Direktlänk till inlägg 12 december 2016
Ligger här i den "nya" sängen och funderar.
Väntar på att Vårdcentralen skall ringa upp mig.
Kroppen min är jättetrött idag, efter gårdagens äventyr.
Känns skönt att jag lyckas ordna med någonting härhemma.
Dagarna går och det är så mycket jag vill göra, men har inte orken till det.
Känner mig som en gnällkärring bara.
Sakta kommer ju mina krafter tillbaka.Alldeles för sakta!
Vilan ger resultat helt klart.
Nu gror oron i mig som en mareld.
Tänk om jag måste återgå till mitt arbete i det skick jag är nu....hur i sjutton skall jag ro det iland.
Kommer kanske palla en vända till Arlanda och sedan tar orkeslösheten över och jag kommer inte att klara någonting mera.
Hur farlig är jag inte i trafiken??!!
Det knyter sig i magen på mig...
Känner mig illamående av tanken att måst ta ansvaret för så viktiga saker fast jag inte orkar.
Var ska jag få krafterna ifrån?
Vem tar ansvaret om någonting händer??
Frågorna ligger som taggar i min mage och mal runt...
Om 40 minuter ringer Vårdcentralen.
Jag behöver få en tid till min läkare.
Få prata med honom om allt.
Försäkrinskassans krångel, mitt mående, svaren på proven som tagits på mig.
Blodtrycksmätningsutrustningen måste tillbaka och jag vill veta vad det visade.
Jag hoppas att mitt blodtryck bara lever rövare för att jag har levt i sån stress.
Huvudet är fullt av frågetecken.....
Jag har ont i magen av stressen inombords.
Jag vill bli frisk.
Få åter mina krafter och börja jobba igen.
Känna att jag inte är beroende av någons godkännande av mina pengar som jag får i mina händer.
Jag vill tjäna dem själv för det har ju blivit så i vårt land att vi som jobbar inte får ta del av den skatt vi betalar varje månad.
De pengarna är inte ämnade för oss.
Inte för mig eller mina likasinnade vänner.
Inte heller för de gamlingar som byggde vår välfärd.
Vårt samhälle håller på att falla i bitar och fort går det.
Pengarna jag betalar in i skatt går inte till oss själva eller dem som behöver dem i vårt land.
De går till den övriga delen av världen som blivit på vår lott att bära ansvaret för.
Så jag förstår hur viktigt det är att jag skall ut i jobbet igen, oavsett om jag är en livsfara eller inte klarar mitt arbete.
Skatteintäkterna från mig måste in för att bära världens problem.
Nåt annat värde än så har jag inte i det land vi lever i just nu.
Min hälsa och mående är fullständigt ointressant.
Bara mina skattepengar kommer in.
Sedan skit samma resten....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|