredag kommer det att sättas in en infart för de cellgifter som hon kommer få.

Vi pratade om gamla tider, vår barndom, om vår familj, om musik :) om saknaden efter vår pappa som rycktes ifrån oss så tidigt i livet.
Jag var bara 12 då och syrran 7.
Det var en jobbig tid då....

Jag berättade om min kärlek.
Åt lite mat och tiden gick snabbt.
Jag började jobba 12.50 så det var bara att åka iväg.

Kändes hemskt att lämna syrran sittande där i sin fåtölj men hennes dotter skulle straxt komma, så hon inte behövde vara ensam.

Att sitta själv med så jobbiga tankar som hon bär är inte alls bra.
Hoppas hon i detta kan få samtala med någon om den psykiska delen av sjukdomen.

Min syster har cancer i lever och tjocktarm.

Jag ber till livet att hon kommer vinna denna strid som nu börjar.
Hennes liv har redan, varit så ovärdigt med alla sjukdomar hon bär både i kropp och själ.

Min dag på jobbet blev turbolent.
Glömde förarkort, stoppades av polisen och lite annat smått och gott som jag skriver om senare.

Nu skall jag boka läkartid åt mig själv, för hostan som inte ger sig.


Av Sirpa - 13 oktober 2016 01:27

Mitt i natten ligger jag i sängen och frossar i snacks :)
Har för en stund sedan nattat min älskling som ringde till mig när han åkte hem från jobbet.

Älskar dessa samtal på natten.
De kan handla om precis vad som helst.
Vi har ständigt så mycket att prata om han och jag.Orden sinar aldrig...

Ligger här och funderar över livet, hur allt utvecklats till det som är idag.

Borde kanske sova egentligen, men jag känner inte för det just nu.
Kom själv hem från jobbet vid 22.45 tiden.

Knaprar på krispiga goda snacks :)
Riktigt onyttigt mitt i natten...det struntar jag i.
Var sugen på dessa och då äter jag och mår gott i detta

Arbetsdagen var fylld av tankar och funderingar.
Så mycket händer ständigt.

Jag fick min fastanställning på 100% nu 1/10.Fast lista på Arlandaturerna.
Känns tryggt och bra.

Skrev på förstahandskontrakt på min lägenhet i Måndags :)
Toppen helt enkelt!

Saker i mitt liv börjar landa...
En trygghet infinner sig vartefter.

Gott med knapriga snacks mitt i natten :)
Känner mig törstig.
Kallt vatten är godaste drycken.
Har alltid en flaska kranvatten stående på nattduksbordet.

Ser mig omkring i sovrummet. Lite kalt på väggarna ännu efter att jag flyttat in i sovrummet igen.

Intredning av min bostad pågår för fullt. Jobbade med detta under mina lediga dagar. Måndag och Tisdag.

Gillar det jag åstadkommit hittills.

Jag vill bo i ett varmt och ombonat hem.
Det skall vara välkomnande och hemtrevligt.

Behöver skaffa nya mattor.
Fick lov att kasta ett helt gäng, då min lilla katt använde dem som kissplatser.
Tre stora ryamattor hamnade på återvinningen i brännbart containern.
Jag älskar mattor.
Gärna sköna, lite fluffiga mattor som är mjuka under fötterna.

Ska köpa lite nytt så fort jag får råd.
När det kommer en riktig lön från min arbetsplats.
Har varit dåligt med den varan hittills.

Nu är mina nattsnacks slut och jag börjar känna mig trött igen.
Har en bomullstuss runt mitt hjärta, efter samtalet med min älskade.
Vi funderar på att göra en liten kortare resa om en månad ungefär.
Bara han och jag :)

Vi har livet framför oss.
Vår resa har bara börjat.
Jag räknar dagar nu fram till ett viktigt mål....nedräkning, dag för dag :)
Berättar när det är dags vad det är jag räknat till.

Nu är det godnatt och knacka tårna i sänggaveln (som inte finns ännu)

Av Sirpa - 12 oktober 2016 08:40

Vaknade på Söndagsmorgonen av en liten knackning på husvagnsdörren.
Det var lilla barnbarnet som ville in till mormor en stund innan det var frukost.

Det mesta i vagnen gick han igenom och undersökte :)
Mormors väska bla, där glasögonen måste provas, under stor förtjusning.

Gick med in till huset och intog frukost med familjen innan jag satte igång med att plocka ihop allt i husvagnen.

Lillkillen åkte med sin pappa på mc tävling så de skulle vara borta i timmar.
Dottern och jag for iväg och tog hand om min bästis katter.

Sedan åter till husvagnen och jobbet med att få den tom, ren och fin inför vinteridet.

Jobbade på, fyllde bilen, tömde vagnen.Dammsög och fixade.
Tömde varmvattenberedare och vattentank, ställde upp alla kranar så frosten inte skulle spränga dem.

Åt lunch med dottern och fortsatte.

Mot eftermiddagen var det klart och jag riktigt trött efter allt jobb.
Lillkillen återvände hem och jag fick kramar innan avfärd hemåt.

Körde bort vagnen till dess uppställningsplats en bit bort.
Ställde bara av den där då ägaren av gården skulle backa in den senare inomhus i förvaring.

Kändes jätteskönt att få detta gjort.
Vagnen behövs ju inte för boende i vinter då lägenheten blivit min :)
Kändes toppen!
Tog hem alla saker till mitt hem.

Åkte sedan till Ramnäs och tog hand om min yngsta dotters katter.
Full fart hem till Västerås
Tömde bilen hemma och bar upp allt till lägenheten.
Det var en rejäl hög med saker.

Ägnade sedan kvällen åt att sortera och packa ner i kartonger.
Rejält trött när kvällen kom men himmelskt skönt att få allt klart så långt.
Nu gäller bara att hitta någonstans att förvara allt.

Av Sirpa - 10 oktober 2016 07:33

Sov ut Lördag morgon efter att Fredagen blev så fylld att glädje och lättnadskänslor.Efter månader av oro och kamp för framtiden.

Sömnen var lugn, avslappnad och energigivande.
Vaknade med ett leende på läpparna :) Mådde prima.

Tog kontakt med äldsta dottern för att checka av dagens planer.
Intog kaffe i sängen givetvis först.
Ville blogga men jag kunde inte då det var så oerhört mycket som hänt.
Kände att jag först måste landa i allt och sortera intryck och känslor.

Hjärtat var lätt och energierna på topp för att nu sätta igång med allt som låg framför mig.

Husvagnen kunde nu sättas undan för vintern, då jag inte måst bo i den på heltid.
Lägenheten blev ju min igår :)
Skriver på från 1/1 2017 på mitt eget förstahandskontrakt.
Känns toppen!

Fram till dess bor jag ju vidare i andra hand.Hampus har ju släppt lägenheten då han är lycklig i sitt samboliv med flickvännen.
Till min stora glädje.

Packade ner det som skulle med.
Åkte så till Ramnäs och tog hand om min yngsta dotters katter.
Hon var bortrest över helgen.

Sedan vidare till Eskilstuna och min äldsta dotter med familj.
Samt min husvagn som stod uppställd på deras gård.

Dottern och jag åkte direkt till Maxi för att handla.
Hämtade lillkillen hos sin farfar.
Sedan åter till gården och jag lagade till min köttfärsås och färskpasta.
Vi åt alla tre jättehungriga.

Kaffe och en kort vila innan det var dags för bullbak.
Mitt barnbarn i Ramnäs fyller ju 6 år i slutet av månaden så det var till hennes kalas det skulle bakas, mjölkfria bullar.

Satte degen med hjälp av lillkillen.
Han fick smula jästen, röra om degspadet och hjälpa mormor :)
Sedan fick degen jäsa medans mormor diskade.

Bakade ut bullar tillsammans :)
Lillkillen med egen deg.
Många bullar blev det.

Var sedan ut i min vagn och förberedde inför natten.
Bäddade sängen och tände upp.
Varmt och skönt därinne då dottern startat värmen när det började bli frost på nätterna.

När svärsonen kommit hem och de sista bröden dottern bakat var klara så åkte hon och jag till min bästis katter i Hallstahammar.
Hon själv var på utställning med sin dotter och hennes katt.

Min dotter blev genast så kär i en av pojkarna som har samma namn som vår älskade häst som vi fick ha glädjen att ha i våra liv i 16 år.
Totte :)
Riktig kel och kramkalas till bådas glädje.

Åkte så åter Eskilstuna.
En stund som vi båda behövde, mor och dotter.Prata i lugn och ro om allt som händer i våra liv.

Gjorde kväller i husvagnen vid 21.30 tiden.Jättetrött

Sista natten i husvagnen denna säsong.
En skön känsla, med vetakapen att jag nästa dag kunde jobba med att få vagnen ställd inomhus över vinterhalvåret.

Älskar min husvagn och är rädd om den.Gamle Alfred som har 22 år på nacken.
Det syns in att den är så till åren kommen.

Låg en stund med bara värmeljus tända...tänkte på framtiden som nu låg där och väntade.

Av Sirpa - 10 oktober 2016 06:13

Under förra veckan var jag i tre samtal med hyresvärden till det boende jag hyrt i andra hand sedan i början på året.

Samtalen har handlat om, vad som hända skall med denna bostad då han som hyr den, nu sagt upp den.
På min begäran, en månad tidigare än kontraktdatumets slut.
Uppsägningatid 3 månader.

Det innebar att jag måste vara ute till årsskiftet.Lägenheten städad och i överlämningsskick.

Jag valde att han sade upp den tidigare just för att få igång processen då nästa hyresgäst skall utses.

Ville veta om jag hade någon chans.
Detta handlade samtalen om och processen var redan igång.
Besiktning av lägenheten skulle ske snarast och sedan skulle beslut tas.

På Torsdagen ringde då Mats som är Fastighetsskötare här och jättehärlig människa.
Vi pratade på glatt då vi redan träffat varann några gånger och fått en jättebra kontakt.

Han sade rakt ut till mig att han inte såg några som helst hinder till att jag skulle få ta förstahandskontraktet på lägenheten.
Jag tystade honom förskräckt och sa att han inte fick väcka några förhoppningar inom mig för det skulle då göra så ont att behöva lämna detta iallafall.

Han sa iallafall att jag var en toppenhyresgäst och det var härligt att höra :) Att han i stort sett var en referens för mig.
Fredagen ville han ha öpoen för att komma och besiktiga.
Det kändes jättebra för mig.
Sedan skulle jag få veta under kommande vecka hur beslutet tagits.

Jag berättade hur nervös jag var inför detta och hur svårt det var att få fatt i boende och hur smidigt det skulle vara om jag fick ha denna lägenhet kvar och bli sambo här med min älskling.
Sedan utgå härifrån till att i lugn och ro söka någonting större.

Fredagen kom och jag visste att Mats var och besiktigade vid lunchtid.
Jag hade varnat honom att jag redan börjat packa så att sovrummet var ett kaos.
Jag hade också berättat för honom, hur jobbigt det skulle bli med väntan på beskedet, över helgen och in i nästa vecka.
Han föstod mig.

Jag jobbade på dagen och ville inte ens åka hem på min lunchrast...var så himla nervös inför hur beslutet skulle bli.

Sitter så och kör dagens och veckans sista tur från Arlanda då min telefon ringer.
Ser att det är fastighetsägarens nummer och beslutar mig för att ta samtalet, trots att jag kör.
Det var så angeläget för mig.

Blev alldeles matt då jag trodde att nåt hänt och att jag skulle få besked som inte var bra för mig.

Svarar som vanligt med mitt namn och i andra änden kvittrar en glad röst som berättar att lägenheten nu besiktigats och jag får frågan från henne, Camilla, om jag fortfarande är intresserad av att få förstahandskontraktet på den.

Jag tjoar rakt ut ett stort JA där jag sitter och Camilla forsätter berätta om det praktiska förfarandet som återstår och om jag vill ha parkeringsplatsen, så får jag behålla den också.

Självklart vill jag behålla den med :)

Min lycka var fullkomlig och jag visste inte hur jag skulle visa min glädje!
Jag log och studsade där vid ratten...glädjetårar började rinna på mina kinder och jag hade gåshud över hela kroppen.

Trodde knappt det var sant det som Camilla sade i örat på mig.
Hon lät själv så himla glad och go.
Talade om för mig att hon ville lämna beskedet innan helgen så att jag skulle få en bra helg.
Så himla rart och omtänksamt :)

Tack Camilla!

Efter vi lagt på så tog jag microfonen i handen och bad mina resenärer om ursäkt för att jag pratat i telefonen.
Att det var så viktigt samtal för mig då jag fick besked om att jag fått kontrakt på en lägenhet i Västerås i dessa tider då det råder sådan bostadsbrist.

Hörde sprida Grattis från bussen och många leenden i spegeln då jag glädjestrålande såg bakåt.

Jag satt som på nålar hela vägen till Västerås.
Fick iväg ett kort och snabbt samtal min min älskling om beskedet och gan blev så glad.
Måste bara låta honom också få veta så snart som möjligt.

Jag log som en sol hela vägen hem.
Blev avbytt vid resecentrum och kunde åka depåbilen till jobbet.
Satt där och pratade med en kollega, drack kaffe och åt bulle för att fira.

Det var som champagnebubbel i min kropp hela tiden och hjärnan gick på högvarv.

Så många knutar som löstes upp bara igenom ett telefonsamtal.
Samt känslan att jag har fått referenser säkerligen från fatighetsskötaren som skyndat på allt.

Tack Mars och Tack Camilla för att ni lät mig få beskedet innan helgen.
Då jag dessutom hade 4 dagars ledighet famför mig :)
Så himla bra tajmat!

Sjungande åkte jag hemåt och riktigt kände efter då jag svängde upp på Min parkeringsplats med bilen.
Bara det en skön känsla.
Sedan satte jag nyckeln i dörren i Min lägenhet.

Kontraktet blir mitt 1/1 2017 och det skulle skrivas kommande vecka.

Det var en härlig känsla att kliva in igenom dörren och se lägenheyen med helt andra ögon.
Nu skulle den bli min :) inte bara ett lån under ett år.

Hade då ringt igen till min älskling och vi pratade om att han nu kan säga upp det dyra boendet han hade på sin ort.
Flytta hit efter uppsägningstiden och sedan hade vi tid att söka större i lugn och ro.
Landa på dessa 61 kvadrat sålänge.
Bygga upp ett sparande för att så småningom köpa det vi vill ha.

Livet började äntligen svara på det vi strävar efter.

Ett stort steg blev nu taget i vår gemensamma planering.

Vi kunde flytta ihop inom några månader och framtiden såg hoppfull ut.
Detta boende ger oss möjligheten att kunna spara pengar, sälja en av bilarna då vi kan gå och cykla till jobbet härifrån.
Tar 15 minuter att gå till våran depå där vi båda jobbar.

När jag landat hemma så ringde jag flera samtal och berättade.
För mina döttrar och min bästis.

Satte sedan igång att packa upp sådant jag redan packat ner från köksskåpen.
Torkade ur skåpen och njöt att få en ordning.
Härlig känsla :)
Hjärnan hade gått ner i varv och jag bara trivdes.
Mådde riktigt gott och längtade efter min älskling.

Känslan av lättnad var så skön.

Äntligen lossnar allt och vi kan planera med struktur.
Jag plockade bort annonsen på blocket där jag sökte boende med ljus och lykta.

Köplatsen hos samtliga fastighetsägare får vara kvar men vi landar i detta först.
Kommer iordning med livet och bara andas.

Tiden till nu har varit jättejobbig!
Vi har inte kunna planera någonting.
Framtiden har varit ett frågetecken....

Nu har vi en klarare bild och en struktur kan skapas.Steg för steg framåt.

Åkte med kaffethermos med mig till min älskade på hans rast.
Vi satt och pratade i mängd, skrattade och planerade vår framtid i tanken.
Lika lättade båda två med det som hänt.
Äntligen hade vi vind i seglen....

Åkte hem sedan och fick ett kort besök på natten :)
Kunde somna gott sedan.

Vilken dag :)
Helt fantastisk!

Av Sirpa - 6 oktober 2016 04:12

I måndags morse så vaknade jag, fast besluten att nu måste jag se till att ha ett positivt tänk i allt jag gör och tänker framöver.

Så många människor i min närhet som behöver mig, stark och energifylld just nu och ett bra tag framöver.
Jag klarar inte stötta och bära någon om jag själv låter mig tyngas av det som händer ständigt.

Att se mitt eget barn må så dåligt som hon gör, är bland de värsta scenario som en förälder önskar.
Att stå nästan handfallen och inte veta hur jag skall stötta henne, hjälpa henne att komma vidare i livet.

Då gäller styrka inom mig själv och det får jag genom att helt enkelt inta en positiv inställning till precis allt.

Likaså kommer jag att behövas extra för min syster som snart börjar som cellgiftsbehandling mot cancern i levern och tjocktarmen.
I detta kommer våran mamma att behöva samtal och stöttning.

Hon lever ju redan med en sådan dödsångest så det gör ju inget lättare.

Inget av detta har jag för avsikt att bära....utan finnas för och stötta, allt vad jag själv mäktar med.

Min dotter behöver hjälp från vården och det har hon nu börjat få, litegrann.
Hennes tillstånd är inget som går över på en liten stund.Det kommer att ta tid.En stegvis process.
Jag är hennes mor och jag finns för henne så mycket det bara går.

I mitt eget liv kämpar jag med boendefrågan just nu.
Får jag bo kvar här eller blir jag bostadslös vid årsskiftet.
Får säkerligen ett svar nästa vecka.

Lägenheten skall besiktigas och sedan tas ställning till vad som sker.
Denna väntan är jättejobbig men jag står ju inte sysslolös i den.

Jobbet rullar på bra nu.Kör på mitt fasta schema med Arlandakörningar.
Känns jättebra.
Har haft delade tjänster i tre dagar nu, vilket varit välkommet.
Var med barmbarnet i måndags på min långrast då dottern behövde tid till vård.

Tisdagen såg jag till att få min mobil lagad.Glaset var ju spräckt efter den farit i golvet på jobbet, då jag halkade i tvätthallen förra veckan.
Fick den snabbt lagad och dessutom fick jag det härliga beskedet att min arbetsplats tar kostnaden då det hände under arbetet.
Så det slutade bra, vilket blev en lättnad då ekonomin inte är i drömläge.

Fick fakturan från Strömsholm efter Lovans bortgång.
5700:- då inte försäkringen täcker någonting.
Det var en spark i magen.
Tack Agria...då vet jag att inte teckna nästa djurförsäkring hos er!

Inte nog med att jag redan har det tufft med beslutet att låta Lovan somna in och slippa lida.
Bära sorg och saknad...
I detta få sedan ta hela kostnaden fast en försäkring finns.
Det känns i själen...
Sparka en som redan ligger kan man säga.
Men så ser ju mycket ut idag.
Betala måste man göra och det noga men sedan att få någonting åter...det är bara att glömma.

Mitt positiva tänk i detta blir att jag lever i vetskapen att min lilla älskling nu har det bra.
Hon slipper lida.
Jag bär kostnaden i en känsla av kärlek.
Jag tog ansvaret för en katt som någon bara hade lämnat på vägen för att dö.

Onsdagens lediga tid på dagen fick gå i vilans tecken.
Kom hem och diskade, åt och lade mig att vila.
Samtal med hyresvärden som enda uppdrag

Körde sedan min sista tur för dagen och åkte hem.
Hade gott samtal med min bästis som jag knappt hunnit prata med på flera dagar.
Fixade mig riktig mat och efter ett tag var det dags för bingen.

Somnade gott efter att först ha pratat med min älskling, som skulle sätta igång med sitt kvällsjobb.
Vi mår gott i varandras kärlek nu och lever våra egna liv, än så länge.
Det finner vi oss i och ser tiden an vad som händer.
Vi vet vad vi vill och är trygga i det.
Känns jättebra.
Räknar dagar fram till ett visst datum som jag berättar om senare vid tillfälle :)

Nu ska jag försöka få mig lite sömn till innan det är dags upp och jobba igen.
Börjar 5.57 idag och det är bra tid för mig som är morgonmänniska.

Lite om mitt liv just nu...
Fullt upp är det och jag trivs ju att ha det så.
Ser positivt på allt så gott det bara går.
Jag kan omöjligt styra allt men jag har mandat att styra det jag själv känner och klarar av.

Det lever jag i...
Det är gott nog

Av Sirpa - 6 oktober 2016 03:14

Jag har levt med katt/katter i så många år att det känns fruktansvärt jobbigt nu när Lovan är borta.

Det är fullständigt dött och tyst härhemma.
Ingen som möter mig då jag kommer hem.
Eller tassar omkring mig, pratande och tjattrande då jag tar av mig uniformen, efter jobbet.

I soffan där sitter jag ensam, utan en varm och mjuk pälsboll intill mig, spinnande och kärleksfull.
Ingen ligger utsträckt på min mage då jag slötittar på tv.

Det är så tyst....

Det så många moment härhemma, som jag ännu gör omedvetet.
Som att hon ännu finns här.
Toalettdörren är aldrig stängd, för hennes toa var ju också därinne.
Hennes klopall i hallen, känns det jättefel att lägga saker eller kläder på.
Den ska ju vara tom!
Hon kloade ju på den så många gånger varje dag.

Om jag någon gång glömde bort mig så klagade hon högljutt och såg förnärmat på mig, då hon inte kom åt pallen om jag lagt nåt på den.

Ingen kommer inrusande från balkongen, när grannen startar sin illalåtande bil i garaget.
Den gillade hon inte, min lilla Lovan.

Klopelaren är utlånad till katterna hos min dotter.

Det står inga matskålar i köket...ingen mat i skafferiet eller någon blötmat i kylen.
Till och med golven känns tomma utan kattsanden som brukade ligga överallt.

Vad jag saknar henne!!
Det gör så ont stundtals i mig...
Ändå vet jag att beslutet var rätt då hon inte mådde bra i själen.

Sängen kan jag ha bäddad nu på vanligt vis...inte övertäckt för att skydda från hennes kissande.

Ibland sveper tanken vid att jag kanske borde försökt ett tag till...att hon skulle blivit frisk i själen.
Men jag förstår ju själv att det bara hade förlängt vår bådas plåga.

Nu har hon fått frid min lilla älskling..
Hon behöver inte skrika i förtvivlan eller springa runt som jagad av nån ond ande, gömma sig..

Jag bär smärtan och saknaden inom mig.Försöker glömma...men det går inte.
Så fort jag kommer hem så återvänder saknaden.
Det är en dubbel saknad, då jag ännu inte ens sörjt klart Titti, min livskamrat sedan 15 år tillbaks.
Den 13:e December blir det 1 år sedan hon lämnade mig i förtvivlad sorg.

Hittade häromdagen några av hennes insulinsprutor i en låda och det var jättejobbigt.
Sorgen och saknaden låg som ett tungt, vått täcke över mig den dagen.

Titti fick ändå ett långt liv.
Vi hann uppleva mycket hon och jag.
Många Ölandsresor och löpartävlingar med husvagnen.
Fina minnen ligger kvar, inbäddade i mitt hjärta.

Mina fina tjejer...

Vad jag saknar er båda!!
Så fruktansvärt mycket!

Väntar nu på att få hem Lovan i en urna.Tar lång tid verkar det som.
Fakturan är betald på allt så det borde hända något snart.
Jag behöver få hem henne...
Så jag kan sörja henne här.

Titti väntar på henne i sin urna.

Vill ha mina tjejer hos mig.

Av Sirpa - 1 oktober 2016 22:47

Hela Lördagen har gått i vilans tecken.
Svullnaden på knäet har börjat ge med sig och högra handleden kan jag nu försiktigt stödja på.

Vaknade vid halv 8 först och var helt bedrövad.Ont och ledsen inombords.
Jättetrött och mådde lite illa.

Lyckades något senare somna om.
Längtade efter min älskling...

Sov i ett sträck i över 4 timmar till.
Kände mig bättre bara utav det.
Skulle egentligen varit i Eskilstuna och plockat äpplen idag med släkt och vänner.
Självklart måste ju jobbet förstöra sådant i mitt liv.
Jag tillåter ju det själv genom att låta mig utnyttjas hela tiden.
Pressas till det yttersta ...

Kaffe i sängen och sedan en varm dusch.
Livet återvände så sakta och jag tog mig frukost.
Flyttade över till soffan och blev sedan där resten av dagen och kvällen.
Fixade mat och gofika.

Pratade med min älskade på Messenger.

Har nu lagt mig...klickan är snart 23 och jag är jättetrött.
Har tagit värktabletter och insomningstabletter för att avstressa min kropp och hjärna.
Vill sova länge och utan smärta.

Måste vila....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards