Alla inlägg under april 2017

Av Sirpa - 10 april 2017 10:16

Jag är en människa som är väldigt påverkad av dofter.
Sniffar på allt i min väg :)

Det började nog redan som barn när min lillebror föddes :)
Jag var då 11 år gammal och jag minns det så väl när mamma kom hem med honom från bb.

Jag tyckte att han var helt underbar.
Så liten och så väldoftande.
Minns hur jag ofta hade näsan mot hans huvud och kind, kände in doften som var så ljuvlig.

Detta fortsatte sedan med mina egna barn och jag sniffar på dem än idag, fast alla tre är vuxna och har egna barn.
Likaså barnbarnen.

Doften som min älskade sambo bär är för mig så oerhört viktig.
Nu när jag är förkyld och täppt så kan jag inte känna doften av honom.
Hans doft är för mig den underbaraste på denna jord.



Av Sirpa - 9 april 2017 21:47

Redan då jag vaknade imorse så kändes det hur denna dag skulle bli.
Jag var helt slut efter natten och hostade konstant i flera timmar.

Parkerade mig i soffan efter en varm dusch och gjorde inte många knop denna Söndag.

Älsklingen åkte iväg för att träffa sina söner.
Kokade på örtthe med honung och låg sedan i feber, hela dagen på soffan.
Sov säkert 3-4 timmar totalt, i flera omgångar och vaknade sedan alldeles vimmelkantig.

Åt av makaronilådan som inte smakade nånting då jag tappat lukt och smak helt.

Älsklingen kom hem vid 17 tiden.
Jag hade knappt styrfart då.

Ringde redan på morgonen till jobbet att jag inte kommer på måndag.

Av Sirpa - 9 april 2017 07:33

Denna natt var riktigt jobbig.
Vaknade flera gånger av våldsam hosta.
Var så täppt i näsa och luftvägar att det var svårt att andas.
Gick upp och bara försökte få luft mellan hostattackerna.

Fick det att lugna sig såpass att jag kunde somna om efter nån timme.
Vakna vid 7 tiden och det bara slet i halsen på mig.
Skrällig, obehaglig hosta som fick mig att gå upp.
Huvudvärk och så grymt ont i mage och revben av hostan.

Jag blir inte bättre, utan sämre!

Nu har jag hostat upp en massa och halsen blöder.
En kopp varmt kaffe smakade gott, tror jag...
Tappade lukt och smak igår redan.

Det är inte tal om jobb imorgon...

Av Sirpa - 8 april 2017 14:59

Natten som gått blev timmar av medvetslöshet för mig.
Sambon berättade på morgonen att jag sovit tungt, brännhet av feber, så jag hade sparkat av mig täcket.

Vaknade vid halv 6 av att jag hostade våldsamt. Gick upp för att inte väcka min älskling som sov tungt.

Var darrig i knäna och matt i kroppen.
Klibbig ännu efter nattens febersvettning.
Kaffebryggaren blev min första goda vän denna Lördagsmorgon.

Tv:n blev nästa vän med uppdateringar om gårdagens händelse i Stockholm.
En mardröm som var väntad tyvärr.
Varför skulle vi komma undan terror i vårt land, när vi tar in precis vem som helst hit, utan förbehåll.
Allt var bara en tidsfråga..

Drack mitt kaffe och hostade upp nattens ansamling av elände i luftvägarna.

Samlade ihop tvätten och bytte om.
Tog hissen ner i källaren och laddade alla tre tvättmaskinerna.
Mycket tvätt då jag bäddat rent och alla jobbkläder skulle tvättas, bådas uniformer.

Tog mig en lång och välbehövlig dusch innan älsklingen vaknade och vi åt frukost tillsammans.
Båda hostiga och medtagna.

Ner och laddade om tvättmaskinerna och hängde tvätt hemma.
God doft och bra för den torra luften med fukt.
Hämtade upp det sista innan jag tog fram strykbrädan.
Min meditation har blivit att stryka tvätt nu.
Förut var det handdisk, men vi har ju diskmaskin nu :)

Sambon åkte iväg för att ordna med egna ärenden.

Påskpyntade, städade, fixade lunch åt mig själv.
Fick lov att ta hostmedicin och alvedon senare.
Fick huvudvärk och kände att orken är väldigt begränsad idag.

Av Sirpa - 8 april 2017 07:32

Det är väl ungefär så jag kan beskriva gårdagen och kvällen.

Allt började på morgonen tidigt, då jag inte kunde sova pga hosta, oro i kropppen och känslan av feber.

Kände att min ork inte fanns för någonting längre.
Släpade mig iväg till jobbet med tunga ben på cykeln.
Andningen så tung och ansträngd att någon hastighet inte existerade i mitt trampande.

Kom till jobbet genomsvettig och darrig.
Det var bara att köra igång.
Denna morgon fick jag med en ny kollega som behövde vidareutbildning i vårt biljettsystem samt annan hjälp som han ännu inte tillämpat fullt ut.
Bla microfonteknik, information och annat matnyttigt för att få arbetet att bli smidigare.

En trevlig syssla tycker jag själv då proffessionalism är mitt bord i arbetet.
Jag vill verkligen leverera fullt ut till kund och vara en god företrädare för vårt bolag.
Vi är ett varumärke och det trivs jag med att värna om.

Han var en tacksam "elev" då han vill göra sitt bästa.

Vartefter vi jobbade på och for mot Arlanda med många kunder i bussen så kände jag hur min kropp blev sämre och sämre.
Jag nös i ett, hostade, snorade och kände mig riktigt eländig till sist.

Den förkylning som knackat på dörren, under hela veckan, tog nu över helt.
Jag mådde riktigt dåligt och kände att detta inte håller längre.

Kollegan gav förslaget att han kan köra den andra delen av körningen, efter rast, själv, så kunde jag åka hem.
Ringde min chef och trafikledningen och så blev detta ordnat.

Vi fick förarbyte i Västerås i vanlig ordning och sedan blev jag hämtad av min älskade sambo från jobbet.
Cykla var inte tänkbart.
Den blev fraktad i vår bil.

Kom så hem, helt färdig!
Av med kläder och in något varmt.
Frös så jag skakade.
Bäddade ner mig i soffan med varmt kaffe och filtar.

Älsklingen åkte iväg och hämtade mediciner från Apoteket och straxt efter det var det dags för honom att åka till jobbet.

Jag tillbringade eftermiddagen och kvällen i soffan.
Febern ökade och nysningarna hotade med att spränga skallen på mig. Snoret rann i ett.
Rungande huvudvärk och på det illamående.

Älsklingen ringde från jobbet och hörde efter hur det gick för mig och bad mig ta på nyheterna.
Något hemskt hade hänt.

Gjorde som han sade och blev sedan fast i nyhetsrapporteringen om terrorattacken i centrala Stockholm.
Mina döttrar kontaktade mig och vi slöt upp samtal via telefonen, i det hemska.
Båda tänkte på min älskade som var på väg mot Arlanda.
Alla ville vi ha hem honom igen, bort från ställen där terrorhotet var stort.
Arlanda om något, är ju verkligen utsatt.

Ringde honom och kom till sist i kontakt där han kämpade med att ta sig fram på Arlanda, med alla poliser överallt. Tungt beväpnade.
Det var kaos!
Hans buss blev stoppad tre gånger längs vägen.

Det blev många telefonsamtal under kvällen och jag ville helst ha hem min älskade, i trygghet hos mig.
Oron var fruktansvärd och jag kunde inget göra, där i mitt febertöcken.

Somnade till ett par gånger och vaknade badande i svett, darrig och i en känsla av overklighet.
Var allt en hemsk dröm bara eller hände detta verkligen.
Terror i vår egen vackra huvudstad.

Jag varvade nyhetssändningar med andra program, för att bringa ordning i min hjärna.

Sedan till sist vid 22 tiden, ringer min älskade att han rullar hemåt med bussen och när jag hörde nyckeln i dörren vid 22.30 tiden så blev det stora kramen som tog över allt.
Han var trött, skärrad och full av berättelser från arbetsdagen.

En dag som för mig blev ett töcken i feberdimma.
En overklighet som idag känns jättekonstig....
Som en film på tv...

Av Sirpa - 8 april 2017 00:27

Jag är personligen så lättad över att min älskade sambo kom hem välbehållen efter sitt arbetspass

Ber för alla drabbade.

Nu har det nått vårt land också.
Oskyldiga dödas och lemlästas.
Till vilken nytta??

Av Sirpa - 7 april 2017 03:33

Det är nu Fredag morgon och veckan har ramlat på med en grym fart.

Just nu sitter jag och kämpar med att inte bli genomförkyld. Har gjort det i ett par dagar.
Nyser, hostar och halsen gör ont.

Jag vill inte bli dålig och hemma från jobbet. Vi har inte råd med det.

Dessutom skall ju min äldsta dotter och jag bort på Söndag så det är inte alls rätt tidpunkt att bli sjuk.
Jag fortsätter kämpa på.
Det är bara en arbetsdag kvar och på Lördagen får jag vila.

Min älskling ligger i vår sköna säng och skrämmer bort vilda djur så det dånar i väggarna :)
Han har varit fruktansvärt förkyld hela veckan och ändå kämpat på med jobb och allt annat som sker i livet.

Veckan har varit sådan att vi knappt setts någonting.
När jag går upp och jobbar tidigt, sover han.
Sedan när jag kommer hem så har han åkt till jobbet och när han kommer hem, sent på kvällen så sover jag.
Vi vinkar åt varann på Resecentrum eller så har han tagit över bussen efter mig då jag slutar.

Ingen kan påstå att vi direkt nöter på varandra :)
Jag är så glad över att vi bor under samma tak och har ett gemensant liv.
Det räcker gott efter all den kamp vi för i tillvaron.

Nåja... denna helg är vi lediga två dagar samtidigt.
Det skall bli skönt att bara få rå om varandra.

Jag skulle vilja hälsa på min sjuka syster men jag vågar inte med förkylning i kroppen.
Hennes kropp lider redan fullt ut av cancern som tagit över allting.
Morfinet är hennes enda räddning den tid som hon har kvar på vår jord.

I onsdags for jag efter jobbet till mitt yngsta barn och hämtade med mig lillan, så hon fick vila lite.
Lillan och jag inhandlade påskgodis och sedan köpte vi mat åt dem.
Hennes mamma har det jättekämpigt just nu med sig själv och det som tär på henne.
Livet är inte nådigt.

Lillan har haft bihåleinflammation av den kraftigare varianten, efter en jobbig förkylning först och sedan fick hennes mor öroninflammation med fruktansvärda smärtor.
Penicillin behövdes och den har sänkt henne totalt.
Bådas ork är körd i botten.

Det är många som kämpar med envisa infektioner och elände.

Vi som kör buss blir ju så utsatta hela tiden.
Senast igår hade jag en man som satt bakom mig där jag körde och hostade och nös, rakt ut över mig utan att på minsta vis försöka hålla för.
Hur skall man kunna skydda sig mot sådant? Det går ju inte.
Skulle jag säga något så klassas jag som en otrevlig, kränkande bussförare.

Detta sker ständigt.
Kunden sätter sig framme hos föraren för att inte smitta sina medresenärer...
Hmmm.... jag då?
Varför räknas inte jag till kategorin människa?
Jag bara undrar....

Påsken är snart här och som det ser ut nu så tror jag att det inte blir någon husvagn på Herrfallet till påsken.
Jag hinner inte och orkar inte besiktiga den innan.
Dessutom har vi så lite ledigt att det nog kostar mer än det smakar att stå där innan säsong.
Vi jobbar mest hela tiden och hinner inte åka dit något.

Jag vill inte stressa med det så det bästa är att lägga det åt sidan.
Vi njuter ju av att vara i vårt fina hem också.


Det har ju nyligen hänt en hemsk bussolycka igen, med tre omkomna och många skadade.

Detta har återigen skakat om vår värld och vi känner oss mer vilsna än någonsin, med vårt yrke.
Vi funderar mycket jag och sambon, om och när vi ska byta jobb.

Igår kväll igen var jag fylld av oro nör han arbetade.
Han hade problem med sin buss och det gjorde ju inte saken bättre.
Jag hade svårt att somna när jag visste att han var ute i mörkret och kämpade på.
Nu är den bussen tagen ur trafik för att undersökas och repareras.
Den släpps inte ut förrän den godkänts.
Klart att fordon går sönder och det är bra att samtal från oss tas på allvar.

Min älskling kom hem och då kunde jag slappna av.
Varje dag är en oro....
Det tar på vår ork att ständigt känna att hotet hänger över oss.
I den tidspress vi hela tiden lever under.
Det räknas minuter och sekunder för att spara pengar och vi far fram som skållade gnytter för att hinna med våra turer.
Samt att ha våra raster som lagen kräver.

Det är detta vi ifrågasätter...
Är det värt allt??
Måste vi ha det såhär?
Nej det måste vi inte!
Vi kan byta jobb för hela bussbranchen ser ut på detta vis.
Ett enda jagande och en kamp för att hålla lagar och bestämmelser.

Enormt ansvar på föraren ständigt.
Sköter vi inte detta under stressen så får vi skit från både företaget och kunderna.
Jag vet inte om jag själv pallar trycket länge till.....
Ett obehag varje dag!

Vi får se efter semestern.
Båda skall vi prata igenom situationen och se vilken lösning vi väljer.
Arbetslösa blir vi då inte, det är då säkert.

Nu ska jag klä mig och cykla iväg till veckans sista arbetsdag.
Börjar 4.52

Av Sirpa - 6 april 2017 19:18

Med stor betydelse.

Gjorde min dag :)

Älskade man :)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6 7 8 9
10 11 12
13
14 15
16
17
18
19
20 21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards