Denna vecka började med tre kvällsskift i rad. Jag gillar det inte!

Sover inte tillräckligt.
Äter inte ordentligt så magen far illa.
Har just nu i skrivande stund jätteont i magen.

Jag vaknar och går upp tidigt fast jag jobbar sent och det innebär att jag sover för få timmar och är fruktansvärt trött den sista vändan till Arlanda.
Spelar ingen roll hur jag än försöker att sova längre, det går inte.

Den korta rast som var på den tjänst jag körde idag gav mig ingen möjlighet att ordna något vettigt att äta.
Åt frukost kl 7 imorse, efter att ha vaknat 5.

Sedan tog jag lite i magen vid 11 tiden för att få nåt i mig.
22.15 ikväll åt jag knäckemacka med ost och god fräsch Västeråsgurka.

Imorgon börjar jag straxt efter 12 så det innebär att jag behöver gå hemifrån vid 11 tiden.
Återigen blir lunchen under arbete.
Ska göra mig en matig sallad och ta med imorgon som jag kan äta på matrasten vid 16 tiden
Kanske slipper jag magvärk då.
Ledig Torsdag och sedan börjar förmiddagar som tur är.
Hittar balansen lagom till helgjobb

Denna helg har verkligen givit mig ny energi och framtidshopp.
Egentiden vid husvagnen som inte ens var ett helt dygn, innan vi slöt samman igen, min käresta och jag, gav mig tid att tänka, känna och liksom komma ikapp verkligheten.

Vårt liv har verkligen inte varit någon dans på rosor och det har tagit sådana mängder av vår energi.
Energi och kraft som vi egentligen borde fått ha till att bygga vårt gemensamma liv.
Den energin har allt annat fått istället.

Bit för bit har vi pusslat på allt som krävt vår kraft.
Strulet på jobbet, min systers bortgång, mycket sjukdom i släkten och givetvis alla förändringar för nära och kära i samband med separation och förändringar i livet.
Listan var lång på individer som ständigt behövde vår kraft och tid.
Mycket kvarstår ännu men vi börjar lära oss att hantera allt som sker.
Allt hänger inte på våra axlar.
Eget ansvar hos individer har blivit mera naturligt inslag.

Framförallt det sistnämnda är en viktig bit.
Fågelungar måste prova sina egna vingar till sist och inte bara vänta på färdigserverat.

Åter till helgen...
Båda fick vi nytta av egentiden.
Min kära kunde vara med sin yngsta son som for ut i världen, för att ta in livet därute.
Nya möten och intryck kommer att lyfta honom som person.
Sådant är jättenyttigt.

Sol och bad samt träning gjorde sitt till att jag mådde toppen under söndagen.
Lördagens migränattack var en varningsklocka.
Arbetsveckan som gått hade varit i stressigaste laget och det gjorde min kropp klart för mig igenom att sänka mig lördag eftermiddag/kväll.

Söndag morgon vaknade jag tidigt.
Tog min kaffekopp i sängen och sedan var det dags för dagens första bad.
Himmelskt skönt med tystnaden och stillheten överallt.
Som bomull för min själ.

Kroppen fick sitt när min käresta lämnade hemmet och styrde mot husvagnen.
Sonen var då körd till Arlandabussen för vidare färd mot Irland.

Då klev jag i träningskläderna och gick/joggade honom i möte.
Gillar omgivningarna där vid Herrfallet.
Fina stugor och mindre gårdar.
Hann få 4.5 km i benen innan min älskling kom körande.
Väl vid husvagnen var det dags för nästa bad.

Dagen flöt på och saker blev ordnade så det hamnade på rätt köl.

Tömde toalett, packade ihop och åkte hemåt mot seneftermiddagen.
Grannen bredvid på andra sidan tog sin vagn och for på semester.
Nu är det tomt på båda sidor om oss i några veckor.

Vi stannade till och köpte oss lite mat vid CircleK utanför Hallsta.
Var hungriga då vi satt i köer ett tag på E18.
Hade tänkt äta hemma men vi orkade inte vänta så länge.

Kom hem trötta och svettiga.
Packade upp och satt sedan och degade vid tvn och pratade om helgen och framtiden tills vi lade oss.