Tog mig tiden idag att stryka ett par gardiner jag haft i många år, men inte använt på länge.
De passar nu på hösten och i sovrummet, där vi vill ha mörkt

Kände för lite onyttigt gott idag till lunch, så jag gjorde en pizza med tomatsås, skinka, bacon, oliver, fetaost i bitar, oregano och prästost.
Blev supergott.

Självklart stark pepperoni till

Vi fick i förra veckan, våra beställda jobbkläder.
Jag fick inte mycket.
En kjol, slips och en skjorta.
Har mycket sedan innan.
Tvättade skjortan och kjolen igår.
Idag var det dags för strykjärnet.

Kärestan fick full uppsättning.
Strök väst och kavaj då de var jätteskrynkliga av att ligga i påsar.
Fyra skjortor fick han, slips, keps och mössa.
Byxor och bälte.

Vi kommer att bli så stiliga.
Skjortorna är randiga och vi får inte använda dem förrän klartecken givits från företaget.

Fotot lite missvisande då de är vita med ränder.
Personligen gillar jag det helvita bäst

Gick ner på stan redan innan banken öppnade idag och väntade utanför.
En hel del folk där som väntade på samma vis.

Fick sedan vänta därinne i 20 minuter till innan det blev min tur.
Med pärmen i mina armar, full med papper från syrrans dödsbo, tog jag mig an uppdraget.
Berättade för banktjänstekvinnan om mitt ärende.

Vi satte igång och beta av räkningar på rad.
Fick ändå inte klart allt denna gång.
Måste ha ännu en fullmakt från syrrans barn för att kunna avsluta kontona.
Dessutom blev en summa kvar till någon mera faktura att betala en del utav.
Sedan måste resten avskrivas av fodringsägaren, då pengarna tar slut.

Väldigt bra bemötande av banken och noggrann beskrivning av det som nu är kvar att ordna med, innan jag kan släppa allt.

Tackade hjärtligt för hjälpen jag får från banken och gick hemåt.
Kändes befriande att vara ännu ett steg på väg i processen.

Min älskade mötte mig och jag kunde slappna av i hans famn en stund och bara vara.
Samla energi för att få till resten av min lediga dag.

Pärmen, fullmakten och resten får nu vänta ett tag.
Behöver ringa några samtal för det sista och sedan ta ett nytt besök på banken.
Väntar nån vecka med det.

Ibland i livet tar man på sig bördor som blir tyngre än man trott från början.
Det praktiska är ju en sak, men när det blandas med den egna känslan, sorgen och saknaden, då kan det bli tungt.

Det sitter jag i nu med min systers dödsbo.
Aldrig att jag förstod hur mycket jobb det skulle bli och hur mycket det suger av min energi som jag inte direkt har något överflöd annars heller

Har samlat kraft och skapat tid till att ordna med det sista.
Det får bli idag på min enda lediga dag denna vecka.

Ska ner till banken och betala in förfallna fakturor, med så mycket det finns medel på hennes konto.
Sedan försöka avsluta de konton hon hade.

Sakta men säkert faller allt på plats.
Bouppteckning och deklarationen är färdigt och slutsiffrorna finns nu.

Jag vet hur mycket detta kommer att äta av min energi så efter bankbesöket kommer jag att bara sätta mig ner och gråta nånstans.
Kanske vid syrrans viloplats
Bara släppa ut det som ligger och trycker inombords.

Saknar henne så fruktansvärt!

Det har liksom blivit ett hål i mig som inte borde finnas där. En saknad som inte går att beskriva i ord.
Vi i familjen har heller ingen sammanhållning för att underlätta för varandra.
Alla sörjer och saknar på sitt håll, på sitt vis.
Ingen orkar bära någon annan än sig själv...

Känns som att min systers bortgång klippte de sista av de sköra band som fanns i vår familj... Vi finns inte längre som familj.
Far är borta och lillasyster..

Hoppas dagens avslut kan få hålet att minska....att sakta fyllas med någonting annat

Min syster har ju fått frid nu och det borde göra mig glad istället. Men någon annan känsla tar över liksom
Att hon slipper lida och ha ont borde ju vara en seger i sig
Hon behöver inte leva med sin oro och ångest.

Att allt med dödaboet blivit så tungt att bära har att göra med känslan inom mig.

Det blir så definitivt när det sista gjorts...
Då är hon verkligen inte här längre.

Kan vara det som gjort att jag dragit på det sista...
Jag vill inte släppa taget...
Även fast jag ändå vill det

Kan sorgen efter en människa bete sig så??
Jag vet inte...