Vårt vackra land
Vår vackra flagga

[Bild]

Jag saknar det Sverige som en gång fanns.
Då trygghet rådde och våldet inte hängde som en tung ryggsäck över våra liv.

Vart tog det vägen??

Vad är det vi lämnar över till våra barnbarn att förvalta.

Hur kan vi stillatigande ge bort vårt Sverige.

Jag bara undrar....

Sitter på Arlanda med min kaffethermos och tar in den nya veckan.
Det är än sålänge ganska lugnt här och jag kom med en av våra turer, som låg lite sen.
Såg till att lasta ur, städa ur bussen och ta in nya resenärer snabbt så nästa tur avgick i tid.
Till kollegans tacksamhet.

Nästa buss kommer in om 25-30 minuter så jag passar på att inta lite frukost som jag haft med mig.
Har inte råd att äta nåt här på Arlanda, det är för dyrt.

Funderar över kommande vecka och hur behovet av mig är som värdefullast.
Kanske jobbar jag Söndag och är ledig onsdag, vi får se.
Onsdagarna brukar vara lugnast.

På Lördag har vi ju jobbets julbord.
Ser fram emot att få träffa kollegorna utanför jobbet.

Jag fick ju förra veckan brev från min läkare.
Han har sänt remiss till hjärtmottagningen för vidare undersökning av min glappande hjärtklaff.

Läste på lite på nätet imorse om det jag har och alla symptom som står där, har ju jag.
Så det känns bra att det skall utredas vidare och behandling sättas in.
Tror ju inte att det är aktuellt för operation ännu...
Jag står ju på benen :)

Det jag ogillar mest av symptomen är tröttheten och att jag blir så andfådd stundtals, så det visslar i öronen.
Tröttheten kommer så snabbt...
Obehagligt!

Blodtrycket som är för högt, kommer visst därifrån också, läste jag.
Likaså hostan...
Hostan tilltar nu vecka för vecka igen och det gör mig knappast trygg.

Nåja...
Vad är väl en bal på slottet.
Syrran gick ifrån detta jordelivet alldeles för tidigt.
Kanske är det snart min tur...
Lika bra att njuta av livet så länge det bara går :)

Du finns inte längre fysiskt bland oss, min älskade lillasyster.
Men du finns i våra hjärtan för alltid!

Jag saknar dig så grymt mycket!
I den saknaden vet jag samtidigt att där du nu är, slipper du ångest och smärta.

Du skulle idag fyllt 54 år.
Mitt i livet egentligen.
Men cancern tog ditt liv, alldeles för tidigt.

För mig känns det tryggt att ha fått vara vid din sida, då du tog ditt sista andetag.
Då du släppte taget och lät evigheten ta vid.

Grattis på Födelsedagen min lillasyster