Loppet i tunneln längs nya Citybanan blev ett härligt minne för livet.
Redan i förra blogginlägget skrev jag om känslan av att jogga fram, under kyrkor, kyrkogårdar och sjöbotten.

Min kropp var riktigt glad över att få springa lite. Det var inga längre sträckor, men ändå.
Springet finns där i benen.
Joggade och gick raskt mest hela tiden.

Sista sträckan var grymt jobbig.
Värre än Abborrbacken i Lidingöloppet. Uppför under lång sträcka och med 14% lutning.
Trodde att lungorna skulle sprängas.

Målgången var riktigt skön.
Där stod mycket folk och väntade på oss som kom ångande in den sista biten.
7.6 km fixat!

Vi fick vattenflaska, påse med nötter, burk energidryck, äpple fick vi vid målgång.
Gott med vatten!

Ringde till min dotter direkt.
De letade sig fram till Södra Station där jag befann mig.
Medborgarplatsen.
Bra gjort utav henne då det var mycket bilar och folk i rörelse.

Vi letade oss ut ur stan och åkte till Enköping.
Köpte mat på Max och åkte sedan till Frösvi rastplats.
Besökte toan.
Jag hade bytt till torra kläder i bilen.

Vi åt maten med god aptit.
Jag orkade inte allt så hundarna fick sig liten munsbit.
Rastade hundarna, sträckte på stela benen och sedan körde tjejerna hem mig.

Kom hem och duschade.
Lade mig att vila.
Älsklingen var iväg på sitt håll.
Somnade till en kort sväng på soffan

Kvällen ägnade vi åt att bara vara.

Det blev några steg denna dag

Fick lov att sova natten och sortera intrycken först, innan jag kunde skriva om Lördagen.

Sov ju inget vidare natten innan då grannarna hade fest, så jag vaknade ganska trött vid 6 tiden på Lördag morgon.
Packade kassen med sådant som skulle med till dagens äventyr.

Det var dags för Tunnel Run Citybanan 2017.
Tog mig lite kaffe och smörgås.
Var inte frukostsugen ännu vid den tiden.
Packade med mig det som jag sedan skulle äta i bilen.
Klädde mig, valde skor med omsorg, på med tidtagningschip, pannband, den oranga västen och överdragsjackan som jag kunde avvara till behövande.

Min yngsta dotter, barnbarn och bassethundarna, kom ich hämtade vid 7.30
Full rulle mot Stockholm.
Vi var ute i god tid då vi inte hade en aning om hur mycket trafik och folk det skulle vara.
Ville vara där i god tid.

Åt frulle i bilen. Yoghurt och musli. Lite smörgås.
Dottern hade med kaffe.

Bytte skor i bilen för dem jag valt, tryckte vid fotknölen.
Så ville jag inte ha det.

Var så framme vid 9 tiden och det var redan en hel del folk i rörelse.
Blev avsläppt utanför startområdet vid Karolinska institutet.
Det var kallt och blåsigt och så långt till min start så dottern plockade upp mig igen.
Var kvar i bilen i en dryg halvtimme till innan jag valde att gå en bit extra för att få röra på mig innan loppet.

Sedan var det toakön som gällde. Hör liksom till att stå och köa med alla andra, till bajamajorna.
Strosade omkring och lyssnade på speakern på scenen.
Grupp efter grupp kallades fram.
Första start hade gått vid 9 tiden och jag skulle starta 11.00 i Charitygruppen.

Vi var klädda i orangefärgade västar.
Vår startavgift som var högre, gick oavkortat till Stadsmissionen och det kändes toppen.
Att göra en insats samtidigt som man själv hade kul.

Vår start gick och mina krav var inte stora inför min egen prestation. Detta var ju ingen tävling som så.
Jag ville genomföra detta och det genom att gå/powerwalka och kanske jogga nåt steg.
Upplevelsen var viktigast och att ta lite foton som minne.
Det fick jag :)

Se bara...

Det blev ett fantastisk äventyr under jord.
I servicetunneln till den nya Citybanan så joggade/gick/sprang jag och massor med andra, under kyrkor, kyrkogårdar och Riddarfjärdens vatten till Medborgarplatsen.

Först drygt 2 km utomhus innan vi kom ner i tunneln.
Det var mörkt därnere.
Lagom temperatur och så grymt häftigt.

Tanken att få uppleva detta nu och aldrig mera få möjligheten, var hisnande.

Jag stannar detta blogginlägg här då jag måste klä mig för att åka och jobba nu.
Det är Söndag morgon och plikten kallar.
Jag skriver mera när tid ges för det varcen härlig, spännande och lite läskig Lördag där i Stockholm

Återkommer
Njut av fotona sålänge...