Om ingen vill ha dem förstås.

Jag orkar inte hålla på och annonsera och krångla något, utan det jag inte längre behöver kommer att köras till återvinningen, så snart någon orkar hjälpa mig bära.

Det är en säng, 120 cm bred.

Den är mjuk och bekväm.Använd i många år men funkar ännu hur bra som helst.
Kaffefläckar på ena sidan och märken efter flyttar och användning i övrigt.

Hämta den som behöver :)

Ett runt vitt köksbord.
Helt ok.
Penselmålad skiva.Inte så snyggt men funkar.Jag hade duk på den själv.
Den följde med min lägenhet.
Annars hur bra som helst, stabil och duglig.

Sedan finns det i källaren ett nattduksbord av furu.
Helt ok.Vill bara inte ha den längre.
Ska ha vita själv.

En tvbänk av glas
Och en tvbänk svart folie.

Allt slängs om ingen vill ha dem

De tar bara onödig plats att förvara

Det satt verkligen fint med en ledig dag efter körningen i snöovädret kvällen innan.
Jag var väldigt trött på kvällen då men hjärnan fungerade bra.
Tyder på att min återhämtning har fungerat och jag börjar vara med i matchen igen.
Känns toppen!

Började dagen med att sova lite längre.Vid 8 tiden gick jag så upp till katternas mjaurrande förtjusning.
Tittade ut på det vita vackra vinterlandskapet.
Var glad och lättad att jag inte behövde ut igen förrän det var dags att åka till affären senare.
Behövde en vilodag.

Fixade mitt morgonkaffe.Gav pälsälsklingarna sin frukost.
Sedan gosade jag ner mig i sängen igen, för att njuta av kaffet och blogga lite.
Tog först mina tabletter.En för magen och den andra för blodtrycket.

Har nu fått tablettintaget i fas.Det känns bra att ta dem samtidigt så blir inget glömt.

Sedan jag började med blodtrycksmedicinen så känner jag av mera magsmärtor.Såg att det hör till biverkningarna.
Går väl över när kroppen vant sig.

Min ambition är att få ner blodtrycket vartefter, så jag kan lägga bort medicinen.
Undvika stress, äta bättre...dvs mera regelbundet, träna och på så vis få trycket att gå ner.
Jag tror inte att trycket kommer sig av glappet i hjärtklaffen.
Har ju ett gäng överviktskilon att bära på.Men jag har bestämt att det inte får stressa mig till någon bantning som så, utan de får betas av vartefter träningen kommer in i bilden mer och mer.

Gick 6 km dagen innan till och från jobbet.Alltid en början :)

Efter morgonkaffet fick det bli omhändetagande av gårdagens disk.
Väntade in fastighetsskötaren som skulle fixa nya nycklar till dörrlåset och postfacket.
Förre hyresgästen hade inte alla kvar så det blir nya nycklar till oss.

Mats på Avorum kom och fixade detta.Våran supertrevliga fastighetsskötare.
Han fixar allt och det snabbt.
Alltid lika trevlig, leende och glad.

Skrev på papper om de nycklar jag mottog.Han grejade låstet och postfacket.
Tryggt med vetskapen om att inga nycklar är på vift.

Jag frågade om kommande flyttstädning och dess omfattning.
En normal städning behövs bara då det skall in och renoveras rejält när vi flyttat.Känns bra!
Vi kommer att ha fullt upp ändå.

Efter Mats gått så gick jag ner för att skotta fram bilen ur snömassorna.
Det tog sin tid och kraft då det var över 2 dm snö på bilen och mängder runt om.

Snön satt som fastkletad på hela bilen.Även på alla sidor, så det märktes att det varit blåsigt.
Blåste ännu friskt när jag jobbade på med att få fram min Emil V70.

Fick låna en skovel av en granne för att skotta rent min plats.
Han var ute i samma ärende med sin bil.
Visste att det skulle bli kallare till idag och ville ha bort snön så den inte låg kvar som hårda klumpar.

Åkte till Maxi, handlade kattmat och strö till deras lådor.Lite annat för att komplettera hemma.

Kom så hem.Kände mig trött och hungrig, så det fick bli soppa, knäckeostmacka och soffläge en stund.Piggnade till igen utan problem.
Bar ner återvinningsprylar till bilen.Dammsög.Så skräpigt överallt när jag röjer i mina grejer, sorterar och kastar.
Bereder inför flytten till det nya.
Rensar ur allt jag inte behöver.

Senare kom mitt lilla barnbarn och bassethundarna hit.
Lillan badade medans jag grejade vidare härhemma.

Hon älskar att skumbada hos mormor, med sina leksaker i badet, sitter hon och sjunger för sig själv.

Jag fixade middag åt oss tre när dottern kom tillbaka.
Dukade i köket och njöt av god mat och varandras sällskap.
Mycket att prata om då det är ett tag sedan vi sågs.

Pompis katt fick följa med sin familj hem igen.Hon var nästan 2 veckor hos mig.Hon gillar inte transportburen.
Ville katt var så nöjd att ha mormor för sig själv.
Han gav mig en peelingbehandling i ansiktet som tack när vi senare låg i soffan och såg på tv.

Så sträv tunga har han, så det gör ont stundtals när han tvättar ihärdigt.
Får passa så inte huden går sönder :)
Noggrann herre.

Tog mig själv ett varmt bad och somnade med lite fuktigt hår senare vid 22.30 tiden.

Älsklingen ringde när han åkte hemåt på natten, efter sitt jobb.
Inga bussar tvättades då det var för kallt.-12 när han åkte hemåt.
Men bussarna måste ju städas, tankas och fixas i övrigt, så han hade att göra ändå.
Somnade om tryggt när han landat hemma hos sig.

Inatt låg jag i min säng och njöt av min älskades röst i mitt öra.
Han ringde mig när det var dags att lämna arbetet och igen när han väl rullade hemåt.

För mig en stor trygghet.
Få veta att han kommer hem i god ordning.
Framförallt denna natt då snön vräkte ner och det blåste stormvindar.
Han hade jobbat en bra bit in på natten.

Min egen arbetsdag blev också spännande då det vid 15 tiden igår började snöa.
Fick min buss försenad i Västerås och lastade på 26 resenärer som skulle med mig till Arlanda.

Ditresan gick skapligt då jag valde att köra mindre vägar.Hörde på trafikradion att det skedde olyckor på de större vägarna.
Bästa var att undvika dem helt.
E18 och E20 brukar vara ställen där det händer mycket.

Tog tid att lasta ur alla med bagage i snålblåsten och det ymniga snöfallet.
Hade med ännu fler kunder från Enköping.
Hade med skidlandslagets massagebänk i bagaget till Arlanda fick jag se vid avlasningen :)

Fick massor med beröm av de resenärer jag hade med dit :)
Att det var tryggt att åka med mig, märktes att jag kunde mitt jobb.
Alla tackade på sitt sätt och lovade återkomma till oss på vidare resor.

Många tackade för den fina, utförliga och lugnande informationen jag gav och jag sög i mig av alla goda ord.
Det är sådant varje människa behöver.Få höra att man gör någonting bra.
Kändes toppen :)

Tänk om Swebus visste vilka klippor till förare de har!

Även där i förseningen och snöovädret valde jag att leverera proffessionell service, toppkörning och ett lugn som fick alla att slappna av under färden.

Leende vinkade jag av alla, stängde luckorna och åkte runt Arlanda för att lasta dem som skulle till Västerås
Kissnödig och kaffesugen var jag.
Det tar på krafterna att sitta helkoncentrerad, med all det ansvar vi axlar för våra kunder och medtrafikanter.
Vi själva belönas inte ens med att hinna gå på toaletten innan återfärd.
Körtiderna är så intajtade så det ger inte en minut över till annat än bara körning.

Det var bara att leende lasta på väntande, smått irriterade kunder och be om ursäkt för förseningen.
Glömma att jag var så kissnödig att det gjorde ont i magen.
Kaffethermosen fick stå kvar i väskan, orörd.Även fast jag behövt en slurk innan det var dags att rulla mot Västerås igen i snökaoset.

20 minuter försenad lämnade jag så Arlanda.Hörde om olyckor längs E18 och E20 på radion, så valet var enkelt.
Det blev lilla vägen hem också.Vid det laget hade snöfallet tätnat och blåsten ökat.
Det drog och slet i bussen, torkarna vispade ilsket på för att hålla sikten någolunda fri i framrutan.

Bilar blockerade lite varstans, de for som Bambi på hal is.En del kröp fram i slowmotion, jätterädda och osäkra.
Vägen i sig var bara vit, utan vägkanter och markeringar synliga.
Tungan rätt i munnen och bara köra på känslan och rutinen.
Känner vägen väldigt bra.
Snörök överallt och det var bara vitt, vitt.
Snön vräkte ner mot vindrutan.

Fick långsamma fordon framför mig som jag var tvungen ta mig om vid bästa tillfälle.Hade inte tid att krypa fram i 30-40.
Rullade på och kunderna mina såg helt avslappnade ut där de satt i min varma Scania.
Var så kaffesugen och kissnödig.
Men i det läge som rådde kunde jag inte släppa vägen med blicken för en sekund ens.

Erikssund, Varpsund, Grillbyrondellen...jag betade av mil efter mil och landade i Enköping 25 minuter försenad.
Lugnade där en flygkapten som väntade på bussen mot Arlanda.
Jag visste vart den befann sig och han blev trygg i det.
Hade varit i telefonkontakt med den bussen stunden innan.

Den satt fast bakom dubbelplogning längs E18.Färden gick långsamt så de var sena.Kändes bra att kunna ge besked till orolig kund.

Fick också veta då jag kontaktade vår Trafikledning om min försening, att det var totalstopp mellan Örebro och Karlskoga.Stor trafikolycka med mängder av bilar inblandade.
Där satt våran Stockholmsbuss fast.

Fortsatte färden längs en oplogad E18.
Kunde göra några försiktiga omkörningar men det hjälpte föga, så jag tog den trafikrytm som rådde.
Några våghalsar kom farande förbi i vänsterfilen som det låg ca 7-8 cm snö på.De skulle om till varje pris.

Anlände till Västerås 25 minuter försenad, till min väntande kollega.
Mina kunder visste inte till sig av glädje och tacksamhet för den resa jag bjudit dem på :) Så tryggt, säkert och bekvämt.
Så mycket beröm!
Kändes härligt.
Jag var så kissnödig så det gick vågor i mina ögon.

Vi byttte förare.Jag grovstädade bussen invändigt och vinkade av kollegan, efter att jag gjort rent vindrutetorkarna som var tjocka av snö och is.

Pjuh!!
Denna dag fixad med glans.
Swebus fick gott betyg även denna snöstormens eftermiddag och kväll.
Jag hoppas mina kollegor fick köra på plogade vägar sedan under resten av kvällen.

Tog mig till depån.
Fort som ögat på toaletten...min mage värkte och kisset alldeles brunt.
Vågar ju inte dricka någonting när jag är så kissnödig, för då trycker det ju bara på mera.

4 1/2 timme avklarade i hård press och full koncentration.
Jag är tillbaka i matchen igen efter min frånvaro.
Kändes toppenbra!

Kom hem trött, kaffesugen, magen ömmande och snö i håret till två väntande katter.

Ringde min älskade och hörde hur det gick för honom och hans elev.De var sena men det rullade på.
Flygkaptenen i Enköping hade berättat att han pratat med en så trevlig kvinna vid ratten på bussen mot Västerås :)
Kul att höra det också.

Han brukar åka ofta med oss.

Swebus levererar :) oavsett väglag och väderlek.

Ligger vaken i natten efter att ha pratat med älsklingen i telefon.

Det är ett riktigt tufft snöoväder inatt som började igår eftermiddag.
Ville höra att han kom hem ordentligt.

Gick upp och tittade ut då jag hörde hur det ven i knutarna av blåsten.

Balkongen är jättevacker med all snö som yrt in och fastnat i nätet som jag har för katternas skull.

Se bara så fint :)

Lilla kattfröken Pompis ligger och snarkar vid mina fötter :)
Trygg och fin

Under de två månader som jag varit hemma sjuk tidigare, så gick jag upp i vikt på ett så konstigt sätt.
Det kom snabbt och lade sig på ställen som jag tidigare inte upplevt.

Efter många prover och tester så kom vi då fram till att mitt blodtryck ligger för högt.
Nu har jag ätit medicin mot det i ett gäng dagar och poff....så har vikten börjat rasa.
Det är vätska som samlats i min kropp och nu kommer överflödet ut med medicinens hjälp.
Milt vätskedrivande.

Så skönt!
Inte behöva känna mig så svälld.

Jag traskar och går ju flera kilometer mest varje dag och det känns också toppen.
Jag är ju van att röra på mig och det ordentligt.

Denna morgon vaknade jag riktigt tidigt. Redan 4.30 fast jag inte börjar jobba förrän 8.20
Har en delad tjänst idag och det innebär att jag har minst 3 timmars rast.
Tänkte komma hem då och äta mat och ta mig en vila innan det andra passet för dagen.

Har duschat, fixat frukost med til jobbet, plockat undan disken från igår.
Pysslat med katterna och plockat undan härhemma.

Känns lite som att jag är i fas.
Märker att jag får krafter åter varje dag som går.
Sedan blir det stunder då jag glömmer bort mig och jobbar på för mycket med det jag just då håller på med.Som igår i källaren, fast jag redan var trött och behöver vila.

Ska bli riktigt skönt sedan när vi är två med sysslorna.Det blir inte jobbigt för någon av oss.
Bägge kan ägna sig åt det som är njutbart istället.
Typ varandra :)

Jag skall snart börja höra mig för hur mycket jag kan få för min bil när den skall säljas.
Den måste bort ifrån oss.Alldeles för stor kostnad.
Jag använder ju bilen så lite.

Måste först bara rengöra den riktigt ordentligt.

Sedan behövs ett släp och starka armar för att köra bort en massa gamla möbler och prylar från källaren som jag inte längre vill ha kvar.

Vill ha sådant klart innan älsklingen flyttar in.

Vi har många banankartonger i källaren för våran flytt sedan.
Kommer att börja packa redan under Januari månad.
Får ju nycklarna 1/3 och då vill jag genast börja göra iordning det nya.

Sätta upp gardinstänger och gardiner.
Ta dit saker vartefter och plocka in för att få en god ordning från första början.

Sedan får vi se hur mina nuvarande hyresvärdar gör med denna lägenhet.
Om de kan ta den en månad tidigare oxh vi kan flytta helt direkt vi får det nya.
Denna skall ju rotrenoveras och de visste inte om de fick tag i hantverkare innan februari månads slut.
Håller tummarna att det är flyt så vi inte behöver ha dubbla hyror under mars.

Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe här i sängen och dra på mig lite smink.
Att jag blir piggare gör också att jag ser gladare och mindre hålögd ut.

Så härligt :)
Det går framåt.
Snart kanske jag kan knäppa igen mina jobbarbyxor igen.
När vikten lägger sig tillrätta, sakta men säkert.

I min ålder brukar många redan ha stadgat sig sedan lång tid tillbaka med sin kärlek och livskamrat.
För min del kom kärleken sent in i mitt liv.

Visst har jag älskat och varit förälskad tidigare, i mitt äktenskap och även efter.
Men jag har aldrig känt som jag gör nu.Ett sådant djup i mina känslor.
En sådan passion, tillit och glädje.

I min kärlek idag känner jag en sådan trygghet.Han låter mig vara den jag är, utan att ifrågasätta.
Jag måste inte stå till svars för hur jag tänker, agerar och mår.
Han bara finns där för mig :) i alla väder och sinnestillstånd.

När vi talar om detta så kan han bara le mot mig och säga: Varför skulle jag vilja ändra på dig?
Du är den jag älskar så som du är.
Sedan kan han rada upp de egenskaper han finner hos mig.

När jag hör honom säga dessa ord så fylls jag av en sådan värme inombords.
Det är ju precis så jag känner för honom.
Finns ingenting jag vill ändra hos honom.En mer ärlig och öppen man med en inre vilja och styrka, har jag aldrig tidigare mött i mitt liv.

Han vill så väl för så många och det jag mest beundrar hos honom, det är hans förmåga att säga ifrån när någon kliver över gränser.
Ingen trampar ner honom!

Jag är ärligt talat så grymt trött på alla velournissar i vårt land som inte vågar rakryggade, stå upp för sig själv och sin familj.
Det mesas och daltas åt alla håll och kanter.
Resultatet blir bara att ingen vågar säga sin mening.
Jag avskyr sådant!

Var rak och ärlig!
Stå för din sak och tro på det du gör.
Det är enda linjen som gäller.
Dalt och pjolt leder ingenstans.

Jag ser så fram emot att flytta ihop med min, både fysiskt och psykiskt starka, rakryggade och ärliga man.
Vi kommer att vara och är redan ett hållbart team som står upp för varandra.
Vi vet vart vi har varandra och vet vad den andre känner och tycker om tillvaron.

Det han säger till mig, det menar han och så vill jag ha det i relationen till den människa jag lever närmast.
Sedan är det viktigt med passion och glöd.En gemensam tillvaro med mycket fysisk närhet, alla tider på dygnet och det överallt.
Finns inga begränsningar.

Aldrig att vi kommer behöva vakta ryggen mot varandra utan den öppna dialogen skall ständigt finnas där.
Rakt språk, red ut om något är oklart och sedan gå vidare.
Inget ältande, gnällande, skällande eller i övrigt, själadödande vill vi ha.
Det finns inte tid för sådant.
Livet är alldeles för sårbart och kort för att lägga tiden på en massa onödigt dravel.

Vi skall leva fullt ut, njuta och må gott av varandras närhet och trygghet.
Skapa en gemensam tillvaro som passar oss båda.
I detta också egentid som också är oerhört viktigt.

Vi har fördelen att arbeta med samma sak och det skapar en förståelse.
Det boende vi redan hittat och kommer flytta till 1/3 som senast är en första viktig del i vårt praktiska liv.
Bo bra.Trivas på arbetet.
Köra den bil vi båda vill ha.

Se till att ha den fritid med de aktiviteter vi båda vill ägna oss åt.
Tillsammans eller var för sig.Det finns inget som säger att man måste sitta fast i varann som plåster ständigt.
Tilliten och tryggheten är grundpelaren i en sund relation.

Vi har gjort valet att leva tillsammans och då kommer vi att använda alla dessa fördelar vi har, i vårt lika tänk.
Gemensamma passioner som ger oss så oerhört mycket.

Drömmar som vi redan börjat förverkliga som saknats i bådas liv tidigare.
Prova nya saker, leva ut känslor och passioner.

En härlig tid väntar.
Självklart inte ständigt i rosenskimmer men jag vet att vi båda kommer att göra vårt yttersta för att detta skall bli bra.

Vi skapar en energi tillsammans som ger oss styrkan att ta hand om allt det som ligger ikring oss.
Båda har vi gamla sjuka föräldrar.
Barn och syskon som behöver oss ibland.
Djur kommer alltid att finnas i vårt liv och vi har även den gemensamma passionen husvagnsliv.

Styrkan att bära varandra finns redan.
Ingen av oss har någon som helst nytta av att försöka trycka ner den andre eller på något vis vilja ont.

Båda är vi ordningsmänniskor.
Helt, snyggt och rent vill vi ha det.
Praktiskt och lättarbetat.

Jag längtar så efter att vi skall gemensamt inreda vårt nya hem.

Börja på nytt, tillsammans med en människa i denna ålder, är ett beslut som man tar bara om man är absolut säker på sina känslor.

Han är mannen jag sökt, som jag inte trodde fanns.
Som jag hade givit upp att söka efter.
En dag stod han bara där, tog min hand i sin starka, trygga hand och presenterade sig.
Aldrig jag trott att vi idag skulle stå där vi är idag...

Sambos om ca 3 veckor.

Vad jag älskar denna man.
Mitt livs kärlek
Detta trodde jag inte när jag med stor sorg i mitt hjärta lämnade Örebro och min dåvarande kärlek, för drygt 2 år sedan.
Med tron att jag aldrig kommer hitta mannen jag kan fungera med till fullo

Nu är vi snart sambo....

En dröm går i uppfyllelse :)

Varje dag i resten av vårt liv vill jag värna och vårda kärleken vi bär, för varandra och för vårt liv i gemenskap.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Från idag är jag inne på mitt eget schema igen.
Det började med en lång dag.
5.57-15.40
Gick till depån då min bil var kvar där sedan Nyårsafton.Kallt och friskt ute.

Trevliga turer med kunder som saknat mig under min sjukfrånvaro.
Så kul att höra det :)

Kall buss framme på förarplatsen.Frös om fötterna.
Vet inte om det var för lite kylarvätska i bussen för jag kände värmen komma kort i svängar.
Kontaktade Trafikledningen om detta.

Hade två timmars rast på depån.
Satt och pratade med kollegor och blev tom bjuden på lite mat av F som hade så mycket mat i sin låda.
Jättegod laxgryta.
Så gullig gjort :)

Körde sedan andra vändan och fick lite extra jobb med hanteringen av en rullstol, som tog tid.Hade svårt att hålla tidtabellen men vägrade stressa upp mig.

Kom hyfsat i tid till Västerås.

Handlade lite på vägen hem.
Bara det nödvändigaste.
Tänkte äta ur frysen denna månad och på så vis spara pengar.
Det är massor med mat där.
Behöver rensas ur.

Kom hem, jättetrött.
Fixade mat.Värmde Jansson ur frysen.Kaffe och pepparkaka till efterrätt.
Prata med älsklingen när han åkte till jobbet.
Han packar för fullt hemma på sin lediga tid.

Själv gick jag ner med julpyntkartonger till källaren.Röjde lite där innan jag insåg att mina krafter inte räcker mera idag.
Lyssnade på kroppen och gick upp.
Diskade tidigare.

Måste ta det lugnt denna vecka så jag kommer in i jobbet ordentligt igen.

Jättekul att jobba var det och den känslan sätter jag som den positiva upplevelsen för denna dag, som jag utlovat att ha med varje dag.
Någonting positivt levererat :)

Jag har så svårt med människor som lägger sig i andras liv och vedemödor.

Är det inte bättre att sopa framför egen dörr först innan man ger sig in i utryck och åsikter om andra människors liv.

Jag är övertygad om att när var och en sköter sina egna förehavanden och ordnar med sina egna problem, så används energin till något mera konstruktivt.

Varför hacka mer på andra om man själv inte ens har lyckats med konststycket att tex hålla ihop ett förhållande eller ett äktenskap.

Vem ger en rätten att klanka ner på andras kraschade liv och i dessa lägen försöka styra, ställa och manipulera.

Låt var och en sköta sitt!

Knepiga människor finns det gott om tydligen och jag ställer mig frågan som alltid....har ni inget eget liv?

Jag hoppas att ni har så pass med förstånd i skallen att det motstånd ni möter, får er att vakna till.

Sköt ert!!
Låt andras liv vara