Direktlänk till inlägg 7 november 2016
Ligger vaken mitt i natten.
Har så ont i halsen och i strupen.
Känner hur det klumpar ihop sig av någonting som börjat släppa ifrån slemhinnorna.
Säkert är det allt som börjar läka ihop nu, som jag under alla dessa månader av hosta, slitit sönder till sår.
Försöker få upp dessa klumpar och det gör ont, de fastnar, ligger och skaver när jag andas och sväljer.
Hostan är så gott som borta men då går jag på Cocillana ständigt också.
Igår hade jag värk i mina lårmuskler och inne i bäckenet.
Kanske av att jag ligger ner och vilar så mycket eller så är det någon biverkning.
Jag sover ju så mycket.
4 gånger på soffan igår som jag slocknade som ett ljus.
För en stund sedan pratade jag med min älskling i telefon när han åkte hem från sitt arbete.
Det snöar för fullt ute.
Han är en duktig förare och dessutom kör han trygg bil med bra däck, så det känns bra.
Ville katt ligger hos mig i sängen.
Varm och go på mitt täcke.
Han är så mysig min lilla tillfälliga sambo.
Han tar hand om mig på bästa sätt.
Redan igår när min dotter, lillan och hundarna åkt hem så lade han sig intill mig och vi somnade båda i soffan.
Känner hur mycket stryk min kropp tagit av hostan jag dragits med så länge.
Fattar inte hur jag orkat leva med detta så länge...
Nu får allt vila inne i mig.
Inget som sliter och rister i hostattacker som slutat i att jag spottat blod och ibland kräkts av ansträngning.
Så skönt!
Gäller nu bara att jag kan trappa ner hostmedicinen vartefter och att allt läker ihop.
Sedan kan jag leva normalt igen.
Gick ner igår med sopor till miljöboden på gården.
Det var så tungt att andas i kylan och sedan i trappen av ansträngningen så det riktigt tjöt i luftvägarna när jag kom in hemma igen.
Pjuh!
Ska bli skönt när detta är överstökat.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|