Direktlänk till inlägg 16 juli 2017
Nu är semestern över för detta år.
Vi har haft en innehållsrik månad och det känns i själ och hjärta att vilan och milljöombytena varit nödvändiga, givande och framförallt för oss en skön tid tillsammans, bara vi två.
Kände igår när kärestan var iväg över dagen med sina söner, hur jag saknade honom.
Fast egentiden var värdefull så fanns längtan efter honom där.
Jag verkar ha blivit en "vanesambo" redan :)
Trivs med att ha min käresta nära.
Mycket och ofta.
Denna semester har vi verkligen fått vara det.
Efter lång tid av stress, tunga besked och händelser, idogt arbete och både skratt och tårar, så fick vi då tiden till att synka ihop våra liv.
Tid att umgås, sova ihop och viktigast för mig iallafall.. Att få tid till goda, viktiga och givande samtal.
Det är ju två liv vi sammanflätar till ett gemensamt.
Båda har vi vår historia som följer med oss i bagaget, oavsett vi vill eller inte.
Båda har vi vuxna barn, egna vänner och allt annat ifråga om intressen som följer med in i det nya vi skapat.
Denna månad har givit oss tiden att lära känna varann ännu närmare och det känns bra.
Vi har upplevt och sett mycket.
Båtresan i semesterns början var toppen.
Norgeresan efter det var helt fantastisk!
Vilka vyer och härligt väder.
Skönt att bara fara dit vi kände för just den stunden och sedan boka boenden vartefter.
Vilka blev av stor variation och kvalite :)
Vi hann landa hemma kort och ordna med det som behövdes rent praktiskt.
Tog oss några dagar i ren vila och umgänge med kärestans x:s vovve vid husvagnen.
Välbehövligt även det.
Sedan har vi varit härhemma och bara levt.
Besökt min mor och presenterat min sambo.
Jag besökte min lillasysters gravplats och hann landa i den känslan också.
Har ju burit en sorg inombords ända sedan hennes bortgång i början av Maj.
Tid att sörja har inte riktigt varit tid till med att som behövde ordnas med begravning, avslut av allt det praktiska efter henne.
Bouppteckningen står nu näst på tur.
Sedan krockade vi ju med ett rådjur så tragiskt.
Bilen så illa skadad att den löstes in av försäkringsbolaget.
Detta två veckor innan semester.
Hittade snabbt en ny som tur var och lyckligtvis hade jag pengar efter min Volvos försäljning så vi fick möjlighet att köpa denna begagnade bil, för oss ny och välbehövlig.
Allt löste sig bra och vi kunde ha vår semester.
Vi har kommit till beslutet att välkomna in en liten vovvevalp i vår familj.
Har kontaktat en uppfödare och mamman har löptid i årsskiftet/straxt efter och där hoppas vi på en Vit herdehundkille så småningom.
Kul att ha kommit så långt.
Imorgon måndag 2.45 ringer min väckning.
Då börjar arbetet igen.
Swebus är ett kapitel för sig som vi känner också ligger och bara gungar i en väntan.
Ständiga förändringar ger oss en otrygghet som anställd som känns i energiutflödet.
Detta år kommer visa vart det bär åt för håll.
Om vi stannar eller väljer en annan arbetsgivare.
Jobb finns inom branchen.
De skriker efter förare överallt
Vi får se vad som händer.
Hoppas på en förändring till det bättre.
Hoppet är ju det sista som överger en människa sägs det ju.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|