Direktlänk till inlägg 9 juli 2017
Igår när jag åkte ifrån min dotter så satt jag där i bilen och tänkte slå en signal till min syster.
Det har nu gått över två månader sedan hon gick bort, men i min hjärna lever hon ännu.
Jag ser bilden för mig där hon sitter i sin fåtölj i lägenheten på Resmilan.
Stundtals sovande och i vaket tillstånd ständigt blossande på sin cigarett.
Nu är det inte så....
Lägenheten är tömd på hennes tillhörigheter, urstädad av hennes barn och x sambo.
Där bor någon annan nu...
Jag får liksom inte inte det i mitt huvud att min syster inte längre finns bland oss
Hjärnan tillåter inte det....
Den 27/6 var urnsättningen av henne
Jag valde att inte vara där
Kände att mitt farväl var vid begravningen
Det går inte längre att ringa till min syster....
Jag saknar henne så
Hoppas och ber att hon har det bra i himlen hos vår far
Att hon slipper lida.
Utan ångest och sjukdom
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|