Alla inlägg under november 2016

Av Sirpa Niva - 28 november 2016 05:02

Första Advent blev inte som jag hade tänkt mig.
Besöket i kyrkan som låg mig varmt om hjärtat blev inte av....
Tröttheten tog över och jag blev hemma istället.

Var några timmar med min käresta och det blir som alltid en mjuk och skön bomullstuss i mitt hjärta av stunderna med honom.

Efter detta då jag återvände hem så blev det inte många knop gjorda.
Åt av det som var kvar efter Tacosmiddagen igår.
Kände mig på något sätt misslyckad och håglös.

Dieten jag påbörjat och var 5 dagar in i var jag tvungen att avbryta, pga att magen bråkade och krafterna försvann helt.
Känner att jag liksom greppar efter halmstrån för att orka med min egen tillvaro just nu.

Vart skall jag få krafter ifrån?!!

Jag vill inte leva i detta som är nu.
Jag är en aktiv människa med styrka, vilja och kreativitet.

Saknar jobbet, saknar träningen och umgänget med människor.
Men jag orkar inte!!
Kroppen säger stopp och hjärnan stänger ner.

De stunder jag känner att orken finns, de stunder försöker jag göra någonting av värde.

Ligger nu i min säng i mörkret och har tagit dagens första kopp kaffe.
Sov tungt natten, vaknade svettig med stressen hängande över mina axlar.
Varför känner jag stress när jag ingenting uträttar?!

Provade igår kväll de kläder jag skall ha på mig vid jobbets Julmiddag 3/12.
Kände mig som en vandrande flodhäst.
Tanken var att jag skulle vara snygg i min fina klänning, pigg och glad.
Jo tjena!
En kort stund såg jag den jag egentligen är, i spegeln.
Sedan försvann jag igen...

Blev den bleka och trötta individ som hasar omkring härhemma.

Vart ska jag få krafter ifrån?



Jag gillar inte mig själv just nu.
Verkligen inte!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 27 november 2016 07:10

Somnade tryggt och ovaggat igår kväll, vid 23 tiden.

Diskade efter att älskingen åkt hem till sitt.Att handdiska är ju meditation för mig.
Tankarna far iväg när jag står där, med lödder på händerna.

Mysigt med så mycket disk :)
Är inte så van vid det då jag boat ensam såpass länge.
Vi åt ju dessutom Tacos.Då blir det skålar och skedar i alla dess former.
Jag mådde bra, bättre än på väldigt länge.

Satt sedan med en kopp kaffe, såg på tv och åt lite kakor som jag köpt tidigare på dagen.

Vi fortsatte vårt prat på messenger och det kändes skönt.
Svårt att bara avsluta och bli tyst.
Vi har så mycket som behöver avhandlas på alla plan.
Livet går vidare i ett lugnare tempo och det ger hopp om att jag kan få chansen att komma ikapp med min ork någon gång.

Vi pratade om hur skönt det är när jag inte längre hostar.
Inte en endaste gång under denna Lördag hade jag hostat.Inte ens ute.
Kanske det nu givit med sig och håller sig borta.

Kände hur tröttheten kom över mig där i soffan.Sängen var skön att krypa ner i då.Släcka lampan, sluta ögonen och bara låta sömnen ta över.

Sov lugnt, djupt och tryggt hela natten.
Vaknade tidigt av att Ville katt grejade med någonting.
Gick upp och gav honom mat.
Var själv jättetrött fortfarande.Tänkte sova mera, men piggnade till efter en stund.
Tog på kaffe, kokade upp färsk Ingefära som jag tänkte dricka under dagen.
Ingefära gör gott i kroppen.

Kröp ner i sängen igen och bloggade, njöt av mitt kaffe och kände mig lite rastlös.
Lade in månadens räkningar för betalning.
Känner en viss oro för framtiden, då jag blir beroende av Försäkringskassan.
Har ju hört att det kan dröja månader innan utbetalning från dem kommer.
Får tänka ut en handlingplan om det blir så.
Räkningarna finns ju kvar fast jag är sjuk.
Måste betalas varje månad oavsett.

Aldrig att jag lämnar en räkning att förfalla.De skall betalas!
Finns inget annat i min värld och det kommer aldrig förändras.
Hellre svälter jag än att jag försenar en räkning.

Kändes skönt att få detta gjort.
Inte mycket kvar av lönen men det är bara att gilla läget.
Vi tjänar inte mycket som bussförare.
Har aldrig tjänat så dåligt som jag gör på det företag jag kör för nu.
Hoppas trivsel och harmoni kan återfås framöver så det blir värt att få så lite i lönekuvertet.
Just nu är det inte ok.
Både jag och kärestan mår dåligt på vår arbetsplats och jag vet att vi inte är ensamma om det.

Så fort jag är frisk så kommer jag kontakta min eventuella framtida arbetsgivare.
Kanske blir det byte av arbete under början av nästa år, om ingen förändring görs i det befintliga.
Vi stannar inte och mår dåligt frivilligt.
Inte med alla de år vi har i branschen och den erfarenhet vi bär.

Kärestan har redan fått erbjudanden från flera andra arbetsplatser.
Så vi sitter inte i sjön.
Fast båda har vi svårt att ge upp någonting som vi trodde på och brann för.
Det tänket håller hoppet levande om bättring.
Den som lever får se.

Jag ska ta mig en tupplur till innan jag kör igång denna Första Advent.
Tänkte äta frukost sedan med kärestan på hans rast.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 27 november 2016 05:38

Igår Lördag, då jag vaknade på morgonen så mådde jag illa, hade darriga och matta ben och magen i total uppror.
Detta fick räcka för att jag omedelbart avbröt min 13 dagarsdiet.
Funkar inte nu då mina krafter redan är så begränsade.

Ett tappert försök och jag klarade 5 dagar av den iallafall.
Bra bara det.
Kroppen fick sig en kick i rätt riktning och det räcker gott för mig.

Känner att sockersuget minskat avsevärt och bara det i sig är en seger.

Läser om min mentors inställning till den egna kroppen och han har ju helt rätt.Men det är lättare sagt än gjort.

Jag mår ju inte bra nu när jag inte orkar träna någonting.
Känner hur mina muskler försvinner och det får mig att må ännu sämre.

Ska nu lägga full focus på att få igen mina krafter på något vis.
Hur, det vet jag inte i stunden.

Gårdagens timmar med min älskade fick mig piggare iallafall och den är ju en positiv kick.
Han ger mig energi genom att vara just den underbara människa han är :)
Han lyfter och bär mig mentalt, när jag själv vacklar och inte orkar.
Kärlekens vingar.

Ska ta ett inre snack med min kropp idag och se vad den behöver, så ska den få det.
Jag vill tillbaka till mina krafter.

Hoppas att jag i veckan som kommer kan få den där blodtrycksmätningen under 24 timmar som det är tänkt, för detta tjutande och inande jag har i huvudet vore skönt att få veta om det beror på högt blodtryck.

Idag äter jag vanligt iallafall och det känns bra.
Plåga kroppen under redan pågående stress...var ingen bra ide alls.
Gott försök iallafall och 2 kg lättare.
Alltid något

Av Sirpa Niva - 26 november 2016 22:46

Min älskade kom hit till mig idag, efter att jag varit iväg och handlat först.
Han hade ledig dag så det blev för oss tid att kunna umgås utan tidspress.
Jätteskönt!
Det behövde vi båda två.
Sitta ner i lugn och ro, prata och gå igen allt som hänt på senare tid.

Ville katt höll oss sällskap :) han kände att mormor var lycklig och det gjorde honom lugn, förnöjsam och spinnande.

Kärestan och jag fixade till Tacos åt oss.Stökade i köket tillsammans.
Vårt samarbete flyter på även där, som överallt annanstans ;)
Satt sedan i lugn och ro, åt och pratade.
Mådde så gott när vi fick tid för bara oss, utan några störningsmoment.

Timmarna gick med rasande fart.

Kändes så tomt när han hade åkt...
Diskade och idisslade i mitt hjärta, vår stund med guldkant.

Längtar redan efter honom.
Min kärlek som jag sökt så länge och äntligen funnit.

Mannen i mitt liv!

Av Sirpa Niva - 26 november 2016 10:03

Jag känner just nu att jag är lite vilse i pannkakan....

Det är så oerhört mycket jag vill och mina krafter räcker bara till en bråkdel av allt.
Just pga att jag kört på för hårt under en lång period med ohälsa i kroppen.
Det får jag sakta men säkert räta till nu och för mig blir det error i hjärnkontoret när min kreativitet vaknat i hjärnan igen, men orken finns inte.

Försöker lägga upp någon form av plan varje dag, för att ge min hjärna, åtminstone lite tillfredställelse.
Kroppen, den vill bara vila om den får välja.

Lyckas bra vissa dagar och andra går fullständigt åt pipan.

Igår hade jag en sån dag, som jag helst av allt vill glömma totalt.
Ingenting fick jag gjort som jag tänkt.
Absolut ingenting!

Lite mera julpynt kom upp.
Dammsög under många timmar.
Ett rum i taget, sedan vila...igenomsvettig och darrig.
Mina 61 kvadrat tog för mig 4 timmar att ta mig igenom med dammsugaren, då jag blev så slut och var tvungen lägga mig.
Somnade till två gånger under dessa timmar dessutom.

Min bästis lockade med fika och jag var tvungen att tacka nej.Kraften fanns inte.

Fullständigt bortkastad dag tyckte jag, fast i detta tänk försökte jag få in sunda tankar.
Om jag är trött så är ju vila enda sättet!
Det jag håller på med nu är inte vettigt.Jag försöker tvinga min kropp att göra sådant den inte orkar.

Varför gör jag så?

Enda svaret är helt enkelt att jag fortfarande inte lyssnar på min kropp, utan bara kör på.
Jag har ingen som helst respekt för mig själv.

Ändring måste till och det NU!!
Omedelbart.

Jag har då och då läst inlägg på fb med Paolo Roberto.
Han skriver så klokt och har själv gått dem hårda skolan, livets skola, till att bli den han är idag.

Det senaste jag läste handlade just om kroppen.

Dessa ord...att sluta kriga mot sitt förflutna och sikta in sig på framtiden istället.
Det fick mig att tänka till.

Det är ju precis det jag gör ständigt.
Jag väljer att titta tillbaka på hur mycket jag åstadkommit under det år som gått.Hur jag farit omkring som ett skållat troll, i jobbet, privat, med träning och allt.

Ofta är jag inne på tankar som att...då cyklade jag 25 km om dagen, joggade 10 km och jobbade en heldag på det.
Varför orkar jag knappt uppför trapporna hem nu?
Varför är jag så värdelös?

Dessa tankar måste bort!!
Jag måste inse att för varje dag som går med sådana destruktiva tankar, bryter ner mig mer och mer.
Jag kräver mer från min kropp än den mäktar med och detta fräter bort de minimala krafter jag har.
Till vilken nytta då?

Idag är jag 57 år.Inte 20 som jag verkar tro ibland.

Jag har burit på en hosta i över 10 månader som sakta brytit ner min ork.
Jag har kört på som ett ångvält i arbetet för att för någon..mig själv?!!..
bevisa att jag klarar det.

Klart jag klarar saker!
Ingen tvekan om det.
Jag har enorm vilja att lära mig nytt och det snabbt.Inget mesande.
Sedan ger jag mig in i skärselden med full energi och bara kör på.

Nackdelen är bara den att...när jag lär mig nytt och plockar in nytt i mitt liv så släpper jag inte taget om annat.
Det går ju inte att fylla timmarna mer än vad de är i antal...24 närmare bestämt.

I detta rusande framåt, med allt jag ville bevisa för mig själv och givetvis andra, så tappade jag till sist något väldigt viktigt...min ork!

Jag valde bort vila och träning som båda är väldigt viktiga bitar.
När jag tränar så mår jag bra.
När jag tränar så skapar jag en balans och harmoni i mitt liv, i allt jag gör.
Kroppen och knoppen mår bra och jag sover gott.

Jag försökte klämma in träningen i alla dessa aktiva timmar jag redan hade men då fick jag inte tid att sova.

Exempel på en sådan dag:
Upp 3 på morgonen, dusch, packa ner dagens mat.
8.5 mils bilfärd till Uppsala från Västerås.
Tog ut buss, lastade i Uppsala och körde vidare till Stockholm Cityterminal, lastade fullt...ingen som helst paus någonstans.
Full fart mot Nyköping, Norrköping och till sist Linköping.
Lastade och släppte av där jag stannade.
Jakt på tiden hela tiden, inga sekunder till spillo.
Stockholmstrafiken tät som alltid.
Val av färdväg jätteviktig för att inte tappa tid.
Rast på knappt en timme i Linköping.

Löste av kollega och sedan full fart åter via Norrköping, Nyköping, Södertälje Syd och in i eftermiddagstrafiken i Stockholm.
Återigen val av färdväg viktig...lyssna noga på trafikradion.
Frågor från oroliga kunder då vi satt fast i köer...hinner vi till Cityterminalen? Jag ska med ett tåg...

Hann i tid till Citytermanalen oftast då jag pressade mig till det yttersta.
Ut med alla och allt bagage, upp till Gate, lasta nytt och vidare till Uppsala.
Återigen i rusningen.

Landade i Uppsala mot eftermiddagen vid 17.30 tiden.Ställde bussen och åkte hem till Västerås.
Hemma vid 19 tiden.Träning....ja, jag försökte ett tag att ge mig ut på pass.

Då hade jag alltså varit igång i 16 timmar i bara arbetet.
Det är ju bara att räkna...vart fick jag plats med träning, hemmet, privatlivet och sömn på de kvarvarande timmarna då jag skulle upp vid 4-5 tiden morgonen därpå igen

Såhär såg det ut under flera månader och jag försökte bromsa, protestera och säga att jag inte orkar.
Men jag var ju såååå duktig som kunde alla körningar, hittade och vågade prova på allt.
Javisst!
Till vilket pris.

Träning och sömn försvann i detta.
Kroppen började ta stryk.
Hostan fanns med hela tiden men inte i den intensitet som när kylan kom.
Då hostade jag säkert 4-5 timmar av min vakna tid

Vem som helst ser ju här att detta inte håller.
Slutade flängandet till Uppsala.
Var tvungen.Orkade inte med de långa dagarna.Kostnaden för resan till och från jobbet.Avsaknaden av sömn.
Jättekul körningar men inte till vilket pris som helst.

Hade dessutom inte full anställning fast heller och detta stressade mig väldigt.
Samtidigt som jag hade oron över att bli bostadslös vid årsskiftet.Sökte boende med ljus och lykta.

Gav mig in i tvätthallssvängen i Västerås, i tron att jag kan hjälpa där.
Det var helt galet för min kropp, som redan gick på knä,

Hostan bröt ner mig fullständigt och till sist sade kroppen stopp.

Det är där jag är nu....och är frustrerad över varför jag inte orkar någonting....

Detta tänk måste ändras!

Tar Paolo till hjälp.
Han får bli min mentor.

Ett steg i taget....Framåt!

Av Sirpa Niva - 25 november 2016 13:33

Min sjukskrivning drar ju iväg så långt att det nu blev dags för anmälan till F-kassan.

Väldigt enkelt att göra på nätet.
Svarade på alla frågor, beskrev det jag är hemma för.
Likaså fick jag beskriva mitt arbete.

Sände iväg allt som behövdes idag.
Läkarintyget hade redan inkommit från läkaren.

Blir nu väldigt spännande att se hur lång tid det tar innan jag får någon ersättning därifrån.

Minns när jag för en hel del år sedan var hemma i 3 månader så blev det en ekonomisk krasch som tog lång tid att reparera.

Nu har jag förberett mig så detta skall inte behöva ske.

Hoppas också på att få ordning på min hälsa så jag kan återgå till jobbet och leva som vanligt

Av Sirpa Niva - 23 november 2016 23:44

Inget fel på mina lungor konstaterades idag och det känns jätteskönt att veta.

Då är det bara att gå vidare i undersökningen vartifrån hostan kom sig av.

Men det var ett tufft test att genomföra.
Tre rejäla utandningar in i ett munstycke, där lungorna tömdes ur så det svartnade för ögonen på mig till sist.

Sedan fick jag inhalera astmamedicin i två minuter och vänta i 15 minuter.
Det gick bara en kort stund så fick jag hjärtklappning och började darra i hela kroppen.
Reaktion mot astmamedicinen.
Det höll i sig och jag mådde illa en stund.

På darriga ben var det sedan dags för de kvarvarande utandningsproven som var tre, precis som innan.
Det var fruktansvärt jobbigt då jag nästan tuppade av.
Hostade kraftigt efter samtliga prov.

Vilade medan resultatet drogs ut och det var bara positiva besked.

Inget fel på mina lungor.
Inga förhöjda värden för varken astma eller kol.
Glad, darrig och jättetrött återvände jag till bilen.
Satt i 15 minuter och bara vilade och skrev till min älskling om det positiva resultatet.
Han blev jätteglad men också orolig över hur darrig jag var och måst köra hem till Västerås.

Jag tog det lugnt hem och allt gick bra.Skulle inte utsätta mina medtrafikanter för fara.
Var ju trött och darrig men helt klar i huvudet.

Skönt att få detta gjort.
Efter en timme drygt släppte darrningen och hjärtat lugnade ner sig.
Men jag var trött så det var en tuff stund att fixa till den maten jag skulle äta.

Pjuh! Vilken dag.
Många samtal med kärestan under kvällen och även på natten när han åkte hem.
Förstod att han gärna ville försäkra sig om att jag mådde bra.

För mig också skönt att höra honom landa hemma i trygghet efter jobbet.

Av Sirpa Niva - 23 november 2016 12:52

Ska till Vårdcentralen i Surahammmar på ett fystest av mina lungor om en timme.
Känner mig orolig och stressad av någon anledning.

Min älskling gjorde vad han kunde för att lugna mig.
Han är så trygg i mitt liv.
Han vet hur jag känner mig.

Testet behöver göras för att komma vidare i utredningen om vad som händer i min kropp.
Var hostan kom ifrån och vad som gjort att jag nu är så orkeslös.

Tror att en del av oron beror på att jag inte vet hur jag orkar testet.
Vet ju inte riktigt hur den kommer att utföras och hur trött jag kommer att vara efteråt.
Kör ju dit själv.

Säkert kommer jag att blogga ikväll om hur bra allt gick....

Försöker nu att vila en stund innan jag skall iväg.Svårt när det tjuter i mitt huvud och pulsen dunkar i kroppen.

Tanken med testet är ju att utesluta fel på mina lungor.

Jag vill till mina fulla krafter igen...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28 29 30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se