Alla inlägg under november 2016

Av Sirpa Niva - 6 november 2016 18:17

Min dotter frågade mig igår om jag vill ha hem Ville katt till mig några dagar.
Så är jag inte så ensam nu när jag är risig.
Det ville jag gärna.

Idag kom han så.
Ogillar bilåkningen men blev belönad med god mat när han kom hem till mig, sin mormor.

Han är en underbar kattkille som är otrolig på healing när nån av oss är dålig.
Lägger sig tätt intill och värmer.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 6 november 2016 10:44

Så bra det går allting just nu...eller inte!

Vaknade med stånghammare till hjärta, helt övertygad om att jag försovit mig från jobbet.
Såg framför mig bussen stå och vänta vid Resecentrum med kunderna inlastade redan.
Jag hemma i sängen....

Kastade mig upp och slog i golvet lika fort igen då jag blev så yr att allt vändes upp och ner.
Upp igen, förbannad och stressad!
Ut i hallen och letade efter mina jobbarkläder...
Blev där varse om hur ont i huvudet jag hade.
Där gick det sedan upp för mig att det var Söndag, ledig dag för mig och dessutom var jag sjukskriven.

Stannade upp och kände hur det visslade i öronen på mig och huvudet hotade att sprängas.

Tog mig tillbaka till sängen, såg på klockan.Den var 7.48
Lade mig ner och försökte lugna ner mig efter denna vansinniga rivstart.

Jösses...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 6 november 2016 05:59

Har nu tagit Cocillana mot min hosta sen i Torsdags kväll.
Vill trappa ner för den gör ju mig så trött, loj och dåsig.

Men ännu verkar det vara för tidigt.
Börjar hosta igen och det gör helvetiskt ont i svalget och strupen.
Så jag fortsätter.
Så länge det behövs för allt måste få läka ihop så jag slutar hosta.

Som min älskling sagt och även min dotter och min bästis.
Låt nu kroppen återhämta sig!
Det går inte att skynda på

Av Sirpa Niva - 5 november 2016 22:12

Fick en kort stund av glädje och värdefulla samtal ikväll.

Varje sekund har en guldkant.

Fick höra att jag såg trött ut och inte var mig själv alls.
Att jag såg medtagen ut....
Känner mig medtagen.
Trött som en gammal boaorm.


Av Sirpa Niva - 5 november 2016 12:54

Jag är fylld av tacksamhet i mitt hjärta, över så himla mycket.

Mina tre underbara barn.
Som jag själv fött till denna vår jord.
De fick liv inne i min kropp, växte till sig där inne i min värme, utvecklades och kom sedan ut som nya, helt fantastiska individer till vår värld.

Jag är tacksam för de två män som gav mig dessa tre barn.Som har stor del i att de finns hos mig.
Tack Jukka och Hasse för våra barn!

En känsla så stor, nästan obeskrivlig.
Det vackraste en mamma kan uppleva.
Hålla denna lilla människa i famnen för första gången är så underbart.

Alla tre har de utvecklats till ansvarstagande vuxna med egna småttingar nu.
Även där finns min tacksamhet så stor.
De gåvor mina barn givit mig i dessa härliga barnbarn jag fått till mitt liv.

Fem fantastiska människobarn som växer och utvecklas till de egna individer de är.

Jag är så tacksam över att få följa dessa små i deras liv.
Finnas där som mormor och farmor.
En stolt sådan!

Min tacksamhet finns även i allt annat jag har i mitt liv.
Mitt hem, mitt arbete, mina vänner och härliga kollegor.

Min tro, min kärlek till min älskade som ännu finns bara på avstånd.

Tacksamheten till livet, till min nyfikenhet på allt i livet.
Den stillas aldrig!
Jag vill prova så mycket, uppleva saker, tänja på gränser och kliva utanför ramar.

Jag vägrar bli placerad i ett fack eller en redan förutsedd ruta.
Jag vill leva!
Uppleva!
Känna att jag lever med alla sinnen.

Jag har raderat rädslor ur mitt liv, lagt bort en tung tärande ryggsäck jag burit på sedan barnben.

Helt enkelt för att jag har skådat döden i vitögat och bestämt mig för att leva.
Fullt ut!
Varje dag, varje stund.

Min tacksamhet över livet styr mig mycket, i glädje och framgång.
I sorg och stundtals i förtvivlan över någonting jag inte råder över.

Inget är någon dans på rosor och det skall det heller inte vara.

För att uppleva sann glädje och lycka krävs att man fått ta del av sorg och mörka stunder i livet.
Inte förrän då lär man sig uppskatta det sanna, det som verkligen ger något.

Man lär sig hantera livet.
Sorg försvinner aldrig.Man lär sig leva med den, acceptera den och gå vidare i tacksamhet.

Min familj <3
Min älskade familj!

Av Sirpa Niva - 5 november 2016 06:50

Ligger här i min säng, Lördag morgon.
Helt slut är jag fast det passerat en natt där jag sovit som en medvetslös.

Vek ju ner mig till sist med den hosta jag burit på i månader...snart ett år.
Den hade ökat till en sådan intensitet att den mesta vakna tiden gick åt till att kämpa med/mot hostan.

Nu har jag fått hjälp och det känns jätteskönt.
Jag äter tabletter som motverkar bildandet av för mycket magsyra och sedan hostmedicin som lugnar hostan och även mig, så jag tvingas till att bara ta det lugnt.

Den läkare jag träffade i Fredags på Jourmottagningen på Centrallasarettet är säker på att mina problem kommer från magen.

Min mage är helt enkelt så störd av all stress jag utsatt mig själv för, under mer än ett år.
Den producerar för mycket magsyra som i som i sin tur fräter sönder min matstrupe och hals, så jag hostar ständigt.
Kroppen kämpar ständigt med att försöka få bort det frätande från strupen och svalget.

Kan vara så att med åldern så har min magmun lite svårt att sluta tätt så syran läcker och ställer till detta.
Halsbränna har jag ju dragits med länge.

Det enda som är lite konstigt är att jag hostar aldrig på natten, när jag ligger ner.

Har nu fått magmedicin som minskar produktionen.
Ska äta det en månad.

Nu när hostan dämpats så känner jag tydligt hur trasigt det är, hela vägen ner till magen.
Svider och ömmar när jag sväljer mat och dryck.

Allt detta måste läka innan hostan försvinner.
Sålänge hostan finns måste jag ta hostmedicinen.Den i sin tur får mig att bli yr och ostadig, illamående och huvudvärk som om jag vore bakis.

Äter då åksjuketebletter mot illamåendet och Alvedon mot huvudvärken.
Gillar inte denna mängd av medicin,men nu är läget så.

Hoppas på att så snart som möjligt slippa ta hostmedicinen.
Det är den som sänker mig i ork och allt.
Kan inte ens köra bil.

Kanske behövs detta för att jag ska dra ner på stressnivån som jag befinner mig i, oavsett jag vill eller inte.

Känner just nu för att bara försvinna ett tag från all turbolens runtikring.
Ta med allt jag behöver och bara vara någonstans i ensamhet, tystnad och total bortkoppling från omvärlden.

Jag måste inte finnas för alla ständigt.
Viljan att göra mitt bästa på jobbet knäcker mig.
Att jag nu slagit mig till ro på Arlandakörningarna har blivit resultatet.
Jag nöjer mig med det fast jag vet att jag kommer med tiden att bli uttråkad.

Stressen finns ju även där med de dåliga körtiderna vi har.
Ingen tid finns för toabesök eller minsta minut till att bara ladda om sig för nästa tur tillbaka.
Ofta försenad, nu denna årstid.

Tvätthallen är alldeles för stressigt för mig.Så mycket tungt som skall uträttas på minimal tid.
Ständigt jagande och stressande, samtidigt som resultatet måste vara i topp, annars får vi gnäll och missnöje.

Min träning har ju försvunnit helt i stressen och hostan.
Har varken hunnit, orkat eller klarat av att träna.
Min kropp behöver träningen!
Den är van vid att få frisk luft i mängd och miltals i veckan av löpning, jogg och powerwalk.
Det är helt borta nu, sedan hostan tog över.

En ond cirkel har allt blivit...just pga stress.

Nu bryter jag denna cirkel!!!!

För det första så blir jag hemma tills jag är pigg igen.

Arbetssituationen är ju så bra det bara går på det ställe jag nu är anställd hos.
Tvätthallen tar jag bort helt.

Endast körning och inget mera.

Träningen skall igång, direkt när mage, hosta och den biten är klar.

Magmedicinen kommer jag säkert att behöva äta länge till och då gör jag det.

Sedan skall jag inte tillåta att släkten ställer krav på mig.
Min egen familj är prio 1
Min syster är under vård och där kan jag inte göra någonting annat än att besöka henne när jag själv orkar och har tid.
Hon har egna barn och en stab av personal på det boende hon har, som finns till hennes hjälp.
Dessutom en förmyndare som tar hand om det ekonomiska.

Mina egna barn och barnbarn skall inte bli lidandes av att jag inte har orken att finnas för dem när det "måste" göras saker på annat håll.

Sedan får det bli surt och irriterat, det struntar jag helt enkelt i.
Jag har 3 egna barn och 5 barnbarn som behöver mig, min tid och mina omsorger.

Det stessmomentet lägger jag bort.

Känns jätteskönt att ha mitt boende :)
Säkert har den oron varit en inre stress i mig också.
Att inte veta om jag har en bostad efter årsskiftet.
Nu är den oron över.

Så en omläggning av livsstilen är på sin plats igen.
Min hälsa måste gå först.

Jag är ju kärnfrisk i övrigt så varför äventyra den biten.
Alla värde är bra, förutom blodtrycket förstås.
Säkert är det också stress...

Den kommer snart ner till normal nivå när jag fått ordning på det övriga.

Vila, vila och åter vila tills min kropp hinner ikapp igen...

Jag vill resa bort några dagar.
Antingen ensam eller med min älskade.
Bara stänga av allt och bara vara...

Av Sirpa Niva - 4 november 2016 19:38

Förmiddagen gick i lugnets tecken.
Jag hade svårt att äta nåt då illamåendet hade ett stadigt grepp om mig.
Det är hostmedicinens biverkning.
Så skönt att inte hosta.

Låg på soffan och dåsade med tv:n på.Diskade under stor möda då illamåendet gjorde mig darrig och svettig.
Ville få undan det ändå.
Duschade för att bli piggare.

Låg sedan och sov på soffan när min mobil ringde.
Svarade yrvaken och slöddrig...
Det var yngsta dottern som lät meddela att hon och lillan samt bassehundarna var på väg hem till mig.

De skulle komma och ta hand om mig.
Jag var så dåsig att jag hann somna om innan de kom.

Fick ett vackert kort av lillan som hon själv gjort.
Så fin!
Blev jätteglad över kortet.
Vilket jobb hon haft med det

Så himla fin med Krya på dig hälsning.
Sedan hade hon målat åt mig också.
Köpt blommor så vackra.

Det värmde mormorshjärtat så enormt mycket!
Lilla älsklingen :)

Jag fick lov att lägga mig igen, mådde så illa.
Dottern hade varit så gullig att hon köpt tabletter mot illamående.
Tog en direkt.

Snart började illamåendet släppa taget.
Dottern lagade till hamburgare och lillan dukade i rummet.
Det blev mat straxt och jag kunde äta efter ett tag.Lite i taget fick jag i mig och det kändes bra.
Darrningen släppte ur kroppen.

Lillan tog ett bad och efter henne min dotter.Till levande ljus.
Mysiga, fluffiga badlakan att gosa i efter badet.

Så skönt att ha dem hos mig några timmar.
När de åkt låg jag bara i soffan.
Jättetrött!
Så härligt med överraskningsbesök.

Av Sirpa Niva - 4 november 2016 12:30

Vaknade i min sköna säng imorse och reste mig upp för att göra mig iordning för jobbet.

Gick ut i köket, alldeles yr och konstig.
Vimsade omkring och skulle fixa kaffe till min jobbthermos.
Började må illa hastigt och det var som att hjärnan hann ikapp då.

Såg på klockan i köket...den var straxt innan 4 och jag skulle ju ingenstans.
Sjukskrev mig ju igår när jag mådde så fruktansvärt dåligt.

Kände att jag hade en rungande huvudvärk.
Som om jag vore bakis...

Mindes att jag reagerat på samma vid när jag fick den hostmedicinen då jag hade influensan för snart ett år sedan.

Illamånde och aptitlöshet.
Väldig trötthet och mycket sömn

Släckte ner igen och gick isäng.
Somnade om efter en stund.
Hittade ett läge där jag kunde ligga utan att kräkas..

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25 26 27
28 29 30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se