Ligger här i den "nya" sängen och funderar.
Väntar på att Vårdcentralen skall ringa upp mig.

Kroppen min är jättetrött idag, efter gårdagens äventyr.

Känns skönt att jag lyckas ordna med någonting härhemma.
Dagarna går och det är så mycket jag vill göra, men har inte orken till det.
Känner mig som en gnällkärring bara.

Sakta kommer ju mina krafter tillbaka.Alldeles för sakta!
Vilan ger resultat helt klart.
Nu gror oron i mig som en mareld.
Tänk om jag måste återgå till mitt arbete i det skick jag är nu....hur i sjutton skall jag ro det iland.

Kommer kanske palla en vända till Arlanda och sedan tar orkeslösheten över och jag kommer inte att klara någonting mera.
Hur farlig är jag inte i trafiken??!!

Det knyter sig i magen på mig...
Känner mig illamående av tanken att måst ta ansvaret för så viktiga saker fast jag inte orkar.
Var ska jag få krafterna ifrån?
Vem tar ansvaret om någonting händer??

Frågorna ligger som taggar i min mage och mal runt...

Om 40 minuter ringer Vårdcentralen.
Jag behöver få en tid till min läkare.
Få prata med honom om allt.
Försäkrinskassans krångel, mitt mående, svaren på proven som tagits på mig.
Blodtrycksmätningsutrustningen måste tillbaka och jag vill veta vad det visade.

Jag hoppas att mitt blodtryck bara lever rövare för att jag har levt i sån stress.

Huvudet är fullt av frågetecken.....

Jag har ont i magen av stressen inombords.

Jag vill bli frisk.
Få åter mina krafter och börja jobba igen.
Känna att jag inte är beroende av någons godkännande av mina pengar som jag får i mina händer.
Jag vill tjäna dem själv för det har ju blivit så i vårt land att vi som jobbar inte får ta del av den skatt vi betalar varje månad.
De pengarna är inte ämnade för oss.

Inte för mig eller mina likasinnade vänner.
Inte heller för de gamlingar som byggde vår välfärd.

Vårt samhälle håller på att falla i bitar och fort går det.

Pengarna jag betalar in i skatt går inte till oss själva eller dem som behöver dem i vårt land.
De går till den övriga delen av världen som blivit på vår lott att bära ansvaret för.

Så jag förstår hur viktigt det är att jag skall ut i jobbet igen, oavsett om jag är en livsfara eller inte klarar mitt arbete.
Skatteintäkterna från mig måste in för att bära världens problem.
Nåt annat värde än så har jag inte i det land vi lever i just nu.

Min hälsa och mående är fullständigt ointressant.
Bara mina skattepengar kommer in.
Sedan skit samma resten....

Jag tycker om vintern.
Precis som jag gör med alla årstider.

Men då vill jag ha snö och minusgrader.
Det får gärna ligga på -10 så vägarna inte går att salta, utan får ha riktigt vinterväglag.

Det blir så ljust och fint ute.
Glittrande snö en kall solig vinterdag är underbart.

Träningskläder på, broddar på skorna och sedan ut på ett härligt milslångt pass.

Dit vill jag igen och hoppas att det blir snart.
Är så less på att inte orka....

Älskar vintern ändå :)

Vaknade denna kalla, snövita Måndagsmorgon med själen lättare på något vis.Jättetrött i kroppen!

Samtidigt som min näsa kände en främmande doft i mitt sovrum.
Luften kändes kyligare...det var ljusare ute, trots att klockan var bara straxt efter 5.

Vände på mig i sängen och blev då påmind om var doften kom ifrån.
Vår "nya" säng som jag sovit natten i.
Det var den som jag kände.En svag doft som näsan inte känt igen.

Kände en glädje spira inombords, vid tanken på äventyret dagen innan.

Jag, min käresta och en god vän var ut till hans stuga och hämtade denna dubbelsäng som jag nu sovit första natten i.

Det blev ett större äventyr än vi tänkt oss.Ett skogsäventyr :)
Kärestan hämtade mig mot eftermiddagen hemma.Jag hade då ställt undan den säng jag hade mot väggen i sovrummet.
Riktigt tufft för mig då krafterna ännu lyser med sin frånvaro.

Men med vilopauser på soffan så kunde jag städa ur sovrummet.Ville inte ha in nytt i ett dammigt sovrum.
Blev nöjd med resultatet.
Hann vila en timme och äta lite innan avfärd ut i skogen.

Vi möttes på depån våran, åkte ut till vännens stuga i skogen.
Det låg snö på vägen, dryga decimetern men hans bil plöjde fram fint.Tills vi kom till ett ikullfallet träd som hängde över vår färdväg.

Det fixade grabbarna med en medhavd yxa.Snön yrde och grenarna föll och vi kunde köra fram till stugan.
Jag monterade ner sängen medans grabbarna skottade snö, kopplade kärran och gjorde klart.
De bar ut allting.
Jag höll ordning på skruvar och bäddmadrasser.

K visade oss stugan och sedan for vi åter.Ingen enkel match direkt då det var grymt halt.
Två gånger fick kärran tas loss och backas åter för hand.
Tog bättre sats och lyckades få fart på ekipaget.
Snorhalt under snön.

Åkte hem till K och hans fru på lite kaffe innan återfärd.
En trevlig stund i ett vackert hus på landet.
Underbar omgivning.

Åkte så till stan, till min lya.
Tog upp småsaker och låste upp.Grabbarna bar upp sängdelarna.

Jag var då jättetrött och arg på mig själv för att inte orken räcker till mycket.
Så glad att grabbarna fixade allt bärande.
Kramade på dem, tackade och sedan var jag själv med sängdelar spridda över golvet.

Kärestan skulle hem till vovven.
Hans andra bil hade blivit påkörd av en smitare under den tid vi var iväg.
Vittnen ringde honom, som lyckats ta registreringsnumret.
Han skulle kontakta polisen efter översyn av skadorna.
Alltid nåt elände på gång.....suck!!

Jag var tvungen att vila en stund.Äta lite innan ihopmontering av sängen.
Den var enkel att skruva ihop.
Rengjorde allt efter transporten.
Vilade emellan och fortsatte jobba på.
Fann det angeläget att få ihop sängen så jag fick den att sova i.

Till sist, efter bök och stök med madrassen som var stor och otymplig, så var allt på plats.
Benen var som gele på mig, armarna kraftlösa.
Så frustrerande att inte orka!!!
Blir knäpp snart på detta!

Jag som brukar fixa sådant här i ett kick utan att ens blinka.

Fint blev det efter att jag bäddat och fixat klart så långt det gick.
Gamla sängen är ju kvar, uppställd längs väggen.
Den skall till mitt barnbarn i Ramnäs.
Dags för en stor, härlig säng åt henne på hennes eget rum.

Så skönt att få detta gjort och jag är så tacksam över att få denna möjlighet.Vi är tacksamma.
Tack vår fina vän K för vår första gemensamma säng.
Nu kan min älskade börja sova hos mig.
Gick inte tidigare med den mjuka smala säng jag hade.Hans rygg hade inte klarat det.

Nya dörrar och möjligheter öppnas för oss.Steg för steg går vi framåt med vårt liv.
Ekonomin tillät inte att köpa någon ny, dyr säng.Så detta kom som en skänk från ovan.
De behövde göra sig av med sängen och vi behövde nytt :)
Kan det bli bättre.

Firade tillsammans med Ville katt, med det tredje Adventsljuset tänt och en god kopp kaffe, på soffan sedan.

Älsklingen hade anmält påkörningen av sin bil till polisen och vi pratade om det under kvällen.
Förstår inte att man väljer att smita efter att ha skadat andras saker.
Vad är det för människa som beter sig så??
Tydligen var bilen inte ens i trafik.
Oskattad, oförsäkrad och oregistrerad.
Alltså helt ute och cyklade i tillvaron.
Hoppas personen ifråga får stå för sina handlingar och att min älskling får skadorna fixade utan att få några kostnader av det.

Ringde min dotter i Ramnäs att sängen finns nu, leveransklar till lillans rum.

Kröp ner i vår nya, fasta och breda säng och somnade som ett utblåst ljus på bara några minuter.
Helt slut efter dagens äventyr i vinterskogen.