Alla inlägg den 1 december 2016

Av Sirpa Niva - 1 december 2016 08:30

Ser att mina bloggbesökare har ökat under November.
Jag vet inte varför men väldigt trevligt för mig som bloggare.
Syftet med min blogg är ju till stora delar, att jag vill tillföra andra någonting från mitt liv och leverne.
Hur jag tänker och agerar, i både gott och mindre bra upplevelser och tankar.

Kan ju vara detta att jag mått väldigt dåligt stundtals som lockar läsare.
Många känner säkert igen sig.
Det finns de som både kämpar med mig som vänner men jag vet också att min blogg följs av individer som väldigt gärna ser mig falla.
Alla tycker inte om starka och ärliga människor.

Att blogga idag är ett sätt att blotta sig själv och sådant kan slå tillbaka.
Det har jag varit med om flera gånger.

Jag älskar att leva och uppleva saker, lära mig nytt och emellanåt kör jag på utan att lyssna på min inre röst och kroppen.
Med sjukdom i kroppen körde jag ner mig denna gång för hårt och det blev en krasch som kostat mig mycket.
Dels är jag sjukskriven och det medför olika tråkigheter.
Ekonomisk självklart men den jobbigaste biten är den mentala.

Att måst inse att kroppen och knoppen lagt ner verktygen och gått hem.De arbetsvägrade plötsligt en eftermiddag.

Tack vare min bästis fick jag snabbt hjälp hos läkare, akut.
Första veckan sov jag nästan dygnet runt.Lampan var släckt.
Ingenting fungerade.Klarade mig knappt till toaletten.
Min dotter kom och tog hand om mig så jag fick mat.

Sakta återvände hjärnans funktioner men kroppen valde att stanna kvar i nolläge.
Trött, yr och darrig har jag försökt fungera.

Jag vet att min arbetsplats blev grymt besviken på mig.Jag är ju en högpresterande anställd som inte backar för något.
Ger mig på allt och provar.

Veckorna har gått.
Stundtals har jag gråtit av besvikelse över min egen eländiga kropp som knappt orkat gå ned för trappan till brevlådan.
Den som tidigare kunde sticka ut på 10 km löpträning innan en 10 timmar lång arbetsdag.

Jag är så lycklig över mina nära och kära, som hjälper mig åter till livet.
Min yngsta dotter som ständigt finns med i sina omsorger, trots eget dåligt mående.
Min bästis som ringer och hör hur läget är.

Min älskade som finns för mig på sitt sätt.Han har varit stundtals riktigt orolig.Verkligen befogat då jag drivit på mig själv trots att jag inte orkat.
Han har varsamt bromsat mig och även tagit i på skarpen då jag inte lyssnat och tagit till mig av hans ord.

Nu i stunden, här i sängen så kan jag berätta att mina livsandar börjar vakna till liv igen.
Känns hoppfullt!
Igår orkade jag en hel del, trots att jag dagen innan utsatte mig för alldeles för mycket energiutflöde.
Tvingade mig vara koncentrerad i timmar.

Min kropp har tagit stryk rejält.
Har tappat muskelmassa och lagt på mig några extrakilon fett istället.
Min hjärna känns lite uppluckrad.

Men jag känner mig glad, det brusar i mitt blodomlopp och jag känner hur orken börjar återvända, pyttelite i taget.
Hjärnan vill massor och jag måste bromsa för att inte köra slut på mig direkt.
Måste ha en plan varje dag för att veta hur mycket jag uträttar.
Det är så lätt att jag rusar iväg igen och står snart på snoken igen.

Mitt bloggande hjälper mig mycket.
Får ur mig tankar och jag håller mig stilla medans jag skriver.

Tack alla ni som följer mig och som i tanken finns med mig.
Om nån vecka är jag piggare och i bättre form.
Vandringen tillbaka har börjat.

Muskler ligger i vila och byggs upp igen på några veckor.
Fett tränas bort och kosthållningen ändrar jag vartefter jag känner för det.

Min hjärna har fått sig en skada igen som tar tid att läka.Men jag vet hur jag skall göra för att inte utsätta mig för stress några längre perioder.
Hostan som jag bar i 10 månader är borta och det är så skönt, befriande.

Smärtan i halsen, strupen och luftvägarna är borta.
Tjutandet i huvudet kvarstår men jag väntar på blodtrycksmätning, 24 timmars.
De gör sig ingen brådska på Vård centralen med den biten.
Blodet är ju för tjockt och vi får se om jag behöver tappas på nån halvliter för att få de röda blodkropparna att minska.

Ikväll är det hjärtultraljud.

Imorgon fyller min älskling år och jag vill vara en stund med honom och fira det.Han har en så stor betydelse i mitt liv och min framtid, min underbara kärlek.
På Lördag julbord med jobbet.Jag kommer att med stolthet gå bredvid honom dit :)


Så om en stund går jag upp.
Tar en dusch och ger mig ut för att handla lite.
Passar på innan helgrusningen.

Mår bättre och bättre :)

Jag har en sak klar iallafall efter denna månad av dåligt mående
Jag vet vilka som är mina sanna vänner och det är inte så många, men för mig livsviktiga.

Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Ni vet själva vilka ni är.
Tack!

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8
9
10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se