Det var någonting som lät när jag sov, på natten mellan Julafton och Juldagen.
Hörde det i sömnen.
Tystnade och började straxt igen...

Min mobil ringde!
Min första tanke var att det är jobbet som vill ha ut mig på övertid.
Tog telefonen med en darrig hand och yr i huvudet.
Såg att det var min yngsta dotter som rinde och blev jätterädd då hjärnan sade att något hänt, för hon ringer inte och väcker vid den tiden.
Klockan var 2 nånting.

Svarade skärrad och möts av min dotters gråt i örat.
Mamma, Lilly har feber och är helt blind!
Hon är jättesjuk och jag måste till Strömsholm med henne.
Kan du komma till Ludde och lillan, då lillan sover djupt.

Det tog en stund innan jag förstod och sedan blev det full fart.
På med kläderna, in med blodtryckstablett då jag visste att detta kunde ta tid.
Ringde dottern att jag är på väg och körde i den tysta, kyliga natten mot Ramnäs.

Möttes av dottern utanför hennes bil där hon kom bärande på Lilly.
En 27 kg Basset som hon bar förtvivlat då hon inte såg någonting.
Hjälpte henne in med Lilly i bilen och de åkte snabbt iväg.
Jag gick upp till en orolig Ludde som inte förstod, varför han blev lämnad hemma när matte och Lilly for iväg.

Lillan sov och jag lade mig intill henne.

Efter tre timmar kom dottern hem
Rasade ihop i hallen och grät förtvivlat mot Luddes päls.

Lilly hade drabbats av akut starr i sina ögon.
Glaukom, vilket innebär att hon haft stor smärta i ögonen, då de fyllts av vätska och sprängts invändigt, kan man beskriva snabbt.

Hon skulle bli helt blind och ha problem med vätskenivån resten av sitt liv.
Hon var så illa däran att hon riskerade att dö som läget var nu.
Bara att vänta i några timmar innan de visste.

Vi pratade och dottern sökte efter orsaker.
Ransakade sin egen vård av hundarna, maten.... Ja allt gick hon igenom för att söka om hon hade gjort något fel som orsakat detta
Men så fungerar det ju inte!
Det är en sjukdom som finns i hundens arvsanlag och när hon checkat med förra ägaren, visade det sig att Lillys mamma blev helblind som gammal, av samma orsak, samma sjukdom.
Så det var medärvt hos henne.

Min dotter hade inte sovit nånting den natten så jag sade åt henne att lägga sig och vila så hon skulle orka med allt.
Själv åkte jag hem till stan och körde min sambo till jobbet i den kalla, hala och otäcka morgonen.

Kom sedan hem och duschade och gjorde mig klar för att senare fara iväg igen mot Ramnäs och ev även Strömsholm.
Åt lite frukost och hjärnan var hela tiden i tanken över hur orättvist livet är för min dotter.

Hon blir misshandlad och kränkt i åratal av sin make, dotterns far.
Han får ett lindrigt straff efter lång process i rätten. Vård för sitt aggressiva beteende.
Sitt utåtagerande sätt att hantera livet och sina nära.

Hon är utbränd efter åren av slit med den människans behandling
Hon jobbade och slet med familjen, heltidsarbete, tre barn, varav två var hans.

Hon miste sin förra Basset i hjärntumör.

Hon kämpar för sin och dotterns överlevnad då sjukvård och fösäkringskassa hellre själper än hjälper henne.
Hon äter tärande mediciner för att hjälpa sin sargade hjärna att fungera.

Hon kämpar om sin dotter i en vårdnadsprocess som sliter sönder henne
Att han bråkar om dottern är inte för att han vill henne väl, utan bara för att hävda sin rätt.
Han har klart och tydligt talat om för dottern till och med att han inte vill ha henne, att hon aldrig borde blivit född.

Han är ett egoistiskt, sjukt monster i vår värld och lillan är livrädd för honom då hon själv sett honom misshandla hennes mamma.

Min dotter klarar allt detta.
Hon är stark och hon slåss för sin älskade lilla dotter som är hennes Allt.
De två är Ett.

Nu händer då detta.....
Som om det inte räckte med den kamp hon för redan innan.

Ibland tvivlar jag på att det finns en god Gud

Varför måste några få människor bära så enorma bördor???

Varför???

På bilden är det söta tomten Lilly, dagarna innan hon insjuknade.
Det märktes ingenting på henne att något skulle varit fel.
Inte annat än att hennes ena öga var lite rött på Julaftonskvällen.
Sedan gick det fort.

Sjukdomen slår till utan förvarning...

Vi väntar och ser vad som händer...