Som bloggare så lämnar jag ut en hel del om mitt liv, mina tankar och det som rör sig i mina känslor och drömmar.

Jag har en hel del följare just för att jag väljer min öppenhet.

Men för den skull innebär ju inte detta att jag skall användas som ett slagträ i andras syften.
Just nu är det så och det är inte första gången.

Tydligen så är mitt liv väldigt intressant i vissa ämnen, där vederbörande letar efter någonting som denne kan använda för att göra människor illa som jag värnar om och bryr mig om.

Att läsa en text, vet vi ju var och en att den går att tolka till i stort sett vad som helst.
Helt beroende på vad det är man söker i orden.

Vill man ont och söker någonting specifikt för att genom detta skada och såra andra, så finner man det.
För det skapas i läsarens egen hjärna.

Så jag förslår att istället för att leta och rota på min blogg, ställ frågor rakt ut till mig istället för att skapa en egen verklighet av det jag förmedlar i mina blogginlägg.

Jag finns att googla fram med telefonnummer och adress och allt.
Min brevlåda är inte hemlig för jag har ingenting att dölja.

Varsågod och slå mig en signal så tar vi snacket.
Eller så tar vi en fika tillsammans och pratar om alla dessa "hemligheter" som du tror dig finna i min blogg.
Jag är en hejare på att baka äppelkaka och det bjuder jag gärna på.Kan ta med saffran i den denna gång då det snart är jul.

Så...vill du vara rak och redig.
Kom på en kaffe hos mig.
Du är hjärtligt välkommen.

Du förstår...ingen klampar fram i mitt liv och använder mig som ett slagträ för att fylla sina egna elaka syften.
Det funkar inte!

Jag lever mitt liv, planerar min framtid och är lycklig i det.
Det kan inte du eller någon annan i ont syfte påverka.

Var ärlig och rak istället.
Det tjänar vi alla på i längden

Det här är jag :)
Bilden är tagen i somras då jag fick några dagar ledigt efter att ha jobbat och slitit hela sommaren.

Detta är en Julkrubba, för du förstår, jag är troende.
Jag besöker kyrkan och jag ber till min gud när jag själv känner att jag vill ha det så.

Det här är mina nylonklädda ben.
Snygga :) eller hur?!
Jag älskar att klä mig i nylon och högklackat.Känna mig snygg och sexig.

Visst är jag hemsk!

Jag kör buss och det älskar jag.
Trivs oerhört med att framföra stora fordon och möta nya människor.

Min hälsa är lite på minus just nu och jag kämpar med det.
Steg för steg blir jag piggare och friskare.
Troligtvis väntar en operation framöver och det tar jag positivt.

Livet ligger framför mig och väntar.
Jag älskar en underbar man som jag gör allt för.
Han är det bästa jag vet.
Mina barn, barnbarn och min älskade är mitt liv :)

I min omsorg och kärlek inefattas också min älskades familj.
Deras väl finns i mitt hjärta.

Alla har vi en historia.
Låt oss ha den ifred tack.
Det finns inget att hämta hos oss.
Vi lever våra liv....jag har en önskan att alla andra gör detsamma.
Lever sitt eget liv...

Tydligen är det återigen besökare på min blogg som använder det jag skriver som vapen till att skada och såra andra människor, som jag tycker om.

Lämna min blogg!!!
Du har inte en aning om vad det är jag skriver om och heller inte vad mitt liv består i.

Sluta skada människor som finns i mitt liv!!
Jag vill ingen ont och jag accepterar inte att användas som ett slagträ.

Intrigmakerskor är det värsta jag vet.

Stick!!
Du är inte önskvärd här.

Mina dagar och nätter börjar flyta ihop till en enda massa.

Mycket av min tid går åt till att sova.
Sover säkert 10-12 timmar varje dygn.

Känner att jag har fler och fler stunder då kroppen orkar med att utsättas för fysisk aktivitet.
Korta stunder som sedan kräver vila.

Efter gårdagens läkarbesök är jag mera avslappnad.
Låter kroppen få den tid som behövs.

Vet att det inget tjänar till att stressa fram ett tillfrisknande.

Tar dagarna som de kommer....

Har inte så mycket till val

Var så återigen till min läkare, som tar så väl hand om mig.

Trevligt att träffa honom efter en hel månad.Sista veckan hade han varit på semester med hustrun i Marocko.
Enda semestern iår berättade han.

Jag tog genast upp detta med Fkassans papper som jag fått och han kompletterade uppgifterna till dem för att allt skulle bli korrekt så inte ersättningen till mig inte skulle fördröjas.

Sedan pratade vi om provresultat och mitt mående i dagsläget.
Berättade i detalj hur jag känner mig, att jag hostar en del igen och det gjorde honom bekymrad.

Han skickade in remiss för Gastroskopi då han starkt misstänker att jag har magbrock.
Dvs att min magmun inte stänger till, utan magsyra läcker ut i strupen och då även luftröret.
Detta retar allt så jag börjar hosta.

Då jag nu samtidigt lämnade in blodtrycksutrustningen så var inte resultatet klart ännu.
Hon som har hand om den biten är ledig Måndagar.
Så den mätningens resultat får vänta några dagar till.

Något arbete är det inte tal om för mig, sålänge utredningen pågår och jag börjar vara i vettig form igen.
Med den nedsatta förmågan jag nu har i orken, huvudvärken, tröttheten och stundtals yrseln så funkar inte busskörning.
Helt uteslutet!
Jag är en stor trafikfara och dessutom hostan som återkommit stundtals.

Kände mig lättad av att få detta bekräftat att varken han eller min arbetsplats vill ha mig ut i trafik med mitt mående.
Tårarna bröt fram i mina ögon av lättnad.

Jag var ju så orolig att jag skulle tvingas ut i stressen med min minimala ork och vara en fara för andra människor och mig själv.

Vi pratade vidare om lösningar för att jag skall få mina krafter åter.Han berättade att mina besvär äter min ork.Kroppen har det jättejobbigt och att jag kört på för länge med problemen inom mig och kroppen fixar inte återhämta sig, med mer än att jag får hjälpen först.
Magen måste iordning och dessutom är han rätt övertygad om att jag har högt blodtryck och då måste mediciner in.

Inte förrän då kommer min kropp att börja återhämta sig.

Jag berättade att jag vill åter till jobbet så snart som möjligt så vi hoppas att jag snabbt får en tid till Gastroskopin så vi ser vad som är fel i min mage.

Återigen lovade han att allt skulle utredas.Han skulle inte lämna mig i ovisshet utan vi skulle gå till botten med mina besvär.

För mig är det också skönt att få allt kollat och veta att lungor och hjärta är ok, sånär som på klafförändringarna, men det är en senare sak att ta hand om.

Det blev ett 40 minuter långt besök denna gång och jag var jättetrött när jag satt i bilen på väg hem.
Ringde min dotter och berättade.

Kom hem och tog mig en kopp kaffe och lade mig i soffan och vilade.
Somnade till kort och sedan var jag inte i form för någonting mera denna Måndag.

Hade tänkt att åka och handla men det fick vänta.

Tidigare på förmiddagen hade jag haft ett jättejobb med att få ren bilen från snö och packis på rutor och dörrar.Det snöade ju massor igår och på natten frös allt fast då det blev uppåt -10 plötsligt.

Allt som tidigare inte ens bekom mig att göra, tar idag nästan alla krafter jag har.Så grymt jobbigt!
Jag känner mig totalt värdelös som inget klarar.
Min vardag har blivit en enda kamp då orken inte finns.

Kvällen flöt på och jag fick njuta av några goda samtal med min älskling.
Han jobbade sin kväll som vanligt.
Stor olycka på E18 igen och vägen avstängd med omledning via gamla vägen.

Jag är orolig ett tag nu framöver när han är ute på vägarna, efter vår hemska olycka där en vän och kollega blev svårt skadad.
Det går inte att undvika att känna så.Sånt kan hända vem som helst av oss.

Det var en fantastiskt vacker vinterdag denna Måndag.
Med underbar solnedgång som många hade tagit bilder på, såg jag på fb.
Jag själv tog på dagen vid Sura Kyrka i det fina ljuset.

Åkte idag innan mitt besök hos läkaren, till Sura Kyrka och tände två gravljus på ett par gamla gravar som ingen besöker.
Brukar göra så, för i min värld känns det lika angeläget att ge dessa bortglömda viloplatser en liten tanke.

Det viktiga är den känsla jag själv bär i stunden.Vem eller vilka jag tänder ljusen för.

Idag bad jag extra för alla dem som sörjer och månar om sina nära och kära, såväl i gravens vila, som under sjukdom och skada.
Må Änglarna vaka över dem och alla anhöriga.

Det vilade ett magiskt ljus över himlen denna kyliga vinterdag.
Snön låg djup över kyrkogården.

Tände ett av ljusen på den gamla kyrkogården, där Sura Lilla Kyrka låg innan den eldades ned av en av sjukdom drabbad själ.
En plågad själ.

Just nu känns det som att så många har det besvärligt.
Min syster som fajtas med sin cancer.
Min dotter med sin psykiska ohälsa, pga av en annan människas begär att härska över henne och bruka våld.
Mitt lilla barnbarn som tappert kämpar på tillsammans med sin mor, som gör allt för sin dotter.

Min älskade har sina sjuka föräldrar att måna om och finnas för.
Sedan vår älskade vän och kollega, som efter en fruktansvärd olycka, nu ligger nedsövd och under upprepade operationer, som utförs för att rädda hans ben och återställa hans kropp.

Det är så mycket nu som det känns behövligt och värdefullt att fördela kraften emellan, att be över.
Att sända skyddsänglar åt samtliga, med vakande utbredda vingar.

Försöka ge alla berörda extra styrka att bära dessa människor.