Direktlänk till inlägg 12 juni 2017

Hjärntrött

Av Sirpa Niva - 12 juni 2017 21:08

Imorse var det tidig uppstigning igen.
Närmare bestämt 2.20
Vaknade jättetrött och lite yr i huvudet, då jag steg upp.
Alldeles för få timmar av sömn innan.

Gjorde allt jag behövde innan det var dags att gå till jobbet.
Tog med paraply, då det såg lite regntungt ut på himlen.

Den kom till nytta.
Hann bort till Klockartorpet då det började regna och straxt efter jag kom in på depån så vräkte regnet ner.

Gick ut till min buss och gjorde allt som behöver göras.
Blåste igång den i alkolåset, startade.
Gick igenom bussen då det ofta är skräp kvar som kollegor inte orkat plocka ur.
Jag vill erbjuda mina resenärer en ren och fin buss.
Kollade även toan.

Reste upp lite stolsryggar och rätade till gardiner.Kastade skräp.

Satte mig tillrätta.
Loggade in i biljett/bokningssystemet.
Ställde in stol och speglar.
Plockade med alla reglagen.
Testade microfonen.
Skulle sedan ladda i mitt förarkort.... och hittade den inte nånstans!!
Full panik!!!
Vi får ju inte köra utan kortet.

Kom på i min stress att jag bytte skjortan denna morgon och kortet låg säkert kvar i bröstfickan på den i tvättkorgen.
Såg på klockan att det drog ihop sig till avgångstid och det väntade 12 resenärer på mig.

Snabbt beslut togs och jag for hem, ställde bussen utanför och rusade in.
Inget kort i bröstfickan och det var bara att rusa ut igen till bussen.
Full rulle till RC och mina väntande resenärer som stod i vätan av regnet och väntade.

Tog beslutet att köra utan kort.
Kunde inte strandsätta mina resenärer som bestod av flygvärdinnor och affärsmän som hade tider att passa.

Letade förtvivlat i min väska, i kläderna och det vara bara att inse att kortet var borta.
Hade det dagen innan.
Jag var helt förstörd och stressad så jag var yr och förvirrad.
Fruktansvärda böter väntade mig om det ville sig illa.

Jag tog det!

Ringde Trafikledningen och meddelade mitt läge.
De blev sur och anklagande.
Jag fick absolut inte köra men jag stod på mig, att jag vägrar svika mina resenärer.
Blev då beordrad att ringa polisen och förlustanmäla kortet.

Gjorde så och kom till en helt underbar kvinna som förstod mitt beslut.
Hon tog min anmälan och lugnade mig då hon hörde hur stressad och skamsen jag var över mitt slarv.
Även den bästa ...... som hon tröstade mig med. Vi är bara människor
Det var bara att ringa igen om jag skulle hitta kortet.
Goa människan!

Körde mot Enköping och ringde även VL:s Trafikledning och sökte kortet.
Jag åkte ju lokalbuss hem på Söndagen och kan ju ha tappat den på bussen.
Det var för tidigt att kolla om den kommit in. Hittegodslådan var låst till 7 tiden.
Klockan var bara 4.30

Jag var gråtfärdig av stress...
Hjärnan brann på mig och jag visste inte råd...

Började sedan fundera över färdskrivaren. Borde den inte larma rött om inget kort satt i??

Lastade fler resenärer i Enköping och körde vidare. Valde köra över Rotebro och längs E4:an
Funderade över om jag redan satt i kortet och glömt bort det
Nääää.... så brukade jag inte göra
Kortet satt jag i sist jämt.
Hade den vanan sedan flera år tillbaks.

Kom till Arlanda
Lastade ur och körde till uppställningen
Kollade färdskrivaren.... Där satt kortet!
Hade gjort det hela tiden!!!!!

Jag hade alltså laddat i den utan att ha något som helst minne av det.
Jag blev alldeles kall....
Minns inte att jag laddat i kortet....
Kändes hemskt!
Något så viktigt och mitt minne svek.

Samtidigt var jag lättad då jag inte kört olagligt utan allt var ok.

Lastade nya resenärer och ringde sedan Trafikledningen och berättade.
De blev lättade och glada över att jag inte kört utan kort.
Fick också eloge över min ärlighet att berätta som det var, att jag inte mindes kortinsättningen.

Ringde polisen och tog tillbaka förlustanmälan och till dem sade jag bara att kortet låg i bussen.
Orkade bara inte berätta exakt vad som hänt.
Ingen skada var ju skedd.

Kände mig rädd, arg och bedrövad över hur förvirrat allt blivit.

I vilket läge hade jag petat i kortet?!!

Kollade med chefen sedan på rasten och jag hade tom satt i kortet ordentligt och knappat in all data...
Utan att minnas det!

Dags för semester.
Det är för mycket för min hjärna nu
Alldeles för mycket

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Fredag 18 okt 19:30

Ska bli så härligt att orka jobba igen. Kör tidig tur till Grisslehamn och Ms Eckerö. Åker med båten denna gång då jag inte fixar träna riktigt än. ...

Av Sirpa Niva - Fredag 18 okt 19:15


Min mathållning har varit fullständigt hopplös under tiden förkylningen härjat i kroppen. Antingen gar jag inte ätit alls eller så har det blivit onyttigheter. Kändes som att det kvittade då orken inte fanns till nåt. Nu börjar jag vara i hyfsad...

Av Sirpa Niva - Fredag 18 okt 15:17

Vaknade imorse vid 6.30 tiden och hade sovit natten feberfri och trygg. Jätteskönt!! Har hostat litegrann som väckte mig stundtals men det är inget mot den trasiga sömn som varit den senaste veckan. Hälsan börjar räta till sig och jag känner mig...

Av Sirpa Niva - Torsdag 17 okt 10:56


Det blir som alltid för mig att när krafterna börjar återvända det minsta, så kan jag inte låta bli att göra någonting. Idag räckte det med att vattna blommorna. Var ner i källaren en sväng. Flåsade som ett ånglok i trappen. Plockade lite i köke...

Av Sirpa Niva - Torsdag 17 okt 03:58


Nu äntligen känns det som att denna jobbiga förkylning börjar vända. Har sovit 5 timmar helt ostörd sömn efter väckningen igår kväll av någon människa vid dörren. Lyckades till sist somna om efter att jag kommit ner i varv. Hostan lugnade ner sig. ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7
8
9 10 11
12 13 14
15
16
17 18
19 20
21
22 23
24
25
26 27 28 29 30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se