Gick ju och lade mig väldigt tidigt igår och det resulterade i att jag vaknade i en känsla av saknad.

Är ju så van att prata med min älskling i telefon, när han åker hem på natten från jobbet.

Såg att han försökt ringa mig efter jag somnat igår kväll.

Jag var verkligen trött och är det även nu.Ligger och läser lite artiklar som är intressanta.Om kvinnors sexualitet, vad vi behöver för att kunna njuta.
Trygghet och värme är en stor del och det får vi av en partner som ger oss detta.
Då njuter vi fullt ut, avslappnade, bortkopplade från oro och annat som stör.

Likaså läste jag om introverta och extroverta människor.
Jag misstänker att jag håller på att förvandlas till en introvert person mer och mer, då jag inte har någonting emot att vara ensam.
Jag har inget behov av att ständigt ha andra människor omkring mig.

Samtidigt så längtar jag väldigt efter den dagen då jag får ha min älskade nära.
Jag vet att vi bägge är individer som är i behov av egentid och det kommer vi att inrätta oss i från första stund.
Samtidigt vill vi båda ha en trygg grund, vilket vi redan börjar få i varandra.
Någon att lita på fullt ut i alla lägen.
Att bara vara vi kommer att betyda så oerhört mycket.
Vi går in i detta steg för steg.

Känner också att mitt intresse för människan och alla dess egenskaper bara växer.
Så det kanske blir iallafall att jag kommer överge mitt nuvarande yrke och ger mig in i socialpsykiatrin, vi får se.
Jag faschineras mer och mer av hur olika vi är och samspelet emellan oss.Eller rent av, avsaknaden av samspelet hos vissa individer.

Vad som sker när vi möter människor med funktionsnedsättningar.
Hos mig väcker dessa individer en nyfikenhet och en känsla av att vilja förstå bättre.Kanske göra deras värld enklare så deras existens får ett värde.

Att möta den vanliga människan i min arbetsroll idag är ju också givande, många gånger.Men på något vis så förutseende och då enahanda i längden.
Jag vet vilka knappar jag skall trycka på för att få en medmänniska att må bra och känna sig trygg i stunden.
Det är för enkelt för mig, ger ingen känsla av utmaning längre.

Då behöver jag komma vidare...

Jag är ju en människa som tycker om struktur och trygghet.Men den får inte leda till tristess.
Den är en grund som bär allt det andra som jag vill utforska, bli utmanad av.
Jag behöver ett visst motstånd för att trivas.
Livet får inte vara för lätt, det är jag inte van vid.

Lugn och ro i privatlivet med en skön flexibilitet och nya mål är det ultimata.
Jag vill inte stanna upp då livet är en ständig utveckling, utmaning och en njutning i sin brokighet.
En fast grund att stå på är en nödvändighet.
En trygg botten liksom, dit jag kan återvända och bara vara den jag är, bli accepterad och älskad.

Jag är ju ingen stilla person.
Vill ständigt prova något nytt och är nyfiken på vad som döljer sig bakom hörnet.

Vi får se :)
Morgondagen har säkert svar att ge vilken väg jag kommer ta i yrkeslivet.

Min kärlek vill jag ha i mitt liv, det är då säkert och jag längtar ständigt efter honom.
Höra hans röst i mitt öra i våra långa, många telefonsamtal.
Se hans älskade, glada ögon se på mig, hans hand på min min och den gemenskap och trygghet vi känner i varandras närhet.
Helt underbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...