Direktlänk till inlägg 1 december 2017
Tiden går väldigt fort.
Det är inte mycket kvar av detta år.
Jag har parkerat mig i soffan denna Fredagsmorgon.
Har sovit gott och känner mig utvilad, men trött i kroppen.
Hittills denna vecka har jag 50000 steg i benen och det känns.
Har en arbetsdag kvar innan ledig helg.
Efterlängtat.
Igår fick jag lov att med sambons hjälp, boka en extra tvättid, då min vita jobbarjacka var hopplöst smutsig.
Skämdes av att gå med den på mig på Arlanda.
Jag jobbar ju så mycket med bussarna och kundernas bagage hela tiden att smutsen kommer från våra kladdiga luckor på bussarna.
Det rinner och droppar, utan att jag kan undvika dem.
Gummilister hänger lösa och jag får dem emot jackan
Tvättade den två gånger men fick inte rent ändå.
Vet inte hur jag ska få bort det...
Smutsen är ju skit från vägarna.
Salt, asfalt och olja.
Måste klura ut detta för jag kan ju inte tvätta i högre grader eller bleka med nåt medel, då Swebusloggan tar stryk.
Jag vill ju vara vit, som våra bussar.
Det är stilrent och snyggt.
Nån lösning måste finnas.
Du som läser detta... Har du nåt tips, så låt mig veta. Allt är välkommet.
Idag tror jag att det kommer vara mycket resenärer.
Väntar mig en jobbig dag, med många steg och lyft.
I veckan som gått har jag fått flera glada överraskningar.
Först i måndags blev jag hårt och hjärtligt kramad, av en gammal kollega från VL tiden.
En man som jag uppskattar och respekterar mycket.
Han och hustrun skulle ut på resa och åkte med oss från Västerås först.
Snabbt möte men så glädjande :)
Dagen efter blev jag ikappjagad av en annan god vän . Stora famnen och jättekram.
Även han en härlig människa som jag tycker mycket om.
Det är många år sedan vi sågs.
Kram och glada tillrop och utbyte av ord innan han for iväg mot Bryssel med poliskollegor i tjänsten.
Jättekul att springa på gamla vänner sådär.
Se att vi ännu har vänskapsbanden kvar och att de bär.
Båda dessa härliga människor är så raka, ärliga och reko människor.
De lever i verkligheten utan konstigheter.
Jag vet var jag har dem
Igår gled E - Type förbi lite diskret.
Höll nästan på att hälsa, då han var så bekant, innan jag kom på vem han var.
Många kända ansikten ser jag mest varje dag.
I tisdag fick jag ta ut skyddsvakt till en kvarglömd väska som ingen ville veta av.
Lite olustigt!
Man vet aldrig om den planterats där med otrevligheter i.
Så jag höll koll ett tag, på avstånd och gick sedan in och anmälde.
Efter ca 20 minuter kom ett par utfarande.
Mannen upprörd och arg och kvinnan förtvivlad.
Det var hon som glömt väskan
Pjuh!! Det var lugnt och väskan kom till sin ägare.
En av våra bussar fick en väska tagen av fel kund.
Som tur kom de på det medans jag var kvar på plats och jag fick samtal från min kollega i bussen att en kund saknade sin väska.
Den bar jag tillrätta så kunden fick sin väska åter.
Hon reagerade med att vara sur på mig....
Människor reagerar udda
Egentligen var hon sur på den kund som tagit väskan...men det gick ut över mig, som löste problemet.
Kändes lite konstigt att bli illa bemött istället för med tacksamhet.
Nåja!
Serviceyrkets baksida.
Så det händer ständigt saker så jag har att göra mellan av och pålastningarna av våra 21 turer som jag har hand om, under min arbetsdag.
Jag fixar småfel på bussar, stopp i toaletter, städar ur bussar som ligger sena i tidtabell, för att underlätta för min kollega och att kunder får rent på sin resa med oss.
Jag putsar speglar, rätar upp stolar och gardiner.
Fixar krånglande biljettautomater på terminalerna.
Vissa dagar hinner jag knappt ha rast och få i mig energi.
Är då helt slut på hemresan
Ständigt flöde av frågor, av alla de slag, får jag. På många språk :)
Jobbardagarna fylls av intressanta möte.
Många berättelser och härliga människor
Mitt arbete som Terminalvärd på Arlanda.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|