Alla inlägg under november 2017

Av Sirpa Niva - 24 november 2017 05:18

Här i vår stad Västerås, får vi njuta av vackra ljusdekorationer.

Vi har våra fina rådjur i Vasaparken.

Om man tittar noga på bilden så syns det ett par till längre bort.
Jag ska fota dem också senare när det kommer snö igen.
Hann inte igår då jag skulle med bussen till Arlanda.

Sedan står det jättefina julgranar överallt i stan.
De gör mig så glad i sin enkelhet och fina färger.

Nytt för iår, tror jag iallafall :)
Kanske har den stått tidigare år utan att jag sett den.
Åker ju sällan längs Kopparbergsvägen.
En snögubbe, jättefin!

Konserthusets fina belysning har varit favorit för mig sedan den kom till för många år sedan.
Rött och blått, beroende på årstid tror jag.

Det är en jättefin stad vi bor i Västerås.

Nu har jag inte hunnit vara ute och gå annat än på väg till och från jobbet.
Men när snön kommer så blir det njutfulla promenader.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 23 november 2017 20:45

Denna dag blev lite för tuff för min hälsa.

Fick en gigantisk migränattack

Nu kväll och jag är som en bedövad zombie i huvudet.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 23 november 2017 14:03

Vi köpte ju våran bil innan semestern iår.
Blev så illa tvungna att skaffa oss någonting då Saabina som vi hade, blev inlöst av försäkringsbolaget, efter olyckan med det stackars rådjuret som hoppade ut framför oss och vår bil.

Hittade våran nuvarande Saab bara sådär, när jag bläddrade bland bilannonser.

Ut och provkörde och snart var hon våran.
Döpte henne till Elsa, då hon har den vackra glaciärblå färgen som finns i Frostfilmerna.
Så det fick bli Isdrottningen Elsa.

Det var en del saker som vi fick åtgärdade på henne under garantitiden och vi hade henne inlämnad även för nåt konstigt hyss hon hade för sig.
Lade bara av under färd och den oranga motorlampan tändes.

Det pratades om bränslepumpen och stor omkostnader och vi hade på nåt sätt, svårt att tro på verkstadens ord.
Något gjordes rent av dem och vi körde vidare.
Felet kvarstod och vi hade inte heller nu tilltro till den verkstad där hon varit inlämnad.

Elsa mådde inte bra och det gjorde inte vi heller då hon inte var att lita på.

Sambon forskade runt, smart som han är.
Han ville veta vad det var som felade och vände sig till ett ställe i Örebro.
Map Tun som är experter på Saabbilar.

Sagt och gjort, vi fick en tid för test av våran Elsa och samtidigt för service av henne, då det var dags.

Igår Onsdag gick vi upp tidigt och körde henne till Örebro och vi möttes av ett helt underbart bemötande på detta företag.
Vi fick med oss en lånebil och åkte åter hem till Västerås, i snöoväder.

Bara efter några timmar, när sambon var på gymet, så ringde det en trevlig kille från Map Tun och berättade vad de hade hittat.

Innanför Elsas huv hade någon "klåpare" monterat på en box som man brukar använda för att "trimma" bilar.
Det var bara det att våran Elsa är en Hirsh och en sådan skall definitivt inte ha en sådan box.

Det enda den ställde till med var elände.
Tog effekt från motorn och dessutom ställde till med en oreda i dieseltillförseln så hon gick som en kratta.
Helt fel signaler fick bilen vad gällde bränletillförseln.
Tacka sjutton för att Elsa var sur och förbannad.
Hon mådde ju jättedåligt!
En pryl som försökte strypa henne och stundtals dränka henne.

Servicen fixade de i ett kick också.

Vi åkte efter maten och hämtade hem en Elsa som gick som en dröm.
Hon svarade så fint på gasen och gick jämt och fint.
Inga konstigheter nånstans.

Boxen som stört ut henne var bortmonterad och lagd inne i henne på sätet.

Helt otroligt att folk håller på och trixar med bilar till den grad att de förstör det modellen står för.
Hon är stark och snabb och det skall inte strypas.
Då skall man inte välja en sådan bil.

Map Tun är Elsas nya privatklinik och ingen annan verkstad skall få vara i henne och rota.

Konstigt att inte Mekonomen ens nämnde boxens existens.
I min värld tyder det på ganska stor okunskap om sådana bilar.

Tack Map Tun
Ni är bäst!!!

Elsas egna doktorer:)

Av Sirpa Niva - 22 november 2017 20:25

Ledig dag mitt i veckan brukar för mig, betyda att jag gör en massa hemma.

Så blev det idag också.
Medans älsklingen var på gymet så drog jag fram snabeldraken och gav alla rummen en omgång så det blev jättefint.
Det var väldigt dammigt och mina långa hårstrån överallt.
Otroligt att jag inte är flintskallig, så mycket hår som jag ständigt tappar.

Samtidigt passade jag på att frosta ur frysen.
Det var ju flera minusgrader ute så varorna kunde stå på balkongen under tiden.
Torkade ur frysen noga och satte igång den igen, ett par timmar senare.
Kändes skönt att få båda jobben gjorda.

Rotade fram en låda med grangirlanger och ljusslinga till balkongen.
Kommer sätta upp den senare i veckan.

Vi åkte två vändor till och från Örebro också idag, innan sambon skulle till jobbet.
Det skriver jag mera om senare.
Nu är jag trött och skall sova.
Sambon jobbar och kommer hem innan midnatt.

Av Sirpa Niva - 22 november 2017 05:14

Onsdag morgon, tidigt.
Var uppe redan vid 4 tiden och bryggde iordning en kanna kaffe.

Erbjöd mig att arbeta extra denna dag men tydligen fanns inte behovet, så då är jag ledig istället.

Sambon kommer snart att gå upp och vi skall köra våran bil till en bra Saabverkstad i Örebro.
De skall checka av vad som felar när damen ifråga, tänder sin motorlampa och går som en kratta ibland.
Inte alltid, utan bara stundtals.

Det är enerverande då detta kan hända, precis när som helst.

Vi kommer få hem en lånebil sålänge.

Såg att det är kallt ute.
Minus 9 grader just nu.
Jag har absolut ingenting mot vintern och gillar när det är köldgrader och snö.
Gärna att det håller sig ikring 5-10 minus så det inte blir slask och smuts överallt.

Gårdagen var en tuff dag i trafiken.
När jag åkte mot Arlanda med 7.45 bussen så var det sådan överraskning, att det alldeles utanför Västerås, plötsligt hade kommit ner en decimeter snö.
I Enköping var det plogade snövallar.
Mycket mera än i Västerås.

Detta resulterade i trafiksvårigheter genast och vår buss fick välja annan väg pga en lastbil som stod fast i en rondell.

Sedan var det grötigt hela vägen och jag hörde hur trafikradion varnade för än den ena än den andra olyckan, köer och problem.
Vintern överraskar alla, som vanligt varje år.

Jag fick att göra på Arlanda med förseningar.
Tog hand om resenärer och kollegor som behövde hjälp.
Fick iväg bussarna i bra tid från Arlanda och det kändes toppen.

Tågen mellan Arlanda och Stockholm stod stilla i ett par timmar och det var kaos för taxi och Flygbussarna till City.
Folk överallt.
Så småningom lossade den proppen och allt lugnade ner sig.

Jag var jättefrusen mot eftermiddagen av att ha varit ute så mycket i kylan.
Åkte hem med 14.40 turen.

Vackert ute med snön

Av Sirpa Niva - 20 november 2017 08:39

Jag förstår inte riktigt vad det är som händer i vår värld....
Snart är det ingen som tar hänsyn på något vis.

Många rökare, inte alla men väldigt många struntar fullständigt i sin omgivning, när de står med sin giftpinne i handen och ryker som skorstenar.

Jag upplever detta på jobbet som ett rejält och jobbigt problem.
Att inte komma undan från röken, vart jag än går.

Det är inte tillåtet att röka överallt heller, utan det finns rökrutor placerade lite överallt där det är meningen att man ska röka, utan att störa sin omgivning.

Men ändå är det mängder med rökare som fullständigt struntar i detta.
Värst är det, tycker jag, när det röks precis vid dörrar.
Som på Arlanda tex...
Där står både resenärer och Arlandapersonal och röker precis vid in och utgångar, där alla måste gå för att komma någonvart.
Vi som inte röker har ju inget val då vi behöver röra oss igenom passagen.

Idag fick jag lov att säga åt en ung dam som bolmade vid vår bussdörr medans hon kramade om vänner som skulle på bussen.
Hon gick sedan bort till vår biljettautomat och bolmade vidare.
Där stod jag och hostande försökte starta om vår automat som hade lagt ner sig av nån anledning.
Jag hade ju inget val då jag jobbade just där.

Hon bara tittade på mig där jag hostade lungorna ur mig och blåste röken än mer åt mitt håll.
Jag tittade på henne och lyckades få ur mig, mellan hostattackerna att - Du tar livet av mig med din cigarettrök.
Hon sade - oj förlåt! Och flyttade sig två meter bort.
Jösses!! Två meter....
Var är förståndet?
Ta ciggen och gå iväg så inte röken stör någon.

Jag hostade så jag blev hes, halvvägs till Enköping, innan det gav med sig.
Mina kläder luktar rök nu...

Så vi som inte röker får i oss så himla mycket gifter ändå, som passiva rökare.

Jag försöker alltid gå omvägar för att slippa detta men det blir svårt när det röks överallt.

Detta måste ju vara fruktansvärt för dem som har astma eller andra besvär med luftrören.

Är jag ensam om detta problem tro!?

Av Sirpa Niva - 19 november 2017 21:45

Vi njöt av en god frukost på hotellet, efter dusch på morgonen.
Packade väskan och vilade ett tag innan det var dags att lämna rummet.
Checkade ut och tog oss till fots, den korta biten till Cityterminalen.

Bussresan hem idag fick vi vänta på ett tag, på Cityterminalen.
Jag kände inget behov av att ränna på stan, så vi satte oss på ett cafe och njöt av jättegott kaffe och älsklingen överraskade mig med ekologisk blåbärspaj med vaniljsås.
Själv tog han citronpaj.
Det vi drack till var Tiramisulatte.
Riktigt onyttigt och kalorifyllt.

Bussen gick lite försenad och det gjorde oss inget.
Satt bekvämt och åkte hemåt i en trevlig buss och en proffsig chaffis.
Tackade för oss och talade om att vi tyckte att han körde jättebra.
Genomtrevlig och informativ över microfonen.

Träffade på vår egen goa kollega som ännu jobbar kvar hos dem vi lämnade.
Kramkalas på RC innan vi gick hem i den kalla blåsten.
Det kom ner lite snöflingor och vi var bra frusna när vi kom hem.
Skönt med en rask promenad i övrigt, efter allt vi stoppat i oss det senaste dygnet.

Packade upp väskan direkt och parkerade i soffan under filt, för att få upp värmen i kroppen.
Där blev vi kvar, sånär som på nån vända ut till köket och badrummet.
Pratade om helgen och mådde gott.
Min son ringde och vi pratade en stund.
Härligt att höra av honom en gång i veckan nu :)

Kröp ner mellan lakanen vid 21.30 tiden.
Jobbardag imorgon och upp vid 6 tiden.

Av Sirpa Niva - 19 november 2017 10:35

Vi hade denna helg bokad och klar sedan en tid tillbaks, för att ha någonting att se fram emot, i vardagens hets.

Vi var uppe jättetidigt Lördag morgon..
Väckningen stod på 2.40
Jag gick upp direkt och bryggde på kaffe och bredde goda frukostmackor.
Det skulle med oss på resan då frukost inte var aktuellt i den tidiga timmen.

Väskan packad och allt annat förberett redan dagen innan.

Vi lämnade hemmet 3.40 och gick till Resecentrum för att ta bussen till Stockholm Cityterminalen.
Vi åkte inte med våra egna bussar för det skulle känts som att vi jobbade.
Jobbet ville vi lägga åt sidan under vår enda gemensamt lediga helg denna månad.

Bussen vi åkte i var ganska ny.
Inte alls så bekväm som jag förväntat mig.
Ingen information eller välkomsthälsning.
Kändes konstigt.
Föraren körde jättebra, lugnt och fint.
På Arlanda som vi åkte via, hjälpte jag en rörelsehindrad, äldre man ut ur bussen då inte föraren visade något som helst intresse av att vara behjälplig.
Det fann jag också mycket märkligt.

Jag klarar inte av att stå oberörd om en medmänniska behöver hjälp.
Ligger inom mig helt naturligt.
Såväl i jobbet som privat. En självklarhet.
Farbrorn var så tacksam över min hjälp.

Bussen fortsatte och vid framkomst kom en kort info om vår ankomst till CT, inget mera.
Jag gick fram till föraren och tackade för skjutsen.
Han kände nog igen mig från Arlanda och jobbet, då vi har hållplatserna efter varann.

Sambon och jag gick in på CT.
Frukosten hade vi intagit i bussen från Arlanda och det blev en dryg timmes väntan till nästa buss, som skulle ta oss till Grisslehamn.

Jag var på ett strålande humör och älsklingen var jättetrött.
Vi har ju så olika dygnsrytm.

Låste in resväskan vi hade med i ett förvaringsfack på CT för att slippa släpa med den på båten.
Lugnt och stilla på CT vid denna tid en Lördag morgon.

Vår buss anlände ca 7.20 och det visade sig att vi var så många att de fick ta ut en extra buss med förare för att få med alla.
Jättekul!
Vi valde att åka med extrabussen som var en snygg och bekväm Scania Irizar.

Det fyllde på med fler resenärer längs vägen vi åkte.
Roligt med så många som vill åka med Eckeröbåten en tidig, kulen morgon i November.
Detta är första helgen som båten serverar sitt fantastiska Julbord som jag hört så många prata om, men aldrig provat.
Nu skulle det bli av och jag såg fram emot det med stor förväntan.

Bussresan gick bra och vi kom fram alldeles lagom till att magen började knorra av hunger.
Checkade in på båten.
Straxt innan avfärd fick vi så komma in till restaurangen och den härliga maten.
Vi fick fönsterbord och helt för oss själva.

Det var många som kom ombord men inte mer än kanske 1/4 av dem intog julbordet.
Vi försåg oss av allt gott.
Kunde inte ta så mycket bilder då det var människor som rörde sig överallt.
Vill inte lägga ut på annat än oss.
Med respekt för andras integritet

Jag fick min alkoholfria öl som är så gott till julmat.
Deras revbensspjäll är ljuuuuvlig.
Så god att den smälter i munnen.
Potatisen är från Åland och så smakrik.
Jag hade svårt att välja bland alla rätter då magen ändå är begränsad.
Tog lite av det som kändes intressant.

Gottisbordet inbjöd verkligen.
Beställde in kaffe och sedan var det njutning till fullo av chokladkaka, tryffel, daimtårta, hagtornspanacotta, apelsinris och jag vet inte allt.

Nöjda och mätta efter en dryg timme traskade vi omkring på den lilla båten och jag förundrades över alla som satt och tryckte i sig alkohol i mängd och parti.
Detta måste att vara full är en viktig grej för många på båtresor.

Jag är så glad att vi inte har denna last för att ha kul och värdefull tid.
Vi tog oss en tur i taxfreeshopen.
Valde lite godis att ha hemma och jag hittade en mascara som passade mig perfekt.

Det känns bra att kunna inhandla sådant som behövs till ett bra pris, med bra kvalite.

Satte oss sedan i ett fik och pratade med ett par som brukade åka båten några gånger per år bara för att äta gott och komma bort.
Jättetrevliga.
Kul att lära känna nya människor bara sådär.

Vid det laget hade båten redan varit till Åland och vänt.
Vid 14.30 var vi så åter i Grisslehamn och vi tog oss iland och till bussen.
Direktbuss till CT denna gång.

Den resan blev dryg.
Med fulla, skräniga, pladdriga och störiga resenärer bakom oss där vi satt.
En man var grymt aggressiv och hans kvinna kämpade med att hålla honom lugn.
Ett liv utan like som fick min stressnivå att nå upp till höga, jobbiga och huvudvärksgivande nivåer.

Vad jag ogillar effekterna av överdriven alkoholkonsumtion!!
Mitt i detta satt det två små barn.
Ett av dem tappade tålamodet och skrek den sista halvtimme konstant.
Stackars liten! Jag tyckte så synd om den lilla.

Helt slut tog vi oss snabbt ut ur detta vidriga inferno.
Jösses så människor beter sig!!!
Jag borde vara van som kört buss så många år, men det blir man nog aldrig.

Vi tog oss trötta och matta till vårt hotell.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9
10
11 12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se