Vaknade denna morgon vid 2.30 tiden av att det piskade regn mot sovrumsfönstret.
Blåste hårt av höstens vindar.

Det är stundtals riktiga stormbyar nu under hösten och då riktigt otäckt att köra buss på större vägar.
Vindbyarna sliter tag i bussen från sidan och kastar den fram och åter på vägbanan.
Då gäller det att vara med och parera, möta upp och hålla fordonet stilla.

Ser då hur långtradare och även personbilar far iväg och de hamnar stundtals i bredvidvarande fil.
Inte kul kan jag lova.

Verkar bli en sådan arbetsdag idag igen.
Hoppas bara att jag fixar hålla körtiderna.

Bådar inte gott att jag redan på morgonen, innan jobbet, börjar oroa mig för körtiderna under dagen.
Om vi ändå kunde ha körtider som håller, med några som helst marginaler, så skulle det inte behöva vara såhär.

En psykisk stress inombords som äter energi innan jobbet ens är igång för dagen.

Jag sitter vid köksbordet med min kaffekopp.
Magen är orolig och jag vet varför...
Stressen har lagt sig där.

Hör hur det regnar och blåser hårt.
Vet att jag kommer att ha jobbiga 20 minuter framför mig innan jag är på jobbet.
Cykla i höststormar är uppfriskande men svettigt och blött.

Har ombyte till hela kroppen på jobbet.
Gillar att röra på mig innan det är dags för bussratten och timmar av anspänning.
Motionen gör att min kropp fixar det, än sålänge.

Sambon får sova ett par timmar till innan han åker iväg till sitt pass på jobbet.
Detta stressande vi lever i sliter hårt på oss och vårt liv.
Vår lediga tid går åt till att bara försöka återhämta oss till nästa slitpass.

Det kan ju inte vara meningen att ett jobb skall ta all ens energi.....
Det är inte rimligt nånstans!!