Helgarbete har inte varit något problem för mig, utan en möjlighet till att få jobba lite i ro.
Det är mindre med trafik och mornarna är så härligt tysta.

Både Lördag och Söndag gick jag till depån.
Imorse lämnade jag hemmet vid 4 tiden.
Det var friskt och ganska fuktigt ute, efter åskan och regnet dagen innan.

Naturen doftade underbart gott.
Blommor överallt

Jag gillar att gå igenom skogen.
På sina ställen var det alldeles dimmigt av fukten.

Depåbilen stod full av vattendroppar i morgonsolen

Körde igång mitt arbetspass med skjortryggen våt.
Håret likaså....

Allt torkade snabbt i bussen

Har nu på senare tid hört från flera av mina resenärer orden....

Sluta aldrig vara den du är!

Tydligen så gör jag många glada, trygga och lugna med mitt sätt att vara som bussförare.

Många säger att de känner sig så välkomna på "min" buss.

Det värmer mitt hjärta att det är så.
Jag är den jag är och det viktiga för mig är ju att mina resenärer mår bra och minns sin resa med oss, på ett positivt sätt.

Det är trist att inte mina arbetsgivare bryr sig om sådant....

Denna underbara buske finns på vägen till mitt jobb.
Passerade idag och fick en bild att lägga ut.

Har beundrat den i många år

Gick på stan idag när det var studentkortege
Så vackert vid Svartån med blommorna

Kul skylt :)

Snart är det semester och både jag och sambon är trötta och sugna på att bara lämna allt och dra iväg nånstans.

Stänga av mobilerna och bara försvinna i en vecka.
Ladda batterierna och stänga ute omvärlden.

Det är ständigt så mycket måsten och krav.
Ständigt människor som behöver få någonting uträttat.
Vad gäller sambons liv så är han en enda, ständig givare, hjälpare och problemlösare för övriga individer runtikring honom.

Jag skulle vilja se en endaste ledig dag som han får möjlighet att ägna åt sig själv.
En enda dag!

Ännu har jag inte upplevt detta under den tid vi levt tillsammans.

För min del har allt lättat upp sedan jag satte stopp för att ständigt vara fixaren av allt och det är några år sedan nu, som jag satte klackarna i backen och helt enkelt talade om att jag har ett eget liv också.

Att min syster nu gått till den eviga vilan gör att flera i släkten får en lättare börda att bära.
Självklart är sorgen och saknaden en börda i sig.
Men oron är borta.
Nu har hon fått ro, behöver inte längre lida och känna ensamhet.

Vi andra kan gå vidare i våra liv.
Hennes barn kan skapa och forma sina liv, utan oro och rädsla över sin mors hälsa och mående.

Livet ser ju ut så.
Vi föds, vi lever under olika förutsättningar och den dagen då vi lämnar allt bakom oss kommer.
Oavsett vi vill eller inte.
Alla ska vi dö...

Det är där jag känner en oro med min käresta, den ständige givaren.
När skall han själv leva?
När tar han sig tiden att göra det han vill och tycker om?

Jag avkräver ingen tid med honom utan anpassar mig efter allt som sker runtikring.
Har lärt mig att inte planera någonting utan jag tar dagen som den kommer och gör det jag vill och kan, efter min förmåga.

Jag är så van att leva ensam och klara mig själv.
Varför skulle jag ställa krav på honom?
Det gör alla andra redan tillräckligt och mer till...

Nu behöver vi ledigt från hela circusen ett tag.
Tid för oss själv men också med varandra.

Som vi jobbar nu så hinner vi knappt ses nåt.

Ledighet önskas!!

Får vi lägga in om det hos alla som anser sig behöva hans omsorger och förmågan att ordna saker??

Är det tänkbart tro?

Kan någon annan tänka sig att ta lite ansvar ett tag?

Jag vet att jag är oönskad hos individer som inte gillar mitt sätt att leva och tänka, men det berör mig föga.
Problemet bär de :) Inte jag.

Jag är väldigt obekväm just nu, det vet jag och står för det också

Ledighet och egentid är nödvändig nu, annars slutar detta inte bra.
En människa kan omöjligt bära allas problem ständigt.

Vuxna människor måste kunna ta ett eget ansvar över sina liv.

Drömmar måste man ha, annars lever man inte.

Drömmar är till för att hålla en flytande i det vardagliga.
Likaså är de till för att förverkligas.
Av en själv... inte vänta och kräva att nån annan gör det åt en

Alla strävar vi efter egna mål och längs färd får vi tampas med olika problem
Bland annan individer som vill ta ifrån oss drömmar vi förverkligat

De är bittra och missunsamma för att någon annan lyckas men inte de.

Vissa individer vill heller inte anstränga sig något, för att nå sina drömmar, utan lägger sig passiva i en offerroll och attackerar dem som lyckas och klarar av att uppnå mål och drömmar.
De saknar själva viljan att kämpa för något.

Sådana har vi också i ledet :)

Människor utan ett eget liv och dessa väljer då att skapa intriger, konflikter och osämja för att ur detta suga sin energi.
Underligt sätt att leva tycker jag.

Varför bråka och skapa oreda om man kan leva i en symbios som fungerar. Som tillför alla parter någonting gott.
Samarbeta och lägga samman de krafter som finns istället för att streta åt olika håll

Underligt beteende i min värld.

Nåja :) Var och en styr sitt liv och sina tankar.
Jag och min käresta väljer att leva på ett sätt som tillför var och en av oss glädje.

Bråka och tjafsa kan andra pyssla med

Efter min arbetsdag, som slutade 22.00 ikväll, bestämde jag mig för att gå hem.
Det var så skönt ute, efter de varma timmarna bakom ratten, i gassande sol.

Gick en lite längre sväng tom, så det blev 5 km.

Kom så hem, svettig, trött och lite hungrig.
Tog en snabbdusch och fixade mig en stor kopp Chai Latte.
Bredde tunnbrödmacka med finsk medvurst.
Satte mig sedan på balkongen och bara njöt av det goda och tystnaden, stillheten.
En och annan bil for förbi men annars var det tyst.

Älsklingen sov för fullt då han ska upp straxt efter 4 imorgon bitti.
Jag har eftermiddagspass imorgon också, börjar 12.30

Snart skall jag krypa ner bredvid honom och sova.
Finns inget mysigare :)

Idag hade sambon och jag helt motsatta skift på jobbet.
Han körde förmiddag, som är min favorit och jag kör eftermiddag, som han trivs med bäst.

Jag steg upp ur sängvärmen när han skulle till att åka till jobbet.
Kändes galet fel att han åkte iväg och jag blev kvar.
Skall ju vara helt tvärtom...

Tog mig en kopp kaffe på balkongen och kände att nattens sömn gjort nytta. Var nästan utvilad.
Behövs veckor av ledighet för att återfå den ultimata balansen i vila och harmoni.

Satte igång och bytte gardiner.
Vår lägenhet är så solig och ljus att bara det är störande för nattsömnen.
Fick bli mörka panellängder i sovrummet.
Lite mera täckande, ljusa längder i köket där jag bara vill stänga ute det direkta solskenet på eftermiddagen.
Det bleker inredningen så mycket.

Vardagsrummet fick oxå vita längder till de gråa som redan hängde där.
Skönt att dra för när balkongdörren står öppen.

Jag älskar våran praktiska, stilrena lägenhet som jag tycker är väldigt lätt att hålla fin och städad.
Båda gillar vi ju ordning så denna är perfekt för oss.

Satt sedan på balkongen och åt min frukost.

Duschade och ringde kärestan som skulle ha rast i bussen på Centralen.
Klädde mig och fixade med mat, kaffe och gottigt.
Iklädd uniformen gick jag till Centralen och åt lunch tillsammans av det jag haft med mig.

Värdefull tid för oss som jobbar som vi gör.

Sedan var det dags för mig att jobba och kärestan lastade sin buss och for mot Arlanda igen.
Jag tog mig till depån och hämtade ut min buss för denna dag

Jobbade mina timmar idag och kände hela tiden hur trött jag var.
Gör det som krävs av mig i arbetet men absolut inget mera.

Min gnista har slocknat och det spelar ingen roll vad jag gör eller vad som sker ikring mig, den förblir släckt.

Sov en kort stund liggande över tre stolar på min rast, efter att jag ätit litegrann.

Mina stamkunder tittar lite undrande på mig då jag knappt orkar le ens när de går ombord på min buss.

Åkte med kollegan ner till Resecentrum och gick sedan hem därifrån.
Gick totalt 6 km idag med den raska promenaden till jobbet imorse, i regnet med paraply.
Så motion får jag och ser till att få, trots att jag är så trött.

Kom hem medan kärestan ännu var hemma, innan hans andra del av arbetsdagen, som var delad med en 5 timmars rast mitt i.
Han hade haft timmar av turbolens som vanligt med sin del av släkten.
En circus som aldrig verkar ta slut.

När han åkt och jobbat så saknade jag honom genast.
Ville att han skulle varit hemma och nära mig.
Men det går ju inte
Hans närhet och omsorger behövs mera överallt annanstans.
Sedan måste ju jobbet skötas givetvis.
Han är också helt slutkörd och i behov av en lång ledighet, borta från allt som rycker och sliter i honom ständigt.

Jag åt lite mat och tog en stor kopp kaffe, med min egna goda morotskaka.
Somnade på soffan med tv:n på innan ens halva koppen var urdrucken.
Fullständigt slut.
Sov i över en timme och vaknade helt snurrig och knappt medveten om vart jag befann mig i tillvaron.

Nåt är helt galet fel när jag är så trött!