Alla inlägg under november 2016

Av Sirpa Niva - 11 november 2016 07:00

Har nu återigen bokat en telefontid till min Vårdcentral.
Jag mår inte alls bra.
Vaknade med tjutande ljud i öronen, hjärtklappning och huvudvärk.
Yr och vinglig när jag går.
Andfådd i trapporna och hjärtklappning så det känns som jag inte får luft nog.

Gårdagen var bara en enda transportsträcka fram till kvällen så jag fick gå och lägga mig och sova.

Vaknade ganska tidigt på morgonen och kände mig på samma sätt som nu idag.
Skillnaden var bara den att jag var genomsvettig då.
Denna morgon frös jag istället.
Hade ont i luftvägarna hela dagen igår.Hostade en del så jag tog Cocillana till kvällen igen.

Magen är igång nu tack vare Katrinplommonen.
Kommer blod varje gång jag behöver baja.
Jag snyter ständigt ut klumpar med levrat blod och en massa skräp från luftvägarna.
De känns öppnare än de gjort på flera månader och det känns ju toppen.
Verkar som det elände som min ständiga hosta ställde till med från halsen och nedåt, nu läker ihop och lämnar kroppen.

Nu är det Fredag och jag behöver läkarintyg för att fortsätta vara hemma.
Kan omöjligt jobba i en kall tvätt/städ/tankhall på natten och före det köra en tur fram och åter Arlanda med flygresenärer i snö och halka dessutom.
Turerna jätteförsenade får jag höra från kollegor.

Bara det gör mig yr, vinglig och gråtfärdig att höra det.
Ska jag sedan jobba i detta....det är bara att glömma.

Jag känner hur detta påverkar mig psykiskt.Känner mig nedstämd och misslyckad.
Vill ju bli frisk och pigg igen så jag kan leva normalt.
Jobba, träna och vara den pigga, glada jag som älskar livet.

Yngsta dotter pratar om att mina symptom börjar likna dem jag hade på VL när jag till sist rasade under all stress.
Kroppen sade tvärstopp och jag var sjukskriven i 3 månader.

Jag vill verkligen inte dit igen!

Något är fel eller så är jag helt enkelt så slut efter alla månader av hosta så det knäckte mig totalt det här sista.
Tack vare min bästis envishet så fick jag hjälp mot hostan som slet mig i bitar.

Cocillanan är vidrig att använda med sina biverkningar.
Illamåendet, darrningar, förstoppning och blödningarna lite överallt i kroppen.
Känner att jag fått smärtande knölar på mina ben...säkert har där samlats en massa slagg som behöver bort.
Det får jag sedan träna bort och äta mat som rensar ur slaggprodukter ur kroppen.

Bara jag fick chansen att bli frisk...

Känner sådan stress inombords när jag vet att kollegorna har det jättejobbigt.
Flera som är sjuka och hemma.
Min egen älskling måste fajtas för att inte fråntas sina körningar för att ersätta mig i tvätthallen.
Han måste få vila därifrån nångång.
Annars är han också sjukskriven snart.

Varje öre behövs för vi tjänar så dåligt på detta företag.
Övertidstimmar i mängd då vi inte har en chans att hinna allt jobb på avsatt tid.
Känner en stor oro för framtiden.

Jag söker annat jobb för fullt.
Vill inte pressas så hårt att jag blir sjuk.
Har aldrig tidigare varit så sjuk som de senaste 2 åren.
Utsatt mig själv för så mycket stress.

Att vara ambitiös lönar sig inte...då blir man utnyttjad till max.
För min del är detta slut.
Hädanefter gör jag bara det som hör till mitt schema.
Kör Arlanda fram och åter.

God vilja lönar sig inte i denna bransch!
Då är man snart slutkörd.
Jag förstår kollegor som bara kommer och gör sitt, sticker hem direkt och engagerar sig inte i något mera.
Det tar bara hälsa och ork ifrån en

Mitt eget fel som trodde att detta skulle vara bättre.
Det är det inte...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 10 november 2016 20:07

Jag är så förbaskat trött hela tiden...
Sover, äter, sover igen....
Har inte ork till någonting.
Går jag ner och kollar posten så flåsar jag som ett ånglok när jag går upp igen.
Alldeles yr och andfådd....

ANNONS
Av Sirpa Niva - 10 november 2016 11:11

Vaknade på natten av en välbekant smärta i huvudet...det jobbiga trycket som får mig att hukande, kvida av smärtan och sedan kommer illamåendet som sänt med posten.

Gahh....migrän som kommit smygande medans jag sov.
Ville satt orolig intill mig och visste inte vad han skulle ta sig för.
Jag låg ju inte stilla utan for omkring i sängen för att hitta ett läge där jag fick vila från allt.
Den fannns inte!

Kravlade mig upp och fick i mig migränmedicin och tabletter mot illamående.
Fan..,jag behövde inte detta också som grädde på moset.
Kroppen har jobbigt nog ändå.
Vilade en stund och kände mig nödig...också en migrängrej, bli bajanödig, magen kraschar.
Sved som eldar i baken och det kom en hel del färskt blod.

Nåja....elda på med allt helvete som går att trycka på mig nu när jag ändå går hemma och slöar :/

Kravlade mig åter isäng och lyckades hitta ett läge, i fosterställning där det inte gjorde så infernalist ont och kräkorna hängde inte vid tungroten.
Somnade i två timmar så...med Ville katt ihoprullad i min nacke, tätt intill värmande och healande.
Älskade kisse <3

Vaknade av att de fortsatte bila upp betonggolvet i grannens badrum.
De hade lika gärna kunnat borra i mitt huvud....Herregud!
Vad är det jag straffas för?

Tog mig upp och ut i köket, undan ljudet och vibrationerna överallt.
Kallsvetten rann om min kropp...

Satt där och höll om mitt huvud och tänkte på en öde stuga ute i skogen....med varm öppen spis och Tystnad!

Tar min kvast och flyger dit så snart huvudvärken släppt!!
Börjar få nog av allt nu...

Av Sirpa Niva - 8 november 2016 13:51

Jag är ju sådan till naturen att om jag är sjuk så har jag för det första, dåligt samvete för att jag inte jobbar.

Oroar mig för ekonomin direkt.
Inget jobb, inga pengar.

Så genast när jag känner mig något bättre så vaknar hoppet i mig att jag skall vara vid full vigör, ganska omgående.

Idag har jag varit överlycklig för att jag inte hostar.
Njutit av att äta utan att hosta lungorna ur mig efteråt.

Har undvikit att ta Cocillana för att kolla om jag klarar mig utan.

Duschade, diskade och har även kört en maskin tvätt då mina underkläder var i tvätten allihopa.

Sedan var det kört med mina krafter...
Alldeles darrig,med hjärtklappning ligger jag nu i soffan.
Ville katt bredvid mig, orolig och nära.
Han känner att jag mår skurk!

Så långt räckte krafterna för idag.
Blähh!!

Av Sirpa Niva - 8 november 2016 08:17

Har reflekterat ett par mornar, över tystnaden när jag stiger ur sängen.

En rofylld stillhet som ligger likt ett sammetstyg över morgonen.
Laddar kaffebryggaren, pysslar med lite allt möjligt.
Nu har jag ju Ville katt hos mig också, som vill ha sin frukost.
Morgonkramar och pussar i nacken, bakom öronen i den mjuka pälsen.

Jag brer mig ett par hårdbröd, denna gång med kanelsmak.
Kryper upp i sängen igen och det stilla, rofyllda hänger kvar.

Kommer på efter en stund vad det är ....
Jag hostar inte :)

De senaste halvåret har jag hostat halsen trasig redan på morgonen, i en halvtimmes tid har det hållit på.
Varje morgon, dag ut och dag in, vecka efter vecka.
Så har mina dagar startat och det har sugit kraft så grymt mycket.

Sedan har det fortsatt under dagen, flera attacker varje dag.

Nu är det tyst och lugnt.
Jag sköter mina sysslor i lugn och ro.

Just denna morgon har jag inte tagit någon Cocillana alls.
Snytit ut blodiga klumpar som släpper hela tiden, sedan ett par dygn tillbaks.

Det går åt rätt håll!

För varje timme som går utan hostmedicinen känns bra.Den sänker mig med sina biverkningar.

Fick för en stund sedan gå på toa.
Första gången på 6 dygn.
Det sved och gjorde jätteont.
Allt som behöver ut verkar vara så starkt och otäckt.

Åt och drack sådant igår som fick igång magen till denna morgon.

Det är Cocillanan som får magen jättehård och förstoppad.

Pratade igår med min Vårdcentral om allt detta och om jag inte är igång till fredag morgon med allt så ska jag till läkaren igen.
Hoppas det inte behövs!
Att felet är min mage och orsaken till hostan.

Vill igång med fortsättningen av mitt liv.
Stressen har inte längre tillträde till mitt.
Jag vill må bra!

Av Sirpa Niva - 8 november 2016 02:20

Det finns inget som är så mysigt på natten som att ligga och prata med min älskade i telefon.

Inatt var han piggare när han åkte hem, efter att ha haft bara busskörning och inget slit i tvätthallen.
Det är ju bussförare vi är och inte tvätthallspersonal.
Alldeles för slitigt och stressigt jobb för oss gammelrävar i yrket.
Vi ska köra buss! Punkt slut!

För min del gör det inget om Swebus lägger tvätt/tank/städ efter körning.
Det blir ändå en buss bara att ta hand om och det funkar hur bra som helst.
Dessutom tror jag att alla skulle hålla efter sin buss på ett helt annorlunda sätt om alla görs delaktiga.

Så inatt när min älskling var klar så ringde han till mig.
Älskar att höra hans glada röst i mitt öra :)

Återigen hade vi massor att prata om.
Skrattar åt våra egna tokigheter och bara mår gott av att prata med varandra.

Vad jag älskar denna man!

Han gör mig så lycklig genom att vara precis den han är.

Av Sirpa Niva - 7 november 2016 20:41

Jag visste om att det kan bli förstoppning av hostmedicinen jag tar varje dag nu.

Läkaren sa att jag skulle undvika fiberrik mat under tiden som Cocillanan behövde tas.
Inte så lätt när jag är van att äta mycket fibrer i kosten.

Har lagt bort det mesta iallafall men magen är som en betongklump nu.
Har inte fått gå på toa sen i Torsdags morse.

Så idag har jag ätit Katrinplommon, en hel påse med torkade

Likaså köpte jag juice och barnmatburkar med katrinplommon.

Kände att jag hade magknip en stund men sedan har det inte hänt något mera.
Hoppas på bättre resultat imorgon

Av Sirpa Niva - 7 november 2016 02:36

Ligger vaken mitt i natten.
Har så ont i halsen och i strupen.
Känner hur det klumpar ihop sig av någonting som börjat släppa ifrån slemhinnorna.

Säkert är det allt som börjar läka ihop nu, som jag under alla dessa månader av hosta, slitit sönder till sår.

Försöker få upp dessa klumpar och det gör ont, de fastnar, ligger och skaver när jag andas och sväljer.

Hostan är så gott som borta men då går jag på Cocillana ständigt också.

Igår hade jag värk i mina lårmuskler och inne i bäckenet.
Kanske av att jag ligger ner och vilar så mycket eller så är det någon biverkning.
Jag sover ju så mycket.
4 gånger på soffan igår som jag slocknade som ett ljus.

För en stund sedan pratade jag med min älskling i telefon när han åkte hem från sitt arbete.
Det snöar för fullt ute.
Han är en duktig förare och dessutom kör han trygg bil med bra däck, så det känns bra.

Ville katt ligger hos mig i sängen.
Varm och go på mitt täcke.

Han är så mysig min lilla tillfälliga sambo.
Han tar hand om mig på bästa sätt.

Redan igår när min dotter, lillan och hundarna åkt hem så lade han sig intill mig och vi somnade båda i soffan.

Känner hur mycket stryk min kropp tagit av hostan jag dragits med så länge.
Fattar inte hur jag orkat leva med detta så länge...

Nu får allt vila inne i mig.
Inget som sliter och rister i hostattacker som slutat i att jag spottat blod och ibland kräkts av ansträngning.

Så skönt!

Gäller nu bara att jag kan trappa ner hostmedicinen vartefter och att allt läker ihop.
Sedan kan jag leva normalt igen.

Gick ner igår med sopor till miljöboden på gården.
Det var så tungt att andas i kylan och sedan i trappen av ansträngningen så det riktigt tjöt i luftvägarna när jag kom in hemma igen.

Pjuh!
Ska bli skönt när detta är överstökat.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28 29 30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se