Alla inlägg under december 2016

Av Sirpa Niva - 19 december 2016 20:21

Nu har min lilla tjej fått sina julsyrsor, som hon mumsat på under ett par dagar.

Vacker som alltid, poserade hon på stenarna jag plockat på Öland.

Se bara :) så fin hon är.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 19 december 2016 10:07

Söndagen fick bli en dag med julmusik i cd spelaren.

Tinade upp köttfärsen under natten för att fixa köttbullarna till Jul.
Två olika sorter.
Den ena mjölkfri som jag gjorde på havredryck.
Den andra som vanligt med grädde och mjölk.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 18 december 2016 07:30

Tiden går så fort att jag knappt förstår att det snart är Jul.

Någonting som saknas i mitt liv just nu är kyrkobesöken.
Tidigare om åren har jag varit i kyrkan minst en gång i veckan, såhär i Adventstid.

Nu har det inte blivit alls.
Inte sedan i somras då jag var i Borgholm kyrka på en Gudstjänst och den trivdes jag inte med.
Kände mig obekväm där och ville gå ut mitt i Gudstjänsten.

Jag sökte stillheten och friden i kyrkan tidigare.
Den har jag i mitt hem istället, nuförtiden.
Jag behöver inte iväg för att få ro och stillhet inom mig.

Varje dag tänder jag levande ljus hemma.Året runt.
Likaså i husvagnen om jag vistas i den.
Dialogen med Gud finns där ständigt.

Min tro hamnar verkligen i prövning, då det ständigt sker så mycket sorgliga händelser runtikring.
Min systers cancer,min dotters psykiska ohälsa efter misshandeln, kollegans fruktansvärda olycka.
Min kärestas mors kamp med hälsan....
Det tar liksom inte slut någonstans!

Jag har själv fått kämpa oerhört med min egen hälsa med påföljd av denna långa sjukskrivning.
Min älskade har även han fått utstå mycket smärta med sin rygg och fruktansvärd trötthet och nedsatt immunförsvar pga väldig arbetsbörda.

Nånstans borde det vända.

Jag känner att det blir allt svårare att leva med en glädje och lyckokänsla för den slås så snabbt sönder i bitar igen.

Orken till glädje finns inte på samma sätt längre.
Det måste vändas och det snabbt.

Min sinnesro finns, som jag tidigare skrev, i mitt hem.Inom mig själv.
Jag vet att jag får bo kvar och det ger en enorm trygghet i sig.
Boar in mig mer och mer.
Skapar min trygghet här som en idisslande orm.

Min älskade finns i mitt liv så som jag drömt om och önskat.
Vi planerar vår gemensamma framtid.
Steg för steg framåt, utan brådska.

Jag lever i den tron, att när allt lagt sig så kommer vår gemensamma sinnesfrid att falla på plats.
Det som nu ligger i vågskålen måste genomgås och utredas först.
Det får ta den tid som behövs.

Livet suger lite för mycket kraft ifrån oss, som det ser ut idag.Så många behöver vårt stöd och det tar sin tid och kraft.
För båda på varsitt håll.
Både privat och i arbetet.Oordningen på arbetet suger oerhört med ork och tålamod.Arbetsro existerar inte idag.Har inte gjort det på snart ett år.

Fjärde advent idag.
Jag ligger ännu kvar i sängen.Med Ville katt spinnande på magen.Han är mätt och belåten efter sin frukost.
Kaffekoppen står bredvid mig på nattduksbordet.
Ett ljus är tänt i händerna på ängeln vid min säng.

Det är fridfullt, ännu tyst.
Hör grannen hosta till då och då.

Denna dag vill jag uträtta mera av allt som blivit eftersatt pga min krattiga hälsa.
Ska försöka ge mig på lite stök nere i källaren så jag får undan de extramöbler som tar plats i sovrummet nu.
Måste göras plats i mitt förråd till det.
Får skaffa bärhjälp till detta sedan.
En säng behöver bort.

Sedan står köttfärsen tinad i kylen.
Julköttbullarna skall göras idag, har jag bestämt.
Skönt att få dem klara.
Jag vill ha hemmagjorda till mitt julbord om en vecka.Det tycker jag är roligt att plocka med.
Julsånger på och glögg på spisen.

Har Söndagens alla timmar på mig till detta, så det borde gå.
Får ta det lugnt och vila när det tryter i orken.

Känner att jag blir starkare för varje dag som går och det ger hopp om att vid årsskiftet kanske jag kan återgå till mitt arbete igen.
Likaså komma igång med träningen.
Behöver båda delarna för mitt välbefinnande.

Jag är ingen soffliggare.
Trivs inte i min kropp just nu.Den är flera kilo för tung, musklerna har försvunnit och jag ser bara trött ut.
Gnistan finns inte längre och den vill jag inte vara utan.

Känner stundtals hur glada benen är när jag går ute eller i trapporna.
Så någonstans ligger styrkan och glädjen och avvaktar.

Jag är på god väg tillbaka.
Sakta men säkert återgår jag till livet igen.
För min smak, alldeles för långsamt men nu får jag ju inte välja.
Kroppen kräver sin återhämtning, så det är bara för mig att gilla läget.
Inget går att påskynda.

Nästa år 2017 har jag och min älskade bestämt, att det blir ett mycket bättre år.
Energiutflödet utåt måste stoppas och stanna hos oss själva.

Med gemensamma krafter kommer vi att axla det som år 2017 har att ge oss.
Vårt gemensamma liv börjar då.

Efter lång, lång kamp på varsitt håll.
En dröm jag haft går i uppfyllelse.
Det skall vi se till.

Nu skall jag gå upp och tända det fjärde ljuset i Adventsstaken.

Av Sirpa Niva - 17 december 2016 22:19

Vill verkligen ha dessa...

Så snygga och till dem svarta nylonstrumpor med söm

Av Sirpa Niva - 17 december 2016 19:50

Imorse bestämde jag mig för att få det sista inhandlat till julbordet på Juldagen.
Mina barn och barnbarn kommer då.
Det blir fullt i min lilla lägenhet.
Jättemysigt!

Har handlat lite i taget då jag inte fixar stressen ute i affärerna.
Nu hade jag en del kvar att fixa...bla skinkan, potatis och lite annat färskt.

Var ute vid Maxi Hälla vid 8.40 tiden.
Det var folk i farten men ännu lugnt.
Jätteskönt att strosa runt i mitt eget tempo, utan att jag behövde känna mig i vägen för stressade kunder.

Hittade en lagom stor, fin skinka.Svenskt kött givetvis.
Färdigkokt.
Det är trivsamt att koka och griljera skinkan dagen innan Julafton, men inte när jag är ensam.
Det får bli nästa år när älsklingen också bor med mig.

Sparar nu på mina krafter till allt jag behöver få gjort.

Åkte ifrån Hälla vid 10 tiden och då vällde det in bilar på rad.
Jag gjorde helt rätt att handla tidigt.

Åkte till djuraffären och införskaffade julmiddag till min söta spindelfröken.
Hon fick sina obligatoriska 10 syrsor.
30:- kostade hennes julbord.

Kom hem med kassarna.
Gav spindelgumman hennes syrsor.
Plockade upp varorna.
Gjorde iordning min frukost.Kaffe och smörgås.
Åt och vilade sedan en stund.

Bestämde mig sedan för att hälsa på min syster.
Plockade med Äppelmust, clementiner och en ros som jag köpte tidigare för ändamålet.
Röd ros med glitter.

Tog hissen upp till hennes boende på 6:e våningen.
I vanliga fall tar jag alltid trapporna, men inte nu.

Hon blev glad syrran.
Sittande i sin rullstol, med nattlinne på.En sköterska kom och tog hand om hennes bestyr.
Mediciner och påtagning av stödstrumpor.
Systermin är helt ofärdig.Hon kan inte göra mycket själv.
Inte ens gå på toaletten.Jag fick hjälpa henne med det då det inte kom någon personal fast hon ringde på dem.

Det kändes underligt.
Att ta hand om min 5 år yngre syster som om hon vore en gammal tant.
Hon är en gammal sjuk tant i kroppen.

Stannade hos henne i ett par timmar.Klarade inte mera då hon röker inne.Många cigaretter hann hon med på den tiden.

Som alltid så kände jag mig så ledsen när jag lämnade henne.Jag vet att hon är så mycket ensam.
Samtidigt vet jag ju att de besök jag gör hos henne är det jag klarar av och hinner.
Berörd blir jag hursomhelst...

Åkte hem.
Fixade till mat åt mig själv.
Tänkte på lillesyrrans öde.
Hon är ju multisjuk och behöver ständig assistens.
Vad livets lott faller olika.

Vilade en stund.
Var nere i källaren och tittade ut ett förråd som jag lyckades få igår inför kommande flytten hit av min älskling.
Sedan fick det bli dusch då jag luktade cigarettrök i håret.

Resten av eftermiddagen och kvällen fick bli softa på soffan.Somnade till kort en stund, med Ville katt på magen.
Mysigt och välbehövligt.
Min lilla energipåfyllare.

Den lilla granen står så söt med klappar under, väntande på Juldagen då mina nära och kära kommer.

Längtar efter min älskling som idag äntligen hade en ledig dag.

Av Sirpa Niva - 17 december 2016 04:19

Dagarna går och jag kämpar på med mitt mående, min ork och den psykiska biten av att inte vara arbetsför.

Fick papper från Fkassan i Fredags att jag får ersättning ifrån dem, som jag kunde tyda det till iallafall.

Det känns ju tryggare.
Sedan vet jag inte när utbetalningen kommer.Det får bli ett senare problem att lösa.
Räkningarna behöver ju inte betalas förrän i månadsskiftet.

Håller igen på ekonomin så gott det nu går, det är jul.

Ägnade timmar igår till att slå in julklappar fint.Med omsorg och kärlek.
Börjar bli fullt under min lilla gran.
En kasse fylld som skall med på Julafton till Eskilstuna.
Någonting litet åt alla och envar.

Pratade för en stund sedan med min älskling som var på väg hem från jobbet.Återigen med övertid pålagt då saker och ting inte fungerat.
Som tur är så har han fram till mellandagarna bara körningar.
Så ryggen får vila och han får en chans till återhämtning.

Jag har enda sedan våran hemska trafikolycka på Swebus förra veckan, levt i en rädsla över att någonting ska hända honom.
Det är obehagligt!
Hur jag än försöker tänka så ligger känslan där.
Hör jag inte ifrån honom på 5-6 timmar så blir jag orolig och otålig.
Räcker med ett hej på messenger bara, så blir jag lugn igen.

Som nu inatt när jag vaknade 2.45 och inget hört.
Visste att han borde varit hemma redan och det får jag alltid veta, för han vet hur jag känner.
Att jag behöver den tryggheten.

Skickade ett meddelande och straxt ringde han.Övertid såklart!
Borde jag begripit själv med för det är ju inte många nätter han kommer hem i rätt tid.

Trött och frustrerad över allting som krånglar.
Vi har av någon anledning börjat få så dåliga bussar till våran depå.
Det gör inget lättare för någon.

Kollegan och vännen som drabbades av olyckan får vi uppdatering om då och då.Alla är som i en mardrömslik dvala sedan det hände.
Allas tankar är ständigt hos honom och hans familj.

Längtar efter den dagen då vi själva kan se hur han mår.Kan möta honom och krama om.
Visa vad vi känner över det som hänt.
Tacka högre makter för att han överlevt det fruktansvärda.

Allt hänger på en skör tråd....

Livet blir så påtagligt.
Värderingar ändras och närheten till de nära och kära blir mera kännbar.
Hjärnan klarar liksom inget mera just nu....det räcker!!

De små detaljerna blir mera synliggjorda.Inga stordåd behövs någonstans, utan känslan och tanken blir viktig i allt.
Omtanken, omsorgen och närheten.

Jag själv sluter min älskade, mina barn och barnbarn närmare.
Vill liksom beskydda och det går ju inte...

Känner att det går åt mycket av min egen, redan dåliga ork till att bara befinna mig i beskyddartankar som jag inte kan ta på i verkligheten.
De bara ligger där och suger energi.

Blir bra med Julen, få samla alla och bara krama om och se att var och en mår bra.

Jag ber varje dag för alla drabbade i olyckan.Ber om framtidstro och hopp.

Det är ju det enda som går att göra i nuläget.

Nyss skickade vi Godnatt till varandra, min älskade och jag.
Han är hemma i trygghet.
I sömnens och återhämtningens famn.
Jag kan slappna av själv och sova några timmar.

Av Sirpa Niva - 16 december 2016 06:35

Igår Torsdag var det dags för födelsedagskalasande härhemma.

Ville katt fyllde 4 år och det firade han och jag med att han fick extra god mat och kattgodis i mängd.

Han blev så mätt och trött så det stod inte på förrän kalsandet var över och han sov djupt.

Ville är en underbar och stolt liten herre.Aldrig har jag skådat en stiligare hållning hos någon katt.
Han glider fram så tjusigt och vet exakt vart varje tass hamnar där han spatserar fram.

Han vet också hur man softar.
Bästa stället hos mormor är på min bröstkorg med kroppen intryckt mot min hals.Så nära det bara går att komma.


Ville har haft ett viktigt uppdrag här hos mig.

Han har tagit hand om mig då jag varit sjuk.Första två veckorna då jag i stort sett bara sov, i ren utmattning så fanns han ständigt vid min sida.

Om några veckor kan han åka hem till sin egen familj med kattkompis och två bassethundar.

han har en lillmatte som saknar honom väldigt.


Vi


Av Sirpa Niva - 16 december 2016 05:39

Torsdagen blev en dag då jag hann och orkade en hel del.
Riktigt stolt nu efteråt när jag ligger i sängen och tänker igenom allt min kropp och hjärna fixade igår :)
Toppen!

Livet går åt rätt håll.

Vaknade då med en klump i magen av tanken att det snart är Julafton och jag inte hunnit införskaffa mer än kanske 1/4 av allt som behövs, ifrågan om mat till julborden, samt julklappar.

Min yngsta dotter ringde för att berätta hur vackert det var ute med fullmåne och gnistrande kallt vinterväder.
Hon hade lämnat lillan i skolan, rastade hundarna och vips hade vi bestämt oss för att åka till Maxi, innan alla galna julshoppingmänniskor skulle strömma till.

Jag hade bara tagit mig en kopp kaffe i sängen så det blev på fastande mage jag klädde mig snabbt och blev hämtad.
I lugn och ro, utan stress kunde vi så handla.En hel del fick jag ihop av det som saknades.
Lite julklappar till barnbarnen.

Älsklingen ringde från sin bil, på väg till en körning dagtid.
Jobbet ville byta fridag med honom.
Ledig Lördag istället för Torsdagen.
Kris på mdhlinjen.
Kändes ovanligt ha honom på väg till jobbet vid den tiden.

Efter Maxi for vi vidare till Lidl på Gryta.Köpte mera där.
Bägge var vi hungriga vid det laget och hade köpt Sushi på Maxi som var på väg ur datum.

Ställde oss i solen på ett ställe och åt upp Sushin i bilen.
Starkt och gott med wasabin.
Nyttig frukost :)


Dottern körde hem mig, då det var dags för henne att hämta lillan från skolan.

Båda var vi jättetrötta vid det laget.
Jag bar upp mina 4 kassar till lägenheten.
Var tvungen att bara sätta mig i soffan med en kopp kaffe innan urlastning av varorna.

När det var gjort intog jag viloläge igen.Hade inget val.
Somnade till en kort stund.
Kändes skönt att få undan handlandet.

Vid 13 tiden var det då dags för tvättstugan.Körde 3 maskiner totalt.
Fick rent bäddöverdraget och sängöverkastet samt underkläder.
Blir inte mycket tvätt när jag går hemma bara.

Hostade en hel del under dagen.Det är lite oroväckande.Vill inte ha tillbaka den tärande hostan.
Hoppas tiden till Gastroskopin snart kommer så det kan åtgärdas, det som felar i magen.

Efter tre vändor till källaren så krävde kroppen vila igen.
Gav den det tills det var dags att åka iväg till Eskiltuna och min äldsta dotter samt lillkillen.
Dottern hade haft ett elakt migränanfall under dagen och var väldigt medtagen.
Lillkillen överlycklig när mormor kom.

Mysigt att vara med mina älsklingar några timmar.Svärsonen kom med thaimat och vi åt.Dottern sänkt rejält men kunde då äta och vara upprätt iallafall.Jag vet hur hemska dessa attacker kan vara.
En kollega hade hjälpt henne komma hem, samt hämtat lillkillen från förskolan.
Hon hade inte fixat det själv.

Var med och badade lillkillen, lekte en kort stund innan jag var tvungen att fara hemåt.Mina krafter var då helt påväg att ta slut.
Pratade med min käresta på hemvägen, då hans arbetsdag också var slut.
Saknar honom så!

Kom hem och kröp i nattlinnet direkt.
Åt lite av medhavda thaimaten som jag fick med hem.
Kaffe och många goa meddelanden med kärestan innan sovdags.

Jag är helt imponerad själv över hur mycket jag mäktade med att göra denna dag.Känner det nu på Fredagsmorgonen.Jag är jättetrött i kroppen och huvudet värker.
En dag med vila som huvudpunkt väntar.

Skulle behöva införskaffa syrsor idag till min vackra spindeldam som börjar vara hungrig.
Likaså få iväg läkarintyget till min chef.

Dagen får utvisa hur mycket jag orkar.

Nu kaffe.Frukost till Ville katt och softa i sängen.Kanske en tupplur till innan jag kliver upp för denna nya dag.
En Alvedon får ta hand om huvudvärken.

Vad jag längtar efter att återfå mina krafter...min ork!
Viljan är större än orken....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8
9
10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se