Alla inlägg under november 2017

Av Sirpa Niva - 8 november 2017 05:56

Ledig tisdag och det var verkligen efterlängtat.
Var ju helt färdig efter jobbet i måndags.

Förkylningen håller sitt grepp och det är säkert den som bryter ner mig.
Men... Vi har inte råd att vara sjukskrivna.
Bara av att vara hemma ett par dagar, ger 2000:- mindre att leva på.

Vi har haft så mycket extra omkostnader med bilen och även annat senare tid, att det grävt ett djupt hål på kontona.

Så det är bara att kämpa på.
Kommande vecka blir lindrigare, med flera lediga dagar.
Får leva på den tanken.

Igår Tisdag hade jag det lite kämpigt.
Sorgen efter syrran skar i mig hårt och gjorde att det mesta kändes jobbigt.
Jag skulle åka med vår bil till Surahammar och skifte av däck.
Det börjar ju bli halt.

Själv var jag uppe tidigt och bloggade ur mig tankar av sorg och bedrövelse.
När sambon vaknade så bestämde han att däckresan gör vi ihop, så blir det inte så tungt för mig. Han hade egentligen ett gympass innan jobbet men sköt på den en dag framåt, så jag fick det stöd jag behövde.

Tog tacksamt emot detta, då jag kände att hans närhet var viktig för mig.
Dels för att kunna prata men också orkesmässigt.
Jag var trött redan under morgonen och förstod att dagen skulle bli kämpig.

Jag älskar denna lyhördhet hos min käresta.
Han läser av mig och agerar därefter.
Han finns för mig när jag behöver honom.
Lyssnar när jag behöver prata ur mig, stöder och bär i stunden.
Där är vi lika med varandra.
Aldrig att vi låter den andre bära jobbiga händelser eller ting ensam.
Vi bär tillsammans i allt.

Vi hämtade däcken från källaren till bilen.
Åkte via Hallstahammar då det skett olycka längs väg 66 utanför Surahammar.
Det var fruktansvärt halt på vägarna.
Vi körde 252:an som det var glansyta på och vår bils sommardäck släppte i ett.
Vi körde försiktigt och riskerade ingenting.

Kom fram i tid och fick köra in direkt.
Det var full rulle på däckfirman.
Snabbt byte, lämnade sommardäcken på förvaring. Betalade och åkte hemåt igen.

For förbi djuraffären och hämtade syrsor åt vår spindelgumma, som visat att hon var hungrig igen.
Hon har börjat äta oftare på gamla dar, vår fina tjej.
Tog foton på vackra fiskar som pussades i ett stort akvarium.

Kom så hem igen och det var så skönt att slippa ifrån släpandet av däck till källaren.
Tog på kaffe och gav Gumman hennes mat.
Hon högg in direkt och började äta.

Kärestan hade ju eftermiddagsskift och han åkte iväg vid 12 tiden.
Kändes jobbigt!
Ville ha honom hemma, nära mig, inte ute på de hala vägarna.
Jag behövde honom extra mycket just denna dag.
Inte alls behagligt att vara ensam med mina tankar och orkeslösheten.
Jobba måste vi ju.
Utan jobba, inga pengar.

Somnade på soffan en stund innan jag hade tvättstugan kl 13.
Kände mig så slut i kropp och knopp.
Ner och laddade maskinerna.
Fixade soppa och macka åt mig.
Åt och vilade på det.
Ner och hämtade tvätt o laddade nytt.

Hostade en hel del idag och det kom upp nåt äckligt ur luftrören för varje gång.
Snöt ut sniglar i ett. Gulgröna... Blähh!!

Är så less på denna förkylning!!!!

Lagade till en Tacogratäng.
Gjorde matlådor av den.
Skulle gjort Raggmunkar men jag orkade helt enkelt inte.
Duschade istället.
6 upphängda maskiner tvätt, sedan låg jag i soffan.

Såg på tv.
Kärestan ringde för att höra hur jag hade det. Hördes att han var orolig och gillade inte läget att behöva låta mig vara ensam just idag.
Skönt att höra hans röst.
Berättade att dagens sysslor var klara och att jag vilade.
Då var han nöjd.

Somnade vid tv:n vid 17 tiden.
Vaknade 19.30 Gick raka spåret via toan och lade mig i sängen.
Somnade bums och vaknade 4.00 nu imorse.
Sovit som en medvetslös hela natten.
Kärestan sov tryggt bredvid och jag smög upp.

Straxt är klockan 6.00 och min buss till Arlanda går 7.45
Ska vara Terminalvärd hela dagen ute i kylan.
Kommer att gå in och värma mig mellan bussarna såklart....

Känner mig inte pigg direkt.
Men det är bara att kämpa på.
Har hostat litegrann och snytit mig ett par gånger.
Hoppas det nu har vänt och att krafterna får en chans att återvända.

Tacksam för sömnen jag fick

ANNONS
Av Sirpa Niva - 7 november 2017 06:41

Jag har ju kämpat på hela veckan med allt möjligt på jobbet, fast jag varit tvärförkyld.

Ända sedan fredag har jag snytit ut hjärnan i omgångar.
Den är gulgrön i färgen iallafall.
Kändes som det började vända i lördags.
Att jag mådde bättre.

Fredagen frös jag i Västerås som terminalvärd, som trafikledningen kommenderade mig till. Var ju på Arlanda då de ringde att jag måste snabbt till Västerås och assistera extrabussar och mängder med resenärer till Stockholm.
Var inte klädd för att vara ute 4 timmar i sträck.
Försökte värma mig i mdh bussarna som stod vid RC korta stunder.
Iskall och helt slut när jag tog bussen hem, efter jobbet var klart.

Söndagen blev det ju körning istället så jag fick vara varm iallafall.
Till och från Cityterminalen.
Den dagen var kul men krävde enorm energi för att hantera mängden av resenärer.
Vi lastade nästan 200 resenärer i tre bussar på en tur, varav jag körde 81 av till Västerås i min dubbeldäckare.

Försökte snyta mig i smyg så det inte skulle komma klagomål på att jag var förkyld.
Detta gjorde att jag blev helt igentäppt och det var jobbigt att andas och prata.
På väg till depån snöt jag ut hela sniglar ...
Gahh!!
Äckligt och ont gjorde det.

Igår Måndag, blev riktigt tuff.
Vaknade trött och sliten, hade hostat på natten, sovit dåligt.
Jag hade ingen ork i kroppen och igenomtäppt i luftvägarna.
Körde på så gott jag orkade på Arlanda.
Hjälpte kollegor och resenärer.
Mycket jobb och många frågor.

Kämpade på, vad hade jag för val.

Kom inte åt rastskrubben för att värma mat.
Där sov en människa och jag tog med min mat och åt den kall, medans jag tittade på alla som vimsade omkring på terminal 5.
Jobbigt att inte komma undan ens på rasten.

Fortsatte kämpa till en timme innan jag skulle åkt hem i normala fall.
Såg i datorn att den buss jag hade kvar, hade så få resenärer, så jag valde att åka hem, med bussen innan.
Mådde så snabla dåligt.

Somnade, helt slut i bussen på vägen hem till Västerås.
Hade så ont i lederna i hela kroppen.
Fingerlederna svullna och pulsen var jättehög. Ont i huvudet och täppt i luftvägarna. Frös fast det var varmt i bussen.
Min kropp hade fått nog helt enkelt.

Gick hem i eftermiddagsrusningen.
Frös och mådde lite illa.
Kom hem och fick av mig kläderna, på med varmt kaffe och i mysklänningen.
Kröp ihop i soffan under en varm filt och somnade igen.

Vaknade till en stund senare, tog mig en stor kopp kaffe och tabletter.
Dagen var ju inte slut än.
Klockan var bara 17.30

Sambon kom hem från jobb o gym.
Frustrerad efter att ha suttit 40 minuter i köer i stan.
Mängder med olyckor överallt denna måndag och ännu är det inte ens halt.

Min kväll ägnade jag åt att vila i soffan.
Åt, sov korta snuttar, pratade och bara existerade.
Min puls lugnade sig men smärtan i kroppen var kvar, trots smärtstillande.

Såg till att få i mig ordentligt med vätska och näring.

Det är tur att jag har en ledig dag idag tisdag.
Skall till Sura och få däcken skiftade på Elsa, vår saab.
Sedan har jag tvättstugan på eftermiddagen.
Annars får det lov att bli vila.

Trots att jag var så risig igår så blev det 11.000 steg den dagen.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 7 november 2017 05:44

Jag vet inte hur lång tid det tar för sorg och saknad att klinga av och minska...

Sitter just nu hemma i soffan och känner en sådan saknad efter min lillasyster.
Det känns så hemskt detta, att veta att jag aldrig mera får träffa henne igen.

Idag vid 11 tiden är det 6 månader sedan hon lämnade oss alla.
Drog sitt sista, stilla andetag och gick vidare till den eviga vilan.

Jag har ju alltid varit den praktiska, handlingskraftiga dottern och systern, så där i stunden och likaså efteråt, tog jag bara tag i de bitar som skulle lösas.
Någon sorg fanns inte tid för.

Mycket skulle ordnas redan där på plats och efteråt med begravning och allt det ekonomiska.

Säkert har detta gjort att min egen tid för sorg har skjutits på framtiden.
Det praktiska är nu alldeles i sluttampen och mina egna känslor, av saknad och bedrövelse, rent av, kommer succesivt fram.

6 månader har redan gått och det känns ofattbart.
Vi andra lever vidare och allt rullar på som vanligt.

Mina egna rutiner med besök och telefonsamtal börjar nu ta plats av annat istället.
Ända till för nån vecka sedan, kom åter tanken, att jag skulle ringa syrran och höra hur läget var.
Tanken kom och togs sedan snabbt över av verkligheten.
Det går ju inte...

Besöken på hennes viloplats är av stor betydelse för mig.
Det känns som att jag där, när jag plockar med blommor och ljus, kan prata med henne och låta min egen gråt komma.

Tur att gråten finns, som en ventil.
Annars skulle man gå sönder.
Det gör så ont i bröstet och magen när känslan av saknad och förtvivlan tar över.

Idag är det ett halvår sedan hon somnade in...
Jag minns våran sista natt där i rummet, på Palliativa vårdhemmet på Gryta.
Hur jag låg vaken och bara tittade på syrran som låg i djup medvetslöshet.
Andningshjälpen hon fick, var det enda ljud som hördes.

Jag läste ur en bok för henne.
Pratade om allt möjligt.
Sov korta stunder med min överkropp i hennes bädd, för att vara nära.
Jag hade fått en egen säng bredvid hennes men det var för långt bort, tyckte jag.
Ville vara kroppsnära så hon inte var ensam.

Det var en underlig natt.
Väldigt rofylld och stilla men i detta kände jag att vi inte var ensamma i rummet.
De som skulle möta henne och ta med henne vidare, fanns där och väntade.
Det kändes tryggt.

Denna natt gav mig oerhört mycket.
Systrarna var tillsammans en sista gång innan vi skildes åt för alltid.
Två systrar vars liv hade blivit så olika.

Mina tankar nu är många och saknaden gör ont
Jag låter det vara så.
Kanske är det nu mitt sorgearbete börjar, jag vet inte....

Saknar min syster så fruktansvärt mycket bara!!!


Av Sirpa Niva - 5 november 2017 21:02

Vaknade tidigt söndag morgon efter natt av djup sömn och återhämtning.

Ringde Trafikledningen för att checka av vart jag skulle ta hand om kunder och kollegor.
Dvs vara terminalvärd.
Västerås var viktigast då det skulle gå många extrabussar till Stockholm.
Mängder med resenärer.

Vi saknade en dubblering av 9.40 och trafikledaren frågade om jag kunde tänka mig att ta ut en av våra dubbeldäckare och köra dubblering.
Jag funderade en minut och pratade med sambon också innan jag bestämde att jag kör.

Snabbt ombyte, mat och kaffe med.
Sambon körde mig till depån och sedan var jag framkörd och klar vid RC i Västerås och lastade vid 9.30
Körde med ordinarie tur framför mig till Stockholm Cityterminal.
Lastade av och ställde upp oss på kanten av plattan.
Hade rast i en timme ungefär.

Körde sedan fram, tre bussar för att lasta ca 190 resenärer.
Jag tog ombord bara Västeråsare.
De andra skulle fortsätta mot Örebro, Karlstad, Oslo.

Min buss blev helt full.
81 platser

Fullt med bagage och vi åkte två bussar samtidigt mot Västerås.
Ganska mycket trafik.

Kom fram i tid och lastade av alla.
In med nya resenärer igen, mot Stockholm.
Bytte förare bara och bussen åkte igen.
Hjälpte Arlandabussen att lasta innan jag tog depåbilen till jobbet.

Åkte stadsbussen hem.

Mycket jobb blev det denna vecka.
I alla de former
Detta blev en annorlunda och kul dag.

Av Sirpa Niva - 5 november 2017 06:30

Igår kväll, väldigt tidigt, faktiskt vid 20 tiden, så valde jag att gå och lägga mig i sängen för att få vila ordentligt.

Sambon och vovve blev kvar uppe, säkert många timmar till.
En rastning av vovve görs ju vid 22 tiden på kvällen, så han klarar natten.

Jag var så trött och hostig hela eftermiddagen och den underliga knölen på höger sida av halsen smärtade.
Snöt ut mängder med gulgrön, seg gegga som gjorde ont då det släppte i luftvägarna.

Förbaskade förkylning!
Det är samma sak varenda sehöst, att jag åker på nån infektion i luftrören.
Det hostas ju och snörvlas, överallt ikring oss på jobbet.
Vore ju otroligt om jag skulle klara mig.

Nu valde jag alltså att krypa ner och bara ge upp kampen för denna dag.
Det var tänt i fönstret i sovrummet och sambon och vovve huserade omkring.
Ändå tvärslocknade jag nästan direkt.
Fullständigt borta!
Har inget som helst minne av när de kom in och lade sig i sovrummet, sov så tungt och djupt.

Vaknade vid 4 tiden på morgonen, efter nästan 8 timmars djup sömn, av att jag var kissesnödig och torr i halsen.
Smög upp på toa, drack vatten och lade mig igen. Kroppen som en urvriden trasa.
Påslakanet jag brukar ha närmast kroppen var blöt av svett, så min kropp har kämpat hårt med reparationsarbete under sömnen.

Somnade om kort och vaknade av att vovve suckade högt när han bytte liggplats i sovrummet.

Gick upp då.
Riktigt törstig och kaffesugen.
Denna gång kändes kroppen gladare och mera samarbetsvillig.
På med kaffe, drack vatten och tog min Berocca upplöst i vatten som jag inbillar mig, ska hjälpa till lite för att ge ork.

Idag är det arbetsdag för mig och jag vet inte riktigt vart jag skall vara.
På Arlanda eller i Västerås.
Ska ta snacket med Trafikledningen lite senare. Ser att det är många resande mot Stockholm även idag från Västerås.
Vid denna tid gör jag inte nytta nånstans då det inte är många som reser.
Det blir senare idag.

Den här veckan blev ju en enda soppa av allt med jobbet
Tanken med att ha mig tillgänglig för resenärer och kollegor på Arlanda, blev ju inte mycket av.
Tiden gick åt till att finnas tillhands i Västerås.
Dels vid evakueringen i två dygn pga branden och allt krångel det gav oss men också panikåtgärden i Fredags då Trafikledningen ryckte mig från Arlanda till att assistera 888 mot Stockholm från Västerås, med hundratals extra resenärer och många extrabussar.

I båda dessa uppgifter behövdes jag verkligen.
Jag trivdes också med att finnas och hjälpa åt alla håll och kanter.
Men.... I detta hade jag då infektionen i kroppen och det tog kraft, som jag behövde i jobbet.
Jag skötte mina uppgifter hur bra som helst.
Det syntes igår på min lediga dag då jag efter lunch kunde ta det lugnare.
Då krävde kroppen återhämtning.

Sov alltså 8 timmar i ett streck utan att vakna
Då är man ganska slut....

Hoppas att kommande vecka kan bli lugnare.
Jag behöver få lite ro ikring mig.
Blir det samma flängande som denna vecka så betackar jag mig och återgår till körningen och mitt schema.

Jag har inget emot att jobba på olika ställen men då måste jag få veta några timmar i förväg.

Jag valde att jobba trots infektionen i kroppen i tron att jag inte ska behöva jaga omkring och stressa.
Arlandajobbet är fullspikat det också.
Har fått in strukturen där för att möta upp bussar, lasta ur och hjälpa resenärer ur bussarna, med bagage och allt.
Sedan lasta bussarna igen för avfärd, smidigt och tryggt så de kan gå enligt tidtabell.
Finnas för kunderna, synas och hjälpa

Samt själv hinna gå på toa, äta i lugn och ro i den kalla "skrubben" och jobba vidare, strukturerat.
Inte stressa och jaga runt.

Dessutom blir jag kall om jag inte får gå in stundtals.
Det fanns inte den tiden i Västerås utan där frös jag ute i 4 timmar.

Det blir inge bra!

Vi får se vad denna dag för med sig....
Känner lite oro då jag inte vet vart jag skall vara.

Av Sirpa Niva - 4 november 2017 19:58

Den här enda lediga dagen denna vecka gick åt till att ställa undan husvagnen, handla det som behövdes hem i matväg.

Fixade snabbt iordning lunch efter hemkomst och sedan var det dags att åka till Hovdestalund för att tända ljus.
Där var det massor med folk och bilar.
Så vackert på min lillsyrras viloplats.

Tände även ljus på andras gravar, som slocknat av sig självt.
Det är säkert jättevackert på alla kyrkogårdar ikväll och inatt.
Med alla ljus överallt.

Kom hem därifrån, frusen och trött.
Tog en lång och varm dusch.
På med mysklänning och kaffe i magen.

Fick lov att äta lite till efter några timmar.
Kroppen förbränner och vill ha mera energi.

Tände ljus i en av våra vita lyktor på balkongen.
För att minnas alla som lämnat oss i saknad...

Resten av dagen fick bli tv och soffhäng.

Var så trött, snorig och hostig.
Har en ömmande knöl på höger sida på halsen.

Av Sirpa Niva - 4 november 2017 15:39

Ganska tidigt denna lediga Lördagsmorgon åkte jag till E-tuna och gjorde det sista med vår husvagn Alfred

Tömde varmvattenberedaren, öppnade kranarna och pumpade ur systemet på allt vatten.
Tog med det som skulle förvaras hemma, i bilen.
Vevade upp stödbenen, kopplade på och backade ut från platsen Alfred stått på under några veckor.

Fikade med familjen och åkte sedan till Alfreds vinteride.
Ställde av honom där och tackade för säsongen.

Lite vemodigt men jätteskönt att få honom i skydd inomhus

Till våren blir det Malingsbo :)

Längtar!!

Av Sirpa Niva - 4 november 2017 07:22

Gick upp på morgonen tidigt
Redan 4.30 var jag uppe och tog mig kaffe med sambon som var på väg till sitt tidiga körpass.
Han och tidiga mornar är ingen bra kombo...

Tog mig en lång, skön dusch då jag hade tid på mig innan avfärd till jobbet på Arlanda.
Fixade till kaffe och mat att ta med.
Hostade en hel del och snöt mig i ett.
Det känns som allt vänt nu och kroppen stöter bort allt avfall som bildats under förkylningen.
Säkert har jag haft luftvägsinfektion som alltid om man ser till mängden skräp som kommer upp.

Gick till bussen som gick 7.45
Hjälpte lasta.
Träffade min gamla kollega T från depå Köping, som var en glädje att krama om.
Har saknat henne och de andra.
Vi hann prata en kort stund.

Åkte med vår buss till Arlanda.
Jobbade hela vägen med att titta in på alla turer och mängder bokningar

Såhär med dagens facit i hand så borde jag tittat på Stockholmsturerna också, så hade jag sluppit en massa krångel.

Satte genast igång att tömma bussar som kom in.
Hann bara lämna av mig matpåsen då Trafikledningen ringde att jag måste tillbaka till Västerås.
Det var kaos där då tågen inte gick mellan Västerås och Stockholm.
Folk bokade resa med oss och det var extrabussar inkallade.

Jag gillade inte tanken att behöva rasera min planerade dag men gjorde som de ville.
Satte mig på vändande buss tillbaka till Västerås.
Kände mig stressad då jag inte visste vad min uppgift var, där på plats.

Åt min frukost och drack kaffe.
Skickade med min matpåse med thermosen, till depån med min kollega.
Ringde trafikledningen om instruktioner.
Vilka som var extrabussarna så jag visste vad som kom.

Resenärerna började samlas och jag gav information.
Totalt över 90 resenärer blev lastade i tre bussar.
Allt gick lugnt och samlat till när jag var där.
Kollegorna tacksamma över hjälpen.

Hjälpte Oslobussen och våra Arlandaturer.
Nästa Stockholmstur lastades två bussar med resenärer.

Jag var alldeles för dåligt klädd för att vara ute hela tiden.
På Arlanda kan jag ju gå in men inte i Västerås.
Var igenomfrusen när jobbet var klart och jag kunde åka hem.
Tog bussen hem för att få värme.





Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9
10
11 12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se